Evangeliets välsignelser är till för alla
Guds barn på jorden idag har möjlighet att förstå den lycksalighetsplan han lagt fram för dem på ett fullständigare sätt än någonsin tidigare.
För några veckor sedan stod jag och äldste R Melvin Perkins, som är en områdessjuttio från Alaska, vid talarstolen framför de församlade i Vancouvers stav i Kanada. Med rörd stämma bad han de heliga tänka på bilden de såg framför sig: En ättling från en handkärrepionjär och en nyomvänd pionjär från ett fjärran afrikanskt land som tjänade Herren sida vid sida.
Från sin enkla början i Fayette i New York för etthundraåttio år sedan har Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga blivit en global tro. Jag står här som ett vittne om detta underbara verk. Jag ber att Herrens Ande ska vara med er och mig när jag förmedlar några tankar till er denna eftermiddag.
Jag är tacksam för uppenbarelsens nycklar i denna sista tidshushållning. Genom att levande profeter har använt dessa nycklar sedan återställelsen har Guds barn på jorden idag möjlighet att förstå den lycksalighetsplan han lagt fram för dem på ett fullständigare sätt än någonsin tidigare.
Genom vår himmelske Faders kärlek har vägen öppnats för alla levande och döda i varje nation, nu och i framtiden, så att de kan ta emot upphöjelse i hans närhet om de utövar sin valfrihet på rätt sätt. Normerna är desamma och välsignelserna är desamma för alla. Gud har åter bekräftat att han inte gör skillnad på människor.
Evangeliet har gått fram över jorden på ett sätt som garanterar att Guds avsikt, att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan, uppfylls.
Efter fallet ingick våra första föräldrar Adam och Eva ett evigt förbund med Gud för sin frälsning.1 När Adams barn fick egna barn utvecklades två grupper.
Den ena gruppen som leddes av Enok höll förbunden så väl att de inte längre kunde hållas kvar på jorden. Så Herren tog upp dem till sig.2
Den andra gruppen övervanns av en ogudaktighet så stor att de drabbades av Guds straffdomar. Floden uppslukade dem och kvar fanns bara Noas familj,3 en rättfärdig ättling till Enok.4
Gud slöt förbund med Noa och gav honom även löftet att livet på jorden aldrig mer skulle utrotas genom översvämningar.5
När Noas familj förökade sig återigen vände sig många till ogudaktighet. Drivna av stolthet byggde de Babels torn. Gud lät himlens straffdomar drabba dem. Deras språk förbistrades och de skingrades över hela jorden. Endast några få lydiga människor bevarades.6
Bland dem fanns Jareds bror, en man med stor tro, som vädjade till Herren på de rättfärdiga jarediternas vägnar. Herren ledde dem till den amerikanska kontinenten med löftet att om de tjänade honom skulle deras nation ”vara fri från träldom och från fångenskap och från alla andra nationer under himlen”.7 Nephiterna leddes också till samma kontinent senare. Till sist gick både den jareditiska och den nephitiska civilisationen under eftersom de inte var trofasta.
En annan man med stor tro som bevarades var Abraham, en av Noas efterkommande, som leddes till Kanaan. Gud ingick förbund med Abraham och lovade honom vidare att han skulle göra hans efterkommande talrika som stjärnorna på himlen8 och att i hans avkomma skulle ”alla jordens folk bli välsignade”.9 Nationerna som omtalas i löftet var Noas efterkommande som hade skingrats från Babels torn, och som allmänt kallas icke-judar.
Gud förnyade förbundet med Abrahams son Isak och hans sonson Jakob, som blev Israel.
Eftersom Israels efterkommande inte kunde uthärda förbundets villkor ändrades det under Moses tidshushållning. Ett lägre förbund infördes och fortsatte bland Israels barn tills Kristus återställde evangeliets fullhet under sin jordiska verksamhet.10
Efter sin uppståndelse klargjorde Frälsaren att tiden var inne att föra evangeliet till icke-judarna.11 Tidigare, i liknelsen om vingårdsarbetarna, hade han uppenbarat att icke-judarnas nationer skulle besökas och inbjudas en efter en. Men välsignelserna skulle bli desamma oavsett när inbjudan gavs.12
Efter Frälsarens himmelsfärd höll den presiderande aposteln Petrus, en av Israels efterkommande, prästadömets nycklar genom vilka han ledde kyrkan. Det är betecknande att trots att Frälsaren redan gett dem tillstånd så döpte Petrus den förste icke-juden, Kornelius, först efter en direkt uppenbarelse som bekräftade denna handling.13
Verksamheten bland icke-judarna avbröts genom Petrus martyrdöd14 och de andra apostlarnas död, varefter prästadömets nycklar togs bort från jorden. Avfallets långa tid följde.
Nycklarna återställdes av de forna apostlarna Petrus, Jakob och Johannes 1829 när de gav dem till Joseph Smith, strax innan kyrkan organiserades. Evangeliet i dess fullhet kom återigen till jorden och började spridas bland icke-judarnas nationer som det nya och eviga förbundet.
Genom profeten Joseph Smith uppenbarade Herren att bland de avgörande kriterierna för den ordning som icke-judarnas nationer skulle inbjudas var förmågan att andligen och timligen ge näring till Guds rike som det upprättades på jorden för sista gången.15
Vi ser att allteftersom den återställda kyrkan etablerades på jorden sökte och följde de levande profeterna Guds vilja om hur evangeliet skulle gå ut bland nationerna.
Jag har fått uppleva tiden som förutsågs av profeten Zenos i liknelsen om olivträdet, då de rättfärdiga från alla jordens nationer skulle få ta del av förbundet som Gud slutit med Israel.16
Jag har sett evangeliets goda frukt blomstra på min hemkontinent Afrika. Efter bara trettio år finns där trehundratusen heliga. Läran och principerna i det återställda evangeliet ger många ett säkert ankare för deras tro. Familjer drivna från sina hem på landsbygden, på jakt efter en bättre framtid i staden, har funnit ett nytt sätt att hålla fast vid starka familjetraditioner som alltmer attackeras under denna globaliseringens tidevarv. Herrens Ande påverkar människorna kraftfullt.
En ny celestial kultur utvecklas i hemmen och ges näring av villig lydnad till den levande profetens råd om dagliga böner och skriftstudier och att samlas en gång i veckan till familjens hemafton. Som resultat kan många bryta sig loss från traditioners bojor som hindrar dem att utöva sin valfrihet.
Ett personligt exempel på detta är att tre av våra barn nyligen gifte sig i templet utan att belastas av hemgift, en traditionell sedvänja som driver många unga män och kvinnor att leva tillsammans utan någon laglig förbindelse. Möjligheten till tempeläktenskap i de tre tempel som invigts i Accra i Ghana, i Aba i Nigeria och i Johannesburg i Sydafrika bidrar till ett nytt hopp om äktenskapets helgd.
Jag vittnar om Frälsaren Jesus Kristus, genom vilken vi fått evangeliet och löftet om upphöjelse. Jag vittnar om vår levande profet Thomas S Monson, genom vilken vi har tillförsikten om Frälsarens vägledning för det fortsatta arbetet att inbjuda alla till frälsning. I Jesu Kristi namn, amen.