Så att era bördor må lättas

Äldste L Whitney Clayton

i presidentskapet för de sjuttios kvorum

Bördor ger oss möjligheter att utöva dygder som bidrar till vår slutliga fullkomning.

Bild

Elder L. Whitney Clayton

För många år sedan vandrade jag i gryningen längs de trånga kullerstensgatorna i Cusco i Peru, högt uppe i Anderna. Jag såg en man ur en lokal infödd folkgrupp vandra längs en av gatorna. Han var inte storväxt, men han bar på ett enormt lass ved i en stor säck på ryggen. Säcken såg ut att vara lika stor som han själv. Lasset måste ha vägt lika mycket som han gjorde. Han stagade det med ett rep som gick längs säckens botten och upp runt hans panna. Han höll ett fast tag i repet på båda sidorna av huvudet. Han hade en trasa på pannan under repet så att det inte skulle skava sönder skinnet. Han lutade sig framåt under sin börda och gick med varsamma, tunga steg.

Mannen bar ved som skulle säljas på torget. En vanlig dag gjorde han kanske två eller tre sådana turer genom staden för att leverera liknande svåra, tunga lass.

Minnet av hur jag såg honom nedböjd när han kämpade nerför gatan har fått allt större betydelse för mig under åren som gått. Hur länge skulle han kunna fortsätta bära sådana bördor?

Livet lägger alla slags bördor på var och en av oss, vissa lätta men andra obevekliga och tunga. Människor kämpar dagligen under bördor som tynger själen. Många av oss kämpar under sådana bördor. De kan vara känslomässigt eller fysiskt tunga. De kan få oss att känna oss oroliga, nedtyngda och utmattade. Och de kan vara i åratal.

I allmänhet kommer våra bördor från tre olika källor. En del bördor är den naturliga frukten av den omgivning vi lever i. Sjukdom, handikapp, orkaner och jordbävningar kommer då och då utan att vi rår för det. Vi kan förbereda oss för de här riskerna och ibland kan vi förutsäga dem, men i livets naturliga mönster ställs vi alla inför några av de här utmaningarna.

Andra bördor läggs på oss genom andras dåliga uppförande. Övergrepp och missbruk kan göra hemmet till allt annat än en himmel på jorden för oskyldiga familjemedlemmar. Synd, felaktiga traditioner, förtryck och kriminalitet sprider tyngda offer längs livets stigar. Också mindre allvarliga missgärningar som skvaller och ovänlighet kan få andra att känna verklig smärta.

Våra egna misstag och brister orsakar många av våra problem och kan lägga tunga bördor på våra axlar. Den tyngsta bördan vi ger oss själva är syndens börda. Vi har alla känt den ånger och smärta som oundvikligen kommer av att vi inte håller buden.

Vilka bördor vi än möter i livet till följd av naturliga omständigheter, andras handlingar eller våra egna misstag och tillkortakommanden är vi alla barn till en kärleksfull himmelsk Fader, som sände oss till jorden som en del av sin eviga plan för vår tillväxt och utveckling. Våra unika personliga erfarenheter kan hjälpa oss att förbereda oss för att återvända till honom. Våra motgångar och lidanden, hur svåra de än är att bära, skall från ett himmelskt perspektiv ”endast vara ett ögonblick, och därefter skall Gud, om [vi] har uthärdat väl, upphöja [oss] i höjden”.¹ Vi måste göra allt vi kan för att bära våra bördor ”väl” för hur länge vårt ”ögonblick” än varar.

Bördor ger oss möjligheter att utöva dygder som bidrar till vår slutliga fullkomning. De inbjuder oss att ”ge efter för den Helige Andens maningar och lägga av den naturliga människan och bli en helig genom Herren Kristi försoning och bli som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta [oss] allt som Herren anser lämpligt att lägga på [oss], alldeles som ett barn underkastar sig sin far”.² De här bördorna blir välsignelser, trots att sådana välsignelser ofta är väl dolda och kan kräva tid, ansträngning och tro för att acceptera och förstå. Fyra exempel illustrerar det här:

För det första fick Adam veta att ”marken [skall] vara förbannad för din skull”, med andra ord till hans nytta, och ”i ditt anletes svett skall du äta ditt bröd”.³ Arbete är en ständig börda, men det är också en ständig välsignelse ”för [vår] skull”, för det lär oss saker och ting som vi endast kan lära oss genom ”[vårt] anletes svett”.
För det andra: Alma sade att fattigdomen och ”lidanden [hos de fattiga bland zoramiterna] verkligen hade ödmjukat dem och att de var beredda att höra ordet”.⁴ Han tillade: ”Eftersom ni har tvingats till ödmjukhet är ni välsignade.”⁵ Våra ekonomiska svårigheter kan hjälpa oss att bli beredda att höra Herrens ord.
För det tredje, på grund av det ”mycket långa kriget mellan nephiterna och lamaniterna hade många … veknat till följd av sina lidanden så att de ödmjukade sig inför Gud, ja, i djupaste ödmjukhet”.⁶ Politiska oroligheter, tumult i samhället, och i vissa områden i världen nutida Gadiantons rövarband, kan ödmjuka oss och motivera oss att söka himmelskt skydd från samhällets stormar.
För det fjärde fick Joseph Smith veta att de fruktansvärda lidanden han uthärdat under många år på grund av sina fiender skulle ”ge [honom] erfarenhet och tjäna [honom] till godo”.⁷ Lidandet vi upplever på grund av andras missgärningar är en värdefull om än smärtsam skola för att vi ska förbättra vårt eget beteende.

Och när vi bär på våra bördor kan vi inom oss fylla upp en reservoar av empati för andras problem. Aposteln Paulus lärde att vi ska ”[bära] varandras bördor, så uppfyller [vi] Kristi lag”.⁸ Följaktligen kräver vårt dopförbund att vi bör vara ”villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta, ja, och [vara] villiga att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst”.⁹

När vi håller vårt dopförbund lättar det såväl våra bördor som de betyngda själarnas som vi tjänar.¹⁰ De som erbjuder andra sådan hjälp står på helig mark. För att förklara detta lärde Frälsaren:

”När såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?

Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig?

Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?

Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”¹¹

I allt erbjuder Frälsaren oss styrka och stöd och i sin egen tid och på sitt eget sätt erbjuder han oss befrielse. När Alma och hans efterföljare undkom kung Noas armé upprättade de ett samhälle som de kallade Helam. De började bruka jorden, bygga hus, föröka sig och få framgång.¹² Utan förvarning försatte en lamanitisk armé dem i träldom och ”ingen kunde befria dem utom Herren deras Gud”.¹³ Men den befrielsen kom inte omedelbart.

Dessa fiender började lägga ”bördor på dem och satte slavdrivare över dem”.¹⁴ Trots att de hotades med döden om de bad¹⁵ ”utgöt [Alma och hans folk] sina hjärtan för [Gud], och han kände deras hjärtans tankar”.¹⁶ På grund av sin godhet och sin lydnad mot sina dopförbund¹⁷ befriades de steg för steg. Herren sade till dem:

”Jag skall … lätta de bördor som lagts på era axlar, så att ni inte ens känner dem på era ryggar, trots att ni är i träldom. Och detta skall jag göra så att ni hädanefter kan stå som vittnen för mig och så att ni säkert kan veta att jag, Herren Gud, besöker mitt folk i deras bedrövelser.

Och nu hände det sig att de bördor som lagts på Alma och hans bröder lättades. Ja, Herren styrkte dem så att de kunde bära sina bördor med lätthet, och de underkastade sig glatt och med tålamod all Herrens vilja.

Och det hände sig att så stor var deras tro och så stort deras tålamod att Herrens röst återigen kom till dem och sade: Var vid gott mod, ty i morgon skall jag befria er ur träldomen.”¹⁸

Barmhärtigt erbjuder Guds Son befrielse också från våra synders slaveri, som är bland de tyngsta av alla bördor vi bär. Under sin försoning led han ”i köttet för att han skall kunna ta på sig sitt folks synder, så att han kan utplåna deras överträdelser genom sin befrielses kraft”.¹⁹ Kristus ”har lidit detta för alla, för att de inte skall behöva lida om de omvänder sig”.²⁰ När vi omvänder oss och håller buden kommer förlåtelse och befrielse till vårt tyngda samvete genom den hjälp som bara Frälsaren erbjuder, för ”var och en som omvänder sig [skall] finna barmhärtighet”.²¹

Jag minns mannen i Peru, hur han framåtböjd kämpade med att bära den enorma tunga säcken ved på ryggen. Han representerar oss alla när vi kämpar med livets bördor. Jag vet att när vi håller Guds bud och våra förbund hjälper han oss med våra bördor. Han stärker oss. När vi omvänder oss förlåter han oss våra synder och välsignar oss med samvetsfrid och glädje.²² Må vi därför underkasta oss glatt och med tålamod all Herrens vilja, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.