Bevara hjärtats mäktiga förändring
För att hålla ut intill änden behöver vi vara ivriga att behaga Gud och tillbe honom innerligt.
I december 1967 utfördes den första lyckade hjärttransplantationen i Kapstaden i Sydafrika. Den döende mannens sjuka hjärta togs ut och ett friskt hjärta från en avliden givare sattes in i dess ställe. Sedan dess har över 75 000 hjärttransplantationer utförts i hela världen.
Vid varje hjärttransplantation uppfattar patientens egen kropp det nya, livräddande hjärtat som ”främmande” och börjar angripa det. Om inget görs för att förhindra det, kommer kroppens naturliga reaktion vara att stöta bort det nya hjärtat och mottagaren dör. Mediciner kan hämma den här naturliga reaktionen, men medicinerna måste tas dagligen och mycket exakt. Dessutom måste det nya hjärtats tillstånd övervakas. Då och då utförs en biopsi, då man tar små vävnadsprover från hjärtat och undersöker dem med mikroskop. När man finner tecken på avstötning justeras medicineringen. Om avstötningsprocessen upptäcks på ett tidigt stadium, kan man förhindra att patienten dör.
Märkligt nog börjar en del patienter ta lätt på att de har ett transplanterat hjärta. De låter ibland bli att ta medicinerna och gör inte den nödvändiga efterkontrollen lika ofta som de borde. De tror att eftersom de mår bra är allt gott och väl. Den här kortsynta inställningen leder alltför ofta till att patienterna äventyrar och förkortar sitt liv.
En hjärttransplantation kan förlänga livet i många år för människor som annars skulle dö av hjärtsvikt. Men den är inte den ”avgörande operation” som tidskriften Time kallade den 1967.1 Den avgörande operationen är inte en kroppslig utan en andlig ”mäktig förändring i hjärtat”.2
Genom Kristi försoning och genom lydnad mot evangeliets lagar och förordningar, genomgår vi denna avgörande operation, denna andliga förändring i hjärtat. Till följd av våra överträdelser har vårt andliga hjärta blivit sjukt och hårt, vilket gör att vi underkastas andlig död och skiljs från vår himmelske Fader. Herren förklarade den operation som vi alla behöver: ”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.”3
Men liksom när det gäller en hjärttransplantation är den här mäktiga förändringen i vårt andliga hjärta bara början. Omvändelse, dop och konfirmation är nödvändiga, men inte tillräckliga. Faktum är att ett andligt förändrat hjärta kräver samma stora omsorg, om inte större, som ett transplanterat hjärta, om vi ska kunna hålla ut intill änden. Bara på det sättet kan vi stå skuldfria på domens dag.4
Att hålla ut intill änden kan vara svårt eftersom den naturliga människan har en tendens att stöta bort det andligt förändrade hjärtat och tillåta att det hårdnar. Inte konstigt att Herren varnade oss: ”… låt även de som är heliggjorda ta sig i akt.”5
Vi känner alla till människor som har genomgått den här mäktiga förändringen i hjärtat men sedan har gett efter för den naturliga människan. De började ta lätt på sin tillbedjan av och hängivenhet mot Gud, deras hjärtan blev hårda, och de äventyrade därigenom sin eviga frälsning.
De människors levnadssätt som omvändes genom Mosiahs söners predikan ger insikt om hur vi undgår att stöta bort det mäktigt förändrade andliga hjärtat. Vi läser om dem att ”[de] som bringades till kunskap om sanningen genom Ammons och hans bröders predikan … och blev omvända till Herren aldrig avföll”.6
Hur lyckades de hålla ut intill änden? Vi vet att de ”… utmärkte sig även för sin hängivenhet mot Gud och även mot människor, ty de var fullkomligt ärliga och uppriktiga i allt, och de var ståndaktiga i tron på Kristus intill änden”.7
Deras hängivenhet mot Gud avspeglar troligtvis en iver att behaga Gud och tillbe honom med innerlighet och känsla. Deras hängivenhet mot människor tyder på ett brinnande intresse att hjälpa och tjäna andra. Att de var fullkomligt ärliga och uppriktiga i allt tyder på att de ståndaktigt höll sina förbund och inte försökte bortförklara sina förpliktelser mot Gud eller människor. Vi vet också att de undervisade sina barn om evangeliet i hemmet. Vi vet att de grävde ner sina krigsvapen och avlägsnade frestelser ur sitt liv.
De måste ofta ha kontrollerat tillståndet hos sitt andligt förändrade hjärta. De tog inte bara för givet att allt var gott och väl. Genom att i bildlig bemärkelse undersöka sitt förändrade hjärta, kunde de upptäcka tidiga tecken på hårdhet eller avstötning och behandla dem.
Alma den yngre ställer en rad frågor till dem som levde på Ammons folks tid, frågor som i bildlig bemärkelse utför en biopsi på andligt förändrade hjärtan. Alma frågar: ”Om ni har upplevt en hjärtats förändring, och om ni har känt er manade att sjunga sången om den återlösande kärleken, så vill jag fråga: Har ni den känslan nu?”8 Han frågar vidare om de har varit tillräckligt ödmjuka, är fria från högmod och avund samt är vänliga mot sina medmänniskor.9 Genom att ärligt besvara sådana och liknande frågor kan vi på ett tidigt stadium korrigera avvikelser från den smala och raka stigen och noggrant hålla våra förbund.
År 1980 flyttade vår familj till ett hus mitt emot sjukhuset där jag utbildade mig och arbetade. Jag arbetade varje dag, även söndagar. Om jag slutade mitt arbete klockan två, kunde jag och min hustru och dotter tillsammans åka till kyrkans möten som började halv tre.
En söndag i slutet av mitt första utbildningsår förstod jag att jag troligen kunde sluta klockan två. Jag insåg emellertid att om jag stannade kvar lite för länge på sjukhuset skulle min hustru och dotter åka i väg utan mig. Då kunde jag gå hem och ta en välbehövlig tupplur. Jag är ledsen att säga att det var just det jag gjorde. Jag väntade tills klockan var kvart över två, gick sedan sakta hemåt och lade mig på soffan i hopp om att få sova en stund. Men jag kunde inte somna. Jag var bekymrad och orolig. Jag hade alltid älskat att gå till kyrkan. Jag undrade varför glöden i vittnesbördet och hängivenheten som jag tidigare hade haft saknades den dagen.
Jag behövde inte fundera länge. På grund av mitt arbetsschema hade jag börjat ta lätt på mina böner och mina skriftstudier. Jag steg upp på morgonen, bad en bön och gick till arbetet. Ofta gick dagen över i natt och i ännu en ny dag innan jag kom hem igen sent kvällen därpå. Jag brukade då vara så trött att jag somnade innan jag bett eller läst i skrifterna. Och morgonen därpå började det här om från början. Problemet var att jag inte gjorde det elementära som jag behövde göra för att förhindra att mitt mäktigt förändrade hjärta förvandlades till sten.
Jag föll på knä bredvid soffan och vädjade till Gud om förlåtelse. Jag lovade min himmelske Fader att jag skulle ändra mig. Dagen därpå tog jag med mig en Mormons bok till sjukhuset. På min ”att göra-lista” den dagen, och alla andra dagar sedan dess, stod två saker: be åtminstone morgon och kväll och läsa i skrifterna. Ibland hann det bli midnatt och jag måste snabbt hitta en ostörd plats där jag kunde be. Vissa dagar var mina skriftstudier kortvariga. Jag lovade också min himmelske Fader att jag alltid skulle försöka komma till kyrkan, även om jag missade en del av mötet. Efter några veckor återvände hängivenheten och vittnesbördets eld brann starkt igen. Jag lovade att oavsett omständigheterna skulle jag aldrig mer gå i den andliga dödsfällan att ta lätt på de här till synes små handlingarna och därigenom äventyra de eviga tingen.
För att hålla ut intill änden behöver vi vara ivriga att behaga Gud och tillbe honom innerligt och med känsla. Det innebär att vi bevarar vår tro på Jesus Kristus genom att be, studera skrifterna, ta sakramentet varje vecka och ha den Helige Anden som vår ständige ledsagare. Vi behöver aktivt hjälpa och tjäna andra människor och berätta för dem om evangeliet. Vi måste oavsett omständigheterna vara fullkomligt uppriktiga och ärliga i allt, aldrig kompromissa med våra förbund med Gud eller våra förpliktelser mot andra människor. Vi behöver i vårt hem tala om Kristus, glädjas i Kristus och predika om Kristus så att våra barn — och vi själva — får en önskan att tillämpa försoningen i vårt liv.10 Vi måste identifiera frestelserna som så lätt angriper oss och föra dem utom räckhåll, långt utom räckhåll. Slutligen behöver vi ofta utföra biopsi på vårt mäktigt förändrade hjärta och åtgärda varje tidigt tecken på hårdhet.
Jag ber er, fundera över ert förändrade hjärtas tillstånd. Upptäcker ni avstötningsreaktioner till följd av den naturliga människans tendens att ta lätt på saker och ting? Hitta i så fall en plats där också ni kan knäböja. Kom ihåg att här står mer på spel än de timliga åren på den här jorden. Riskera inte att gå miste om frukterna av den avgörande operationen: evig frälsning och upphöjelse.
Min bön är att vi ska sträva framåt med ståndaktig tro på Kristus och med glädje uthärda intill änden.11 I Jesu Kristi namn, amen.