Institutet
Kapitel 8: 2 Nephi 4–8

Kapitel 8

2 Nephi 4–8

Introduktion

Nära slutet av sitt liv välsignade Lehi sina barn med löftet att om de höll buden så skulle de ha framgång, men om de var olydiga så skulle de bli avskurna från Herrens närhet (se 2 Nephi 4:4). Herren gav samma löfte till Nephi i början av hans verksamhet då han lovade Nephi att om han höll Guds bud så skulle han ha framgång och ”ledas till ett löftets land … som är utvalt framför alla andra länder” (1 Nephi 2:20). Dessutom sade Herren att om Nephis bröder gör uppror mot honom så ska de ”bli avskurna från Herrens närhet” (1 Nephi 2:21). Detta löfte uppfylldes när Nephis folk lämnade Lamans och Lemuels upproriska efterföljare.

Vi måste alla välja mellan gott och ont. Betydelsen av att göra goda val avspeglar sig i 2 Nephi 4–8: (1) när Lehi välsignade sina barnbarn, (2) i Nephis reflektioner och uttryckssätt i hans innerliga psalm, (3) under uppdelningen av nephiter och lamaniter, och (4) i Jakobs undervisning om Israels förskingring och insamling.

Uttalanden

2 Nephi 4:3–11. Lehi välsignade sin familj

  • Ända till slutet av sitt liv undervisade Lehi sina barn om evangeliet. I vår tid fortsätter Herrens tjänare att betona föräldrarnas ansvar att undervisa sina barn. Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum förkunnade: ”Vi varnar dem … som underlåter att fullgöra sina skyldigheter mot familjen, att de en dag kommer att stå ansvariga inför Gud” (”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Nordstjärnan, jan. 1996, s. 101; se också L&F 68:25–29).

    Liksom Lehi tar de flesta av kyrkans föräldrar detta ansvar på största allvar. Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur vårt fokus på familjens betydelse bör inverka på vårt föräldraskap: ”Vårt familjeinriktade perspektiv bör få sista dagars heliga föräldrar att sträva efter att bli de bästa föräldrarna i världen. Det bör ge oss stor respekt för våra barn, som i sanning är våra andliga syskon, och det bör få oss att lägga ner den tid som krävs för att stärka våra familjer. Det finns ingenting som har ett mer avgörande samband med lycka — både vår egen och våra barns lycka — än hur väl vi älskar och stöder varandra inom familjen” (Conference Report, okt. 2005, s. 44; eller Liahona, nov. 2005, s. 42).

2 Nephi 4:7–10. Lamans och Lemuels barn

  • Gud har uppfyllt och fortsätter att uppfylla Lehis löfte om barmhärtighet till Lamans och Lemuels barn. Det finns ett flertal tillfällen i Mormons bok då Lehis löfte till Lamans och Lemuels barn uppfylldes (se Alma 17–26; Helaman 5–6; 13–15). I de sista dagarna har Gud fortsatt att uppfylla Lehis löfte om barmhärtighet till Lamans och Lemuels barn. President Henry B. Eyring i första presidentskapet förklarade:

    Bild
    Lehi undervisar familjen

    Jerry Thompson, © IRI

    ”Våra trofasta ansträngningar att erbjuda vår familj de vittnesbörd vi har om sanningen, kommer att förökas i kraft och utsträckas i tid.

    Vi har alla sett bevis på detta i familjer som vi känner. Jag märkte det i Sydamerika när jag såg in i missionärernas ansikten. Hundratals av dem skakade hand med mig när de gick förbi och såg mig djupt in i ögonen. Jag blev nästan överväldigad av bekräftelsen på att dessa barn till fader Lehi och Sariah fanns där i Herrens tjänst, tack vare att vår himmelske Fader vördar sina löften till familjer. Till nästan sista andetaget undervisade och vittnade Lehi och försökte välsigna sina barn. En fruktansvärd tragedi drabbade hans avkomlingar när de förkastade hans vittnesbörd, andra profeters vittnesbörd och skrifternas. Men i dessa missionärers ögon och ansikten kände jag bekräftelse på att Gud har hållit sitt löfte att räcka ut sin hand till Lehis förbundsbarn och att han kommer att göra det även till våra” (Conference Report, apr. 1996, s. 88; eller Nordstjärnan, juli 1996, s. 65).

2 Nephi 4:15–16. ”Min själ gläds åt skrifterna”

  • Syster Cheryl C. Lant, Primärföreningens generalpresident, redogjorde för hur 2 Nephi 4:15 avslöjar tre sätt varpå vi effektivt kan läsa skrifterna: För det första: glädja sig över skrifterna; för det andra: begrunda skrifterna; och för det tredje: skriva skrifterna i sitt liv.

    ”Detta skriftställe lär oss hur man ska läsa Mormons bok. Det nämner tre viktiga begrepp.

    För det första: ʼMin själ gläds.ʼ Jag älskar dessa ord! Jag har ofta tänkt på att hungra och törsta efter kunskap när jag läser skrifterna, men att glädjas över dem är något helt annat. Jag har upplevt att vad jag får ut av skrifterna beror på vad jag tar med mig. Varje gång jag läser dem kan man säga att jag tar med mig en ny person med nya ögon till skriftläsningen. Var jag befinner mig i livet, mina erfarenheter och min inställning är allt sådant som påverkar vad jag får ut av det. Jag älskar skrifterna. Jag värdesätter sanningarna jag finner när jag läser dem. Glädje fyller mitt hjärta medan jag får uppmuntran, vägledning, tröst, styrka och svar på mina böner. Livet ser ljusare ut och vägen öppnar sig för mig. Jag försäkras åter om min himmelske Faders kärlek och omsorg om mig varje gång jag läser. Det är verkligen en fröjd för mig. Som en liten pojke i en solstråleklass uttryckte det: ʼJag känner mig glad av skrifterna!ʼ

    För det andra: ʼMitt hjärta begrundar dem.ʼ Vad jag älskar att bära skrifterna med mig i hjärtat! Andan i det jag har läst vilar där för att ge mig frid och tröst. Kunskapen jag fått ger mig vägledning och anvisningar. Jag fylls av tillförsikten som kommer av lydnad …

    [För det tredje] Jag skriver naturligtvis inte helig skrift som Nephi gjorde, men när jag läser skrifterna och lever efter principerna jag lärt mig, skrivs dessa skrifter åter i mitt liv. De styr mina handlingar och är skrivna där så att mina barn kan se och följa dem. Jag kan bygga ett arv, en tradition av rättfärdigt leverne, grundat på principer jag lär mig i skrifterna” (Conference Report, okt. 2005, s. 78–79; se också Liahona, nov. 2005, s. 76–77).

2 Nephi 4:15–35. Nephis psalm

  • En psalm är ”ett inspirerat poem eller andlig sång” (Handledning för skriftstudier, ”Psalm”). Även de som inte har kunskap om forntida hebreisk poesi kan känna igen och relatera till de helhjärtade vädjandena i Nephis psalm i 2 Nephi 4. Psalmer ska läsas högt. Försök att läsa Nephis psalm högt för att känna andan i vilken den skrevs.

2 Nephi 4:17–18. Övervinna våra synder och svagheter

  • Överallt i Mormons bok noterar vi Nephis rättfärdighet, hans trofasthet i prövningar och hans hängivenhet mot Gud, men ändå utropade han: ”O, jag arma människa … Jag är omringad av de frestelser och de synder som så lätt ansätter mig” (2 Nephi 4:17–18). Profeten Joseph Smith (1805–1844) lärde att ”ju närmare människan kommer fullkomligheten, desto klarare blir hennes synpunkter och större hennes glädje, till dess hon slutligen har övervunnit sitt livs onda och förlorat varje önskan att synda” (se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s. 208). Kanske kände sig Nephi betungad över det som vi skulle betrakta som triviala svagheter till den grad att de förorsakade honom sorg, och han strävade efter att bli fri från varje spår av synd.

    Nephis innerliga vädjan till Herren om att få hjälp att övervinna sina svagheter hjälper oss förstå hur vi ska övervinna våra egna svagheter. Personliga erfarenheter lär oss att vi också har detta behov. Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum påminde oss om varför vi är befallda att omvända oss och förmanade oss att dra nytta av Herrens återlösande kraft:

    ”Varför har vår Fader och hans Son befallt oss att omvända oss? Därför att de älskar oss. De vet att vi alla kommer att bryta mot eviga lagar. Vare sig lagen är liten eller stor kräver rättvisan att varje brott mot den sonas, för att vi ska få behålla löftet om glädje i detta liv och förmånen att få återvända till vår Fader i himlen. Om inte rättvisan tillfredsställs kommer den på domens dag att orsaka att vi kastas ut från Guds närhet och hamnar i Satans våld. [Se 2 Nephi 9:8–10; 2:5.]

    Det är vår Mästare och hans försoningsverk som gör det möjligt för oss att undvika sådan fördömelse. Detta sker genom tro på Jesus Kristus, lydnad mot hans bud och att vi håller ut i rättfärdighet till änden.

    Utnyttjar du till fullo omvändelsens återlösande kraft i ditt liv, så att du kan få större frid och glädje? Känslor av förvirring och misströstan är ofta ett tecken på behov av omvändelse. Brist på den andliga ledning du söker i ditt liv kan också vara en följd av brutna lagar. Om fullständig omvändelse behövs, lappar den ihop ditt liv. Den befriar från alla de andliga lidanden som kommer av överträdelse. Men i det här livet kan den inte avhjälpa en del av de fysiska konsekvenser som kan komma av allvarlig synd. Var visa och lev ständigt inom de rättfärdighetens gränser som Herren fastställt” (Conference Report, okt. 2000, s. 31–32; eller Liahona, nov. 2000, s. 31).

  • Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum lärde att oavsett förutsättningar eller benägenheter har vi skyldighet att utöva vår fria vilja till att övervinna våra personliga svagheter:

    ”Kanske dessa personer, som uttrycket säger, ʼföddes sådanaʼ. Men vad innebär det? Innebär det att personer med svaga punkter eller starka benägenheter inte har något val, inte någon fri vilja när det gäller detta? Vår lära säger annorlunda. Oavsett en persons svaga punkt eller böjelse är hans vilja fri. Hans fria vilja är oförbehållsam. Det är hans frihet som är begränsad. … Vi är alla ansvariga för hur vi utövar vår fria vilja.

     De flesta av oss föds med taggar i köttet, någon mer synlig, någon mer allvarlig än andra. Vi tycks alla vara mottagliga för någon form av störning, men vad än vår ömma punkt må vara, har vi viljan och kraften att kontrollera våra tankar och våra handlingar. Det måste vara så. Gud har sagt att han håller oss ansvariga för vad vi gör och vad vi tänker, och därför måste våra tankar och handlingar gå att kontrollera med vår fria vilja. När vi väl uppnått åldern eller villkoren för personligt ansvar ursäktar inte påståendet ʼjag är född sådanʼ handlingar eller tankar som inte överensstämmer med Guds bud. Vi måste lära oss hur vi ska leva så att en svaghet som är jordisk inte ska hindra oss från att uppnå målet som är evigt.

    Gud har lovat att han ska helga våra lidanden till vårt bästa (se 2 Nephi 2:2). De ansträngningar vi gör för att övervinna alla ärvda [eller utvecklade] svagheter bygger upp en andlig styrka som vi kommer att ha nytta av i all evighet. När sålunda Paulus bad tre gånger om att hans ”törntagg i köttetʼ skulle tas bort från honom, svarade Herren: ʼMin nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.ʼ [2 Kor 12:9]” (”Free Agency and Freedom”, i Monte S. Nyman och Charles D. Tate Jr., ed., The Book of Mormon: Second Nephi, the Doctrinal Structure [1989], s. 13–14).

2 Nephi 5:5–9. Avlägsna oss från ogudaktighet

  • Det finns tillfällen då det är nödvändigt att fysiskt fly bort från ondska, som fallet var med Nephi och hans efterföljare. Lägg märke till att det var ”de som trodde på Guds varningar och uppenbarelser” som gav sig iväg med Nephi (2 Nephi 5:6). På liknande sätt är det de som idag ger akt på förmaningar och uppenbarelser från nutida profeter som andligt följer dem. Men vi kanske inte alltid kan fysiskt avlägsna oss från ogudaktighet. Äldste Richard G. Scott berättade hur vi kan skydda oss själva:

    ”Gud har gett oss ett sätt att leva i denna värld utan att förorenas av de fördärvliga påtryckningar som sprider sig överallt på den. Du kan leva ett dygdigt, produktivt och rättfärdigt liv genom att följa den skyddsplan som upprättades av vår Fader i himlen: Hans lycksalighetsplan. Den finns i skrifterna och i inspirerade tillkännagivanden av hans profeter …

    Håll dig borta från världens ogudaktighet. Vet att Gud är den som styr. Med tiden kommer Satan att misslyckas totalt och bli straffad för sin ondska. Gud har en särskild plan för ditt liv. Han uppenbarar delar av denna plan för dig när du söker efter den med tro och ständig lydnad. Hans Son har gjort dig fri — inte från följderna av dina handlingar, men fri att välja. Guds eviga avsikter för dig är att du ska få framgång i detta jordeliv. Hur ogudaktig världen än blir, kan du göra dig förtjänt av denna välsignelse. Sök och var uppmärksam på den personliga vägledning som ges till dig genom den Helige Anden. Fortsätt att vara värdig att motta den. Nå ut till andra som snubblar och är förvirrade och som är osäkra på vilken väg de ska gå” (Conference Report, apr. 2004, s. 103–104, 106; se också Liahona, maj 2004, s 100, 102).

2 Nephi 5:11, 13. ”Vi hade mycket stor framgång”

  • I 2 Nephi 5:11, 13 berättar Nephi om sitt folks stora framgång med att föda upp flockar, hjordar och skörda. Ofta förknippar vi framgång med påtagliga välsignelser, till exempel rikedom eller världsliga ägodelar. President Heber J. Grant (1856–1945) undervisade om vad sann framgång är: ”När jag säger välstånd tänker jag inte bara på kronor och ören … Det jag räknar som verklig framgång … är att vi växer i kunskap om Gud och i vittnesbördet och i förmågan att leva efter evangeliet och inspirerar våra familjer till att göra detsamma. Detta är framgång i dess sannaste bemärkelse” (Gospel Standards, sammanst. av G. Homer Durham [1941], s. 58; också citerad av James E. Faust, Conference Report, okt. 1998, s. 74; eller Nordstjärnan, jan. 1999, s. 68).

  • I ett tal om hur tionde för med sig sann framgång citerade president James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet en upplevelse som syster Yaeko Seki delade med sig av:

    ”Min familj och jag tillbringade en dag i nationalparken i de japanska alperna. … Jag väntade vårt fjärde barn och kände mig ganska trött, så jag lade mig ned under träden. … Jag började tänka på våra ekonomiska problem. Känslorna överväldigade mig och jag började gråta. ʼHerre, vi betalar fullt tionde. Vi har offrat så mycket. När ska himmelens fönster öppnas över oss och våra bördor lättas?ʼ

    Jag bad av hela mitt hjärta. Sedan vände jag mig om och såg hur min make och våra barn lekte och skrattade tillsammans. … Plötsligt vittnade Anden för mig att mina välsignelser var rikliga, och att min familj var den största välsignelse min himmelske Fader kunde ge mig” (Conference Report, okt. 1998, s. 74; eller Nordstjärnan, jan. 1999, s. 68).

2 Nephi 5:10–18, 26–27. ”På ett sätt som bringade lycka”

  • Profeten Joseph Smith förklarade att det finns en väg som leder till lycka: ”Lycka är vår tillvaros syftemål och bestämmelse och skall bli dess slutmål, om vi fullföljer den väg som leder till lycka. Den vägen är dygd, uppriktighet, trofasthet, helighet och hållandet av Guds befallningar” (se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s. 219).

  • President Gordon B. Hinckley (1910–2008) undervisade om lycka på ett liknande sätt: ”Herren vill att vi ska vara lyckliga. Nephi sade något mycket viktigt: ʼOch … vi levde på ett sätt som bringade lyckaʼ (2 Nephi 5:27.) Vad underbart. Jag vill att mina barn ska vara lyckliga. Jag vill att de ska göra bra ifrån sig. Jag vill att de ska leva väl och rätt, men min himmelske Faders kärlek överträffar all förmåga till kärlek jag har. Jag tror att han vill att hans söner och döttrar ska vara lyckliga. Lycka kommer av rättfärdighet. ʼOgudaktighet har aldrig inneburit lycka.ʼ (Alma 41:10.) Synd har aldrig varit lycka. Själviskhet har aldrig inneburit lycka. Girighet har aldrig inneburit lycka. Lycka ligger i att leva efter principerna i Jesu Kristi evangelium” (”Fast-Paced Schedule for the Prophet”, Church News, 20 apr. 1996, s. 3).

2 Nephi 5:20–25. Lamaniterna drabbades av en förbannelse

  • I verserna 20–25 i 2 Nephi 5 besvaras minst fyra frågor om den förbannelse som lamaniterna drabbades av:

    1. Vad innebar förbannelsen?

      Förbannelsen definieras tydligt i vers 20 som att de blev ”avskurna från Herrens närhet”.

    2. Vad var orsaken till förbannelsen?

      Enligt vers 21 kom förbannelsen ”för deras ondskas skull” och på grund av att de ”förhärdat sina hjärtan”. Alltsedan tiden för Adams fall har ogudaktighet resulterat i att man avskärmats från Herrens närhet (se 1 Nephi 2:21; 2 Nephi 4:4; 9:6; Alma 9:13; Ether 10:11).

    3. Vilket märke eller tecken sattes på lamaniterna?

      På Nephis tid var lamaniternas förbannelse att de var ”avskurna från Herrens närhet … för deras ondskas skull” (2 Ne. 5:20–21). Det innebar att Herrens Ande hade dragits tillbaka från dem. När lamaniterna senare tog till sig Jesu Kristi evangelium följdes de inte längre av Guds förbannelse (se Alma 23:18).

      Mormons bok lär också att lamaniterna blev märkta genom en mörk hudfärg efter att nephiterna hade skilt sig åt från dem. Man har inte helt förstått märkets karaktär och utseende. Märket var ursprungligen till för att skilja lamaniterna åt från nephiterna. Senare, då nephiterna och lamaniterna uppblandades då de gick igenom perioder av ondska och rättfärdighet, blev märket oväsentligt.

      Profeter i vår tid har bekräftat att mörk hudfärg inte är ett tecken på gudomlig onåd eller förbannelse. Kyrkan vidhåller det Nephi sa: ”Herren … avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna” (2 Ne. 26:33). President Russell M. Nelson har sagt: ”Herren har betonat sin viktiga lära om lika möjligheter för hans barn. … Olikheter i fråga om kultur, språk, kön, etniskt ursprung och nationalitet bleknar i betydelse när de trofasta går in på förbundsstigen och kommer till vår älskade Återlösare” (”President Nelson Remarks at Worldwide Priesthood Celebration” [1 juni 2018], newsroom.ChurchofJesusChrist.org).

    4. Vad blev följden av förbannelsen?

      I vers 24 får vi slutligen veta att resultatet av förbannelsen — att de blev avskurna från Herrens närhet — var att de ”blev … ett lättjefullt folk, fulla av svek och förslagenhet”.

      En stor välsignelse är att förbannelsen bara gäller så länge ett folk är ogudaktigt. Om de omvänder sig kommer inte längre Guds förbannelse att följa dem (se Alma 23:18). Det finns många exempel på rättfärdiga lamaniter som omvände sig och åtnjöt Herrens Ande, en av dem blev till och med profet (se Helaman 13:5).

2 Nephi 6:1–3. Jakob undervisade med myndighet

  • Jakob undervisade med Guds makt och myndighet. Han hade ”kallats av Gud och ordinerats enligt hans heliga orden” (tagit emot det heliga prästadömet) och ”invigts” (eller avskilts) av sin bror Nephi (2 Nephi 6:2; se också 2 Nephi 5:26). Dessutom hade Jakob använt sig av tre viktiga komponenter i god undervisning, såsom det har förklarats av äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum: ”ʼTy jag har förmanat er med all iver, och jag har lärt er min fars ord. Och jag har talat till er om allt som är skrivet från världens skapelseʼ [2 Nephi 6:3; kursivering tillagd]. Detta är den formel varigenom evangeliet alltid har lärts ut. Det är en process som används än i denna dag — personligt vittnesbörd, de levande profeternas lärdomar och de heliga skrifternas uppteckningar” (Christ and the New Covenant [1997], s. 65).

  • President Joseph Fielding Smith förklarade vilken prästadömets ”orden” som nephiterna utövade: ”Nephiterna var ättlingar till Josef. Lehi upptäckte detta när han läste mässingsplåtarna. … Därför fanns det inga leviter som följde med Lehi till det västra halvklotet. Under dessa omständigheter officierade nephiterna i kraft av det melkisedekska prästadömet från Lehis dagar fram till dess att Frälsaren uppenbarade sig bland dem” (Answers to Gospel Questions, 1:124).

2 Nephi 6:4–18. Jakob återberättade den judiska historien

  • Jakob citerade från Jesaja för att undervisa ”om de ting som är och som skall komma” (2 Nephi 6:4). Han tillämpade Jesajas lärdomar på sitt folk eftersom de var en del av Israels hus (se vers 5). Detta är några av samma verser som Nephi tillämpade på Lehis ättlingar i de sista dagarna (jämför v. 6–7; 1 Nephi 21:22–23). De här tillämpningarna av samma profetia på olika situationer är exempel på att ”tillämpa skrifterna” under Andens inflytande (se 1 Nephi 19:23 ; 2 Nephi 11:8.

2 Nephi 6:6–11. Israels förskingring och insamling

2 Nephi 7:10–11. Vandra i ljuset från sin egen eld

  • Jesaja frågade om någon som fruktar och lyder Herren vandrar i mörkret. Svaret är naturligtvis ”nej”. Därefter sade han att de som ”vandrar i ljuset från [sin egen] eld och från gnistorna som [de] har antänt … skall lägga [sig] ned i sorg” (2 Nephi 7:11). Många människor i vår tid sätter större lit till sig själva eller andra än till Herren. De förlitar sig på sin egen köttsliga arm och följer sitt eget ljus hellre än att förlita sig på Gud (se L&F 1:19–20; 133:70–74).

  • Frälsaren är världens ljus. Det är oklokt av oss att försöka ersätta hans ljus med ljus som vi själva har skapat (se 3 Nephi 18:24). President Joseph F. Smith (1838–1918) varnade för dem som lär ut falska läror, som använder sitt eget ljus när de predikar ”falska läror, förklädda till evangeliets sanningar”. Han sade att de är ”stolta och självgoda, som läser i skenet av sin egen förträfflighet, som tolkar allt efter sina egna påhittade regler, som har blivit sin egen lag, och på så sätt sätter sig själva till domare över sina egna handlingar” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph F. Smith, s. 115, 116).

2 Nephi 8. De sista dagarnas insamling

  • De profetior av Jesaja som citeras i 2 Nephi 8 talar om en insamling av Israel i de sista dagarna. Herren lovade att ”trösta Sion” och ”göra hennes vildmark lik Eden” (vers 3). Han förmanade dem: ”Frukta inte för människors klander” (vers 7). Han lovade att ”Herrens återlösta [skall] vända tillbaka och komma till Sion med sång” (vers 11). Han ska skydda dem ”i [sin] hands skugga” (vers 16). De första heliga fann tröst i detta liksom i andra profetior av Jesaja.

    President Ezra Taft Benson (1899–1994) förklarade att våra förfäder deltog i uppfyllandet av dessa profetior från Jesaja om Israels insamling:

    ”Våra förfäder … var starka och modiga i Herren, eftersom de visste att han var deras försvar, deras tillflykt och deras frälsning. Stärkta av denna tro förlitade de sig på sitt älskade oberoende, på sin sparsamhet och ärliga arbete. Och i de historiska uppteckningarna står det att till och med klimatet mildrades för deras skull, och att deras ödmjuka och outtröttliga ansträngningar fick öknen att ʼblomstra som en liljaʼ.

    Deras tro förnyades av två av Jesajas anmärkningsvärda profetior om de sista dagarna — de dagar i vilka de visste att de levde. I den första av dessa tillkännager Jesaja: ʼÖknen och ödemarken skall glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.ʼ (Jesaja 35:1.) Och på nytt: ʼJa, Herren tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik Herrens lustgård. Fröjd och glädje skall höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud.ʼ (Jesaja 51:3.)

    Bild
    Salt Lake-templet år 1894

    Och även om de med sin naturliga ögon bara såg sina timmerstugor och omedelbara omgivningar så såg de framför sig den dag då Mikas ord skulle uppfyllas: ʼDet skall ske i den yttersta tiden, att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen …ʼ (Mika 4:1–2.)

    Vi har bevittnat uppfyllelsen av dessa anmärkningsvärda profetior” (This Nation Shall Endure [1977], s. 42).

  • Beträffande judarnas insamling till Israels land lärde äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum att en andlig insamling föregår den fysiska insamlingen: ”Juda kommer att i sinom tid insamlas till det gamla Jerusalem, om detta råder inget tvivel. Men denna insamling består i ett accepterande av Kristus, medlemskap i kyrkan och i att på nytt ta emot det abrahamitiska förbundet såsom det förvaltas på heliga platser. Den nuvarande insamlingen av det judiska släktet till den palestinska nationen Israel är inte den andliga insamlingen av Israel eller av Juda. Det kan vara ett förspel till det, och en del av de människor som insamlats på detta sätt kan i sinom tid insamlas i den sanna kyrkan och Guds rike på jorden, och de kan därefter hjälpa till med att bygga det tempel som är förutbestämt att smycka Jerusalems jord. Men en politisk insamling är inte en andlig insamling och Herrens rike är inte av denna världen” (A New Witness for the Articles of Faith [1985], s. 519–520; se också sidorna 511, 564–565).

Frågor att begrunda

  • I 2 Nephi 5:5–8 varnades Nephi av Herren för att ”fly ut i vildmarken”. Finns det delar av ditt liv som avspeglar Nephis situation? Finns det inflytanden från vänner, underhållning, arbete, skola eller media som du kan behöva fly ifrån?

  • I 2 Nephi 8:3–16 räknas många välsignelser upp som erbjuds till medlemmar av Israels hus då de ”insamlas”. Vilka av dessa välsignelser har du fått vara med om? Vilka av dem eftersträvar du fortfarande? Vad behöver du göra för att ta emot dem?

Föreslagna uppgifter

  • Läs 2 Nephi 4:15–35 och sök efter vad Nephi gjorde för att övervinna sina svagheter. Försök att finna specifika principer som Nephi tillämpade eller trodde skulle hjälpa honom att övervinna sina svagheter. Skriv ner dina tankar och känslor om de sanningar som du hittar. Lyssna till Andens maningar. Skriv gärna ner beslut som Anden manar dig att fatta när du läser.

  • President Gordon B. Hinckley har gett oss följande råd: ”Sök balans i livet. Akta er för besatthet. Akta er för trångsynthet. Låt era intressen sträcka sig över många goda områden samtidigt som ni med växande styrka fortsätter att utvecklas inom er egen profession” (”Four Imperatives for Religious Educators” [address to Church Educational System religious educators, 15 sep. 1978], s. 3; se LDS.org under gospel library/additional addresses/CES addresses). Läs 2 Nephi 5:10–18, 26–27 och identifiera principer som du kan lära dig om eller lära dig att efterleva vilka hjälper dig att göra ett större bidrag i världen.

Skriv ut