Det finns skäl att hoppas
För flera år sen så började jag känna att jag var på väg i en riktning där jag skulle bli utbränd i mitt dåvarande yrke och att jag behövde göra en förändring i livet.
Jag började då under en längre period be frekvent om hjälp och vägledning, men det kändes som att det inte skedde någon förändring i hur jag mådde och kände.
En dag när jag var på väg till eller från jobbet, så påmindes jag om en tanke eller ett tal från generalkonferensen som nyligen hade varit vid det tillfället. Jag har inte hittat det exakta citatet eller om det kanske är budskap från flera tal, men troligtvis var det kopplat till följande som Biskop W. Christopher Waddell sa på generalkonferensen i oktober 2017:
”I detta jordeliv kan vi inte styra allt som händer oss, men vi har definitivt kontroll över hur vi reagerar på förändringarna i våra liv. Det innebär inte att de utmaningar och prövningar vi möter är betydelselösa eller enkla att hantera. Det innebär inte att vi kommer att slippa smärta eller sorger. Det innebär dock att det finns skäl att hoppas och att vi tack vare Jesu Kristi försoning kan gå framåt och upptäcka bättre dagar – ja, dagar fyllda av lycka, ljus och glädje.”
Några veckor senare så kom jag fram till att jag behövde göra en del förändringar och att jag behövde skola om mig. I slutet av januari 2020 så var jag klar med min nya kandidat. Jag hade fått kämpa med kandidatuppsatsen och tänkte att nu har jag klarat det svåraste.
Min förväntning på att snabbt få ett jobb inom den nya inriktningen var ganska låg då det är ont om jobb inom den branschen. Jag tänkte att det kommer ta några månader, men optimistiskt så borde jag ha hittat något inom ett halvår.
För dem som inte minns, så började covid-19-pandemin ta fart vid början av mars 2020 och mycket stängdes ner, många blev av med sina jobb och en del förlorade sina nära och kära till sjukdomen. Samhället blev väldigt annorlunda jämfört med tidigare.
På grund av dessa förändringar, så blev det extra utmanande att hitta ett jobb, och inte bara inom min nya inriktning utan även generellt.
Under det året bad jag frekvent över att hitta ett lämpligt jobb där jag skulle trivas. Efter hundratalet av ansökningar, så började självkänslan under hösten svika och det blev allt svårare att ha kontroll över hur jag reagerade över situationen. Jag började tvivla på att jag skulle få ett bönesvar.
Efter att inte ha nått hela vägen med en rekrytering i slutet av hösten, så började jag bli nedstämd och förtvivlad. Jag började fundera på om Gud verkligen hörde min vädjan gällande det jag gick igenom.
När jag verkligen höll på att tappa kontrollen över hur jag reagerade på min situation och började känna mig vilsen i ett mörker av negativa tankar och känslor, så uppstod det ett ljus och svaret kom på det jag hade bett om.
Det dök upp flera lämpliga och intressanta jobb. Jag blev en av kandidaterna i en nyrekrytering som startades samma vecka och veckan därpå hade jag intervjuer med tre olika arbetsplatser. Veckan därefter blev jag erbjuden ett jobb på den arbetsplats där jag främst önskade att få arbeta.
Idag, drygt fyra år sedan det hela började år 2020, känns det som att det var en kort period i mitt liv. Där och då upplevdes det som en evig prövning.
Vi kommer alla att möta saker som vi inte alltid kan styra, men som Biskop W. Christopher Waddell sa oktober 2017, så kan vi kontrollera hur vi reagerar på förändringar i vårt liv.
Jag kan vittna om att det inte alltid är enkelt, och att vi inte kommer få slippa smärta eller sorg under livet. Genom denna upplevelse och flertalet liknande, så vet jag att vi genom försoningens kraft kan få hjälp och stöd med att gå genom dessa förändringar och utmaningar.