2009
Be, sök, bulta
November 2009


Be, sök, bulta

Varje sista dagars helig kan göra sig förtjänt av personlig uppenbarelse.

Bild
Elder Russell M. Nelson

Mina kära bröder och systrar, jag är så tacksam för var och en av er. Jag är också tacksam för miraklet med modern kommunikation som gör det möjligt för denna konferens att nå miljontals människor över hela världen.

Nutida teknik gör det också möjligt för oss att använda trådlösa telefoner för snabbt informationsutbyte. Nyligen när Wendy och jag var på ett uppdrag på en annan kontinent fick vi veta att en ny baby hade anlänt till vår familj. Vi fick den goda nyheten bara minuter efter det att födelsen hade ägt rum på andra sidan jordklotet.

Ännu mer häpnadsväckande än modern teknik är att vi har tillgång till direkt information från himlen, utan hårdvara, mjukvara eller månatliga serviceavgifter. Den är en av de mest förunderliga gåvor som Herren har erbjudit människan. Hans generösa inbjudan lyder: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.”1

Detta tidlösa erbjudande om personlig uppenbarelse omfattar alla hans barn. Det låter nästan för bra för att vara sant. Men det är sant! Jag har tagit emot och gett akt på denna himmelska hjälp. Och jag har lärt mig att jag alltid behöver vara redo att ta emot den.

För flera år sedan, när jag fördjupade mig i uppgiften att förbereda ett tal till en generalkonferens, vaknade jag upp från en god sömn med en tanke fast inpräntad i mitt sinne. Jag sträckte mig omedelbart efter papper och penna bredvid sängen och skrev så snabbt jag kunde. Jag somnade om i vetskapen att jag fångat detta storslagna intryck. Nästa morgon när jag tittade på papperet fann jag till min bestörtning att det jag skrivit var helt oläsligt! Jag har fortfarande papper och penna vid min sängkant, men jag skriver prydligare nu.

För att få tillgång till information från himlen måste man först ha en fast tro och en djup önskan. Man behöver fråga med ”ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på [Jesus] Kristus”.2 ”Ärligt uppsåt” innebär att man verkligen har för avsikt att följa den gudomliga vägledning som ges.

Nästa krav är att flitigt studera det ämne som det gäller. Detta begrepp fick den återställda kyrkans ledare lära, när de först fick veta hur man får personlig uppenbarelse. Herren sade till dem: ”Jag säger dig, att du måste utforska det i ditt eget sinne. Sedan måste du fråga mig om det är rätt, och om det är rätt skall jag få ditt hjärta att brinna inom dig, därför skall du känna att det är rätt.”3

I förberedelsen ingår att känna till och lyda Herrens dithörande lärdomar. En del av hans tidlösa sanningar har allmän tillämpning, till exempel buden att inte stjäla, att inte mörda och att inte bära falskt vittnesbörd. Andra lärdomar eller befallningar är också allmänna, till exempel dem som gäller sabbaten, sakramentet, dopet och konfirmationen.

En del uppenbarelser är givna för unika omständigheter, till exempel att Noa byggde arken eller att profeter som Mose, Lehi och Brigham behövde leda sina efterföljare på mödosamma vandringar. Guds länge etablerade mönster att undervisa sina barn genom profeter lär oss att han välsignar varje profet och att han välsignar dem som ger akt på profetiska råd.

En önskan att följa profeten kräver stora ansträngningar eftersom den naturliga människan vet mycket lite om Gud och ännu mindre om hans profet. Paulus skrev att ”en oandlig människa … inte [tar] emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.”4 Förändringen från naturlig människa till hängiven lärjunge är mäktig.5

En annan profet lärde att ”den naturliga människan är en fiende till Gud och har så varit från Adams fall, och kommer att så vara i evigheters evighet, om hon inte ger efter för den Helige Andens maningar och lägger av den naturliga människan och blir en helig genom Herren Kristi försoning och blir som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta sig allt som Herren anser lämpligt att lägga på henne, alldeles som ett barn underkastar sig sin far”.6

Nyligen lade jag märke till en sådan mäktig förändring hos en man som jag träffade för första gången för ungefär tio år sedan. Han hade kommit till en stavskonferens där hans son hade inröstats som medlem i det nya stavspresidentskapet. Denne far var inte medlem i kyrkan. När hans son hade avskilts lade jag armen om denne far och gratulerade honom till att ha en sådan underbar son. Därefter förkunnade jag djärvt: ”Dagen kommer när du vill ha din son beseglad till dig och din hustru i ett heligt tempel. Och när den dagen kommer skulle jag känna mig hedrad att få utföra den beseglingen.”

Under det följande årtiondet såg jag inte den här mannen. För sex veckor sedan kom han och hans hustru till mitt kontor. Han hälsade varmt på mig och berättade hur häpen han hade blivit av min tidigare inbjudan. Han gjorde inte så mycket åt den förrän senare då hans hörsel började försämras. Då vaknade han till insikt om att hans kropp förändrades och att hans tid på jorden verkligen var begränsad. Så småningom förlorade han hörseln helt och hållet. Samtidigt omvände han sig och blev medlem i kyrkan.

Under vårt samtal sammanfattade han sin totala förändring: ”Jag var tvungen att förlora min hörsel innan jag kunde inse hur viktigt ditt budskap var. Då insåg jag hur gärna jag ville att mina nära och kära skulle beseglas till mig. Jag är nu värdig och beredd. Vill du vara snäll och utföra beseglingen?”7 Det gjorde jag med en djup känsla av tacksamhet mot Gud.

När en sådan omvändelse har ägt rum kan också ytterligare andlig förädling ske. Personlig uppenbarelse kan utvecklas till andlig urskillning. Att urskilja innebär att sovra, att skilja åt eller att särskilja.8 Den andliga urskillningens gåva är en gudomlig gåva.9 Den gör det möjligt för medlemmar i kyrkan att se sådant som inte är synligt, och att känna sådant som inte är påtagligt.

Biskopar är berättigade till den gåvan när de ställs inför uppgiften att söka upp de fattiga och ta hand om de behövande. Genom den gåvan kan systrar betrakta trender i världen och upptäcka vilka som är ytliga eller till och med farliga, oavsett hur populära de är. Medlemmar kan skilja mellan system som är ytliga och flyktiga och projekt som är upplyftande och varaktiga.

Urskillning ingick i viktig undervisning som president John Taylor gav för länge sedan.10 Han undervisade stavspresidenter, biskopar och andra: ”Det är deras rättighet som innehar [dessa ämbeten] att ta emot Guds ord i enlighet med deras presidentskaps plikter så att de på ett effektivare sätt kan genomföra hans heliga avsikter. Inga ämbeten i prästadömet syftar till personliga fördelar, förmåner eller berömmelse för dem som innehar dem, utan är uttryckligen givna för att uppfylla vår himmelske Faders avsikter och att bygga upp Guds rike på jorden … Vi … strävar efter att förstå Guds vilja och därefter genomföra den, och se till att den genomförs av dem som vi ansvarar för.”11

Det finns vissa riktlinjer för var och en av er när det gäller att ta emot uppenbarelse för era unika behov och ansvar. Herren ber er att utveckla ”tro, hopp, kärlek och barmhärtighet, med blicken endast fäst på Guds ära”. Därefter kan du med den fasta , dygden, kunskapen, måttligheten, tålamodet, den broderliga välviljan, gudsfruktan, kärleken, ödmjukheten och fliten” be och få, bulta och dörren kommer att öppnas för dig.12

Uppenbarelse från Gud är alltid förenlig med hans eviga lag. Den motsäger aldrig hans lära. Den underlättas genom vördnad för gudomen. Mästaren lärde följande:

”Jag, Herren, är barmhärtig och nådig mot dem som fruktar mig och gläds över att ära dem som tjänar mig i rättfärdighet och i sanning intill änden.

Stor skall deras lön bli och evig skall deras härlighet vara …

Och för dem skall jag uppenbara alla hemligheter [och] min … vilja … rörande allt som hör mitt rike till.”13

All uppenbarelse behöver inte komma samtidigt. Den kan ske stegvis. ”Så säger Herren Gud: Jag skall ge människobarnen rad på rad, bud på bud, lite här och lite där. Och välsignade är de som hörsammar mina bud och lånar ett öra åt mitt råd, ty de skall lära visdom. Ty åt den som tar emot skall jag ge mer.”14 Tålamod och ihärdighet ingår i vårt eviga framåtskridande.

Profeter har beskrivit vad de kände då de tog emot uppenbarelse. Joseph Smith och Oliver Cowdery berättade att ”slöjan togs bort från våra sinnen och vårt förstånds ögon öppnades”.15 President Joseph F Smith skrev: ”Medan jag begrundade det som står skrivet öppnades mitt förstånds ögon och Herrens Ande vilade på mig.”16

Varje sista dagars helig kan göra sig förtjänt av personlig uppenbarelse. Inbjudan att be, söka och bulta för att få gudomlig vägledning finns därför att Gud lever och Jesus är den levande Kristus. Den finns därför att detta är hans levande kyrka.17 Och vi är välsignade idag eftersom president Thomas S Monson är hans levande profet. Att vi må hörsamma och ge akt på hans profetiska råd är min bön, i Jesu Kristi namn, amen.

SLUTNOTER

  1. Matt 7:7; Luk 11:9; kursivering tillagd. Se även 3 Nephi 14:7; Joseph Smith Translation Matthew 7:12.

  2. Moroni 10:4.

  3. L&F 9:8.

  4. 1 Kor 2:14.

  5. Se Mosiah 5:2; Alma 5:12–14.

  6. Mosiah 3:19.

  7. Sådana omvändelser är fullständiga. John Newton (1725–1807), till exempel, förändrade sitt liv från slavhandlare till hängiven Herrens lärjunge. Han sammanfattade sin omvändelse med följande ord: ”Oändlig nåd mig Herren gav/Och än i dag mig ger. / Jag kommit hem, jag vilsen var, / Var blind, men nu jag ser.” (”Oändlig nåd mig Herren gav”, i 1986 års psalmbok, Svenska kyrkan; originalets titel: ”Amazing Grace”.)

  8. Discern eller på svenska urskilja kommer från det latinska discernere, vilket betyder att ”separera, eller skilja mellan”. Det latinska prefixet dis betyder ”isär”, och suffixet cernere innebär att ”sålla”. Se Merriam-Webster’s Collegiate Dictionary, 11:e uppl (2003), ”discern”.

  9. Se L&F 46:23, 26–27.

  10. Efter president Brigham Youngs död 1877 leddes kyrkans angelägenheter av de tolv apostlarnas kvorum. Detta apostoliska interregnum fortsatte fram till 1880 då första presidentskapet omorganiserades. John Taylor var president för de tolvs kvorum när detta råd gavs den 23 februari 1878.

  11. I Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 6 delar (1965–1975), sammanst av James R Clark, 2:307.

  12. L&F 4:5–6; kursivering tillagd; se även v 7.

  13. L&F 76:5–7.

  14. 2 Nephi 28:30.

  15. L&F 110:1.

  16. L&F 138:11. Därefter följde uppenbarelsen om hur evangeliet predikades till dem som hade avlidit utan möjlighet att höra evangeliet under jordelivet (v 29–37).

  17. Se L&F 1:30.

Skriv ut