Hjälpföreningen: Ett heligt verk
Vårt verk är att frälsa, tjäna och bli ett heligt folk.
Vilken vacker sammankomst av kvinnor i Hjälpföreningen! Sedan vårt förra allmänna möte har jag haft förmånen att besöka många av er. Tack för era trofasta liv och hängivna tjänande. På tidigare allmänna möten för Hjälpföreningen har vi märkt hur starkt och orubbligt kvinnorna i kyrkan är medvetna om och uppfyller syftet med Hjälpföreningen.1 Ikväll hoppas jag kunna vidga vårt vittnesbörd och vår kunskap om Hjälpföreningen som ett verk, grundat på tro. Jag ska tala om syftet med detta verk och hur vi uppnår det.
Vi vet att syftet med Hjälpföreningen som det fastställdes av Herren är att förbereda kvinnor för det eviga livets välsignelser genom att hjälpa dem:
-
stärka sin tro och personliga rättfärdighet,
-
stärka familjen och hemmet,
-
tjäna Herren och hans barn.
Hjälpföreningens historia, syftemål och verk är unika bland alla kvinnoorganisationer. År 1942, på Hjälpföreningens hundraårsdag, sade kyrkans första presidentskap:
”Ingen annan kvinnoorganisation på hela jorden har kommit till på det viset …
Medlemmarna [i Hjälpföreningen] bör inte låta vare sig fientliga eller konkurrerande intressen av något slag avleda från de plikter och skyldigheter, de förmåner och det anseende, de möjligheter och den insats som hör samman med medlemskapet i denna underbara förening.”2
Om vårt medlemskap i Hjälpföreningen är så viktigt behöver vi veta vad som skiljer oss från varje annan kvinnogrupp eller kvinnoorganisation. Allt vi gör i Hjälpföreningen har betydelse eftersom vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus besökte Joseph Smith och genom honom återställde fullheten av Jesu Kristi evangelium till jorden. Hjälpföreningen ingår i denna återställelse. Profeten Joseph Smith definierade syftet med Hjälpföreningen och undervisade systrarna om detta syfte, på samma sätt som han undervisade prästadömsledare i Kirtland och Nauvoo om deras prästadömsuppgifter och verksamhet. Vi har en organisation som fortsätter att ledas idag av profeter, siare och uppenbarare.
Hjälpföreningen är unik eftersom den organiserades efter ”prästadömets mönster”3 och eftersom vi verkar på allmän och lokal nivå under ledning av prästadömsledare. Vi samarbetar med prästadömsledare som innehar nycklarna som ger dem myndighet att presidera i Herrens namn. Vi verkar på ett likartat sätt som prästadömet — vilket innebär att vi söker, tar emot och agerar i enlighet med uppenbarelse, samråder och fattar beslut och ägnar oss åt att ta hand om enskilda en och en. Vi har prästadömets mål att förbereda oss för det eviga livets välsignelser genom att ingå och hålla förbund. Därför, liksom för våra bröder som innehar prästadömet, är vårt verk att frälsa, tjäna och bli ett heligt folk.
President Boyd K Packer har lärt att ”Hjälpföreningen har ett mycket omfattande ansvar.
Närvaro vid söndagsmötet är endast en liten del av er plikt. Några av er har inte förstått det här och har åsidosatt mycket av det som Hjälpföreningen har stått för under årens lopp — systerskapet, kärleksverksamheten och det praktiska arbetet.”
Han sade:
”Profeten [Joseph] talade om för oss att Hjälpföreningen är organiserad efter prästadömets mönster. När en man bär prästadömet … kräver detta fullständig hängivenhet och lojalitet …
Medlemskap i prästadömet får mannen och pojken att växa. Var han än är, vad han än gör, vem han än umgås med, förväntas han ära sitt prästadöme …
… Om ni systrar följer det här mönstret … kommer ni att tjäna er organisation, saken — Hjälpföreningen …
Tjänande i Hjälpföreningen får varje syster att växa och helgar varje enskild syster. Ert medlemskap i Hjälpföreningen bör alltid vara med er.”4
Arbeta på Herrens sätt
När vårt syfte är uppenbart, faller det av sig självt att det finns ett rätt sätt att fullfölja våra förpliktelser. Låt oss gå igenom hur Hjälpföreningens verk, grundat på tro, ska utföras. Något av det mest dyrbara vi alla har är tid. De flesta kvinnor har många uppgifter och har aldrig nog med tid för att göra allt som deras hjärtan och sinnen önskar. Vi visar respekt för Herren och systrarna när vi använder Hjälpföreningens tid på ett inspirerat sätt.
President Dieter F Uchtdorf sade: ”En vis man beskrev en gång skillnaden mellan ‘den ädla konsten att få saker och ting gjorda’ och ‘den ädlare konsten att lämna saker och ting ogjorda’. Sann ‘visdom i livet’, sade han, består av att ‘rensa bort det oväsentliga’.” President Uchtdorf frågade sedan: ”Vilka oväsentligheter belamrar din dag och stjäl din tid? Vilka vanor kan du ha skaffat dig som inte tjänar något nyttigt syfte? Vilka oavslutade eller icke påbörjade saker skulle kunna ge kraft, mening och glädje i ditt liv?”5 Vi kan tillämpa hans frågor på alla våra möten och vårt arbete i Hjälpföreningen.
Hjälpföreningens söndagsmöten
Vi håller vår förenings veckomöte på söndagarna, det ingår i mötesblocket på tre timmar. Det är underbart att tänka sig att varje söndag, i hela världen, samlas tusentals grupper med systrar för att stärka sin tro, stärka sin familj och samordna sitt arbete med att hjälpa andra. Våra söndagsmöten är bara 50 minuter långa, så vi inleder mötena med att ta hand om viktiga saker som hjälper oss bli mer enade och effektiva i vårt arbete i Hjälpföreningen. Vi tar upp ärenden på ett kortfattat, värdigt och organiserat sätt, och i harmoni med vilka vi är och vad vi ska göra.
På samma sätt som systrarna under de första hjälpföreningsmötena tog emot undervisning från profeter och apostlar, studerar vi orden från kyrkans ledare i dag. Vilken välsignelse det är att ha samordnade resurser som lär ut lära och principer som hjälper oss att efterleva evangeliet i vårt eget liv och i hemmet. Eftersom det här är ett verk grundat på tro är Hjälpföreningens lektioner mest verkningsfulla när inspirerad undervisning ges och hon som predikar och hon som tar emot förstår varandra, och båda blir uppbyggda och gläds med varandra.6
Ytterligare möten i Hjälpföreningen
Alla våra möten och aktiviteter är möten för Hjälpföreningens systrar. Under ett antal år har vi kallat ytterligare hjälpföreningsmöten för hemmets, familjens och den enskildes utveckling. Som svar på frågor om vad den benämningen egentligen innebär, och de olika tolkningar som finns om syftet med dessa möten, har det bestämts att beteckningen ”hemmets, familjens och den enskildes utveckling” ska upphöra, med omedelbar verkan. I samråd med första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum beslutades det att istället för att ge Hjälpföreningens ytterligare möten en ny benämning så kommer nu alla sådana möten och aktiviteter helt enkelt att kallas för Hjälpföreningens möten. Enskilda hjälpföreningsmöten som hålls under veckan kan kallas vad de är: tjänande, kurser, projekt, konferenser eller arbetsgrupper.
Dessa ytterligare möten kan utgöra värdefulla komplement till söndagens undervisning, särskilt för systrar som verkar i Primär eller Unga kvinnor eller som inte kan komma till söndagens möten. De här mötena blir också ett bra tillfälle att ta med vänner som har annan tro och systrar i Hjälpföreningen som annars inte är aktiva i kyrkan. Alla medlemmar i Hjälpföreningen och deras vänner är inbjudna och välkomna. Men man bör inte låta systrarna få uppfattningen att närvaro vid de här mötena är obligatorisk.
Under ledning av biskopen kan Hjälpföreningens presidentskap använda de här mötena för att ta upp enskildas och familjers andliga och timliga behov i församlingen och stärka systerskap och enighet.
När systrarna träffas på hjälpföreningsmötena under veckan har de möjlighet att lära sig och genomföra Hjälpföreningens kärleksfulla och praktiska ansvarsuppgifter. Det är här de lär sig och utövar färdigheter som hjälper dem stärka sin tro och personliga rättfärdighet, stärka familjen och hemmet och tjäna de behövande. Avsikten med de här mötena är att de ska vara till hjälp för att lära ut färdigheter och ansvar som hör samman med kvinnlighet och moderskap i Herrens plan. Det är här som kvinnor lär sig och tillämpar principer för att leva förutseende och andligt och timligt oberoende, och de stärks också i systerskap och enighet när de undervisar varandra och tjänar tillsammans.
Församlingens hjälpföreningspresident har uppsikt över alla möten i Hjälpföreningen. Som en del av det här ansvaret samråder hon regelbundet med biskopen om hur de här mötena kan tillgodose enskildas och familjers behov i församlingen.
Hjälpföreningens presidentskap beaktar under bön hur ofta de bör hålla hjälpföreningsmötena under veckan och var de ska hålla dem. Därefter ger de en rekommendation till biskopen, som beaktar systrarnas tillgång på tid, familjeomständigheter, reseavstånd och resekostnader, kostnader för församlingen, säkerhet och andra lokala omständigheter.
De här mötena hålls vanligen vid annan tidpunkt än på söndagen eller på måndagskvällen. De hålls vanligen en gång i månaden, men Hjälpföreningens presidentskap kan rekommendera att mötena hålls mer eller mindre ofta. Men man bör försöka hålla minst ett möte i kvartalet. Minst en medlem av Hjälpföreningens presidentskap i församlingen bör närvara vid varje möte. Under ledning av stavspresidentskapet kan stavens hjälpförenings presidentskap planera och genomföra ett eller två stavsmöten för Hjälpföreningen varje år för alla hjälpföreningssystrar i staven.7
Hjälpföreningens ledare bör i bön samråda om de ämnen som stärker systrarna och deras familjer och om bästa sättet att lära ut de här ämnena. Hjälpföreningens president ser till att planerna godkänns av biskopen. Hon ser också till att planerna harmonierar med nuvarande riktlinjer om aktiviteter, vilket inbegriper riktlinjer om ekonomi. Även om hjälpföreningspresidenten har uppsikt över de här mötena kan hon be sin första eller andra rådgivare att hjälpa henne. Hon kan också rekommendera att en annan syster i församlingen kallas att verka som Hjälpföreningens mötessamordnare för att hjälpa presidentskapet planera och genomföra mötena.
Mötena kan ta upp ett visst ämne eller delas upp i mer än en lektion eller aktivitet. I allmänhet bör lärarna vid de här mötena vara medlemmar i församlingen eller staven. Varje år kan man under ett möte fira grundandet av Hjälpföreningen och inrikta sig på dess historia och syften.
Vid planering av hjälpföreningsmötena som hålls under veckan kan ledarna prioritera ämnen som uppfyller Hjälpföreningens mål, till exempel äktenskap och familj, hemkunskap, hur man lever förutseende och blir mer oberoende, hjälpverksamhet, templet och släktforskning, missionärsarbete och andra ämnen som biskopen ger förslag på.8
När vi planerar frågar vi vad Herren vill att vi ska lära oss och bli för att vara förberedda för evigt liv. I Herrens visdom har varje församling sina egna unika egenskaper som ingen annan församling har. Detta kan jämföras med det DNA som identifierar varje människa som unik. Varje biskop har ansvar för just sin församling. Varje församlings hjälpföreningspresident har kallelsen att bistå biskopen. Varje biskop och hjälpföreningspresidentskap har fått hanpåläggning för att ta emot inspiration för sina speciella ansvarsområden, och inte för någon annan församling eller grupp med hjälpföreningssystrar.
Om vi verkar med den här insikten söker vi uppenbarelse och samarbetar med biskopen för att utföra Hjälpföreningens syftemål i vår egen församling. Följden av att verka på det här sättet blir att om systrar och familjer behöver vara förberedda på nödsituationer så kan Hjälpföreningen organisera, undervisa och inspirera den förberedelsen. Om systrar och familjer behöver förbereda sig för templet kan Hjälpföreningen organisera, undervisa och inspirera systrarna att göra det. Om en biskop behöver unga ensamstående kvinnor för att sprida evangeliet och föra sina vänner tillbaka till aktivitet, kan Hjälpföreningen organisera, undervisa och inspirera det arbetet. Om mödrar behöver lära sig hur man vårdar och tar hand om sina barn så kan Hjälpföreningen organisera, undervisa och inspirera det arbetet. Om systrar behöver lära och förbättra sina färdigheter inom hemkunskap som hjälper deras hem att bli centrum för andlig styrka, kan Hjälpföreningen organisera, undervisa och inspirera det arbetet. Och liksom tidigare under vår historia kan prästadömsledare vända sig till Hjälpföreningen för att få hjälp om de behöver genomföra något viktigt.
När vi arbetar på rätt sätt i Hjälpföreningen, stärker vi Hjälpföreningens förmåga att kraftfullt samverka med prästadömsledarna i varje församling. Som Joseph Smith sade i Läran och förbunden:
”Låt ingen betrakta detta som något obetydligt, ty det finns mycket i framtiden vad beträffar de heliga som är beroende av detta.
Ni [systrar] vet att ett mycket stort skepp i storm har stor nytta av ett mycket litet roder som håller det upp mot vinden och vågorna.”9
Ledare i Hjälpföreningen och prästadömsledare, detta budskap blir era nuvarande officiella riktlinjer om Hjälpföreningens ytterligare möten. Om ni har frågor om något av det som vi tagit upp här efter att ha studerat det här budskapet, så rådgör tillsammans i er egen församling och stav för att komma fram till de lösningar ni är i behov av.
Besöksundervisning
En stor del av det väsentliga arbete vi utför i Hjälpföreningen äger inte rum under mötena. Låt oss nu inrikta oss på besöksverksamheten. Eftersom vi följer Jesu Kristi exempel och lära, värdesätter vi det här heliga uppdraget att älska, känna, betjäna, förstå, undervisa och hjälpa i hans ställe. Det här är en plikt som vi har i kyrkan där vi är säkra på att få Herrens hjälp om vi ber om den. Det här är ett ansvar som helt säkert kommer att stärka vår tro och personliga rättfärdighet och stärka vårt eget hem och vår familj allteftersom vi blir medarbetare till Herren. En syster har i vår kyrka inget annat ansvar utanför familjen med samma möjlighet att göra lika mycket gott som besöksundervisningen.
Eftersom det här är Herrens program för personlig omsorg om hans döttrar, har riktlinjerna för besöksundervisning godkänts av första presidentskapet och finns i Kyrkans instruktionshandbok. Eftersom besöksundervisningen inriktar sig på enskilda systrar organiserar inte Hjälpföreningens ledare kvinnor i grupper i och för besöksundervisningen.
Biskopen, som ordinerats till församlingsherde, har inte möjlighet att vaka över alla Herrens får samtidigt. Han är beroende av att inspirerade besökslärare hjälper honom. Vi vet att var och en av oss bör välja att vara vän med alla i vår församling, men biskopen och Hjälpföreningens president har ansvaret att ta emot uppenbarelse i fråga om vem som ska få uppdraget att vaka över och styrka varje enskild syster. Idealet vore att varje syster vakade över och styrkte åtminstone en annan syster i sin församling. Det är en välsignelse för oss att be för en annan syster och få inspiration om hur Herren vill att vi ska ha omsorg om en av hans döttrar.
Besöksundervisningen blir Herrens verk när vi inriktar oss på människor i stället för på procentsatser. I själva verket är besöksundervisningen något som aldrig blir färdigt. Det är mer ett sätt att leva än ett uppdrag. Trofast tjänande som besökslärare är ett bevis på vårt lärjungeskap. Vi visar vår tro och följer ett mönster som Herren har gett när vi varje månad redogör för vårt uppdrag. Om vår omtanke huvudsakligen handlade om att rapportera att varje syster i församlingen har hört besökslärarnas budskap som trycks varje månad i Ensign och Liahona skulle det vara mycket effektivare att läsa det högt för alla på ett sakramentsmöte. Våra rapporter är till stor hjälp för biskopen och Hjälpföreningens president när vi informerar dem om systrarnas andliga och timliga välbefinnande och om hur vi har kunnat tjäna och älska dem.
Jag är oerhört tacksam för alla mina besökslärare som under årens lopp har visat sin tro genom att tjäna, undervisa, stärka och älska mig på inspirerade sätt.
Välfärd och hjälpverksamhet
Vår hjälpverksamhet och vår medverkan i fråga om enskildas och familjers välfärdsbehov är en följd av besöksundervisningen. Hjälpföreningens president får genom besökslärarna och genom egna besök kunskap om församlingsmedlemmarnas behov. Ibland organiserar hon oss för att hjälpa andra och andra gånger hjälper vi till ”enligt [vår] natur”10 och enligt den Helige Andens maningar. För många år sedan lärde jag mig av syster Camilla Kimball, president Spencer W Kimballs hustru, att ”aldrig undertrycka en storsint tanke”. Om vi följer hennes råd kan vi vara säkra på att vår Fader i himlen känner oss personligen, eftersom han sänder oss till de behövande för att vara hans händer och hans hjärta. När vi gör det stärks vår tro på honom.
Avslutning
Vi lever i en glad och spännande tid av tillväxt i kyrkans historia, och Hjälpföreningen ingår i detta historieskapande. Joseph Smith sade: ”Låt varje man, kvinna och barn inse hur viktigt verket är och agera som om framgång helt och hållet är beroende av hans eller hennes egna ansträngningar. Låt alla känna sig intresserade av det, och sedan beakta att de lever i en tid som har vidrört de djupaste känslorna hos kungar, profeter och rättfärdiga män för tusentals år sedan — ett framtidsperspektiv som inspirerat deras ljuvaste kommentarer och mest upphöjda sånger och fick dem att utbrista i sådana hänförda strofer som finns upptecknade i skrifterna.”11
Jag gläds över att veta att Herren älskar oss så mycket att han vägleder oss i det här verket genom profeter, siare och uppenbarare, och att vi tillhör en kyrka som verkar under fortsatt uppenbarelse. Jag är säker på att när varje syster gör sin del för att förvissa sig om att Hjälpföreningens syfte uppfylls, kommer änglar att vara våra bundsförvanter och vi får vara med om häpnadsväckande underverk. Vi prisar och tackar Gud för det livsviktiga, heliga verk som har tilldelats oss. I Jesu Kristi namn, amen.