Avslutningsord
Om vi hörsammar hans ord och lever efter buden så övervinner vi dessa tider av eftergivenhet och ogudaktighet.
Mitt hjärta är fullt då vi närmar oss slutet på den här konferensen. Vi har blivit undervisade och andligt uppbyggda när vi lyssnat till de budskap som framlagts och de vittnesbörd som har burits. Vi tackar var och en som deltagit, även de bröder som lett oss i bön.
Än en gång har musiken varit vacker. Jag tackar särskilt dem som villigt delat med sig av talanger och därigenom berört och inspirerat oss. Den vackra musik de framför förhöjer och berikar varje session av konferensen.
Vi påminner om att budskapen vi hört under den här konferensen kommer att tryckas i novembernumret av Ensign och Liahona. När vi läser och studerar dem får vi ännu mer undervisning och inspiration. Må vi införliva i vårt dagliga liv de sanningar som finns däri.
Vi framför till de bröder som avlösts under konferensen vår djupa uppskattning. De har tjänat väl och bidragit påtagligt till Herrens verk. Deras hängivenhet har varit total. Vi tackar dem ur djupet av vårt hjärta.
Vi lever i en tid när många i världen tappat det fotfäste som lydnad mot buden ger. Det är en tid av eftergivenhet då samhället i allmänhet nonchalerar och bryter mot Guds lagar. Vi finner ofta att vi simmar mot strömmen, och ibland känns det som om strömmen kan dra oss med.
Jag påminns om Herrens ord i Ethers bok i Mormons bok. Herren sade: ”Ni kan inte fara över detta stora djup utan att jag förbereder er för havets vågor och de vindar som har utgått och de vattenflöden som skall komma.”1 Mina bröder och systrar, han har förberett oss. Om vi hörsammar hans ord och lever efter buden så övervinner vi dessa tider av eftergivenhet och ogudaktighet — en tid som kan jämföras med vågor, vindar och översvämningar som kan förgöra. Han har alltid omsorg om oss. Han älskar oss och välsignar oss när vi gör det som är rätt.
Vi är tacksamma över att himlen verkligen är öppen, att Jesu Kristi återställda evangelium finns på jorden idag och att kyrkan är grundad på uppenbarelsens klippa. Vi är ett välsignat folk med apostlar och profeter på jorden i dag.
När vi nu åker hem nedkallar jag himlens välsignelser över er alla. Må ni alla återvända till era hem i säkerhet. När ni begrundar det ni hört under konferensen, må ni då säga liksom kung Benjamins folk, som alla ropade med en röst: ”Ja, vi tror alla de ord som du har talat till oss. Och vi vet även att de är vissa och sanna tack vare Herren den Allsmäktiges Ande som har åstadkommit en mäktig förändring inom oss … så att vi inte längre har någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott.”2 Må varje man och kvinna, pojke och flicka lämna konferensen som en bättre människa än när konferensen började för två dagar sedan.
Jag älskar er, mina bröder och systrar. Jag ber för er. Jag ber än en gång att ni ska komma ihåg mig och alla generalauktoriteter i era böner. Vi är ett med er i att föra det här förunderliga verket framåt. Jag vittnar för er att vi alla är i det här tillsammans och att varje man, kvinna och barn har sin del att utföra. Må Gud ge oss styrka och förmåga och beslutsamhet att göra vår del väl.
Jag bär vittne för er om att detta verk är sant, att vår Frälsare lever och att han leder sin kyrka här på jorden. Jag ger er mitt vittnesbörd om att Gud vår evige Fader lever och älskar oss. Han är verkligen vår Fader, han är personlig och verklig.
Må Gud välsigna er. Må hans utlovade frid vara med er nu och alltid.
Jag bjuder er farväl tills vi möts igen om sex månader och jag gör det i Jesu Kristi namn, hans som är vår Frälsare och Återlösare och Förespråkare inför Fadern, amen.