Vårt fullkomliga föredöme
Jesu Kristi återställda evangelium säger till oss alla att vi kan och måste förvänta oss att bli bättre så länge vi lever.
Det känns härligt att få möjlighet att tala till er denna sabbatsdag. Våra omständigheter och erfarenheter skiljer sig åt, men vi delar önskan att bli bättre än vi är. Det kan finnas några få som felaktigt tror att de är bra nog och några få som har gett upp hoppet om att bli bättre. Men Jesu Kristi återställda evangelium säger till oss alla att vi kan och måste förvänta oss att bli bättre så länge vi lever.
En del av den förväntningen gavs i en uppenbarelse från Gud till profeten Joseph Smith. Den beskriver dagen när vi kommer att möta Frälsaren, vilket vi alla kommer att göra. Den berättar vad vi bör göra för att förbereda oss och vad vi kan förvänta oss.
Den finns i Moronis bok: ”Därför, mina älskade bröder, be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare, så att ni kan bli Guds söner, så att vi, när han visar sig, skall bli lika honom, ty vi skall se honom sådan han är, så att vi kan ha detta hopp och så att vi kan bli renade alldeles som han är ren. Amen.”1
Det bör hjälpa er förstå varför alla troende sista dagars heliga är optimistiska inför det som ligger framför dem, hur svårt de än har det nu. Vi tror att vi genom att leva efter Jesu Kristi evangelium kan bli lika Frälsaren, som är fullkomlig. Begrundan av Jesu Kristi egenskaper bör krossa stoltheten hos den självbelåtna person som tror att han eller hon inte behöver förbättra sig. Och även den allra ödmjukaste personen kan finna hopp genom inbjudan att bli lik Frälsaren.
Jag fann hur denna underbara förvandling kommer att ske i en sång som är skriven för barn. Jag minns hur jag iakttog ett rum fyllt av barn som sjöng den en söndag. Alla barnen lutade sig framåt, de satt nästan på kanten av stolen. Jag såg ljuset i deras ögon och beslutsamheten i deras ansikten när de sjöng med inlevelse. Ni har säkert också hört sången. Jag hoppas att vi alltid kommer att höra den inom oss. Jag hoppas bara att jag kan återge den med samma känsla som barnen.
Jag vill gärna likna Jesus, jag vill i hans fotspår gå.
Jag vill vara god och vänlig, hans kärlek i hjärtat få.
Ibland gör jag fel och behöver hans tröst,
och jag alltid lyssnar när hans Ande viskar:
Älska varandra, som Jesus har sagt.
Han har sin kärlek i människan lagt.
Var vänlig och hjälpsam i handling och ord,
bad Jesus här nere på jord.2
Det verkade som om de inte bara sjöng, de förkunnade sin beslutsamhet. Jesus Kristus var deras föredöme. Att likna honom var deras fasta mål. Och deras ivriga blick och klara ögon övertygade mig om att de inte tvivlade på detta. De förväntade sig att lyckas. De trodde på att Frälsarens anvisning att vara fullkomlig inte var ett hopp utan en befallning. Och de var säkra på att han hade förberett vägen för dem.
Den beslutsamheten och tilliten kan och måste finnas i hjärtat hos varje sista dagars helig. Frälsaren har förberett vägen genom sin försoning och sitt exempel. Och även barnen som sjöng den sången visste hur.
Kärlek är den motiverande princip genom vilken Herren leder oss längs vägen mot att likna honom, vårt fullkomliga föredöme. Vårt sätt att leva, timme efter timme, måste fyllas med kärlek till Gud och kärlek till andra. Det är ingen överraskning, eftersom Herren förkunnade att detta var det största och främsta budet. Det är kärlek till Gud som leder oss till att hålla hans bud. Och kärlek till andra är det centrala i vår förmåga att lyda honom.
Precis som Jesus lyfte fram ett barn under sin jordiska verksamhet som ett exempel för människorna på den rena kärlek de måste och kunde ha för att likna honom, lyfter han fram familjen för oss som ett exempel på den ideala miljö där vi kan lära oss att älska på hans sätt.
Det beror på att den största glädje och den största sorg vi kan känna kommer sig av familjerelationer. Glädjen kommer av att sätta andras välfärd framför vår egen. Det är vad kärlek är. Och sorgen kommer främst av själviskhet, vilket är avsaknad av kärlek. Idealet Gud visar oss är att bilda familjer på det sätt som bäst kan leda till vår glädje och leda oss bort från sorg. En man och en kvinna ska ingå heliga förbund att de ska göra den andras välfärd och glädje till det centrala i sitt liv. Barn ska födas till en familj där föräldrarna anser att barnens behov är lika viktiga som deras. Och barnen ska älska föräldrarna och varandra.
Det är den kärleksfulla familjens ideal. Många av våra hem har orden ”Vår familj kan vara tillsammans för evigt” uppsatta. Det finns en gravsten i närheten av mitt hem som är uppsatt för en mor och mormor. Hon och hennes make beseglades i Guds tempel till varandra och till sina efterkommande för tid och all evighet. På gravstenen har ingraverats orden: ”Må det inte finnas några tomma stolar.” Hon bad om den inskriptionen eftersom hon visste att det berodde på de val som varje familjemedlem gjorde om deras familj skulle vara tillsammans. Hon valde ordet ”må” eftersom varken Gud eller hon kan tvinga en annan att välja glädjen. Och det är Satan som vill att förtvivlan och inte glädje ska råda hos familjer i detta liv och i det nästkommande.
Jag hoppas idag kunna föreslå några val som kan tyckas vara svåra, men de kan ge er tillförsikt om att ni har gjort allt ni kan för att det inte ska finnas några tomma stolar i er familj i den nästkommande världen.
För det första vill jag råda man och hustru. Be om kärleken som gör att ni alltid ser det goda i er livskamrat. Be om kärleken som gör att svagheter och misstag tycks små. Be om kärleken som gör att ni gläds åt det som er livskamrat gläds åt. Be för kärleken som gör att ni vill lätta bördan och mildra sorgen för er livskamrat.
Mina föräldrars äktenskap var ett exempel på detta. Ju obekvämare det blev för min mor under hennes sista dagar, desto mer koncentrerad blev min far på att göra det bekvämare för henne. Han bad sjukhuset ställa in en säng i hennes rum. Han var fast besluten att vara där för att se till att hon inte skulle sakna något. Han gick till och från arbetet varje dag för att vara vid hennes sida på natten under hennes svåra tid. Jag tror att Gud välsignade honom med gåvan att hans kärlek ökade när det betydde så mycket för henne. Jag tror att han gjorde det som Jesus skulle ha gjort av kärlek.
Nu vill jag ge råd till föräldrar som har ett vilsegånget barn. Frälsaren är det fullkomliga exemplet på att uthärda i kärlek. Kom ihåg det han sade för att trösta dem bland nephiterna som hade förkastat hans tidigare inbjudan att komma till honom. Han talade till dem som överlevt naturkatastroferna efter hans korsfästelse: ”O ni Israels hus, som jag har skonat, hur ofta skall jag inte samla er så som en höna samlar sina kycklingar under sina vingar, om ni omvänder er och återvänder till mig med helhjärtat uppsåt.”3
Berättelsen om den förlorade sonen ger oss alla hopp. Sonen kom ihåg sitt hem, det kommer era barn också att göra. De kommer att känna hur er kärlek drar dem tillbaka till er. Äldste Orson F Whitney gav under en generalkonferens 1929 ett underbart löfte som jag vet är sant till trofasta föräldrar som hedrar tempelbeseglingen till sina barn: ”Även om några av fåren kanske går vilse, har Herden ögonen på dem, och förr eller senare kommer de att känna den gudomliga försynens långa arm sträcka sig efter dem och föra dem tillbaka till fållan.”
Han säger vidare: ”Be för era obetänksamma och olydiga barn; håll fast vid dem med er tro. Fortsätt hoppas, fortsätt förtrösta, tills ni ser Guds frälsning.”4 Ni kan be för era barn, älska dem och sträcka er ut mot dem i fullt medvetande om att Jesus sträcker sig ut mot dem med er. Genom att inte ge upp gör ni vad Jesus gör.
Här kommer nu mina råd till barnen. Herren gav er en befallning med ett löfte: ”Hedra din far och din mor, så att dina dagar kan bli många i det land som Herren, din Gud, ger dig.”5 Det är det enda av de tio budorden som gavs med ett löfte. Era föräldrar kanske är borta. En del av er kan tycka att era föräldrar inte är värdiga sina barns heder och respekt. Ni kanske aldrig har träffat dem. Men de gav er livet. Och alltid, även om ert liv inte blir längre, så blir dess kvalitet bättre genom att ni helt enkelt tänker hedrande om era föräldrar.
Nu till dem som har adopterat andras barn som om de var deras egna: Jag har vänner som kommer ihåg mina barns födelsedagar bättre än jag gör. Min hustru och jag har vänner som sällan underlåtit att fira stora helger med oss, personligen eller på annat sätt. Jag rörs ofta av att någon inleder ett samtal med frågan ”Hur mår din familj?” och sedan väntar på svaret med kärlek i blicken. De tycks uppmärksamma när jag beskriver vad vart och ett av mina barn gör. Deras kärlek hjälper mig att bättre känna Frälsarens kärlek till våra barn. I deras fråga förnimmer jag att de känner det som Jesus känner och att de frågar det han skulle ha frågat.
Det kan för oss alla vara svårt att se hur vi ökar vår förmåga att älska och se hur vi själva blir mer lika Frälsaren, vårt fullkomliga föredöme. Jag vill uppmuntra er. Ni har fått bevis på att ni går framåt längs vägen att bli mer lika Jesus. Det kan hjälpa er om ni drar er till minnes hur ni känt er som ett litet barn, även mitt under bekymmer och prövningar. Tänk på barnen som sjöng sången. Tänk på gånger när ni känt, kanske nyligen, som barnen gjorde när de sjöng: ”Jag vill gärna likna Jesus, jag vill i hans fotspår gå.” Då kommer ni att minnas att Herren bad sina lärjungar att föra barnen till honom och sade: ”Låt barnen komma till mig … Ty Guds rike tillhör sådana.”6 Ni har känt friden som ett rent litet barn känner när ni har försökt likna Jesus.
Det kan ha hänt när ni döptes. Han behövde inte döpas eftersom han var ren. Men när ni döptes kändes det som om ni tvättades rena och blev som ett litet barn. När han döptes öppnades himlen och han hörde sin himmelske Faders röst: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”7 Ni hörde ingen röst, men ni kände vår himmelske Faders godkännande av att ni gjorde det som Jesus gjorde.
Ni har känt det i er familj när ni bad er maka om ursäkt eller förlät ett barn för ett misstag det gjorde eller för att det inte lydde er. Dessa stunder kommer oftare när ni försöker göra det som ni vet att Jesus skulle göra. På grund av hans försoning för er skull leder er ”barnalika” lydnad till att ni kan känna Frälsarens kärlek till er och er kärlek till honom. Det är en av gåvorna som lovats hans trofasta lärjungar. Och denna gåva kommer inte bara till er utan också till era kärleksfulla familjemedlemmar. Löftet gavs i Tredje Nephi: ”Och alla dina barn skall undervisas av Herren, och stor blir dina barns frid.”8
Jag hoppas att ni idag söker efter möjligheter att göra det han gjorde och älska som han älskar. Jag lovar er att den frid ni kände som barn ska komma till er ofta och att den kommer att dröja sig kvar hos er. Löftet är sant som han gav sina lärjungar: lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.”9
Ingen av oss är fullkomlig än. Men vi kan ofta känna oss förvissade om att vi är på väg att bli det. Han leder oss och han kallar oss att följa honom.
Jag vittnar om att vägen består av tro på Jesus Kristus, av dop, av att ta emot den Helige Anden och av att i kärlek sträva efter att hålla hans bud. Jag vittnar om att Fadern lever och älskar oss. Han älskar sin Son, den Älskade, Herren Jesus Kristus, som är vårt fullkomliga föredöme. Joseph Smith var återställelsens profet. Han såg Fadern och Sonen. Jag vet att det är sant. I Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga finns prästadömets kraft som erbjuder förrättningarna som gör det möjligt för oss att bli bättre och bättre och mer lika Frälsaren och vår himmelske Fader. Jag ger er min välsignelse att ni kan få känna samma förtröstan och godkännande ni kände som ett litet barn. I Jesu Kristi namn, amen.