Var måttlig i allt
Att lära oss måttlighet i allt är en andlig gåva som vi får genom den Helige Anden.
Som svar på profeten Joseph Smiths fråga sade Herren: ”Och ingen kan hjälpa till i detta verk om han inte är ödmjuk och fylld av barmhärtighet och har tro, hopp och kärlek samt är måttlig i allt, vad som än skall anförtros i hans vård.”1
Befallningen att vara måttlig i allt gäller var och en av oss. Vad betyder måttlighet och varför vill Herren att vi ska vara måttliga? En snäv definition kunde vara att utöva självbehärskning i fråga om mat och dryck. Den innebörden av måttlighet vore ett bra recept på hur man håller Visdomsordet. Ibland kan måttlighet eller måttfullhet betyda att hålla tillbaka vrede eller inte tappa humöret. Men de här definitionerna är bara några av beskrivningarna av hur ordet används i skrifterna.
Måttlighet är i andlig mening en gudomlig egenskap hos Jesus Kristus. Han vill att vi alla tillägnar oss den här egenskapen. Att lära oss måttlighet i allt är en andlig gåva som vi får genom den Helige Anden.
När aposteln Paulus beskrev vissa av Andens frukter i sitt brev till galaterna, talade han om ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning”.2
När Paulus skrev till Titus och beskrev egenskaperna som en biskop måste ha för att kunna hjälpa till i detta verk, sade han att en biskop inte får ”vara självgod, inte häftig … [utan] behärskad”.3 Att vara behärskad är att vara måttlig i allt eller utöva självbehärskning.
När Alma den yngre undervisade i landet Gideon sade han:
”Jag hoppas att ni inte är upphöjda i hjärtats högmod, ja, jag hoppas att ni inte har fäst era hjärtan vid rikedomar och världens fåfängligheter …
Och nu vill jag att ni skall vara ödmjuka och vara undergivna och milda, beredvilliga, fulla av tålamod och långmodighet, vara måttliga i allt.”4
I ett senare budskap instruerade Alma sin son Shiblon, och i förlängningen oss alla, och sade: ”Se till att du inte förhäver dig i högmod”5 utan i stället är ”flitig och måttlig i allt”.6 Att vara måttlig innebär att granska våra förväntningar och önskningar, att vara flitiga och tålmodiga i vår strävan att uppnå rättfärdiga mål.
För några år sedan när jag var på väg hem från arbetet tappade en stor långtradare som körde i motsatt riktning ett av dubbeldäcken. Däcket flög över mittremsan och kom studsande på min sida av motorvägen. Bilar girade åt båda hållen, för förarna visste inte åt vilket håll däcket skulle studsa härnäst. Jag väjde åt vänster när jag skulle ha väjt åt höger, och däcket studsade en sista gång rätt in i ena sidan av vindrutan.
En god vän ringde till min hustru och berättade om olyckan. Hon sade senare att det första hon tänkte på var skärsår av glassplitter. Ja, jag var täckt av glassplitter men fick inte en enda skråma. Det berodde definitivt inte på min körskicklighet. Det var snarare därför att vindrutan på min lilla bil var av härdat glas.
Härdat glas liksom härdat stål genomgår en välkontrollerad upphettningsprocess som gör det starkare. När sedan härdat glas utsätts för påfrestning splittras det inte så lätt i vassa skärvor som kan skada.
På samma sätt är den som är måttlig — den som är ödmjuk och kärleksfull — någon som har större andlig styrka. Och har vi fått större andlig styrka kan vi lära oss självbehärskning och att vara måttfulla. Vi lär oss kontrollera ilska, fåfänga och högmod. Har vi större andlig styrka kan vi skydda oss mot de farliga utsvävningar och nedbrytande missbruk som finns i världen i dag.
Vi söker alla sinnesfrid och vi vill alla att vår familj ska vara trygg och lycklig. Om vi söker efter ljuspunkter i förra årets ekonomiska nedgång, har kanske de prövningar som en del ställdes inför lärt oss att sinnesfrid, trygghet och lycka inte kommer av att köpa hus eller samla på sig ägodelar om vi måste sätta oss i skuld och skulden är större än våra besparingar eller inkomster klarar av.
Vi lever i en otålig och måttlös värld fylld av ovisshet och stridigheter. Det är som det var där Joseph Smith bodde, med de många omvända till olika samfund, och där han som fjortonåring sökte svar på sina frågor. Den unge Joseph sade: ”Alla de goda känslor de hyst för varandra, om de verkligen hade hyst några, gick helt förlorade i ordstriden och kampen för olika åsikter.”7
Trygghet för vår familj kommer av att lära sig självkontroll, att hålla sig ifrån den här världens utsvävningar och vara måttlig i allt. Sinnesfrid kommer av stärkt tro på Jesus Kristus. Lycka kommer av att flitigt hålla förbunden vi ingick vid dopet och i Herrens tempel.
Finns det något bättre exempel på måttfullhet än vår Frälsare Jesus Kristus?
När våra hjärtan hetsas till vrede genom dispyter och gräl, lärde Frälsaren oss att vi ska ”omvända [oss] och bli som ett litet barn”.8 Vi ska förlika oss med vår broder och komma till Kristus med helhjärtat uppsåt.9
När andra är ovänliga mot oss, lärde Jesus att ”min godhet skall inte vika ifrån dig”.10
När vi ställs inför lidande sade han: ”Var tålmodig i lidanden. Smäda inte dem som smädar. Styr ditt hus i ödmjukhet och var ståndaktig.”11
När man förtrycker oss kan vi få tröst i att veta att ”han blev förtryckt och han blev pinad, men ändå öppnade han inte sin mun”.12 ”Förvisso har han burit våra sorger och tagit på sig våra smärtor.”13
När Jesus Kristus, den störste av alla, led för oss så att han blödde ur varje por, gav han inte uttryck åt vrede eller smädade i sitt lidande. Med oöverträffad självbehärskning tänkte han inte på sig själv utan på dig och mig. Och sedan sade han ödmjukt och kärleksfullt: ”Dock, ära vare Fadern, och jag drack och fullbordade mina förberedelser för människobarnen.”14
Under det gångna året har jag haft förmånen att runtom i Asien få vittna för kyrkans medlemmar och för vänner om att vår Frälsare och evangeliets återställelse är verkliga. De flesta av dem är sista dagars heliga i första generationen och är pionjärer i kyrkan. Denna sista dagarnas färd i deras värld påminner om vad sista dagars heliga upplevde i det förgångna.
I Asiens otroliga mångfald, där medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga bara utgör en bråkdel av en procent av den väldiga befolkningen, har jag lärt mig att mer och mer uppskatta måttlighetens kristuslika egenskap. Jag älskar och ärar dessa heliga som genom sitt exempel har lärt mig vad ödmjukhet och kärleksfullhet är genom att vara ”måttliga i allt, vad som än anförtros i deras vård”.15 Genom dem förstår jag nu bättre Guds kärlek till alla sina barn.
Jag vittnar om att vår Förlossare lever och att hans gudomliga gåva måttlighet finns att få för vart och ett av Guds barn. I Jesu Kristi namn, amen.