Att komma närmare honom
Prästadömet för, genom Andens ledning, enskilda människor närmare Gud genom ordination, förordningar och den egna karaktärens rening
För många år sedan flyttade vår unga familj in i ett hus som på den tiden låg i utkanten av ett bostadsområde i samhället där vi bodde. Därifrån hade vi utsikt mot bergen i öster. En måndagsmorgon när jag just klätt på mig och var redo att rusa ut genom dörren till arbetet, kom vår sex år gamla son Craig med sin fyraåriga bror Andrew vid handen in i rummet. Med beslutsamhet i blicken tittade Craig på mig och sade: ”Pappa, i går i Primär sade min lärare att om man har prästadömet kan man flytta berg. Jag berättade det för Andy och han tror mig inte. Du har prästadömet, eller hur, pappa?” Sedan vände den lille sig om, och medan han pekade ut genom fönstret tittade han på mig och sade: ”Ser du bergen där borta? Visa honom pappa!”
Det som sedan följde var en ljuvlig upplevelse. Så tacksam jag är för unga söner som inledde ett livslångt lärande om prästadömet.
Fastän Herren verkligen lärde dem han gett prästadömet till att de genom tro skulle kunna flytta berg,1 och det finns uppteckningar som ger exempel på detta,2 hoppas jag kunna öka förståelsen för den sida av prästadömets lära som flyttar människor närmare Gud och ger dem möjlighet att bli lika honom och bo för evigt i hans närhet. Denna lära inbegriper både Guds söner och hans döttrar. Därför ber jag att det jag säger ska vara till hjälp för bådadera.
År 1823 visade sig ängeln Moroni för Joseph Smith och citerade flera skriftställen, bland annat följande ur Malaki: ”Se, jag skall uppenbara prästadömet för eder genom profeten Elia hand.”3 Det första upptecknade omnämnandet av prästadömet i denna tidshushållning förutsåg en process som skulle utvecklas under kommande decennier.
År 1829 återställde Johannes Döparen aronska prästadömet4 och kort därefter återställde Petrus, Jakob och Johannes melkisedekska prästadömet.5
År 1836 återställde Mose och Elias nycklarna till Israels insamling och Abrahams evangeliehushållning.6 Därefter återställde Elia beseglingens nycklar. Uppenbarelsen avslutas med att Elia säger följande till profeten Joseph: ”Därför hava denna utdelnings nycklar överlämnats i edra händer.”7
När nu all prästadömsmyndighet, alla ämbeten och nycklar återigen fanns på jorden, betonade Herren 1841 för profeten vikten av att bygga tempel där Herren kunde göra prästadömets förordningar tillgängliga för sina barn, varigenom hans söner och döttrar kunde bereda sig för att återvända till hans närhet.8
Har förkunnade: ”Byggen detta hus … på det jag må uppenbara mina förordningar för mitt folk däri,
ty jag täckes uppenbara … sådant som tillhör tidernas fullhets utdelning.”9
I Kirtland hade Herren tidigare undervisat profeten Joseph om prästadömets ed och förbund och förklarat villkoren för att utlovade välsignelser ska kunna förverkligas.10 I Nauvoo växte kunskapen om prästadömets eviga omfattning och dess makt11 att välsigna alla hans trofasta barn, i det här livet eller i nästa.12 Fastän prästadömet ges till värdiga Guds söner utgör hans döttrar också en viktig del av hans folk, till vilka han uppenbarar sina prästadömsförordningar. Och den utlovade välsignelsen ”allt vad min Fader har”13 är tillgänglig för både män och kvinnor som utövar tro på Jesus Kristus, tar emot förordningarna och uthärdar i tro till slutet. ”Därför är gudaktighetens kraft uppenbar i [melkisedekska prästadömets] förordningar.”14
Den högsta förordningen i templet är endast tillgänglig för en man och en kvinna när de beseglas till varandra och bildar en evig familjeenhet. Det är genom denna och prästadömets alla andra förordningar som jordens alla släkten ska bli välsignade.15 Denna beseglingsförordning är så viktig för Herrens avsikter att han har lovat de trofasta som utan att själva rå för det inte beseglats i det här livet, att de ska få denna välsignelse i nästa liv.16 Ingen annan lära i allt som rör religion bekräftar på ett bättre sätt att Gud har lika stor kärlek till både sina söner och sina döttrar.
Prästadömet har också makten att förändra själva vår natur. Som Paulus skrev: ”Alla de som ordineras till detta prästadöme är lika Guds Son.”17 Denna likhet visar sig inte bara i ordinationer och förordningar utan också i fullkomnandet av vars och ens hjärta, vilket är något som sker ”med tiden”18 när vi ”giver efter för den Helige Andens maning och avkläder [oss] den naturliga människan”.19 När en man ordineras till melkisedekska prästadömet inträder han i en ”orden”20 som gör att han kan förädlas genom att tjäna andra människor, särskilt sin egen familj, och välsignas genom den Helige Andens ständiga sällskap.21
Herren talade till oss alla när han sade att orättfärdighet tar bort himmelens krafter och inflytanden från en prästadömsbärare, medan rättfärdighet stärker dem. Han nämnde egenskaper som ”storligen utvidgar själen”: ”Överbevisning, långmodighet, mildhet, saktmod, … oskrymtad kärlek, … godhet och sann kunskap.”22 Sedan lade han till dessa lärorika ord: ”Låt även ditt inre vara fyllt av kärlek till alla människor och isynnerhet till trons egna, och pryd alltid dina tankar med dygd. Då skall du hava ett frimodigt medvetande inför Gud och prästadömets lära skall falla över din själ som himmelens dagg.”23
Det är betydelsefullt att Herren, sedan han uppmanat oss att ha kärlek till ”alla människor”, lade till ”och i synnerhet till trons egna”. Varför? Innefattar inte ”alla människor” ”trons egna”? Begrunda vad innebörden blir när hans tillägg ges en mer konkret betydelse, ”era egna trons egna”, er egen familj. Tyvärr finns det några i kyrkan som visar större kärlek mot personer utanför familjen än mot sin egen maka och sina barn, syskon och föräldrar. De kan visa låtsad vänlighet offentligt medan de privat sår och ger näring åt stridighetens frön och trycker ner dem som borde stå dem närmast. Så ska det inte vara.
Herren talade sedan om tankar som alltid är prydda — förskönade och skyddade — med dygd. Sådana tankar avskyr synd.24 De låter vårt tal vara ”ja, ja, och nej, nej”,25 befriat från falskhet. De ser det goda hos andra och deras potential, utan att låta sig avskräckas av deras oundvikliga ofullkomligheter.
Dessa verser slutar med en vacker lärorik hänsyftning på en reningsprocess. För att bättre förstå tillämpningen av dessa principer i reningen av våra egna liv, så tänk på två dricksglas som ser likadana ut och som står i ett rum med hög fuktighetsgrad. Efter en tid börjar vatten kondenseras på ett av glasen eftersom det har lägre temperatur. Det hade kylts ner tidigare, men det märktes inte till en början. Det andra glaset förblir torrt och opåverkat. Utan tvångsmedel kan fuktigheten ”strömma till”26 det ena glaset medan det andra inte får någonting. På liknande sätt påverkar egenskaper som storligen utvidgar själen — kärleken till andra, särskilt till våra familjer, och tankar som pryds med dygd — vår andliga temperatur så att den låter prästadömets lära falla över vår själ.
Det är alltså så som prästadömet, genom Andens ledning, för enskilda människor närmare Gud genom ordination, förordningar och den egna karaktärens rening, och ger på så sätt Guds barn möjlighet att bli lika honom och bo för evigt i hans närhet — något som är underbarare än att kunna flytta berg.27
Jag avslutar med att be som Thomas Kelly, med Parley P Pratts ord:
Liksom dagg från himlen sänker
sig i gräset sakta ner,
och med friskhet det bestänker,
så oss liv din Ande ger.
Herre, låt din sanningslära
sänkas så från himlens råd,
oss till gagn och dig till ära:
outgrundlig är din nåd.28
I Jesu Kristi namn. Amen.