Vårt mirakel vid profetens inröstning
Jag glömmer aldrig den 6 april 2008 då jag, min 7-åriga dotter och min bästa vän, Brogan, fick uppleva ett mirakel. Vår älskade profet president Hinckley hade dött och en ny profet skulle bli Herrens nya språkrör.
Brogan och jag har varit vänner ända sedan vi var åtta år gamla. Vi träffades när hon och hennes familj döptes in i kyrkan. I år har vi varit vänner i 56 år. Som 21-åring och nygift flyttade jag från mitt hemland, England, till Sverige, men vår vänskap har fortsatt genom åren.
Nu var Brogan på besök hos oss i Sverige. Min dotter var sjuk så vi kunde inte åka till den gemensamma satellitutsändningen av generalkonferensen i kyrkan. Vi var besvikna. Kyrkans nya president skulle röstas in och vi hade verkligen sett fram emot att visa vårt stöd.
Vår internetuppkoppling var inte den bästa men vi var ändå tacksamma för att vi hade möjlighet att delta på något sätt. Efter flera misslyckade försök att koppla upp till mötet från datorn hemma trodde vi dock att vi helt skulle missa chansen att stödja den nya profeten. Vi bad många innerliga böner.
Plötsligt hörde vi klart och tydligt president Uchtdorfs röst i högtalarna. Han bad alla medlemmar i Hjälpföreningen att ställa sig upp för att rösta in president Thomas Spencer Monson som profet, siare och uppenbarare. Vi stod helt förstummade i vårt lilla hemmakontor och höjde armen för att stödja vår nya profet. Hela min kropp brann av tacksamhet och av den Helige Andens bekräftelse att Thomas S. Monson verkligen var Guds nya profet.
Direkt efter att vi hade sänkt våra armar förlorade vi internetuppkopplingen. Trots många försök lyckades vi inte komma in på mötet igen. Än idag, när jag och Brogan pratar om den händelsen, förundras vi över den korta stunden vi välsignades med. Kanske inte så märkvärdigt i andras ögon, men för oss var det ett stort mirakel.