Hjälp andra att känna igen Andens viskningar
Vi kan hjälpa andra bli mer förtrogna med Andens maningar när vi delar med oss av vårt vittnesbörd om den Helige Andens påverkan i vårt liv.
I slutet av dagen börjar två missionärer gå hemåt när plötsligt en av dem vänder sig till den andra och säger: ”Jag känner att vi ska knacka på den där sista dörren.” En hemlärare känner sig manad att ringa till en av familjerna som han besökte bara några dagar tidigare. En ung kvinna tänker gå på en fest hos en skolkamrat men känner sig manad att stanna hemma den här gången.
Hur visste missionärerna att de skulle knacka på hos någon som hade bett till Gud att de skulle komma? Eller hemläraren att han skulle ringa till en familj som var i trängande behov av hjälp? Eller den unga kvinnan att hon borde hålla sig borta från en situation där hennes värderingar var i fara? I var och en av de här situationerna vägleddes de av den Helige Andens påverkan.
Medlemmar runtom i världen har ofta liknande upplevelser och det finns de som önskar känna Andens vägledning dagligen. Alla kan lära sig att känna igen Andens viskningar, men det är lättare att lära sig det om andra hjälper oss förstå den Helige Anden, bär vittnesbörd för oss och skapar en miljö där man kan känna Anden.
Att förstå läran
Läran och förbunden beskriver hur viktigt det är att hjälpa andra att förstå. Föräldrar ”i Sion eller i någon av dess organiserade stavar” uppmanas att hjälpa sina barn att ”förstå läran”.1
Vare sig det är i ett klassrum, under en missionärslektion eller en hemafton, kan undervisning i läran om den Helige Anden hjälpa andra att förstå den här viktiga gåvan. Vi vet att ”Kristi Ande ges åt varje människa för att hon skall kunna skilja gott från ont”,2 men rätten att ha den Helige Anden som ständig ledsagare är en gåva som medlemmar får genom handpåläggning av dem som har rätt myndighet.3
Och om vi är värdiga kan vi få fortsätta att ha honom som ledsagare. Vi har fått veta att ”Herrens Ande inte bor i oheliga tempel”4 och att när vi ständigt pryder våra tankar med dygd, då skall den Helige Anden vara vår ständige ledsagare.5
Skrifterna och profeterna lär oss hur det känns att ha honom som ständig ledsagare. Herren säger: ”Jag skall tala till ditt förstånd och till ditt hjärta genom den Helige Anden, som skall komma över dig och som skall bo i ditt hjärta.”6 Enos sade: ”Medan jag … kämpade i anden, se, då kom Herrens röst … till mitt sinne.”7 Joseph Smith sade: ”När ni … känner den rena intelligensen strömma till er kan ni plötsligt få vissa tankar och idéer.”8 President Henry B Eyring beskrev den Helige Andens påverkan som ”frid, hopp och glädje”. Han tilllade: ”Jag har också nästan alltid haft en känsla av ljus.”9
Men den beskrivning jag tycker bäst om kommer från en åttaårig pojke som just hade tagit emot den Helige Andens gåva. Han sade: ”Det kändes som solsken.”
Dela med dig av ditt personliga vittnesbörd
Men i början är det inte alltid lätt att känna igen sådana ögonblick av ”solsken”. Mormons bok berättar om trofasta lamaniter som ”döptes med eld och med den Helige Anden, och de visste det inte”.10
Vi kan hjälpa andra bli mer förtrogna med Andens maningar när vi delar med oss av vårt vittnesbörd om den Helige Andens påverkan i vårt liv. Men kom ihåg att vissa upplevelser är så heliga att man inte bör berätta om dem. Men om vi vittnar om Anden i vårt eget liv, är det troligare att de som inte är förtrogna med Andens maningar känner igen dem när de får liknande känslor.
Jag var den första i min familj som blev medlem i kyrkan. Som åttaåring trodde jag att jag på något sätt skulle känna mig annorlunda på grund av mitt dop. Men om jag ska vara ärlig så kände jag mig bara … plaskvåt när jag kom upp ur vattnet. Jag trodde att något högtidligare än så skulle hända när jag konfirmerades. Jag var visserligen glad efter att ha tagit emot den Helige Andens gåva, men det kändes inte annorlunda än minuterna före.
Det var inte förrän dagen därpå på faste- och vittnesbördsmötet som jag upplevde något som jag nu vet var den Helige Andens påverkan. En broder stod upp för att bära vittnesbörd och berätta om sina välsignelser som medlem i kyrkan. Jag kände hur en våg av värme sköljde över mig. Fastän jag bara var åtta år visste jag att det där var något annorlunda. Jag kände hur friden sänkte sig över mig och hade den bestämda känslan av att min himmelske Fader var nöjd med mig.
Skapa en miljö där man kan känna Anden
Det finns platser där det är lättare att känna Anden. Vittnesbördsmöten och generalkonferenser är sådana platser. Självfallet är också templet en sådan plats. Vi har alla utmaningen att skapa en miljö där man kan känna Anden dagligen i vårt hem och varje vecka i kyrkan.
Ett skäl till att vi uppmuntras att be och läsa skrifterna varje dag är att båda dessa aktiviteter inbjuder Anden till vårt hem och till vår familjs liv.
Eftersom Anden ofta beskrivs som en mild och stilla röst,11 är det också viktigt att ha en stunds stillhet i vårt eget liv. Herren har sagt: ”Bli stilla och besinna att jag är Gud.”12 Om vi ser till att ha en stunds stillhet varje dag när vi inte bombarderas med TV, dator, videospel eller elektroniska apparater, ger vi den stilla och milda rösten möjlighet att ge oss personlig uppenbarelse och viska underbar vägledning, ny tillförsikt och tröst till oss.
På samma sätt kan vi skapa en miljö i kyrkan som ger Anden möjlighet att ge gudomlig bekräftelse om det som undervisas. Lärare och ledare håller inte bara lektioner eller leder möten. De underlättar för varje medlem att höra Andens viskningar. Äldste Richard G Scott säger: ”Om det enda du åstadkommer i ditt förhållande till dina elever är att hjälpa dem känna igen och följa Andens maningar, kommer du att välsigna deras liv oändligt mycket och för evigt.”13
En lärare i Solstråleklassen svepte in sina elever en och en i en filt för att lära dem att Anden känns precis som filtens värme och trygghet. En mamma på besök hörde också lektionen.
Många månader senare tackade hon läraren. Hon berättade att hon hade varit mindre aktiv när hon följde med sin unga dotter till Primär. Flera veckor efter lektionen fick hon missfall. Hon överväldigades av sorg men kände plötsligt en underbar värme och frid. Det kändes som om någon hade svept in henne i en varm filt. Hon kände igen den nya tillförsikt som Anden gav henne och visste att hennes himmelske Fader var medveten om henne och älskade henne.
När vi lär oss förstå Andens viskningar kan vi höra honom undervisa oss om ”de fridgivande tingen rörande riket”14 och om ”allt vad [vi] bör göra”.15 Vi känner då igen svaren på våra böner och vet hur vi bättre kan leva efter evangeliet varje dag. Vi får vägledning och beskydd. Och vi kan utveckla den här gåvan i vårt liv genom att följa dessa andliga maningar. Viktigast av allt är att vi känner att han vittnar för oss om Fadern och Sonen.16
När jag som ung deltog i en ungdomskonferens kände jag hur Anden bar vittne för mig om att det återställda evangeliet var sant. Inför ett vittnesbördsmöte sjöng vi ”Den himmelska elden”. Jag hade sjungit den psalmen många gånger tidigare på sakramentsmöten. Men den här gången — nästan redan från första tonen — kände jag Anden. När vi sjöng ”Guds verk i den yttersta tid nu vi se”17 visste jag att orden inte bara var en fin sångtext, utan underbara sanningar.
Den Helige Anden har bekräftat för mig att Gud Fadern lever. Han älskar var och en av oss. Han känner oss personligen. Han hör vårt hjärtas önskningar och besvarar dessa uppriktiga böner.
Jesus Kristus är vår Frälsare och Återlösare. Han kom till jorden i tidens mitt för att sona våra synder. Och han kommer tillbaka. Dessa och alla andra delar av evangeliet som mitt vittnesbörd utgörs av är fast i mitt hjärta på grund av den Helige Andens påverkan. I Jesu Kristi namn, amen.