Att lätt och villigt tro
Genom att dagligen leva efter evangeliet får man det mjuka hjärta man behöver för att lätt och villigt tro på Guds ord.
Under de gångna månaderna har jag upprepade gången dragits till ett skriftställe i Helaman, kapitel 6: ”Och sålunda ser vi att Herren började utgjuta sin Ande över lamaniterna, tack vare att de så lätt och villigt trodde på hans ord” (v 36).
Mitt hjärta rördes djupt när jag läste det här skriftstället i mina personliga studier och fick mig att begrunda det i flera veckor. Jag började undra om jag fann det lätt att tro på Guds ord. Och varför var det lätt för de här lamanitiska omvända att tro? Vad var det som hände som fick ett hatiskt och tvivlande folk att lätt och villigt börja tro på Guds ord? (Se 4 Nephi 1:39.)
Vi läser om orsaken till den här förändringen under ett högst anmärkningsvärt år. Under det sextioandra året av domarnas regering omvändes 8 000 lamaniter i Zarahemla när Nephi och Lehi undervisade med kraft och myndighet och fick sig givet vad de skulle undervisa om. (Se Helaman 5:18–19.) Tre hundra andra omvändes genom en mirakulös händelse då de hörde en röst som trängde ända in i själens innersta. (Se Helaman 5:49; 5:30.) Dessa tre hundra hade gått för att döda Nephi och Lehi som satt i fängelse, men i stället började de åkalla Gud, för Aminadab, en före detta nephit och avfälling från kyrkan, kom ihåg och visste att de måste be tills de fick tro på Kristus. (Se Helaman 5:35–41.) Många fler lamaniter blev omvända genom det vittnesbörd som de tre hundra bar när de betjänade folket och förkunnade allt vad de hade sett och hört. (Se Helaman 5:49–50.)
Berättelsen om det sextioandra året avslutas med följande ord: ”Allt detta [hade] hänt och den större delen av lamaniterna hade blivit ett … rättfärdigt folk.” (Helaman 6:1)
Deras omvändelse var av det slag att dessa lamaniter lade bort sitt hat mot nephiterna och lade ner sina krigsvapen. (Se Helaman 5:51.) De var fasta och orubbliga i sin tro (se Helaman 6:1), de höll buden och vandrade i sanning och rättrådighet (se Helaman 6:34) och tillväxte i kunskap om Gud (se Helaman 6:34).
Men det som gjorde störst intryck på mig var hur lätt och villigt de trodde på Guds ord. Genom denna lätthet och villighet fick de Anden i rikt mått, och det hjälpte dem att hålla ut i tro intill änden. (Se Helaman 15:5–9.)
Under samma tid blev sorgligt nog större delen av nephiterna förhärdade, obotfärdiga och oerhört ogudaktiga. (Se Helaman 6:2; se också v 31–34.) Raka motsatsen till vad lamaniterna upplevde hände nephiterna. Deras hjärtans hårdhet ledde till att Anden drog sig undan (se Helaman 6:35) samtidigt som Herren började utgjuta sin Ande över lamaniterna på grund av deras hjärtans mildhet.
När jag begrundade orsaken till den här mäktiga förändringen i lamaniternas hjärtan, började jag förstå att lättheten och villigheten att tro på Guds ord kommer av hjärtats mildhet. Det kommer av att ha ett hjärta som är mottagligt för den Helige Anden. Det kommer av att ha ett hjärta som kan älska. Det kommer av att ha ett hjärta som villigt ingår och håller heliga förbund. Det kommer av ett milt hjärta som kan känna Kristi försonings kraft.
Den här lättheten att tro kommer av andras föredöme som har ett milt hjärta och som är exempel på denna lätthet att tro så som Nephi och Lehi. Deras far Helaman gav dem namnen Nephi och Lehi för att de skulle minnas sina fäders tro. (Se Helaman 5:6.) På samma sätt har många av oss i vårt namn ett trosarv från förfäder som hade milda hjärtan och fann det lätt att tro på Guds ord. Några av era förfäder var som min farfars farfar Ephraim K Hanks som när han fick reda på att hans äldre bror hade ”stuckit iväg med mormonerna” var fast besluten att hämta hem honom. Det förvånar knappast att Ephraim flyttade till Nauvoo och snart lät döpa sig efter att ha hört sin bror bära vittnesbörd om Joseph Smith och det återställda evangeliet. (Se Richard K Hanks, ”Eph Hanks, Pioneer Scout” [doktorsavhandling vid Brigham Young-universitetet, 1973], s 18–21.)
Det är en välsignelse att det också finns andra i skrifterna som lär oss hur vi kan uppnå lätthet och villighet att tro. Lehis son Nephi är en av dem. Det första han gjorde när han hörde sin far undervisa om Jerusalems undergång var att be till Herren tills hans hjärta var så milt att han trodde alla de ord hans far hade talat. (Se 1 Nephi 2:16.) Herren talade till Nephi och sade: ”Välsignad är du Nephi för din tros skull, ty du har sökt mig flitigt med ödmjukt hjärta.” (1 Nephi 2:19) Nephi lär oss hur viktigt det är att ha en önskan och vara flitig i att hålla buden och åkalla Gud, för att med lätthet kunna säga: ”Jag skall gå och göra …” (1 Nephi 3:7).
Av Enos lär vi oss vikten av att låta Guds ord sjunka djupt in i vårt hjärta till dess vi hungrar efter sanningen. (Se Enos 1:3–4.) Det blir lätt att tro när Guds ord är inristade i vårt hjärta. (Se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.)
Av Lamonis far lär vi oss hur viktigt det är att ha ett milt hjärta som är villigt att ändra sig. Lamonis far var villig att ge halva kungariket till Ammon i utbyte mot sitt liv. (Se Alma 20:21–23.) Då Ammons enda önskan var att kungen skulle låta Lamoni få tillbe Gud som han ville i sitt eget rike, blev kungen på grund av Ammons storsinta ord orolig i sinnet och hjärtat. (Se Alma 20:24; 22:3.) När Aron kom för att undervisa kungen hade denne genomgått en förändring i hjärtat och hade lätt att tro. Kungen sade: ”Se, … jag [skall] tro.” (Alma 22:7) Han sade sig därefter vara villig att avstå från allt han ägde, ja, till och med ge upp sitt rike för att få Herrens glädje. (Se Alma 22:15.) När han sedan bad erbjöd han sig att göra just det som vår himmelske Fader ville att han skulle göra: ”Jag [skall] överge alla mina synder för att lära känna dig.” (Alma 22:18) Den här lättheten och villigheten att tro på Guds ord kommer av omvändelse och lydnad.
Om vi granskar vårt liv, ser vi perioder när vi tyckte att det var lättare att tro på Guds ord. Perioder av viktiga förändringar i vårt liv som till exempel giftermål eller ett barns födelse, perioder av intensivt tjänande genom en ny kallelse eller en mission, perioder i vår ungdom med en underbar biskop, ungdomsledare och seminarielärare, perioder av prövningar, perioder av utveckling efter att för första gången ha hört talas om evangeliet — det är alla perioder när det är lätt att tro. Kanske den viktigaste perioden är barndomen. Som barn fann jag det lätt att tro Guds ord som mina trofasta föräldrar och far- och morföräldrar undervisade mig om. Det är inte underligt att vi uppmanas att bli som ett litet barn för att kunna ärva evigt liv. (Se 3 Nephi 11:38.) Det är inte underligt att vi uppmanas att uppfostra våra barn i ljus och sanning. (Se L&F 93:40.)
Om du är som jag, finner du att det som verkligen förde med sig en lätthet och villighet att tro inte var omständigheterna utan beslutet att leva efter evangeliet under de här perioderna i livet. Du befann dig oftare på knä, fördjupade dig oftare i skrifterna under de här perioderna. Du fann det lättare att delta i familjens hemafton och familjebön. Du fann det lättare att gå till kyrkan och att tillbe i templet. Det var lätt för dig att betala tionde och offer. Genom att dagligen leva efter evangeliet får man det mjuka hjärta man behöver för att lätt och villigt tro på Guds ord.
Det är mitt vittnesbörd att om vi följer det som vår profet och apostlarna undervisar om på den här konferensen, att vi då lätt och villigt kan tro på Guds ord. Vi har uppmanats att tillbe i templet, att stärka familjen genom regelbunden familjebön, skriftstudier och familjens hemafton, att tjäna flitigt i kallelser i prästadömet och kyrkan, att betala tionde och offergåvor, att tro och be om vägledning och att leva värdigt så att den Helige Anden kan ledsaga oss.
Vi är ofta som Naaman, arameen som var spetälsk och som skickades till profeten i Israel för att bli renad. När Elisa bara sände ett bud till honom med anvisningen att doppa sig sju gånger i Jordan, blev Naaman vred och for sin väg. Som tur var hade han en tjänare som sade: ”Om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu då han endast har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” (2 Kung 5:13)
Jag vittnar om att den här lättheten och villigheten att tro kommer av att göra de här till synes obetydliga sakerna som man gång på gång har undervisat oss om ända sedan vår ungdom. Lydnad för med sig ett milt hjärta och en lätthet att tro på Guds ord. Jag vittnar om att en lätthet att tro leder till att Anden utgjuts.
Det finns ett test med vars hjälp vi varje vecka på sakramentsmötet kan mäta hur lätt och villigt vi tror. På det här mötet förnyar vi våra förbund genom att lova att vi är villiga att ta på oss Kristi namn, att alltid minnas honom och hålla hans bud. (Se L&F 20:77.) När vi sitter där på sakramentsmötet bör vi finna det lätt att ingå de här förbunden och lätt att lyssna och lära sig genom den Helige Anden.
Jag längtar efter att få Herrens Ande utgjuten över mig när jag lätt och villigt tror på hans ord. Jag har känt att det här skriftstället har väckt mig till medvetande om min plikt mot Gud, att jag bör vara undergiven och mild, beredvillig, full av tålamod, noga med att alltid hålla buden och alltid tacka Gud för allt jag får. (Se Alma 7:22–23.)
Må vi alltid finna det lätt att tro hans ord. Må du med lätthet förkunna, liksom jag gör, att Jesus är Guds Son. Han är vår herde, och de som lätt och villigt tror känner igen hans röst. I Jesu Kristi namn, amen.