2006
För evigt omsluten av hans kärlek
November 2006


För evigt omsluten av hans kärlek

Jag vet att [vår himmelske Fader] älskar oss, systrar, liksom hans Son, Jesus Kristus gör. Den kärleken kommer aldrig att förändras — den är beständig.

När jag fick detta kall vädjade jag till vår himmelske Fader att hjälpa mig veta vad systrarna i kyrkan behöver. Jag fick ett starkt vittnesbörd om att vi, hans döttrar, behöver veta att han älskar oss. Vi behöver veta att han ser det goda i oss. När vi känner hans kärlek uppmuntras vi att sträva framåt, vi försäkras om att vi är hans och vi får bekräftat för oss att han vårdar sig om oss även när vi snavar och upplever tillfälliga bakslag.

Jag fick detta budskap bekräftat när jag bar mitt vittnesbörd under söndagseftermiddagens session av generalkonferensen i april 2002. På morgonen den dagen fick jag höra att äldste David B Haight kanske inte skulle kunna delta i konferensen. Om det blev så skulle jag få ytterligare fem minuter till att bära mitt vittnesbörd. Jag bad mycket ihärdigt för äldste Haight den dagen! På söndagsmorgonen såg jag honom komma till konferenscentret, och jag började slappna av — ända tills han gick ut under församlingssången. När jag stod i talarstolen den eftermiddagen var teleprompterskärmen helt tom! Men budskapet som gång på gång kommit till mitt sinne och hjärta var att kvinnor behöver känna Herrens kärlek i sitt dagliga liv. Det var det budskapet jag visste att jag behövde förmedla den dagen, och det fortsätter att vara vårt budskap.

Jag har blivit ödmjukare av er kärleksfulla och personliga reaktion på detta budskap. Tack för att ni berättar om hur budskapet har välsignat ert liv. Era ord har bekräftat att var och en av oss är berättigad till — och behöver — Herrens kärlek i sitt dagliga liv.

Vår himmelske Fader älskade oss innan vi kom till den här jorden. Jag vet att han älskar oss, systrar, liksom hans Son, Jesus Kristus gör. Den kärleken kommer aldrig att förändras — den är beständig. Ni kan lita på det. Vi kan förtrösta på det.

Precis som Hjälpföreningens motto påminner oss om att kärleken aldrig upphör, måste vi tro att Kristi kärlek till oss aldrig kommer att upphöra. Allt vi gör i Hjälpföreningen bör återspegla vår Frälsares kärlek och vår himmelske Faders kärlek. Denna stora kärlek bör utgöra källan till vår motivation att tjäna andra. Den måste vara både det som får oss att handla och vårt mål!

Jag känner en ung mor med fem barn som ringde till en äldre syster, hennes högt uppskattade mentor, och frågade: ”Kan vi gå en runda?” Hennes vän förstod att hon menade att hon behövde tala med någon. Halvvägs i en slinga på drygt en mil, sade till slut den unga mamman: ”Jag kan helt enkelt inte tro att vår himmelske Fader älskar mig. Jag har gjort massor av misstag i livet. Jag känner bara inte att jag är värdig hans kärlek. Hur kan han älska mig?” Detta var en kvinna som hade ingått förbund i templet och var aktiv i kyrkan. Och ändå kände hon sig ovärdig hans kärlek. Den äldre systern svarade genast: ”Naturligtvis älskar han dig. Du är hans dotter.”

Brukar vi stöta bort Herrens kärlek, den som han utgjuter över oss i mycket rikligare mått än vi är villiga att ta emot? Tror vi att vi måste vara fullkomliga för att förtjäna hans kärlek? När vi tillåter oss att känna att vi är ”för evigt omslutna av hans kärleks armar”1 så känner vi oss trygga, och vi inser att vi inte behöver bli fullkomliga med en gång. Vi måste inse att fullkomlighet är en process. Detta evangelium är en evig process, och vi måste komma ihåg att värdesätta resans gång. Evig betyder ”utan början och slut”, så hans omslutande kärlek finns där för oss varje dag. Kom ihåg att den är beständig — även när vi inte inser det. Jag älskar Nephis beskrivning av denna stora gåva: ”Det är Guds kärlek, som utgjutes i människornas barns hjärtan, och därför är den det mest önskvärda som finnes till … Ja, och den som fröjdar själen mest.”2 Jag vittnar om att detta är sant.

Jag vet att det kan finnas en del som har svårt att föreställa sig hur hans kärlek känns. Tänk på en mor med sitt nyfödda barn. Värmen, tryggheten, omvårdnaden och friden i en mors famn kan hjälpa oss förstå hur det känns att vara omsluten av hans kärleks armar. En syster i Hjälpföreningen, som tillhör Unga vuxna, skrev: ”Endast genom min mors kärlek kan jag börja förstå omfattningen av och kraften i Frälsarens kärlek.”

Mödrar, förstår ni hur viktiga ni är när ni undervisar era barn om denna sanning? När ni omsluter era barn med er kärlek så ser de en glimt av hans kärlek. President Gordon B Hinckley råder oss: ”Älska Herren din Gud, och älska hans Son, och var alltid tacksam för deras kärlek till oss. Närhelst annan kärlek slocknar, kommer denna storslagna, enastående, eviga kärlek som Gud hyser för var och en av oss att bestå, liksom den kärlek som hans Son har, han som gav sitt liv för var och en av oss.”3

En mor som förstår sitt släktskap med Gud hjälper sina barn att lära känna honom och omslutas av hans kärlek. Jag blev rörd av det en dotter berättade när hennes 100-åriga mor begravdes: ”När jag som tonåring försökte planera mitt studieschema, brukade jag gå ut i köket där min mor stod och strök. Jag brukade lägga fram tänkbara alternativ för mina studier … och hon lyssnade på dem alla. Vi brukade diskutera möjligheterna … och sedan brukade hon säga: ’Okej, Cathy, har du bett om vägledning?’ Det kändes lite genant för mig, och jag brukade tveka och sedan säga: ’Måste man be om allting?’ Hon svarade bara: ’Det gör jag.’”4

Denna mor lyssnade. Hon delade med sig av sin tro på Herren, hon var ett exempel, hon berättade om sina förväntningar att hennes dotter ständigt skulle vända sig till Herren. När vi närmar oss Herren känner vi att hans kärlek för oss närmare honom. Mödrar, lär era barn att alltid räkna med Herren i sitt liv och hjälp dem att känna igen hans kärleksfulla inflytande.

Min mor och jag fick våra patriarkaliska välsignelser samtidigt. Jag var tjugo och mor var fyrtionio. Jag ska aldrig glömma den dagen — hur patriarken lade händerna på mors huvud och berättade för henne hur många gånger hennes liv hade sparats i samband med reumatisk feber, hjärtsjukdom och många andra sjukdomar. Han berättade om hennes liv, räknade upp gånger då hon hade välsignat andra. Han berättade om det som Herren hade i beredskap åt henne och gav vägledning om vad hon behövde göra. Jag kände till min mors liv, och jag lyssnade när denne patriark, som inte var bekant med henne, beskrev hennes liv. Denna upplevelse var ett vittnesbörd för mig om att Gud lever, att han älskar oss och att han känner oss personligen. Jag kände Herrens kärlek till min mor — och till mig — denna minnesvärda dag.

Det största beviset på vår Frälsares kärlek till oss är hans försoning. Hans kärlek överflödar av nåd, tålamod, långmodighet, barmhärtighet och förlåtelse

Som far- och mormödrar har vi ett heligt ansvar att omsluta våra barnbarn i kärlek. När en treårig flicka var uppnosig tillrättavisade hennes mormor henne: ”Tala inte på det sättet till din mormor — för vi ska vara vänner i miljoners miljoner år.” Visst är det underbart att vara farmor och mormor? Kom ihåg, systrar, att kärlek och förbund binder oss samman som eviga familjer.

Herrens kärlek framförs ofta av andra människor när de reagerar på Andens maningar. Hör vi och följer vi dessa maningar?

På grund av ekonomiska svårigheter var en syster tvungen att flytta från sitt älskade hem och den församling där hon bott i tjugotvå år. Det var smärtsamt. Första söndagen i sin nya församling sade hon: ”Jag kände mig mycket ensam fastän jag kände en del medlemmar. Jag var bland de första som kom till Hjälpföreningen den morgonen. Jag satt där och såg systrarna komma in och ta plats. De tycktes alla behöva ha sin egen rad, inte bara sin egen plats. De satt inte bredvid varandra och de satt inte bredvid mig. Det kändes som om jag var på en öde ö.” Systrar, varför gör vi så mot varandra?! Systern fortsatte: ”Sedan kom Lisa in. Hennes ansikte lyste upp när hon såg mig och hon kom med raska steg över till mig, satte sig bredvid mig, lade armen om mig och gav mig en stor kram. Det är förunderligt att en liten gest som denna kan betyda så mycket. Hennes värme — och jag skulle vilja säga hennes kärlek — tog bort min ensamhet.”

Jag är rädd att vi ibland ser Herrens kärlek endast i de stora händelserna i vårt liv. Vi måste också se hans kärlek i det lilla. Underskatta inte er förmåga att ge av hans kärlek genom en så enkel, uppriktig gest som att sitta bredvid en annan syster och få henne att känna sig välkommen.

Känner du Herrens kärlek i ditt liv? Det sätt varpå jag känner hans kärlek kan skilja sig från hur du upplever den. Det viktiga är att komma till insikt om hur du känner denna kärlek. Och när du väl har känt den, var då villig att dela med dig av den.

Som presidentskap besökte vi kusten längs Mexikanska golfen som härjats av orkanen Katrina. Vid en brasafton en kväll stod jag i talarstolen och kände på mig att alla de närvarande systrarna behövde någon som bokstavligen gav henne styrka. Efter mötet stod syster Hughes, syster Pingree och jag vid varsin dörr och kramade varje syster på hennes väg ut. Vi ville bara uttrycka vår kärlek till dem. Till var och en av dessa systrar som lyssnar i kväll: Vi gick ifrån ert kapell och kände oss förnyade tack vare den Guds kärlek som ni delade med er av till oss. Tack för att ni tar hand om varandra — och oss tre!

I mina morgonböner ber jag vår himmelske Fader fylla mig med sin kärlek så att jag kan utföra hans verk med större innerlighet. Jag vet att jag har blivit välsignad på grund av denna dagliga vädjan. Som systrar i Hjälpföreningen måste vi sträva efter att visa kristuslik kärlek. Kristus sökte alltid behaga sin Fader genom att göra hans vilja. Systrar, vi måste anstränga oss till det yttersta att följa hans ojämförliga exempel — att visa sådan kärlek genom våra tankar, vårt tal, våra handlingar — i allt vi gör och är. Vi får inte låta stolthet eller fåfänga, själviskhet eller den egna kalendern tränga undan vår strävan att hjälpa andra med kärlek. Vi måste bara innerligt låta oss själva omslutas av Guds kärlek. Detta gör vi bäst genom att ta till oss Frälsarens eviga försoning. Sedan kan vi utvidga den kretsen till att omfatta vår familj och alla andra. En sådan krets är verkligen himmelsk.

Mina kära systrar, må Herren välsigna er att ni må känna hans kärlek dagligen när ni håller era förbund, utövar kristuslik kärlek och stärker familjen. I Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. 2 Nephi 1:15.

  2. 1 Nephi 11:22–23; kursivering tillagd.

  3. Se ”Ord från den levande profeten”, Nordstjärnan, dec 1996, s 8.

  4. Egen korrespondens.

Skriv ut