Vi känner alla någon som har dött. Tack och lov skänker oss kunskap om vår himmelske Faders evangelieplan frid mitt i djupaste sorg. Profeten Jakob i Mormons bok undervisade om försoningens stora välsignelser genom att beskriva vad som skulle hända med vår kropp och vår ande om det inte hade funnits någon försoning. Jakob vittnade om Guds storhet, som banade vägen för vår frälsning. Han beskrev hur Frälsaren ömt tröstar, vädjar för och återlöser Israel. Genom att acceptera och följa Herrens befallningar placerar vi oss i en position i vilken vi kan ta emot hans utlovade välsignelser. Begrunda försoningens inverkan och välsignelser i ditt eget liv.
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att Kristus och hans försoning bör utgöra grunden för vår glädje:
”Jakob vittnade om att ’den mäktige Guden’ alltid befriar sitt ’förbundsfolk’ och att den mäktige Guden enligt sitt eget gudomliga tillkännagivande är Herren Jesus Kristus, ’Frälsare … Återlösare, Jakobs Mäktige’.
Jakob reflekterade över sådana lärdomar — särskilt dem som ingick i Jesajas skrifter — så att hans dåvarande åhörarskara och framtida läsare skulle ’kunna känna till de Herrens förbund som han har slutit med hela Israels hus’, och ge föräldrar i varje generation orsak att ’glädjas’ och ’lyfta upp [sina] huvuden för evigt, tack vare de välsignelser som Herren Gud skall skänka [deras] barn’.
I centrum för detta förbund och anledningen till en sådan glädje är försoningsoffret från en ’mäktig Gud’, han som är världens Frälsare och Återlösare” (Christ and the New Covenant [1997], s. 66–67).
2 Nephi 9:5–6. Försoningen det centrala i barmhärtighetsplanen
Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum tillkännagav för världen Frälsarens centrala roll och hans inverkan på hela människosläktet:
”Vi ger vårt vittnesbörd om hans oförlikneliga levnad och om den oändliga kraften i hans stora försoningsoffer. Ingen annan har haft ett så djupgående inflytande på alla som har levt och som kommer att leva på jorden.
Han var Gamla testamentets store Jehova, Nya testamentets Messias. …
Han instiftade nattvarden som påminnelse om sitt stora försoningsoffer. Han fängslades och dömdes på falska grunder, förklarades skyldig för att tillfredsställa folkmassan och dömdes att dö på Golgatas kors. Han gav sitt liv för att sona alla människors synder. Hans offer som ställföreträdare var en storslagen gåva till alla dem som någonsin skulle leva på jorden.
Vi vittnar högtidligen om att hans liv, som är det centrala i hela mänsklighetens historia, varken började i Betlehem eller slutade på Golgata. Han var Faderns förstfödde, den enfödde Sonen i köttet, världens Återlösare (”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”, Liahona, apr. 2000, s. 2–3)
President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet förkunnade hur viktigt det är att vi förstår försoningens kraft:
”Vår egen frälsning är beroende av att vi tror på och accepterar försoningen. Ett sådant accepterande kräver en oupphörlig strävan efter att förstå den bättre. Försoningen underlättar vår jordiska strävan att lära genom att göra det möjligt för oss att bli fullkomliga …
Allt vi lär oss om hans försoningsoffer för oss närmare honom. Försoningen innebär att vi blir ’ett’ med honom. Försoningens natur och dess följder är så oändliga, så outgrundliga och så djupgående att det övergår den dödliga människans kunskap och förstånd …
Vi längtar efter försoningens främsta välsignelse — att bli ett med honom, att få vara i hans gudomliga närhet, att personligen kallas vid namn när han varmt välkomnar oss hem med ett strålande leende och vinkar oss till sig med öppna armar att omfamnas av hans gränslösa kärlek. Vad underbart upplyftande den upplevelsen kommer att bli om vi kan känna oss värdiga nog att vara i hans närhet! Den fria gåva som hans stora försoningsoffer utgör för var och en av oss är det enda sättet varigenom vi kan bli så upphöjda att vi får stå framför honom ansikte mot ansikte. Försoningens överväldigande budskap är den fullkomliga kärlek som Frälsaren hyser till var och en av oss. Det är en kärlek som är full av barmhärtighet, tålamod, nåd, rättvisa, långmodighet och framför allt förlåtelse” (Conference Report, okt. 2001, s. 19, 22; eller Liahona, jan. 2002, s. 19, 22).
Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum angav flera sätt varpå försoningen är obegränsad:
”Hans försoning är obegränsad — utan slut. Den var också obegränsad på så sätt att hela människosläktet skulle bli frälst från en död utan slut. Den var obegränsad genom hans oändliga lidande. Den var obegränsad i tiden och avslutade det tidigare mönstret i form av djuroffer. Den var obegränsad i sin omfattning. Den skulle åstadkommas en gång för alla. Och försoningens barmhärtighet erbjuds inte bara ett obegränsat antal människor, utan också ett obegränsat antal världar, som skapats av honom. Den var obegränsad bortom alla mänskliga bedömningsmått eller jordisk fattningsförmåga.
Jesus var den ende som kunde erbjuda en sådan obegränsad försoning, eftersom han föddes av en jordisk mor och en odödlig Fader. Tack vare denna unika födslorätt var Jesus en obegränsad varelse” (Conference Report, okt. 1996, s 46; eller Nordstjärnan, jan. 1997, s 33).
2 Nephi 9:10. ”O, hur stor är inte vår Guds godhet”
President Gordon B. Hinckley (1910–2008) uttryckte tacksamhet för Frälsarens roll i uppfyllandet av försoningen: ”Gud vare tack för undret och storslagenheten i hans eviga plan. Tacka och förhärliga hans älskade Son som genom obeskrivligt lidande gav sitt liv på Golgatas kors för att betala syndaskulden. Det var han som genom sitt försoningsoffer krossade dödens bojor och i gudaktig kraft triumferande reste sig ur graven. Han är vår Återlösare, människosläktets Återlösare. Han är världens Frälsare. Han är Guds Son, upphovet till vår frälsning” (Conference Report, apr. 1985, s. 69; eller Nordstjärnan, aprilkonferensen 1985, s 49).
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum talade om den yttersta domen och det tillstånd av renhet som vi måste uppnå:
”Många bibliska och nutida skriftställen talar om en slutlig dom då alla människor kommer att belönas enligt sina gärningar eller efter sitt hjärtas önskningar. Men andra skrifter utvecklar detta närmare genom att hänvisa till att vi döms enligt det tillstånd vi har uppnått.
Profeten Nephi beskriver den slutliga domen uttryckt i vad vi har blivit: ’Och om deras gärningar har varit orena måste de själva nödvändigtvis vara orena. Och om de är orena måste det nödvändigtvis vara så att de inte kan vistas i Guds rike’ (1 Nephi 15:33; kursivering tillagd). Moroni förkunnar: ’Den som är oren skall förbli oren, och den som är rättfärdig skall förbli rättfärdig’ (Mormon 9:14; kursivering tillagd; se också Upp 22:11–12; 2 Nephi 9:16; Alma 41:13; L&F 88:35). Samma skulle gälla ’självisk’ eller ’olydig’ eller andra personliga drag som är oförenliga med Guds fordringar. På tal om de ogudaktigas tillstånd under den yttersta domen förklarar Alma att om vi fördöms av våra ord, våra gärningar och våra tankar blir vi inte ’befunna obefläckade … Och i detta hemska tillstånd kommer vi inte att våga se uppåt mot vår Gud’ (Alma 12:14)” (Conference Report, okt. 2000, s. 41; eller Liahona, jan. 2001, s. 40).
President Gordon B. Hinckley använde exemplet med pornografi för att undervisa om samma princip när han sade: ”Må var och en som fastnat i detta skruvstäd gå ner på knä i sin kammares avskildhet och vädja till Herren att han ska befria dem från detta onda monstrum. Annars kan denna hemska fläck fortsätta genom livet och in i evigheten. Jakob, Nephis bror lärde: ’När alla människor har gått från denna första död till liv så att de har blivit odödliga … skall de som är rättfärdiga förbli rättfärdiga, och de som är orena skall förbli orena’ (2 Nephi 9:15–16)” (Conference Report, okt. 2004, s. 66; eller Liahona, nov. 2004, s. 62).
Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum gav en förklaring till vad som menas med ordet kors: ”Vad är ’världens kors’ för någonting? Vi kan inte vara säkra, men bildspråket antyder att vi ska bära det kors som läggs på oss av världen, som Jesus gjorde. Det kan finnas förföljare och ohjälpsamma åskådare och kyrkans medlemmar är avskilda (på sätt och vis utstötta), men ändå ryggar de inte tillbaka när de blir anklagade och hånade av dem som försöker få dem att skämmas, för de har ingen verklig anledning att känna skam” (Wherefore, Ye Must Press Forward [1977], s. 110).
I Föredrag över tron får vi veta varför det är nödvändigt att Gud är allvetande: ”Om inte Gud vet allting så kan han inte frälsa någon del av sina skapade varelser, men eftersom han vet allt från begynnelsen till änden, så kan han meddela sina skapade varelser den kunskap, varigenom de kan få del av det eviga livet. Och om människorna inte har denna föreställning om Gud, att han vet allt, kan de inte tro på honom” (se Joseph Smith, Föredrag över tron, s 43).
Äldste Neal A. Maxwell förklarade att Gud måste veta allt för att kunna utföra sitt verk att åstadkomma odödlighet och evigt liv för oss:
”De som försöker begränsa Guds allvetande förstår inte att han inte har något behov av att undvika tristess genom att lära sig nya saker. Eftersom Guds kärlek också är fullkomlig finns det faktiskt gudomligt välbehag i detta ’eviga kretslopp’, vilket för oss kan se ut som bara rutin och upprepning. Gud får sin stora och ständiga glädje och härlighet av att utöka och utveckla sina skapelser, och inte av nya intellektuella upplevelser.
Därför finns det en väldig skillnad mellan en allvetande Gud och det falska begreppet att Gud på något sätt håller på att ta en akademisk examen, fortfarande på jakt efter ytterligare viktiga sanningar och nödvändiga fakta. Om det vore så kunde Gud i vilket ögonblick som helst upptäcka någon ny sanning som han inte tidigare kände till och som skulle omstrukturera, förminska eller underminera vissa sanningar som han tidigare kände till. Profetior skulle inte vara mer än förutsägelser. Planer som görs upp för vår återlösning skulle behöva revideras. Men som tur är för oss går hans frälsningsplan ständigt framåt—utan att göra uppehåll för revideringar …
Det enda vi egentligen behöver veta är att Gud vet allt!” (All These Things Shall Give Thee Experience [1979], s. 14–15, 21).
President Brigham Young (1801–1877) talade om omfattningen av Frälsarens arbete med att frälsa människosläktet: ”Detta är frälsningsplanen. Jesus kommer aldrig att sluta sitt verk förrän alla upptagits för att åtnjuta ett rike i sin Faders hus, där det finns många riken och många härligheter, avpassade efter alla de människors gärningar och trofasthet som har levt på jorden. Några kommer att lyda den celestiala lagen och få dess härlighet, några kommer att lyda den terrestriala och några den telestiala” (Discourses of Brigham Young, sammanst. av John A. Widtsoe [1954], s. 56; se även Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young, s. 52).
Äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade kunskapens betydelse för vår ansvarighet: ”Enligt den tekniska definitionen består synden i lagöverträdelse, och i denna bestämda betydelse kan synden begås oavsiktligt eller i okunnighet. I skriftens lära om människans ansvarighet och Guds osvikliga rättvisa framgår det dock med all tydlighet att människan skall dömas för sina överträdelser och sina rättfärdiga gärningar i förhållande till sin förmåga att fatta och åtlyda lagen. Den högre lagens fordringar tillämpas inte i sin fullhet på den som aldrig har lärt känna den lagen. För synder begångna utan kunskap — det vill säga, för lagöverträdelser som begåtts i okunnighet — har en försoning ombesörjts genom Frälsarens offer, och syndare av detta slag står därför inte under fördömelse utan får framdeles ett tillfälle att lära känna och acceptera eller förkasta evangeliets principer” (Trosartiklarna, s. 54).
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, klargjorde deras ställning som inte har kunskap om Guds lagar:
”Åtgärder har vidtagits i planen för dem som under sitt liv på jorden inte känt till planen: ’Där ingen lag är given finns inget straff. Och där inget straff finns, finns det ingen fördömelse … genom försoningen, ty de har befriats genom hans makt’ (2 Nephi 9:25).
Utan det heliga verket med de dödas återlösning skulle planen vara ofullständig och i själva verket orättvis” (”The Play and the Plan” [KUV:s brasafton för unga vuxna, 7 maj 1995], s. 4, www.ldsces.org).
Äldste Jeffrey R. Holland gav en beskrivning av några av dem som inte har evangelielagen: ”I försoningens väldiga omfattning har generösa förberedelser gjorts för dem som dött utan kunskap om evangeliet eller som inte haft möjlighet att ta emot det, vilket inbegriper barn under ansvarig ålder, psykiskt handikappade, de som aldrig kommit i kontakt med evangeliet, och så vidare” (Christ and the New Covenant, s. 215).
President Gordon B. Hinckley beskrev svagheten med att känna större tillit till förnuftet än till tron:
”Förnuftet är inte den enda källan till kunskap. Det finns ett löfte, gett under den Allsmäktiges inspiration, som framlagts i dessa vackra ord: ’Gud skall ge er kunskap genom sin Helige Ande, ja, genom den Helige Andens outsägliga gåva’ (L&F 121:26).
Humanisterna som kritiserar oss, de så kallade intellektuella som förringar oss, visar bara sin brist på kunskap om denna uppenbarelse. De har inte hört Andens röst. De har inte hört den eftersom de inte har sökt efter den och förberett sig på att vara värdiga den. Eftersom de förmodar att kunskap endast kommer av slutledningar och intellektuellt arbete förnekar de det som kommer genom den Helige Andens kraft …
Låt er inte snärjas av världens ordklyverier, vilka till största delen är negativa och som sällan, om någonsin, bär god frukt. Låt er inte förledas av de klipska personer vars självutnämnda uppgift är att förringa det som är heligt, som framhåller mänsklig svaghet, underminerar tron, hellre än att inspirera till styrka” (”Be Not Afraid, Only Believe” [KUV:s brasafton för unga vuxna, 9 sep. 2001], s. 4, www.ldsces.org).
President Gordon B. Hinckley beskrev det goda som kommer av att lära sig allt vi kan: ”Ni kommer att ställas inför stora utmaningar. Ni är på väg in i en värld där det råder våldsam konkurrens. Ni måste skaffa er all utbildning ni kan. Herren har instruerat oss angående betydelsen av utbildning. Den kommer att förbereda er för större möjligheter. Den kommer att utrusta er så att ni kan göra något värdefullt i den stora möjligheternas värld som ligger framför er. Om ni kan studera vid universitet och vill det, så gör det. Om ni inte har någon önskan att studera vid universitet, gå då på en yrkes- eller handelsskola och förbättra er yrkesskicklighet och öka era möjligheter” (Conference Report, apr. 1997, s. 70; eller Nordstjärnan, juli 1997, s. 49).
I Nephis andra bok 9:34 och i ett flertal andra skriftställen undervisas om lögnens allvarliga synd (se Ords 6:16–19; L&F 63:17–18; 76:98, 103). President James E. Faust (1920–2007) förklarade innebörden av att tala sanning:
Vi behöver alla veta vad det innebär att vara ärlig. Ärlighet är mer än att inte ljuga. Det är att tala sanning, att leva efter sanningen och att älska sanningen. …
… Ärlighet är en moralisk kompass som kan leda oss i våra liv. …
Ärlighet är en princip, och vi har vår moraliska handlingsfrihet att avgöra hur vi ska tillämpa denna princip. Vi har friheten att välja, men sist och slutligen är vi ansvariga för varje val vi gjort. Vi kan bedra andra, men det finns En som vi aldrig kan bedra. I Mormons bok lär vi: ”Väktaren vid porten är Israels Helige, och han håller ingen tjänare där. Och det finns ingen annan väg än genom porten, ty han kan inte bli bedragen, ty Herren Gud är hans namn’ [2 Nephi 9:41].
Det finns olika grader av att säga sanningen. När vi yttrar små vita lögner blir vi efterhand alltmer färgblinda. Det är bättre att vara tyst än att vilseleda. I vilken omfattning vi säger sanningen och ingenting annat än sanningen beror på vårt samvete. …
… Som president Gordon B. Hinckley sade: ’Må sanningen undervisas genom föredöme och förmaningar — om att det är en synd att stjäla, om att det är fel att luras, om att den som ljuger drar skam över sig” (Conference Report, okt. 1996, s. 57–61; eller Nordstjärnan, jan. 1997, s. 39–42).
President James E. Faust diskuterade värdet av att veta att en dag kommer vi att stå framför Frälsaren för att redogöra för våra liv: ”Jag kommer ihåg en undersökning som gjordes för några år sedan för att ta reda på vilken påverkan det är som hjälper ungdomar att fortsätta följa den raka och smala vägen. Naturligtvis fanns det många sorters viktig påverkan. All påverkan var viktig. Den omfattade inflytandet från föräldrar, prästadömsrådgivande, Unga kvinnors rådgivande, scoutledare och umgänget med jämnåriga. Men jag förvånades över att se en gyllene tråd av särskilt stor betydelse löpa igenom studien. Det var tron på att var och en av oss en dag kommer att svara för våra handlingar inför Herren. Många trodde på att ’väktaren vid porten är Israels Helige, och han håller ingen tjänare där. Och det finns ingen annan väg än genom porten, ty han kan inte bli bedragen, ty Herren Gud är hans namn’ [2 Nephi 9:41]. De som hade ett evigt perspektiv hade mer andlig styrka och beslutsamhet. Att känna ett personligt ansvar inför Frälsaren för våra gärningar och för det som vi fått att förvalta, och att påverkas av det, ger oss ett djupgående andligt skydd” (”Vem tror du att du är?” Liahona, juni 2001, s. 7).
Äldste Neal A. Maxwell redogjorde för en uppmuntrande aspekt av principen om att Jesus själv och ingen annan kommer att vara slutgiltig domare: ”I samband med att Jakob i 2 Nephi 9:41 talar om det smala och raka påminner han oss om att ’väktaren vid porten är Israels Helige’ och att Jesus inte har någon tjänare där. Betoningen ligger på det faktum att Jesus ’inte kan bli bedragen’. Det finns ännu en uppmuntrande aspekt: det är inte bara den yttersta domen som inte kommer att delegeras för att tjäna den gudomliga rättvisans syften, utan gudomlig barmhärtighet kan också bäst tillämpas av honom som vet allt det som bara han kan veta –– de stilla ögonblicken av mod i hans fårahjords liv, de obemärkta handlingarna av kristuslikt tjänande, de outtalade tankarna vilka inte kan ’uppmärksammas’ på något annat sätt utom genom fullkomlig urskillningsförmåga” (For the Power Is in Them … [1970], s. 37).
Äldste Maxwell förklarade vidare: ”Den utsedde dörrvaktaren är Jesus Kristus, som väntar på oss utifrån en djup gudomlig önskan att välkomna oss lika mycket som för att godkänna oss. Sålunda ’håller han ingen tjänare där’. (Se 2 Nephi 9:41.) Om vi erkänner honom nu kommer han kärleksfullt att erkänna och glatt släppa in oss då!” (Notwithstanding My Weakness [1981], s. 124).
Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade vad som menas med ”köp … utan pengar”: ”Frälsningen är tillgänglig för alla människor, inte bara för några utvalda få. Evigt liv är inte reserverat för apostlar och profeter, för de heliga på Enoks tid eller för martyrerna i den [första] kristna tidsutdelningen. ’Hela människosläktet kan frälsas … genom lydnad mot evangeliets lagar och förordningar.’ (Tredje trosartikeln.) Gud har inte anseende till personen; ’han inbjuder dem alla att komma till honom och ta del av hans godhet. Och han avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna. Och han kommer ihåg hedningen, och alla är lika inför Gud, både jude och icke-jude’. (2 Nephi 26:33.) Den evige Gudens eviga kallelse lyder: ’Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk’ (Jesaja 55:1), för ’frälsningen är fri’! (2 Nephi 2:4.)” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 delar [1971–1973], 3:416–417).
2 Nephi 10:6–8. Förskingringen och insamlingen är först andlig
Jakob klargjorde att ogudaktighet ledde till judarnas förskingring (se 2 Nephi 10:6). Likaledes framhöll han i vilken ordning insamlingen skulle ske. Judarna, förkunnade han, ska insamlas ”när den dagen kommer då de tror på [Kristus]” (vers 7; kursivering tillagd).
Äldste Bruce R. McConkie klargjorde anledningarna till att förskingringen och insamlingen av Israels stammar är först andlig och därefter fysisk:
”Varför skingrades Israel? Svaret är tydligt, det är uppenbart och det råder inget tvivel därom. Våra israelitiska förfäder skingrades eftersom de förkastade evangeliet, befläckade prästadömet, övergav kyrkan och tog avstånd från riket. De skingrades därför att de vände sig bort från Herren, dyrkade falska gudar och vandrade i hednanationernas fotspår. De skingrades därför att de övergav det abrahamitiska förbundet och trampade under fötterna de heliga förordningarna och förkastade Herren Jehova, som är Herren Jesus, som alla deras profeter vittnade om. Israel skingrades därför att de avföll …
Vad är det då som inbegrips i Israels insamling? Israels insamling består av att tro på och acceptera och leva i harmoni med allt det som Herren en gång erbjöd sitt forntida utvalda folk. Den består av tro på Herren Jesus Kristus, av att omvända sig, av att bli döpt och ta emot den Helige Andens gåva och av att hålla Guds bud. Den består av att tro på evangeliet, bli medlem i kyrkan och komma in i hans rike. … Och den kan också bestå av att samlas in till en utsedd plats eller land för gudsdyrkan” (A New Witness for the Articles of Faith [1985], s. 515).
Äldste Russell M. Nelson framhöll betydelsen av insamlingens lära: ”Läran om insamlingen är en av de viktiga lärorna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Herren har förkunnat: ’Jag ger er ett tecken … jag skall samla in mitt folk, o Israels hus, från dess långa förskingring och åter upprätta mitt Sion bland dem’ [3 Nephi 21:1]. Mormons boks framkomst är ett tecken till hela världen på att Herren har börjat insamla Israel och uppfylla förbunden han ingick med Abraham, Isak och Jakob [se 1 Mos 12:2–3; 26:3–4; 35:11–12]. Vi inte bara undervisar om denna lära, vi deltar också i att uppfylla den. Vi gör detta när vi samlar in Herrens utvalda på båda sidor om slöjan” (Conference Report, okt. 2006, s. 84; se också Liahona, nov. 2006, s. 80).
Äldste Bruce R. McConkie förklarade var de heliga skulle insamlas:
”Det uppenbarade ordet talar om … församlingar med Herrens förbundsfolk i alla nationer, som talar alla tungomål och finns bland alla folk när Herren kommer tillbaka. …
Insamlingsplatsen för de mexikanska heliga är Mexico. Insamlingsplatsen för de heliga i Guatemala är Guatemala. Insamlingsplatsen för de brasilianska heliga är Brasilien och så fortsätter det över hela jordens längd och bredd. … Varje nation är insamlingsplats för sitt eget folk” (Conference Report, områdeskonferens för Mexico och Centralamerika 1972, s. 45).
Jakob lärde att Gud tid efter annan ledde olika medlemmar av Israels hus till andra områden av världen och kallade dem för ”bröder” (se 2 Nephi 10:20–21). De var bröder både genom härkomst och tro. Herren har ett syfte med alla dessa grenar och vet var varje grupp befinner sig. Mormons bok talar om minst tre sådana kolonier: Lehis grupp, jarediterna (enligt uppteckningen i Ethers bok), och mulekiterna (se Mosiah 25:2; Helaman 6:10; 8:21). Otvivelaktigt finns det andra som vi inte vet var de befinner sig, till exempel de förlorade stammarna från det norra Israels forna rike och möjligen andra grupper som leddes till andra platser (se Jakob 5:20–25).
Frågor att begrunda
På vilka sätt kan du bidra till insamlingen av Herrens folk?
Varför är det viktigt att inse att Jesu Kristi försoningsoffer går att tillämpa på dig personligen? Vad kan du göra för att fördjupa din insikt om Herrens försoning?
Hur kan du veta om ditt liv är behagligt för Herren?
Varför tror du att det var nödvändigt med en obegränsad försoning?
Föreslagna uppgifter
Läs och fundera över 2 Nephi 9:4–7. Begrunda på vad sätt försoningen befriar oss från både fysisk och andlig död.
I 2 Nephi 10 beskrivs en nation med stora löften som skulle uppresas i de sista dagarna. Leta reda på beskrivningar om denna nation som finns i kapitel 10.
Beskriv vad som måste hända innan den slutliga återlösningen av Israels hus äger rum såsom det beskrivs i 2 Nephi 10.