2006
Templet handlar om familjen
November 2006


Templet handlar om familjen

När du besöker templet känner du en större och djupare kärlek till din familj än du någonsin känt tidigare.

Som president Hinckley just nämnde har det 123:e templet i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga nyligen invigts av president Hinckley i Sacramento i Kalifornien. Detta vackra tempel betjänar mer än 80 000 underbara och ivriga medlemmar i Sacramento med omgivning. Över 168 000 människor visades genom templet under öppet hus. De fick veta att kyrkans medlemmar kan komma närmare Frälsaren Jesus Kristus i dessa enastående byggnader än på någon annan plats i världen. Våra medlemmar vet att de genom Jesus Kristus kan finna frid och hopp som stödjer dem och deras familj i dagens oroliga värld.

När du besöker templet känner du en större och djupare kärlek till din familj än du någonsin känt tidigare. Templet handlar om familjen. När min hustru Karen och jag började tjäna oftare i templet så stärktes vår kärlek till varandra och till våra barn. Och den stannar inte där. Den omfattar föräldrar, syskon, mostrar, fastrar, far- och morbröder, kusiner, förfäder och särskilt barnbarn! Detta är Elias ande, som är släktforskningens ande, och när den inspireras av den Helige Anden vänder den fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna. Genom prästadömet beseglas män och hustrur till varandra och barn beseglas till sina föräldrar för evigt, så familjen är evig och kan inte åtskiljas av döden.

När min hustru och jag var unga föräldrar med små barn i hemmet, uppmanade vi barnen att lära sig trosartiklarna utantill. När de kunde dem utantill var priset, eller belöningen, att få gå ut en kväll med pappa. Det gladde oss att de tre äldsta barnen följde uppmaningen. När vår sjuårige son först lärde sig alla trosartiklarna utantill satte vi oss ner för att välja en kväll och vad vi skulle göra tillsammans. Jag hade så mycket att göra på jobbet, med sociala aktiviteter och ansvarsuppdrag i kyrkan att jag inte hade en ledig kväll att ge min son på ungefär två veckor. Han var djupt besviken. Men jag upptäckte att staden där vi bodde hade en bowlinghall som var öppen dygnet runt. Vi valde genast en dag och beslöt att börja vår aktivitet klockan fem på morgonen. Planen var att stiga upp klockan fyra, äta frukost och åka in till centrum.

När dagen kom kände jag att någon ruskade på mig mycket tidigt på morgonen. När jag försökte öppna ögonen hörde jag min son säga: ”Pappa, är det dags?” Jag plirade på väckarklockan och den var bara två på morgonen!

”Gå och sov lite mer”, sade jag, ”det är inte dags än.”

En timme senare hände samma sak: ”Pappa, pappa, är det dags nu?” När jag för andra gången hade sänt honom tillbaks till sängs, kunde jag inte låta bli att känna samma iver och förväntan.

När klockan var fyra steg vi upp, åt frukost och åkte iväg till bowlinghallen. Vi hade mycket roligt.

Jag önskar jag kunde säga att jag hade regelbundna och minnesrika sådana aktiviteter med alla mina barn, men det kan jag inte. Jag är en av de föräldrar som ofta önskar att de kunde gå tillbaka i tiden och göra om en del saker.

Liksom ni vill jag inte förlora något av mina barn. Jag vill vara tillsammans med hela min familj i all evighet. Templet ger oss alla extra hopp om att dessa relationer fortsätter och kan förbättras även efter det här livet. Beseglingar i templet utlovar ytterligare välsignelser.

”Profeten Joseph Smith förklarade, och han undervisade aldrig om en mer tröstande lära, att trofasta föräldrars eviga beseglingar och eviga löften till dem för deras ståndaktiga tjänande i sanningens tjänst ska frälsa inte bara dem själva utan även deras avkomma. Även om några av fåren kanske går vilse, har Herden ögonen på dem, och förr eller senare kommer de att känna den gudomliga försynens långa arm sträcka sig efter dem och föra dem tillbaka till fållan. Antingen i detta liv eller i nästa, kommer de tillbaka. De måste betala sin skuld till rättvisan; de får lida för sina synder och kanske vandra på en törnbeströdd stig. Men om den till sist leder dem, liksom den ångerfulle förlorade sonen, till en kärleksfull och förlåtande fars hjärta och hem, kommer den smärtsamma upplevelsen inte att ha varit förgäves.”1

Är inte dessa ord uppmuntrande nyheter för de föräldrar vilkas barn är beseglade till dem?

Låt oss titta på några andra välsignelser som templet ger oss. Herrens hus är en tillflykt undan världen. Medlemmarna i Sacramento sade följande till gästerna under öppet hus: ”Ibland är vi så ansatta av problem och svårigheter och sådant som gör anspråk på vår uppmärksamhet att vi inte kan se eller tänka klart. I templet tycks förvirringens moln skingras, dimman tycks lyfta och vi kan ’se’ sådant som vi inte tidigare kunde se.”2

Särskilt det celestiala rummet i templet är en plats av frid, stillhet och skönhet. Det är en fridfull tillflyktsort där man kan reflektera, begrunda, be, meditera och känna vår himmelske Faders och Frälsarens kärlek. När vi begrundar och mediterar i templet riktas våra tankar automatiskt på medlemmarna i vår familj.

I Andra Samuelsboken 22:7 läser vi Davids ord: ”I min nöd åkallade jag HERREN, till min Gud ropade jag. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop nådde hans öron.” Templet är en plats för personlig uppenbarelse som välsignar oss i vårt förvaltarskap.

President Hinckley har sagt: ”Liksom vår Frälsare gav sitt liv som ställföreträdande offer för hela mänskligheten och därigenom blev vår Frälsare, kan också vi, i liten skala och när vi utför ställföreträdande arbete i templet, bli som frälsare för dem på andra sidan som inte har möjlighet att gå framåt om inte något görs för deras räkning av dem som är på jorden.”3

Detta är ett meningsfullt tjänande som vi gör och våra avlidna bröder och systrar blir bokstavligen mer bundna till oss.

Templet är en plats där vi lär känna Fadern och Sonen. Det är en plats där vi upplever gudomlig närhet. Profeten Joseph Smith vädjade: ”Jag uppmanar alla att … forska djupare och djupare i gudaktighetens hemligheter.”4 Och var ska vi söka? I Guds hus.

Låt oss bli ett folk som besöker templet och älskar templet. Jag bär vittnesbörd om att templet handlar om familjen. Jag vittnar också om att allt i templet vittnar om Jesus Kristus. Vi kan känna hans föredöme i kärlek och tjänande där. Templet är hans heliga hus. Jag vet att han är Guds Son, vår Frälsare, vår Återlösare, vår Medlare och vår Förespråkare hos Fadern. Han älskar oss och vill att vår familj ska vara lycklig och vara tillsammans för evigt. Han vill att vi alla ska vara verksamma i hans tempel.

I Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Orson F Whitney, Conference Report, apr 1929, s 110.

  2. Boyd K Packer, ”Det heliga templet”, Nordstjärnan, jun 1992, s 23.

  3. Discourses of President Gordon B. Hinckley, Volume 2: 2000–2004 (2005), s 265.

  4. History of the Church, 6:363.

Skriv ut