Från Utby till Virginia
I slutet av 1990 tjänade jag i Utby i Göteborg när min kamrat och jag träffade Karin Ringblom på bussen. Hennes kusin var redan medlem så hon var nyfiken på kyrkan. Vi undervisade henne i ungefär en månad innan jag blev förflyttad till en annan stad. Karin döptes i början av 1991. Jag var väldigt glad att höra om det men kunde inte närvara och tappade kontakt med Karin efter detta.
Efter slutet på min mission åkte jag till BYU för att avsluta mina studier till att bli lärare. Under den tiden prövade BYU på något nytt - att låta studenterna få erfara hur det var att undervisa i större städer. Detta påbörjades vintern 1994.
Jag kände mig manad att skriva upp mig för att undervisa på en skola i Washington, D.C. Detta ledde till att jag i januari 1994 bodde i en lägenhet i Alexandria i Virginia. Jag hade bara varit där i cirka en månad när jag en dag plötsligt såg Karin Ringblom stå vid en bil på samma parkeringsplats som jag.
Jag kände igen henne på en gång och överrumplade henne när jag, en amerikansk tjej, kom fram och pratade med henne på svenska. Vi var båda förbluffade av sammanträffandet. Hon bodde i samma lägenhetsbyggnad som jag men på en annan våning och liksom jag avslutade hon sina studier med praktik på annan ort. Hon berättade förläget att hon inte längre var aktiv i kyrkan men att hon förstod vilket mirakel det var att vi skulle mötas just där.
Det visade sig att det bara var ungefär en vecka kvar innan hon skulle åka hem igen men vi pratade i timmar under den veckan. Jag bar vittnesbörd om Guds kraft, att två tjejer från två länder med ett avstånd på nästan 10 000 kilometer träffades på en parkering. Herren tänkte inte ge upp på henne och jag var ditsänd för att påminna henne om det.
Jag älskar att Gud fortsätter att använda oss som verktyg i hans händer. Till denna dag är Karin den person som jag fortfarande har kontakt med från min mission. Jag ser fram emot att träffa henne igen.