Håll fast
Vår himmelske Fader har inte lämnat oss ensamma under vår jordiska prövotid. Han har gett oss all den ”säkerhetsutrustning” som vi behöver för att kunna komma tillbaka till honom.
För ett antal år sedan fångade en liten notis i vår lokaltidning min uppmärksamhet, och jag har kommit ihåg den alltsedan dess. ”Fyra personer dog och sju arbetare räddades efter att i över en timme ha klängt sig fast vid undersidan av en 40 meter hög bro i S:t Catharines i Ontario [i Kanada], sedan den byggnadsställning de arbetade på rasat.” (”News Capsules”, Deseret News, 9 jun 1993, s A2)
Jag blev då, och är fortfarande, mycket fascinerad av den korta berättelsen. Strax efter det att jag läst artikeln ringde jag en vän till familjen som bodde i S:t Catharines. Hon förklarade att arbetarna hade målat Garden City Skywaybron i ungefär ett års tid och hade två veckor kvar på projektet då olyckan inträffade. Efter olyckan blev ansvariga tjänstemän tillfrågade varför dessa män inte hade någon säkerhetsutrustning. Svaret var enkelt. De hade säkerhetsutrustning, de valde bara att inte använda den. När byggnadsställningen föll ihop höll de överlevande sig fast vid en 2,5 cm tjock stålbalk och stod på en 20 cm bred avsats av stål i över en timme, tills räddningsmanskapet kunde nå fram till dem. En överlevande berättade att när han klamrade sig fast under bron tänkte han mycket på sin familj. Han sade: ”Jag tackar Gud för att jag är här idag … Det var ganska skrämmande, det må jag säga.” (”Skyway Horror”, av Rick Bogacz, Standard, 9 jun 1993)
Det finns mycket att lära av denna olyckshändelse och många jämförelser att göra. Även om de flesta av oss aldrig själva kommer att hamna i en sådan dramatisk, livsfarlig situation, känner många av oss att vi går igenom en skrämmande tid i vårt personliga liv.
Det kanske känns som om vi håller fast vid en 2,5 cm tjock stålbalk. Vår jordiska prövotid är inte enkel och den är inte kortvarig. Vi har välsignats med att få komma till den här jorden och få en dödlig kropp. Det här livet är vår möjlighet att visa vad vi går för och använda vår handlingsfrihet. (Se Abraham 3:25.) Vi kan välja att följa vår himmelske Faders eviga frälsningsplan (se Jarom 1:2; Alma 42:5; Mose 6:62) och återlösning (se Jakob 6:8; Alma 12:25; 42:11) eller så kan vi försöka gå vår egen väg. Vi kan vara lydiga och hålla hans bud, eller så kan vi förkasta dem och ta konsekvenserna som utan tvekan följer.
På grund av detta har också vi en riskabel arbetsbeskrivning och ett ansvar. Vi måste möta utmaningar. Vi kanske upplever ensamhet, spända relationer, svikna förtroenden, frestelser, beroenden, fysiska begränsningar för vår kropp eller förlusten av en välbehövlig anställning. Vi kanske får kämpa med känslor av besvikelse då våra rättfärdiga förhoppningar och drömmar inte alltid uppfylls enligt vår egen tidtabell. Vi kan ifrågasätta vår förmåga och vara rädda för eventuella misslyckanden, även i våra uppdrag i kyrkan och i familjen. De utmaningar och faror vi upplever idag, däribland samhällets överseende med synder, har forna och levande profeter profeterat om. Dessa är lika riskfyllda och verkliga som hotet att falla 40 meter från en hög bro till en säker död.
Mitt liv är inte fullkomligt. Många av mina utmaningar liknar era. Vi har alla utmaningar. Jag vet att motståndarens frestelser och jordelivets svårigheter ständigt omger och ansätter oss. Jag instämmer med vad arbetaren sade när han beskrev den farofyllda upplevelsen att hålla sig fast vid stålbalken: ”Det [är] ganska skrämmande, det må jag säga.”
Det är emellertid viktigt att notera att det finns mycket få berättelser i skrifterna om människor som levt i lycksalighet och aldrig upplevt motgångar. Vi lär och utvecklas av att övervinna utmaningar med tro, uthållighet och personlig rättfärdighet. Jag har stärkts av president Monsons gränslösa tillit till vår himmelske Fader och till oss. Han har sagt: ”Tänk på att du har rätt till vår [himmelske] Faders välsignelser i detta arbete. Han kallade dig inte till din privilegierade ställning för att vandra ensam, utan vägledning och bara med turen att lita till. Tvärtom. Han vet vad du kan, han vet hur hängiven du är och han förvandlar dina förmodade brister till starka sidor. Han har lovat: ‘Jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er.’” (”Sockerbetor och en själs värde”, Liahona, jul 2009, s 3–4)
Vår himmelske Fader har inte lämnat oss ensamma under vår jordiska prövotid. Han har gett oss all den ”säkerhetsutrustning” som vi behöver för att kunna komma tillbaka till honom. Han har gett oss personliga böner, skrifterna, levande profeter och den Helige Anden att vägleda oss. Ibland kan det tyckas besvärligt, krångligt och fruktansvärt omodernt att använda denna utrustning. För att kunna använda den på rätt sätt krävs att vi är flitiga, lydiga och uthålliga. Men jag för min del väljer att använda den. Vi måste alla välja att använda den.
I skrifterna lär vi om en annan viktig del av säkerhetsutrustningen — en ”ledstång av järn”. Frälsarens Jesu Kristi lärjungar är inbjudna att hålla fast vid denna järnstång för att tryggt kunna finna sin väg till evigt liv. Jag talar om Lehis syn om livets träd, som det berättas om i Mormons bok.
Genom gudomlig och personlig uppenbarelse fick både Lehi, en profet i Mormons bok, och hans son Nephi se en syn om vårt jordiska prövotillstånd och farorna förenade därmed. Lehi säger: ”Och det hände sig att en mörkrets dimma uppstod, ja, en mycket tät mörkrets dimma, så att de som börjat gå på stigen gick vilse så att de vandrade bort och gick förlorade.” (1 Nephi 8:23) Men ”han såg [också] andra skaror tränga sig fram. Och de kom och grep tag i änden på ledstången av järn, och de strävade framåt och höll ständigt fast vid ledstången av järn tills de kom fram och föll ned och åt av trädets frukt” (1 Nephi 8:30), det vill säga livets träd.
Av Lehis syn lär vi att vi måste ta tag om detta säkerhetsräcke — denna järnstång som finns längs vår egen smala och raka stig — och hålla ordentligt fast tills vi når vårt slutliga mål, evigt liv hos vår himmelske Fader. Nephi lovar att de som håller fast vid ledstången av järn ”aldrig [skall] förgås. Inte heller skall motståndarens frestelser och brinnande pilar slå dem med blindhet för att leda dem till undergång”. (1 Nephi 15:24)
Jag inbjuder er att på nytt läsa hela redogörelsen för denna inspirerade syn. Studera den, begrunda den och tillämpa den i ert dagliga liv. Man kan säga att vi är inbjudna att ”gripa tag om den”. Vi måste hålla hårt om järnstången och aldrig släppa taget.
President Harold B Lee, vår profet när jag var tonåring, lärde: ”Om det finns något som vi behöver över allt annat i denna tumultartade och frustrerande tid, när män och kvinnor, ungdomar och unga vuxna, desperat söker efter svaren på problemen som mänskligheten står inför, så är det en ‘ledstång av järn’ som tryggt kan leda dem längs den raka vägen till evigt liv, förbi de främmande och försåtliga vägar som leder till förödelse och ödeläggelsen av allt som är ‘dygdigt, värt att älska eller hedrande’.” (”The Iron Rod”, Ensign, jun 1971, s 7)
Det citatet var relevant när jag var tonåring, och är kanske än mer relevant idag. Profeternas ord varnar, lär och stöder sanningen, oavsett om de gavs 600 f Kr, 1971 eller 2009. Jag uppmanar er att lyssna till, tro på och handla efter de inspirerade ord som de som vi stöder som profeter, siare och uppenbarare ger oss.
Det är inte alltid så lätt att hålla fast vid järnstången. Vi kanske släpper taget på grund av kamrattryck eller högmod, i tron att vi kan finna vår egen väg tillbaka — senare. När vi gör det tar vi av oss vår säkerhetsutrustning. I sin syn såg Lehi många som släppte taget om järnstången. Nephi säger: ”Och många försvann ur hans åsyn och vandrade på främmande vägar.” (1 Nephi 8:32) Under svåra perioder i vårt eget liv kanske vi märker att vi också ”vandrar på främmande vägar”. Låt mig försäkra er att det alltid är möjligt för oss att finna vägen tillbaka. Genom omvändelse, som möjliggjordes genom vår Frälsares, Jesu Kristi försoningsoffer, kan vi ta ett nytt starkt grepp om järnstången och återigen känna vår himmelske Faders kärleksfulla ledning. Frälsaren har gett oss en öppen inbjudan: Omvänd dig, håll fast och släpp inte taget.
Jag liksom Nephi uppmanar er med hela min själs kraft att ”ge akt på Guds ord och komma ihåg att alltid lyda hans befallningar i allting”. (1 Nephi 15:25) Använd den säkerhetsutrustning som han har gett dig. Håll fast och tro på att din himmelske Fader kommer att välsigna dig för din flit.
Jag vet att det återställda evangeliet är sant och jag vet att vi leds av en Guds levande profet, president Thomas S Monson. Det är mitt stora privilegium och min välsignelse att vara hans dotter. Jag älskar mina föräldrar högt.
En kväll kände jag mig en aning nedslagen och sade: ”O, pappa, välsignelserna vi får som medlemmar i kyrkan och välsignelserna som lovas oss i templet är så underbara, om vi bara sträcker oss efter dem och väljer att ta emot dem.” Han sade utan att tveka: ”Ann, de betyder allt.”
Må vi hålla fast vid de eviga sanningarna i Jesu Kristi evangelium, eftersom de bokstavligen ”betyder allt”, är min uppriktiga bön i Jesu Kristi namn, amen.