Ethers boks redogörelse om en stor nations undergång hjälper oss inse de oundvikliga konsekvenserna av att förkasta profeterna och de förödande följderna av ohämmad synd. I kontrast till detta kan vi också ta del av djupgående undervisning om tro på Jesus Kristus. Lärdomarna hos profeterna Ether och Moroni tillsammans ger oss visar att tro leder till omvändelse, för med sig underverk och vänder personliga svagheter till styrka. Sorgligt nog vägrade jarediterna att hörsamma Ethers undervisning och vände sig bort från den sanning som kunde ha räddat dem. När du läser Ether, kapitlen 11–15, ställ då dig själv frågan: ”Vad kan jag och min generation lära oss av den undervisning som förmedlas i de här kapitlen?”
Uttalanden
Ether 11. Slutet på den jareditiska civilisationen
Liksom nephiterna genomgick det jareditiska samhället upprepade gånger kretsloppet med framgång, dom, omvändelse, framgång, och så vidare. Slutligen, liksom nephiterna, blev avfallets och ogudaktighetens djup alltmer ödesdiger. (Se översikten ”Rättfärdighetens och ogudaktighetens kretslopp” i tillägget på sidan 408.) Ether 11 redogör för de sista stadierna av det jareditiska avfallets kretslopp. De förkastade, hånade och smädade profeterna. Även om kung Shule hade instiftat en lag som skyddade profeterna och straffade dem som förföljde dem (se Ether 7:23–26), gjorde en senare kung det till regel att avrätta profeterna (se Ether 11:5). Slutligen blev ogudaktigheten så ohejdad att profeterna ”sörjde och drog sig undan från folket” (Ether 11:13). (Se kommentaren till Helaman 12:5–6 på sidan 273.)
Profeten Amos lärde att en av profetens roller är att varna folket för nära förestående undergång (se 2 Nephi 25:9; se också Hesekiel 33:7–10). Ether 11 visar tydligt konsekvenserna av att inte ge akt på profetiska varningar. Fundera över det som president Henry B. Eyring i första presidentskapet sade angående priset för att förkasta profetiska råd och den trygghet som följer av att hörsamma profeterna:
”Att söka vägen till trygghet genom profeternas råd är naturligt för dem som har stor tro. När en profet talar, kanske de som har svag tro tänker att de bara hör en vis man ge ett gott råd. Och om hans råd känns bekvämt och rimligt, och stämmer med vad de önskar göra, följer de det. Om det inte gör det, anser de antingen att det var ett dåligt råd, eller också att deras omständigheter berättigar dem att göra undantag från rådet. De som saknar tro kanske tänker att de bara hör människor som vill utöva inflytande på grund av något själviskt motiv …
Varje gång då jag valt att skjuta upp att följa ett inspirerat råd, eller beslutat mig för att jag var ett undantag, kom jag till insikt om att jag försatt mig i en farlig situation. Varje gång jag lyssnat på profeternas råd, känt det bekräftat i bön, och sedan följt det, har jag funnit att jag gått mot trygghet” (Conference Report, apr. 1997, s. 32–33; se Nordstjärnan, juli 1997, s. 24).
Ether 11:7–8. Naturkatastrofer kan leda till omvändelse
Vi läser att till följd av krigen, hungersnöden, farsoterna och förödelserna började folket att omvända sig från sin ogudaktighet. President Joseph F. Smith (1838–1918) hjälpte oss förstå att Herren ibland använder sig av naturkatastrofer för att åstadkomma omvändelse i sina barns liv:
”De sista dagars heliga tror, fastän de själva bävar på grund av sin egen ogudaktighet och sina egna synder, att stora straffdomar skall komma över världen på grund av orättfärdighet. De tror fast på de heliga skrifternas ord om att katastrofer skall drabba nationerna som tecken på att Kristus kommer för att döma. De tror att Gud regerar i elden, jordskalvet, tidvattenvågen, vulkanutbrottet och stormen. De inser att han är mästare och styresman över naturen och hennes lagar, och erkänner villigt hans hand i allting. Vi tror att hans straffdomar har givits för att låta människorna känna hans makt och hans avsikter, att de må omvända sig från sina synder och förbereda sig för Kristi andra ankomst då han kommer för att regera i rättfärdighet på jorden …
Vi tror att Herren låter dessa svåra naturkatastrofer hemsöka människor till hans barns bästa, för att öka deras tillgivenhet till andra och få fram det bästa i dem, att de må älska och tjäna honom” (Evangeliets lära,s. 45, 46; se också Kyrkans presidenters lärdomar, s. 394, 395; för ytterligare hänvisningar till att Herren använder naturens element för att tala till människor som vägrar att omvända sig, se Helaman 12:3; L&F 43:21–25; 88:88–91).
President Gordon B. Hinckley (1910–2008) lärde angående behovet att inrikta vårt liv på Jesus Kristus: ”Vi lever i en värld av osäkerhet. För en del sker stora framsteg, andra upplever besvikelser. En del får stor glädje, lycka, god hälsa och ett behagligt liv. Andra kanske sjukdom och sorg. Vi vet inte. Men en sak vet vi. Likt polstjärnan på himlen, vad framtiden än har i beredskap, är världens Återlösare, Guds Son, viss och säker som vårt odödliga livs ankare. Han är vår frälsnings klippa, vår styrka, vår tröst, det centrala i vår tro” (Conference Report, apr. 2002, s. 107; eller Liahona, juli 2002, s. 101).
Det är inte bara genom motgångar som tron prövas. Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum lärde att ibland handlar prövningen av vår tro helt enkelt om att vi ska utöva vår tro: ”Du kan lära dig att tillämpa tron mer effektivt genom att följa den princip som Moroni undervisade om: ’Tro är något som man hoppas på men som inte syns. Motsäg därför inte för att ni inte ser, ty ni får ingen förvissning förrän efter det att er tro har prövats’ [Ether 12:6; kursivering tillagd]. Varje gång din tro består provet — det vill säga, då du handlar värdigt enligt en maning — kommer du att få Andens bekräftelse. Dessa känslor kommer att förstärka din tro. Då du upprepar detta handlingsmönster kommer din tro att bli starkare” (Conference Report, apr. 2003, s. 79; se Liahona, maj 2003, s. 76).
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum skrev om de olika grader av tro som vi kan känna och vad som krävs för att vi ska kunna visa den: ”Förberedande tro bildas av erfarenheter i det förflutna — av det kända, vilket utgör en grund för tro. Men återlösande tro måste ofta utövas mot framtida upplevelser — det okända, vilket möjliggör det som är mirakulöst. Tro som leder till detaljrik lydnad, en tro som försätter berg, den tro som Jareds broder hade, föregår underverket och kunskapen. Han var tvungen att tro innan Gud talade. Han var tvungen att handla innan förmågan att utföra handlingen var uppenbar. Han behövde förbinda sig till den fullständiga erfarenheten även innan första delen av den hade fullbordats. Tro är att samtycka villkorslöst — och i förväg — till vad än Gud kan kräva både i den närliggande och i den avlägsna framtiden” (Christ and the New Covenant [1997], s. 18–19).
President Gordon B. Hinckley illustrerade denna princip om att få förvissning ”efter det att er tro har prövats”:
”Låt mig berätta en historia om en kvinna i São Paulo i Brasilien. Hon arbetade under sin studietid för att hjälpa till att försörja sin familj. Jag använder hennes egna ord. Hon säger:
’Universitetet där jag gick hade en regel som förbjöd elever med skulder att tentera. När jag fick min lön avsatte jag därför först pengar till tionde och fasteoffer, och resten skulle räcka till skolans avgift och andra utgifter.
Jag minns en gång när jag … hade allvarliga ekonomiska svårigheter. Det var en torsdag när jag fick min lön. När jag räknade ut månadens budget insåg jag att det inte skulle finnas nog för att både betala tionde och universitetet. Jag skulle bli tvungen att välja mellan dem. Tentorna, som hölls varannan månad, skulle börja nästa vecka och om jag inte skrev dem kunde jag förlora hela skolåret. Det var oerhört svårt … Mitt hjärta värkte. Jag hade ett smärtsamt beslut framför mig, och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag funderade över mina två möjligheter: att betala tionde eller riskera att inte få nog med poäng för att godkännas i skolan.
Känslan fyllde min själ och var kvar hos mig tills på lördagen. Det var då som jag mindes att när jag döptes hade jag gått med på att leva efter tiondelagen. Jag hade tagit på mig en förpliktelse, inte mot missionärerna, utan mot min himmelske Fader. I det ögonblicket började våndan släppa och ge rum åt en härlig känsla av lugn och beslutsamhet …
När jag bad den kvällen bad jag Herren att förlåta mig för min obeslutsamhet. På söndagen kontaktade jag biskopen före sakramentsmötet och betalade med glädje mitt tionde och fasteoffer. Det var en speciell dag. Jag kände mig glad och tillfreds med mig själv och med min himmelske Fader.
Dagen därpå var jag på mitt kontor och försökte fundera ut ett sätt att skriva tentorna som skulle börja på onsdagen. Ju mer jag tänkte på det, desto svårare tycktes problemet …
Arbetsdagen var nästan slut när min arbetsgivare kom till mig och gav mig dagens sista uppgifter. När han hade gjort det sade han adjö med portföljen i handen … Plötsligt stannade han, såg på mig, och frågade: ”Hur går det i skolan?” Jag blev förvånad och kunde inte tro mina öron. Det enda jag kunde svara med darrande stämma var: ”Bara bra!” Han tittade eftertänksamt på mig och sade adjö igen …
Plötsligt kom sekreteraren in i rummet och sade att jag var en person som verkligen hade tur! När jag frågade henne varför svarade hon bara: ”Arbetsgivaren har just sagt att från och med idag ska företaget betala alla dina skolavgifter och läroböcker. Kan du stanna till vid mitt skrivbord innan du går hem och informera mig om kostnaderna så att jag kan ge dig checken i morgon.”
När hon hade gått grät jag och kände mig mycket ödmjuk. Jag knäböjde där jag stod och tackade Herren för hans givmildhet. Jag … sade till min himmelske Fader att han inte behövde välsigna mig så mycket. Jag behövde bara en månads skolavgift och tiondet jag hade betalat på söndagen var en mycket liten summa jämfört med den jag fick! Under bönen kom Malakis ord till mitt sinne: ”Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått” (Malaki 3:10). Fram till den stunden hade jag aldrig insett omfattningen av löftet som står i det skriftstället, eller att detta bud verkligen var ett vittnesbörd om hur mycket vår himmelske Fader älskar sina barn här på jorden’” (Conference Report, apr. 2002, s. 85–86; eller Liahona, juli 2002, s. 81–82).
Ether 12:8–22 är fyllt med exempel på ”under och mirakel som utförts genom tro” (kapitelsammanfattning för Ether 12). I Föredrag över tron (Lectures on Faith) förklaras att tro är den princip som har kraften att utföra underverk:
”Tro är inte bara en handlingsprincip utan också en kraftprincip hos alla intelligenta varelser, vare sig i himlen eller på jorden …
Det var genom tro som världarna danades. Gud talade, kaos hörde det, och världarna uppstod till följd av den tro som han hade. På samma sätt med människan. Hon talade i Guds namn genom tron, och solen stod stilla, månen lydde, berg flyttade sig, fängelser föll, lejons munnar tillslöts, människohjärtat förlorade sin fiendskap, elden sin våldsamhet, arméerna sin styrka, svärdet sin fasa och döden sitt herravälde. Och allt detta skedde förmedelst den tro, som var i människan (s. 3, 5).
Män och kvinnor drabbas av svagheter på grund av Adams fall. Den fysiska kroppen och sinnet är underkastad sjukdom och förfall. Vi är underkastade frestelse och kamp. Var och en av oss upplever personliga svagheter. Inte desto mindre lär oss Herren tydligt att när vi kommer till honom i ödmjukhet och tro hjälper han oss att vända svaghet till styrka. Hans nåd är tillräcklig för att åstadkomma denna förvandling genom att lyfta oss över våra naturliga förmågor. På ett mycket personligt sätt upplever vi hur kraften i försoningen övervinner fallets följder.
Äldste Neal A. Maxwell (1926 2004) i de tolv apostlarnas kvorum talade om hur Herren kan hjälpa oss att övervinna våra svagheter: ”När vi läser i skrifterna om människans ’svaghet’ innefattar detta de allmänna men nödvändiga svagheter som utgör en inneboende del av den mänskliga naturen, där köttet har ett sådant oupphörligt inflytande på anden (se Ether 12:28–29). Men svagheter inbegriper också våra specifika, enskilda svagheter, vilka vi förväntas övervinna (se L&F 66:3; Jakobs bok 4:7). Livet har ett sätt att exponera dessa svagheter” (Lord, Increase Our Faith [1994], s. 84).
Äldste Maxwell berättade vidare hur insikt om våra svagheter är ett sätt som Herren har valt för att öka vårt lärande:
”När vi är onödigt otåliga med en allvetande Guds tidsplan, antyder vi i själva verket att vi vet vad som är bäst. Visst är det märkligt — vi som bär armbandsklockor söker råda honom som övervakar kosmiska klockor och kalendrar.
Eftersom Gud vill att vi ska komma hem, efter att ha blivit mer lika honom och hans Son, måste en del av denna utvecklingsprocess bestå i att visa oss våra svagheter. Om vi därför har ett slutligt hopp underkastar vi oss Guds vilja, eftersom också dessa svagheter med hans hjälp kan bli till starka sidor (se Ether 12:27).
Det är emellertid ingen lätt sak att få sina svaga sidor förevisade för sig, då dessa svagheter regelbundet demonstreras genom livets omständigheter. Ändå är detta en del av att komma till Kristus, och trots smärtan är det är en viktig del av Guds plan för vår lycka” (Conference Report, okt. 1998, s. 79; eller Liahona, jan. 1999, s. 72).
Skrifterna vittnar om att Jesus Kristus kan rädda oss från våra otillräckligheter såväl som från våra synder:
”Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig” (2 Kor 12:9).
”Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid” (Hebr 4:16).
”Herren Gud [visar] oss vår svaghet för att vi skall kunna veta att det är genom hans nåd … som vi har förmåga att göra detta” (Jakobs bok 4:7).
”Ja, jag vet att jag är ingenting. Till min styrka är jag svag, därför vill jag inte skryta över mig själv, utan jag vill skryta över min Gud, ty i hans kraft kan jag göra allting” (Alma 26:12).
”Om ni avstår från all ogudaktighet och älskar Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då är hans nåd tillräcklig för er så att ni genom hans nåd kan bli fullkomliga i Kristus” (Moroni 10:32).
Moroni lärde att vi inte bara måste utöva tro på Herren utan vi måste också ödmjuka oss.
Boken Stå fast i din tro förklarar vad som menas med sann ödmjukhet: ”Att vara ödmjuk är att tacksamt erkänna sitt beroende av Herren — att inse att man ständigt behöver hans stöd. Ödmjukhet är att erkänna att ens talanger och förmåga är gåvor från Gud. Den är inget tecken på att man är svag, självutplånande eller rädd. Den innebär att man vet var ens verkliga styrka finns” (Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 183).
I Handledning för skriftstudier läser vi att nåd är ”den kraft från Gud som gör det möjligt för män och kvinnor att få välsignelser i detta liv och nå evigt liv och upphöjelse efter det att de utövat tro, omvänt sig och gjort sitt bästa för att hålla buden. Sådan gudomlig hjälp eller styrka ges genom Guds barmhärtighet och kärlek” (”Nåden”).
President Thomas S. Monson gav följande ord till tröst: ”Om det finns någon som känner att han är för svag för att ändra den nedåtgående trenden i livet, eller om det skulle finnas någon som försummar att göra bättre på grund av denna den största av alla rädslor, rädslan att misslyckas, finns det ingen mer tröstande försäkran än dessa ord av Herren: ’Min nåd’, sade han, ’är tillräcklig för alla människor som ödmjukar sig inför mig. Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem’” (Conference Report, apr. 2000, s. 61–62; eller Liahona, juli 2000, s. 58–59).
Frälsaren visade prov på den mest fullkomliga kärlek eller uppoffrande kärlek då han gav sitt liv och försonade för var och en av oss. Vi måste be att vi ”må vara fyllda av denna kärlek” så att vi kan ärva evigt liv (Moroni 7:48). Äldste Marvin J. Ashton (1915–1994) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade vad som menas med kristlig kärlek:
”Kristlig kärlek är kanske på många sätt ett missförstått ord. Vi likställer ofta kristlig kärlek med att besöka de sjuka, ge de hungrande mat, eller dela med oss av vårt överflöd till dem som inte har det lika gott ställt. Men kristlig kärlek är verkligen mycket, mycket mer.
Verklig kristlig kärlek är inte något som du ger bort. Det är något som du förvärvar och gör till en del av dig själv. Och när den kristliga kärlekens dygd är inplanterad i ditt hjärta blir du aldrig densamme igen. Den gör att tanken på att angripa andra blir motbjudande.
Vi visar kanske störst kristlig kärlek när vi är vänliga mot varandra, när vi inte dömer eller kategoriserar någon annan, när vi helt enkelt hellre friar än fäller varandra eller inte säger något. Kristlig kärlek är att acceptera varandras olikheter, svagheter och brister. Det innebär att ha tålamod med den som har gjort oss besvikna eller att motstå impulsen att bli förolämpad när någon inte beter sig på det sätt som vi skulle önska. Kristlig kärlek innebär att man inte drar fördel av varandras svagheter och är villig att förlåta den som har sårat oss. Kristlig kärlek är att man förväntar sig det bästa av varandra” (Conference Report, apr. 1992, s. 24; se Nordstjärnan, juli 1992, s. 19).
Efter att ha tillbringat ett år i Chile delgav äldste Jeffrey R. Holland följande insikt om ordet förbli: ”’Förbli i mig’ är ett begripligt och vackert begrepp i vår nuvarande bibels språk, men ’förbli’ är inget vanligt ord numera. Så min uppskattning för Herrens uppmaning ökade när jag för första gången läste den på ett annat språk. På spanska blir detta bekanta uttryck permaneced en mi. Liksom ”förbli” betyder permanecer ’att stanna kvar’, men till och med en gringo som jag förstår att det har samma rot som ’permanent’. Så detta betyder verkligen ’stanna — men stanna för alltid’” (Conference Report, apr. 2004, s. 32; eller Liahona, maj 2004, s. 32).
Ether 13:1–12 beskriver vilken stor siare Ether var. Ether blev visad många förunderliga ting av Herren, bland annat att Nya Jerusalem skulle upprättas innan Kristi andra ankomst. Lägg märke till vad Ether hade att säga om det Nya Jerusalem:
Det ska vara ”Herrens heliga helgedom” (Ether 13:3).
Det ska byggas på den amerikanska kontinenten för återstoden av Josefs avkomlingar (se v. 4–6).
Det ska vara en helig stad liknande det Jerusalem som byggdes åt Herren (se v. 8–9).
Det ska finnas kvar tills jorden är celestial (se v. 8).
Det ska bli en stad för de rena och rättfärdiga (se v. 10).
President Joseph Fielding Smith (1876–1972) skrev följande om det Nya Jerusalem:
”Den förhärskande uppfattningen i världen är att detta [det Nya Jerusalem] är Jerusalems stad, judarnas forntida stad som under pånyttfödelsens dag kommer att förnyas, men så är inte fallet. Vi läser i Ethers bok att Herren uppenbarade för honom mycket av det som Johannes såg. Som kyrkans medlemmar känner till, var Ether den siste bland de jareditiska profeterna, och Herren uppenbarade för honom mycket om judarnas historia och deras stad Jerusalem som fanns till under vår Frälsares jordiska verksamhet. I sin syn, som på många sätt liknar den som gavs till Johannes, såg Ether den gamla staden Jerusalem och också den nya staden som ännu inte har byggts, och han skrev om dem på följande sätt såsom det rapporterades i Moronis skrifter:
På pånyttfödelsens dag, när allting görs nytt, kommer det att finnas tre stora städer som är heliga. En kommer att vara det forna Jerusalem som kommer att återuppbyggas enligt Hesekiels profetia. En annan kommer att vara Sions eller Enoks stad, som togs bort från jorden när Enok förvandlades och som kommer att återställas. Och den tredje kommer att vara Sion eller det Nya Jerusalem, som ska byggas av Josefs avkomlingar här på den amerikanska kontinenten” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith Jr., 5 delar [1957–1966], 2:103–104).
Coriantumr hade ägnat en hel del tid åt att studera ”krigets alla konster och all världslig list” (Ether 13:16), ändå förkastade han Ethers enkla budskap, som skulle ha skänkt honom frid på ett sätt som all hans militära skicklighet inte kunde göra.
Coriantumr och Shiz lät alla sina efterföljare bli dödade utan att göra slut på konflikten. Vi kan inte helt förstå hur ohygglig den sista jareditiska striden var, i vilken till och med kvinnor och barn beväpnades och sändes ut för att strida (se Ether 15:15). Detta utgör emellertid en målande beskrivning av vad som händer när Herrens Ande drar sig undan människorna och inte längre strävar med dem (se vers 19).
På vilka sätt har försoningens möjliggörande kraft omvandlat dina svagheter till styrkor?
På vilka sätt utgör Ethers bok en varning för jordens nationer idag?
Vrede och hat var en viktig orsak till jarediternas undergång. Vilken roll ser du att vrede och hat spelar i dagens värld? Hur kan du bekämpa detta i din egen inflytelsesfär?
Hur har din tro eller andliga beslutsamhet prövats? Hur har dessa prövningar av din tro gett dig ett ytterligare ”vittne” om Jesus Kristus eller insikt om eviga sanningar?
Föreslagna uppgifter
Identifiera en personlig brist som du har fått till följd av moralisk svaghet. Använd Ether 12:27 för att göra upp en strategi varigenom denna svaghet kan vändas till styrka.
Begrunda Moronis vädjan att vi ska ”söka denne Jesus om vilken profeterna och apostlarna har skrivit, så att nåden från Gud Fadern och likaså Herren Jesus Kristus och den Helige Anden … må vara och förbli i er för evigt” (Ether 12:41). Skriv en kort uppsats om vad du kan göra för att ”söka Jesus” och erhålla ”nåden från Gud Fadern”.