Kärleken och lagen

Äldste Dallin H Oaks

i de tolv apostlarnas kvorum

Guds kärlek upphäver inte hans lagar och hans bud, och följderna av Guds lagar och bud förminskar inte syftet med och följderna av hans kärlek.

Jag känner mig manad att tala om Guds kärlek och Guds bud. Mitt budskap är att Guds allomfattande och fullkomliga kärlek visar sig i alla hans evangeliums välsignelser, inklusive det faktum att hans rikaste välsignelser reserveras för dem som lyder hans lagar.¹ Det här är eviga principer som bör leda föräldrar i den kärlek och undervisning de ger sina barn.

I.

Jag börjar med fyra exempel som illustrerar mänsklig förvirring i fråga om kärleken och lagen.

En ung vuxen som bor sambo säger till sina sorgsna föräldrar: ”Om ni verkligen älskade mig, skulle ni acceptera mig och min partner precis som ni accepterar era gifta barn.”
En ungdom reagerar på föräldrars krav eller påtryckningar genom att säga: ”Om ni verkligen älskade mig skulle ni inte tvinga mig.”

I de här exemplen hävdar personen som bryter en lag att föräldrars kärlek bör vara större än den gudomliga lagens bud och föräldrars undervisning.

Nästa två exempel visar mänsklig förvirring i fråga om följderna av Guds kärlek.

En person förkastar läran att ett par måste vigas för evigt för att få del av familjerelationer i det kommande livet genom att säga: ”Om Gud verkligen älskade oss tror jag inte att han skulle skilja man och hustru åt på det sättet.”
En annan person säger att han inte längre tror på Gud på grund av det lidande han låter en person eller folkgrupp utstå och sammanfattar: ”Om det fanns en Gud som älskade oss skulle han inte låta sådant hända.”

De här personerna tror inte på eviga lagar eftersom det motsäger deras uppfattning om följderna av Guds kärlek. Personer som tror så förstår inte vad Guds kärlek består av eller avsikten med hans lagar och bud. Guds kärlek upphäver inte hans lagar och hans bud, och följderna av Guds lagar och bud förminskar inte syftet med och följderna av hans kärlek. Detsamma bör gälla föräldrars kärlek och regler.

II.

Tänk först på Guds kärlek som i morse så väl beskrevs av president Dieter F Uchtdorf. ”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?” frågade aposteln Paulus. Inte nöd, inte förföljelse, inte fara eller svärd. (Se Rom 8:35.) ”Ty jag är viss om”, avslutar han, varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken makter … eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek.” (v 38–39)

Det finns inget tydligare bevis på den oändliga kraften och fullkomligheten i Guds kärlek än det som aposteln Johannes sade: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son.” (Joh 3:16) En annan apostel skrev att Gud ”inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla”. (Rom 8:32) Tänk hur svårt det måste ha varit för vår himmelske Fader att sända sin Son att utstå ett oerhört lidande för våra synder. Det är det största beviset på hans kärlek till var och en av oss!

Guds kärlek till sina barn är en evig sanning, men varför älskar han oss så mycket, och varför vill vi att han ska älska oss? Svaret på detta ligger i relationen mellan Guds kärlek och hans lagar.

Vissa tycks värdera Guds kärlek eftersom de hoppas på att hans kärlek är så stor och så ovillkorlig att den barmhärtigt befriar dem från att lyda hans lagar. De som förstår Guds plan för sina barn vet däremot att Guds lagar är oföränderliga, vilket är ännu ett stort bevis på hans kärlek till sina barn. Barmhärtigheten kan inte beröva rättvisan något,² och de som får del av barmhärtigheten är ”de som har hållit förbundet och åtlytt befallningen”. (L&F 54:6)

Vi läser om och om igen i Bibeln och nutida skrifter om Guds vrede mot de onda³ och hur han sände ner sin vrede⁴ över dem som bryter mot hans lagar. Hur kan vrede vara bevis på hans kärlek? Joseph Smith lärde att Gud ”instiftade lagar varigenom [de andar han sände till världen] kunde ha tillfälle att gå framåt liksom han själv”.⁵ Guds kärlek är så fullkomlig att han kärleksfullt kräver att vi ska lyda hans bud, eftersom han vet att det bara är genom lydnad mot hans lagar som vi kan bli fullkomliga som han är. På grund av detta motsäger inte Guds vrede hans kärlek utan är ett bevis på hans kärlek. Varje förälder vet att man kan älska ett barn helt och hållet samtidigt som man på ett konstruktivt sätt är arg och besviken på barnets självdestruktiva uppförande.

Guds kärlek är så allomfattande att hans fullständiga plan skänker många gåvor till alla hans barn, även till dem som bryter mot hans lagar. Dödligheten är en sådan gåva, som gavs alla som förtjänade den i striden i himlen.⁶ En annan ovillkorlig gåva är den allomfattande uppståndelsen: ”Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.” (1 Kor 15:22) Många andra jordiska gåvor beror inte på vår personliga lydnad mot lagen. Jesus lärde att vår himmelske Fader ”låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga”. (Matt 5:45)

Om vi bara lyssnar kan vi känna till Guds kärlek och verkligen känna den, även när vi är olydiga. En kvinna som nyligen kommit tillbaka till kyrkan beskrev detta så här i ett tal på ett sakramentsmöte: ”Han har alltid funnits där, även när jag stötte bort honom. Han har alltid väglett mig och tröstat mig med sin barmhärtighet, men jag var för arg för att se och acceptera händelser och känslor som sådana.”⁷

III.

Guds rikaste välsignelser är tydligt beroende av lydnad mot Guds lagar och bud. Följande viktiga lära kommer från nutida uppenbarelse:

”Det finns en lag, oåterkalleligen fastställd i himlen, före denna världs grundläggning, på vilken alla välsignelser är baserade,

och när vi får någon välsignelse från Gud, så sker detta genom lydnad mot den lag på vilken den är baserad.” (L&F 130:20–21)

Denna stora princip hjälper oss förstå varför många saker är som de är, som att rättvisa och barmhärtighet balanseras av försoningen. Den förklarar också varför Gud inte hindrar sina barns handlingsfrihet. Handlingsfriheten — vår förmåga att välja — är grundläggande för den evangelieplan som för oss till jorden. Gud varken ingriper eller hindrar följderna av en persons val för att skydda andra personers välbefinnande — även när de dödar, skadar eller förtrycker varandra — för det skulle omintetgöra hans plan för vår eviga utveckling.⁸ Han välsignar oss så att vi kan utstå följderna av andras val, men han hindrar inte dessa val.⁹

Den som förstår Jesu lära kan inte rimligen komma till slutsatsen att vår kärleksfulle himmelske Fader eller hans gudomlige Son anser att deras kärlek upphäver deras bud. Se på följande exempel:

När Jesus började predika, var hans första budskap omvändelse.¹⁰

Men när han visade kärleksfull barmhärtighet genom att inte fördöma kvinnan som gripits för äktenskapsbrott sade han till henne: ”gå, och synda inte mer.” (Joh 8:11)

Jesus lärde: ”Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” (Matt 7:21)

Följderna av Guds bud och lagar ändras inte för att stämma överens med populärt beteende eller våra begär. Den som tror att Guds eller föräldrars kärlek till en person låter denna älskade bryta mot lagen förstår varken kärleken eller lagen. Herren förkunnade: ”Den eller det som bryter en lag och inte rättar sig efter lagen, utan försöker vara sin egen lag och väljer att förbli i synd, och förblir helt i synd, kan inte heliggöras genom lag, inte heller genom barmhärtighet, rättvisa eller dom. Därför måste de förbli orena.” (L&F 88:35)

Vi läser i nutida uppenbarelse: ”Alla riken är givna en lag.” (L&F 88:36) Till exempel:

”Den som inte kan hålla ett celestialt rikes lag kan inte uthärda en celestial härlighet.

Och den som inte kan hålla ett terrestrialt rikes lag kan inte uthärda en terrestrial härlighet.

Och den som inte kan hålla ett telestialt rikes lag kan inte uthärda en telestial härlighet.” (L&F 88:22–24)

Med andra ord: Härlighetsriket som den slutliga domen sänder oss till avgörs inte genom kärlek utan genom den lag som Gud har infogat i sin plan för att vi ska kunna bli värdiga evigt liv, ”den största av alla Guds gåvor”. (L&F 14:7)

IV.

I sin undervisning av och handlingar mot sina barn har föräldrar många tillfällen att tillämpa de här principerna. Ett sådant tillfälle har att göra med de gåvor föräldrar ger till sina barn. Liksom Gud har gett en del gåvor till alla sina dödliga barn utan att kräva personlig lydnad mot hans lagar ger föräldrar många förmåner, som tak över huvudet och mat, även om deras barn inte helt följer föräldrarnas krav. Men visa föräldrar följer en allvetande och kärleksfull himmelsk Faders exempel, han som har gett lagar och bud till sina barns nytta, och kräver lydnad för att vissa föräldragåvor ska ges.

Om föräldrar har ett barn som gått vilse — som en tonåring som använder alkohol eller droger — står de inför en allvarlig fråga: Kräver föräldrarnas kärlek att dessa ämnen och intagandet av dem ska tillåtas i hemmet eller kräver samhällets lag eller allvaret i uppförandet eller andra barns intressen i hemmet att det förbjuds?

För att ställa en ännu allvarligare fråga: Om ett vuxet barn är sambo med någon, kräver allvaret av sexuella förhållanden utanför äktenskapet att det barnet känner den fulla tyngden av familjens missbelåtenhet genom att de utesluts från all kontakt med familjen, eller kräver föräldrarnas kärlek att man ignorerar samboförhållandet? Jag har sett båda dessa extrema åtgärder och anser att båda är olämpliga.

Var drar föräldrarna gränsen? Det är föräldrarnas beslut, under ledning av Herrens inspiration. Ingen del av föräldraskapet är i större behov av himmelsk vägledning eller har större möjlighet att ta emot den än i de beslut föräldrar fattar när de fostrar sina barn och leder sin familj. Det är ett evighetsverk.

När föräldrar brottas med dessa problem bör de minnas att Herren lärde att vi ska lämna de nittionio och gå ut i öknen för att rädda det förlorade fåret.¹¹ President Monson har kallat till ett kärlekens korståg för att rädda våra bröder och systrar som vandrar i likgiltighetens eller okunnighetens öken.¹² Denna lära kräver att vi visar fortsatt kärleksfull omsorg, vilket naturligtvis kräver fortsatt kärleksfullt umgänge.

Föräldrar bör också minnas Herrens lärdom att ”den Herren älskar tuktar han”. (Hebr 12:6)¹³ I ett konferenstal om tolerans och kärlek lärde äldste Russell M Nelson att ”sann kärlek till syndaren kan driva till modig konfrontation — inte eftergivenhet! Verklig kärlek stödjer inte ett självdestruktivt beteende.”¹⁴

Var gränsen än dras mellan kärlekens kraft och lagens makt påverkar brott mot buden kärleksfulla familjerelationer. Jesus lärde:

”Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.

Ty härefter kommer fem i en och samma familj att vara splittrade, tre mot två och två mot tre,

far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.” (Luk 12:51–53)

Denna allvarsamma lära påminner oss om att när familjemedlemmar inte är eniga i strävan att lyda Guds bud uppstår motsättningar. Vi gör allt vi kan för att undvika att skada kärleksfulla relationer, men ibland händer det trots alla våra ansträngningar.

Under sådan påfrestning måste vi utstå verkligheten att när våra älskade går vilse så förminskar det vår lycka, men det bör inte förminska vår kärlek till varandra eller våra tålmodiga ansträngningar att förenas i kunskapen om Guds kärlek och Guds lagar.

Jag vittnar om att detta är sant, att det är en del av Kristi frälsning och lära, och jag vittnar om honom i Jesu Kristi namn, amen.