Var redo
Den förberedelse som räknas görs av de unga männen när de fattar beslutet att uppnå sin höga bestämmelse som Guds prästadömes tjänare.
Var jag än är, dag och natt, har jag i närheten en liten behållare med olivolja. Det här är den jag förvarar i mittenlådan på skrivbordet där jag arbetar. Jag har en i fickan när jag arbetar utomhus eller reser. Det finns också en i ett köksskåp hemma.
Den jag nu håller i har ett datum åsatt. Det anger när någon utövade prästadömets makt för att inviga den rena oljan till att välsigna och bota sjuka. De unga männen i aronska prästadömet och till och med deras fäder tänker kanske att jag är lite extrem i min förberedelse.
Men telefonsamtalet under dagen eller knackningen på dörren under natten kommer alltid som en överraskning. Någon säger: ”Var snäll och kom på en gång!” En gång för några år sedan var det en far som ringde från ett sjukhus. Hans treåriga dotter hade slungats 15 meter av en bil i hög hastighet när hon sprang över gatan till sin mamma. När jag kom fram till sjukhuset vädjade fadern om att prästadömets kraft skulle rädda hennes liv. Läkarna och sköterskorna tillät oss endast motvilligt att sträcka oss in genom plastskynket och placera en liten droppe olja i öppningen av bandaget som täckte hennes huvud. En läkare sade irriterat till mig: ”Skynda på med vad ni än ska göra. Hon är döende.”
Han hade fel. Hon överlevde, och tvärt emot vad doktorn sade så gjorde hon mer än överlevde, hon lärde sig gå igen.
När kallet kom var jag redo. Förberedelsen innebär mycket mer än att ha invigd olja till hands. Den måste börja långt före den kris som kräver prästadömets kraft. De som är redo är beredda att handla.
Förberedelsen börjar i familjen, i aronska prästadömets kvorum och för det mesta i unga mäns eget liv. Kvorum och familj måste hjälpa till, men den förberedelse som räknas görs av de unga männen när de fattar beslutet att uppnå sin höga bestämmelse som Guds prästadömes tjänare.
Det uppväxande släktets prästadömsbärare har en långt viktigare bestämmelse än att vara redo att bota sjuka med Guds kraft. Förberedelsen gäller att vara redo att gå och göra vad Herren än vill att man ska göra då världen förbereds för hans ankomst. Ingen av oss vet exakt vilket vårt uppdrag ska bli. Men vi vet vad som krävs för att vi ska vara redo, så vi kan alla förbereda oss.
Det du behöver när krisen kommer byggs upp genom ständigt, lydigt tjänande. Jag ska berätta om två saker du behöver och den förberedelse som krävs för att vara redo.
Det första är att ha tro. Prästadömet är myndigheten att handla i Guds namn. Det är rättigheten att nedkalla himlens krafter. Så du måste ha tro på att Gud lever och att du har fått hans förtroende och får använda hans makt i hans syften.
Ett exempel från Mormons bok hjälper dig förstå hur en man förberedde sig på det här sättet. Det fanns en prästadömsbärare som hette Nephi som fick ett svårt uppdrag från Herren. Han sändes av Gud att kalla de ogudaktiga till omvändelse innan det var för sent för dem. I sin ogudaktighet och sitt hat dödade de varandra. Inte ens deras sorg hade gjort dem ödmjuka nog att omvända sig och lyda Gud.
På grund av Nephis förberedelse välsignade Gud honom med makt att utföra sitt uppdrag. I hans kärleksfulla, uppmuntrande ord till Nephi finns ledning för oss:
”Välsignad är du, Nephi, för det du har gjort. Ty jag har sett hur du outtröttligt har förkunnat för detta folk det ord som jag har givit dig. Och du har inte fruktat dem och har inte sökt rädda ditt eget liv, utan har sökt göra min vilja och hålla mina bud.
Och eftersom du nu har gjort detta så outtröttligt skall jag välsigna dig för evigt. Och jag skall göra dig mäktig i ord och i handling, i tro och i gärningar, ja, så att allt sker dig enligt ditt ord, ty du kommer inte att be om något som strider mot min vilja.
Se, du är Nephi, och jag är Gud. Se, jag betygar för dig i mina änglars närvaro att du skall ha makt över detta folk och skall slå jorden med hungersnöd och med farsoter och undergång, alltefter detta folks ogudaktighet.
Se, jag ger dig makt att vad du än beseglar på jorden skall vara beseglat i himlen, och vad du än löser på jorden skall vara löst i himlen, och på så sätt skall du ha makt bland detta folk.”1
Det berättas i Mormons bok att folket inte omvände sig. Så Nephi bad Gud påverka årstiderna. Han bad om ett underverk som skulle hjälpa folket välja omvändelse på grund av hungersnöd. Hungersnöden kom. Folket omvände sig och bad Nephi låta Gud sända regn. Han bad till Gud och Gud hedrade hans orubbliga tro.
Den tron kom inte i det ögonblick som Nephi behövde den, och inte heller Guds förtroende för Nephi. Han förtjänade sin stora tro och Guds förtroende genom modigt och uthålligt arbete i Herrens tjänst. Ni unga män bygger nu den tron för de dagar som ligger framför er, när ni kommer att behöva den.
Det kan vara en liten sak, som att föra protokoll åt diakonernas eller lärarnas kvorum. Det fanns unga män för en del år sedan som förde noggranna uppteckningar om vad som beslutades och utfördes av pojkar som bara var några månader äldre än de själva. Det krävde tro på att Gud kallade även tolvåringar till sin tjänst, att han ledde dem genom uppenbarelse. En del av de här kvorumsekreterarna från den tiden sitter nu i kyrkans presiderande råd. De läser nu protokoll som andra skriver. Och uppenbarelse flödar nu till dem liksom till de ledare som de tjänade när de var pojkar som ni. De lärde sig i sina förberedelser att lita på att Gud uppenbarar sin vilja, även i små saker, i sitt rike.
Låt mig betona att Herren sade att Nephi var pålitlig eftersom han aldrig bad om något som stred mot Guds vilja. För att visa sådant förtroende för Nephi, måste Herren ha varit säker på att Nephi trodde på uppenbarelse, sökte den och följde den. Lång erfarenhet av att följa inspiration från Gud ingick i Nephis förberedelse i prästadömet. Det måste ingå i er.
Jag ser det hända i dag. De senaste månaderna har jag hört diakoner, lärare och präster hålla tal som helt klart var lika inspirerade och mäktiga som de ni får höra under den här generalkonferensen. Då jag känt kraften ges till unga bärare av prästadömet har jag tänkt att det uppväxande släktet stiger kring oss som en inkommande tidvattenvåg. Min bön är att jag och de av oss i generationen som föregår dem ska följa med på tidvattenvågen med dem. Aronska prästadömets förberedelse är en välsignelse för oss alla och för dem som de kommer att betjäna i sin egen och följande generationer.
Ändå är inte allt fullkomligt i Sion. Inte alla ungdomar väljer att förbereda sig. Det valet måste vara deras eget. De har ansvar för sig själva. Det är Herrens sätt enligt hans kärleksfulla plan. Men många unga män har föga eller inget stöd från dem som kunde hjälpa dem förbereda sig. De av oss som kan hjälpa till kommer att ställas till svars av Herren. En far som försummar eller förhindrar sin son att utveckla tron eller förmågan att följa inspiration kommer en dag att ångra det. Det gäller alla som satts i en ställning där de ska hjälpa dessa unga män välja klokt och rätt under sin tid inom det förberedande prästadömet.
Det andra de behöver är förtroendet att de kan bli värdiga välsignelserna och den tillit Gud erbjuder dem. De flesta inflytelserna omkring dem drar dem neråt till att tvivla på Guds existens, på hans kärlek till dem och på verkligheten i de ibland lågmälda budskap de får genom den Helige Anden och Kristi Ande. Deras jämnåriga kanske uppmanar dem att välja synden. Om unga män väljer synden, blir budskapen från Gud allt svagare.
Vi kan hjälpa dem förbereda sig genom att älska dem, varna dem och visa dem förtroende. Men vi kan hjälpa dem ännu mer genom vårt föredöme som trogna, inspirerade tjänare. I våra familjer, i kvorum, i klasser och i vårt umgänge med dem i alla miljöer kan vi handla som sanna prästadömsbärare som använder dess kraft så som Gud har lärt oss.
För mig är den undervisningen tydligast i Läran och förbundens 121:a kapitel. Herren manar oss i det kapitlet att hålla vår drivkraft ren: ”Ingen makt och inget inflytande kan eller bör göra sig gällande i kraft av prästadömet utom genom överbevisning, genom långmodighet, genom mildhet och ödmjukhet och genom uppriktig kärlek.”2 När vi leder och påverkar unga män får vi aldrig göra det för att tillfredsställa vårt högmod eller vår ärelystnad. Vi får aldrig använda tvång genom någon grad av orättfärdighet. Det är den höga normen för det föredöme vi måste vara för de unga.
Jag såg det ske när jag var lärare och präst. Min biskop och de som verkade under honom var fast beslutna att inte förlora en enda av oss. Så vitt jag kunde se drevs de av kärlek till Herren och till oss, inte av något själviskt motiv.
Biskopen hade ett system. Varje rådgivande till varje kvorum skulle kontakta varje ung man som han inte hade pratat med den söndagen. De skulle inte gå och lägga sig förrän de antingen talat med den frånvarande pojken, med hans föräldrar eller en nära vän. Biskopen lovade dem att han inte skulle släcka ljuset förrän han fått rapport om varje pojke. Jag tror inte han gav någon order. Han bara klargjorde att han förväntade sig att de inte skulle släcka ljuset förrän de gett sin rapport.
Han och de som tjänade under honom gjorde långt mer än att vaka över oss. De visade genom sitt exempel vad det innebär att ta hand om Herrens får. Inget arbete var för tungt för honom eller för dem som tjänade oss i våra kvorum. Genom sitt exempel lärde de oss vad det betyder att inte förtröttas i Herrens tjänst. Herren förberedde oss genom exempel.
Jag har ingen aning om, om de trodde att någon av oss skulle bli någonting särskilt. Men de behandlade oss som om de var villiga att betala vilket personligt pris som helst för att hindra att vi förlorade tron.
Jag vet inte hur biskopen fick så många att förvänta sig så mycket. Så vitt jag förstår skedde det med ”överbevisning, genom långmodighet, genom mildhet och ödmjukhet och genom uppriktig kärlek”. Metoden att ”inte släcka ljuset” som biskopen använde skulle inte fungera överallt. Men exemplet på osviklig omsorg om varje ung man och att reagera genast, förde himlens kraft in i vårt liv. Det kommer det alltid att göra. Det hjälpte de unga männen bereda sig för den tid när Gud behövde dem i familjer och i sitt rike.
Min far var för mig ett exempel på vad Herren undervisar om i 121:a kapitlet om att få Herrens hjälp till att förbereda unga män. I min ungdom var han ibland besviken på det jag gjorde. Han lät mig veta det. Tonen i hans röst berättade för mig att han ansåg att jag var bättre än så. Han gjorde det på Herrens sätt: ”I rätt tid skarpt tillrättavisande, när den Helige Anden manar därtill, och därefter visande större kärlek mot honom som du har tillrättavisat, för att han inte skall betrakta dig som sin fiende.”3
Jag visste, även efter den skarpaste tillrättavisning, att pappas förebråelser gavs i kärlek. Ja, hans kärlek verkade öka när han var som skarpast, vilket var genom en misslynt eller besviken blick. Han var min ledare och utbildare. Han använde aldrig tvång, och jag är säker på att det löfte som ges i Läran och förbunden uppfylls för honom. Hans inflytande över mig ska verka ”i evigheters evighet”.4
Många fäder och ledare känner när de hör orden i Läran och förbundens 121:a kapitel att de måste förbättra sig för att nå upp till den normen. Det gör jag. Kan du minnas någon gång när du tillrättavisat ett barn eller en ungdom och du drivits av annat än inspiration? Minns du någon gång när du sagt åt en son att göra något eller göra en uppoffring du själv inte var villig att göra? Sådana känslor av ånger kan sporra oss till omvändelse för att bli mer lika det föredöme vi slutit förbund att vara.
När vi uppfyller våra förpliktelser som fäder och ledare hjälper vi nästa generation att höja sig till sin härliga framtid. De blir bättre än vi liksom du har försökt vara en bättre förälder än dina föräldrar, och bättre ledare än de goda män som hjälpte dig.
Det är min bön att vi ska vara fast beslutna att bli bättre varje dag för att bereda det uppväxande släktet. Varje gång jag ser en flaska invigd olja ska jag minnas den här kvällen och den känsla jag har nu av att vilja göra mer för att hjälpa unga män bereda sig för sin tid av tjänande och möjligheter. Det är min bön att de må välsignas med villighet att förbereda sig. Jag är övertygad om att de med Herrens och vår hjälp kommer att vara redo.
Jag bär mitt vittnesbörd att Gud Fadern lever och att Jesus Kristus lever och leder den här kyrkan. Han är det fullkomliga föredömet i prästadömet. President Thomas S Monson innehar och utövar alla prästadömets nycklar på jorden. Det är sant. Detta vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.