Profeten Joseph Smith beskrev flera viktiga händelser som han upplevde när han var 17–22 år. De här händelserna innefattade hans arbete för att försörja sin familj, hans bror Alvins död och hans giftermål med Emma Hale. Joseph skrev också att han efter år av anvisningar från ängeln Moroni anförtroddes plåtarna och började översätta Mormons bok. Martin Harris visade kopior av några tecken från plåtarna samt översättningen av dem för lärda män i New York. Dessa lärda män intygade att tecknen var äkta och att översättningen av dem var korrekt. Men en professor förkastade redogörelsen för hur Joseph Smith fick tag på plåtarna, och uppfyllde därmed en profetia från Jesajas bok (se Jes. 29:11–12 och 2 Ne. 27:15–20).
Joseph Smith arbetar för Josiah Stoal och gifter sig med Emma Hale
Obs: I Joseph Smith – Historien omnämner profeten Josiah Stoal. I vissa historiska uppteckningar dyker Stoal även upp som Stowell eller andra varianter.
Be några elever nämna något betydelsefullt som har hänt i deras liv under de senaste åren. Be dem förklara hur den här händelsen har påverkat deras karaktär och framtid. Be sedan klassen nämna några betydelsefulla händelser som de förväntar sig ska ske inom de närmaste fem åren. Förklara att de i dagens lektion kommer att få lära sig om viktiga händelser inom en femårsperiod i Joseph Smiths liv. Påpeka att Joseph Smith var 17–22 år gammal i redogörelsen i Joseph Smith – Historien 1:55–65, nära många seminarieelevers ålder.
Vilka betydelsefulla händelser ägde rum under den här perioden i Joseph Smiths liv? (Elevernas svar kan innefatta följande: Josephs bror Alvin dog, Joseph arbetade för Josiah Stoal, Joseph gifte sig med Emma Hale.)
Ta med ett föremål hemifrån (eller peka ut ett föremål i klassrummet) som du anser vara värdefullt och som du hanterar varsamt. Förklara hur värdefullt föremålet är och varför du är så försiktig med det.
Har ni sett någon strunta i att vara försiktig med något värdefullt? Varför gör vissa människor så?
Förklara att Joseph Smith blev anförtrodd något mycket betydelsefullt. Uppmana eleverna att fundera över vad de kan lära sig av hans exempel när de studerar Joseph Smith – Historien 1:59–62.
Be en elev läsa upp Joseph Smith – Historien 1:59. Be klassen följa med och se vilka betydelsefulla föremål ängeln Moroni gav Joseph Smith.
Vilka föremål anförtrodde Moroni Joseph Smith? (Guldplåtarna, urim och tummim samt bröstplåten. Förklara att urim och tummim är ett gudomligt förberett verktyg som hjälper en siare i översättningsarbetet och med att ta emot uppenbarelse.)
Vilken befallning gav Moroni Joseph Smith rörande plåtarna? (Du kan föreslå att eleverna markerar orden ”ansträngde mig på alla sätt för att bevara dem”.)
Skriv följande påstående på tavlan: När vi tar ansvar för och bevarar det som Herren har givit oss, .
Vad lovade Herren Joseph Smith om han ansvarsfullt tog hand om plåtarna?
Be eleverna komma med förslag på hur man skulle kunna avsluta påståendet. Följande är ett svar de skulle kunna ge: När vi tar ansvar för och bevarar det som Herren har givit oss, erbjuder han oss sitt beskydd och sin hjälp.
För att hjälpa eleverna tillämpa Josephs upplevelse på sina egna omständigheter ställer du följande fråga:
Vad finns det för exempel på heliga förtroenden som Herren har givit oss? (Svar kan innefatta att behandla vår kropp med vördnad, dop- och tempelförbund, prästadömets myndighet och plikter, ämbeten i kyrkan, vårt ansvar att ge näring till ande och sinne, skyldigheter mot familjen och relationer samt vårt vittnesbörd.)
Be en elev läsa upp Joseph Smith – Historien 1:60. Be klassen följa med och titta efter en mening som visar att Herren uppfyllde sitt löfte när Joseph höll förtroendet som givits honom. (”Men genom Guds visdom förblev de i säkert förvar i mina händer tills jag med dem hade utfört det som fordrades av mig.”)
För att visa hur Herren erbjöd sitt beskydd och sin hjälp när Joseph Smith flitigt försökte bevara plåtarna, ber du en elev läsa upp följande berättelse. Innan eleven läser, förklarar du att det är ett utdrag ur en berättelse av Joseph Smiths mor, Lucy Mack Smith, om vad som hände kort efter att Joseph Smith fått plåtarna av Moroni vid kullen Cumorah. Förklara också att när Joseph fick plåtarna av Moroni, gömde han dem först i en murken björkstam, omkring fem kilometer från sitt hem. Joseph Smiths mor nedtecknade vad som hände när han senare hämtade plåtarna från deras gömställe och tog dem med sig hem:
Bild
Lucy Mack Smith
”När Joseph kom fram till dem tog han dem från sitt gömställe och svepte in dem i sin linnerock, tog dem under armen och började gå hemåt.
Efter att ha gått en kort bit tänkte han att det vore säkrare att lämna vägen och gå genom skogen. Efter att ha gått en bit genom skogen kom han till en stor rotvälta, och när han hoppade över en stock dök en man upp bakom den och slog till honom hårt med ett gevär. Joseph vände sig om och slog ner honom, och sprang sedan så snabbt kan kunde. Efter nästan en kilometer attackerades han igen på samma sätt som förut – han slog ner den här mannen på samma sätt som den förre och sprang vidare igen, och innan han tog sig hem överfölls han en tredje gång. När han slog till den siste slog han tummen ur led, men det märkte han inte förrän han var inom synhåll för huset och kastade sig ner i hörnet av staketet för att hämta andan. Så snart han kunde reste han sig upp och kom fram till huset. Han var fortfarande mållös av rädsla och utmattning efter att ha sprungit” (i Lucy Mack Smith, History of Joseph Smith by His Mother, red. av Preston Nibley [1958], s. 108).
När har ni (eller någon ni känner) fått Herrens beskydd och hjälp när ni flitigt försökte hålla ett heligt förtroende från Gud?
För att hjälpa eleverna reflektera över sin önskan att bevara de heliga förtroenden som Herren givit dem, ber du en elev läsa upp följande uttalande av äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum:
Bild
Äldste D. Todd Christofferson
”Var förståndig med det som Herren ger dig. Han litar på dig. …
I stället för att glida mot vårdslöshet bör du bli alltmer noggrann i lydnad i ditt liv. Jag hoppas du ska tänka och känna och klä dig och handla på ett sätt som visar vördnad och respekt för heliga ting, heliga platser och heliga händelser” (”En känsla för det som är heligt”, Liahona, juni 2006, s. 31).
Be en elev läsa upp Joseph Smith – Historien 1:61–62. Be klassen följa med och titta efter exempel på hur Herren välsignade Joseph och Emma Smith för deras trofasthet i att ta ansvar för heliga ting.
Hur välsignade Herren profeten och hans hustru vid den här tidpunkten? Hjälp eleverna förstå att Herren hjälpte Joseph att utföra hans vilja genom Martin Harris hjälp.)
Martin Harris visar skrivtecken från plåtarna för lärda män i New York
Om möjligt visar du eleverna medföljande bild som visar exempel på tecken som stod skrivna på guldplåtarna. År 1828 skrev Joseph Smith av några av skrivtecknen på ett papper. Martin Harris frågade om han fick visa upp en kopia av några tecken från plåtarna för lärda män i New York som hade kunskap om forntida språk och civilisationer. (När du visar bilden kan du nämna att flera kopior av skrivtecknen gjordes. Det är okänt om det här faktiskt är den kopia som Martin Harris visade för experterna.)
Bild
skrivtecken från plåtarna
Skriv Joseph Smith – Historien 1:63–65 och Jesaja 29:10–12 på tavlan. Förklara att skrifthänvisningen till Joseph Smith – Historien beskriver Martin Harris möte med de lärda männen. Skriftstället i Jesaja innehåller en profetia om de sista dagarna. Be eleverna arbeta i par och turas om att läsa upp de här skriftställena för varandra. Be dem först läsa skriftstället i Joseph Smith – Historien. Låt dem titta efter likheter med Martin Harris berättelse när de läser verserna i Jesaja 29. När eleverna har läst och diskuterat båda skriftställena ställer du följande fråga:
Vilken sanning lär vi oss av de här skriftställena om Herrens förkunskap och hans tjänares profetior? (Du kan nämna att Martin, när han visade skrivtecknen från plåtarna för experterna i New York, bidrog till att uppfylla profetian i Jesaja 29:11–12).
Även om eleverna kanske använder andra ord, bör de lyfta fram följande sanning: Herrens tjänares profetior blir uppfyllda. Skriv gärna den här sanningen på tavlan. Du kan också föreslå att eleverna antecknar den i sina skrifter, intill Joseph Smith – Historien 1:65. Fråga eleverna om de kan komma på nyckelskriftställen som undervisar om samma sanning (se till exempel L&F 1:37–38 och Amos 3:7). Du kan föreslå att de antecknar de här skrifthänvisningarna intill Joseph Smith – Historien 1:65.
Hur stärks er tro av att gudomliga löften eller profetiska uttalanden blir uppfyllda?
Be eleverna skriva några meningar i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker som sammanfattar vad de lärt sig under dagens lektion och varför det är viktigt för dem. Be några elever berätta för klassen vad de skrivit så att de får chansen att förklara och vittna om sanningarna de lärt sig.
Lucy Mack Smith berättade att Alvin före sin död talade följande ord till sin yngre bror Joseph:
”Jag vill att du ska vara en duktig pojke och göra allt vad du förmår för att få ta emot uppteckningen. Ta trofast emot undervisning och lyd alla befallningar du får. Din bror Alvin måste lämna dig, men kom ihåg den förebild han har varit för dig, och var på samma sätt en förebild för de barn som är yngre än du, och var alltid snäll mot far och mor” (Lucy Mack Smith, History of Joseph Smith by His Mother, red. av Preston Nibley [1958], s. 87).
Allt sedan återställelsens tidiga dagar har kritiker attackerat Joseph Smiths karaktär för att han som ungdom var anställd för att gräva för pengar. Kritiker stämplade hans arbete som ”skattsökeri” i ett försök att befläcka hans karaktär. Joseph Smith växte upp i en tid och kultur där skattsökande eller guldgrävande var vanligt och accepterat. I sin berättelse förklarar Joseph Smith att han och hans familj var anställda för att gräva efter silver (se JS – H 1:56).
Det finns de som har frågat: Har vi några detaljer om hur Mormons bok översattes? Äldste Neal A. Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum gav följande svar:
Bild
Äldste Neal A. Maxwell
”Många som läser Mormons bok vill förståeligt nog veta mer om dess framkomst, inklusive själva översättningsprocessen. Det ville också den trofaste och lojale Hyrum Smith. När han frågade Joseph Smith fick han till svar att ’det inte är meningen att vi ska berätta för världen om alla detaljer i samband med Mormons boks framkomst’ och att ’det inte var lämpligt att han berättade om dessa saker’ (History of the Church, 1:220). Så det vi vet om Mormons boks framkomst är tillräckligt men inte uttömmande. …
Oavsett vilka detaljer som ingick i processen, krävde den Josephs personliga och intensiva bemödanden tillsammans med den hjälp han fick av verktyg för uppenbarelse. Processen kan ha varierat allteftersom Josephs förmågor växte – den inbegrep urim och tummim, men var kanske mindre beroende av sådana hjälpmedel i profetens senare översättningsarbete. Äldste Orson Pratt i de tolv apostlarnas kvorum sa att Joseph Smith talade om för honom att han använde urim och tummim som oerfaren översättare men att han senare inte behövde dem, vilket var fallet när han översatte många verser i Bibeln (se Latter-day Saints’ Millennial Star, 11 aug. 1874, s. 498–499). …
Varför har vi inte fått veta mer om Mormons boks översättningsprocess? Kanske hela processen inte avslöjades för att vi inte skulle vara redo att förstå den även om vi den blev oss given. Och kanske ville Herren lämna Mormons bok i trons sfär, även om den flödar över av verkliga bevis. Kristus befallde trots allt Mormon, som sammanfattade Frälsarens undervisning bland nephiterna, att inte skriva ner dem alla på plåtarna för ’jag skall pröva mitt folks tro’ (3 Ne. 26:11). Kanske detaljerna kring översättningen också undanhålls oss för att det är meningen att vi ska fördjupa oss i bokens innehåll snarare än bekymra oss om på vilket sätt vi fick den” (”By the Gift and Power of God”, Ensign, jan. 1997, s. 39, 41).
Även om vi inte känner till alla detaljer kring hur Mormons bok översattes, vet vi att den översattes ”genom Guds gåva och kraft” (L&F 135:3) och att den del som översattes är sann (se L&F 17:6).
Urim och tummim var ett ”redskap som beretts av Gud för att hjälpa människan ta emot uppenbarelse och översätta främmande språk” (Handledning för skriftstudier, ”Urim och tummim”). Joseph Smith använde urim och tummim som hjälpmedel i översättningen av Mormons bok. Förutom urim och tummim använde profeten en siarsten under översättningsprocessen.
Äldste Neal A. Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum sa följande om översättningsprocessen och Joseph Smiths användning av urim och tummim och siarstenen:
Bild
Äldste Neal A. Maxwell
”Profeten Joseph Smith var den ende som kände till hela processen, och han var avsiktligt ovillig att beskriva detaljer. Vi är medvetna om David Whitmer, Joseph Knight och Martin Harris ord, vilka var observatörer, inte översättare. David Whitmer sa att när profeten använde de gudomliga hjälpmedel som hade ställts till hans förfogande, så ’framträdde hieroglyferna och även översättningen till engelska … i lysande bokstäver’. Då läste Joseph orden för Oliver (citerad i James H. Hart, ”About the Book of Mormon”, Deseret Evening News, 25 mars 1884, s. 2). Martin Harris berättade om siarstenen: ’Meningar blev synliga och lästes av profeten och skrevs av Martin’ (citerad i Edward Stevenson, ”One of the Three Witnesses: Incidents in the Life of Martin Harris”, Latter-day Saints’ Millennial Star, 6 feb. 1882, s. 86–87). Joseph Knight gjorde liknande iakttagelser (se Dean Jessee, ”Joseph Knight’s Recollection of Early Mormon History”, BYU Studies 17 [hösten 1976]: s. 35).
Det berättas att Oliver Cowdery vittnat i rätten att urim och tummim gjorde det möjligt för Joseph ’att på engelska kunna läsa skrivtecknen på reformerad egyptiska som inristats på plåtarna’ (”Mormonites”, Evangelical Magazine and Gospel Advocate, 9 apr. 1831). Om dessa redogörelser stämmer tyder de på en process som visar att Gud lät Joseph ’se och få förmåga att översätta’ (L&F 3:12).
Om profeten med hjälp av de här gudomliga hjälpmedlen såg forntida ord återgivna på engelska och sedan dikterade dem, granskade han inte nödvändigtvis och ständigt tecknen på plåtarna – vilket är den vanliga översättningsprocessen av att gå fram och tillbaka mellan att begrunda en forntida text och få fram en modern tolkning.
Uppenbarelseprocessen krävde tydligen inte att profeten blev expert på det forntida språket. …
Oavsett vilka detaljer som ingick i processen, krävde den Josephs personliga och intensiva bemödanden tillsammans med den hjälp han fick av verktyg för uppenbarelse. Processen kan ha varierat allteftersom Josephs förmågor växte – den inbegrep urim och tummim, men var kanske mindre beroende av sådana hjälpmedel i profetens senare översättningsarbete. Äldste Orson Pratt i de tolv apostlarnas kvorum sa att Joseph Smith talade om för honom att han använde urim och tummim som oerfaren översättare men att han senare inte behövde dem, vilket var fallet när han översatte många verser i Bibeln (se Latter-day Saints’ Millennial Star, 11 aug. 1874, s. 498–499)” (”By the Gift and Power of God”, Ensign, jan. 1997, s. 39).
Martin Harris besökte åtminstone tre män som var högt ansedda lingvister. I Albany i New York talade han med Luther Bradish, en diplomat, statsman, världsresenär och språkvetare. I New York City besökte han dr. Samuel Mitchell, biträdande rektor vid Rutgers Medical College. Han besökte också en man som kunde ett flertal språk, bland annat hebreiska och babyloniska. Det var professor Charles Anthon vid Columbia College i New York City, som var bland de ledande forntidsforskarna på sin tid. Vid tidpunkten för Martin Harris besök var Charles Anthon biträdande professor i grekiska och latin. Han kunde franska, tyska, grekiska och latin och var, om man skall gå efter de böcker som fanns i hans bibliotek, bekant med de senaste rönen om det egyptiska språket, vilka innefattade Champollions tidiga verk.