Lektion 30: Läran och förbunden 22–23

Lektion 30

Läran och förbunden 22–23

Inledning

Under det stora avfallet blev förrättningarna i Jesu Kristi kyrka ändrade, borttagna eller utförda utan rätt myndighet. I uppenbarelsen i Läran och förbunden 22 bekräftade Herren att dopets förrättning måste utföras av dem som har myndighet att förläna enskilda individer medlemskap i kyrkan och inträde i Guds rike. Kapitel 23 i Läran och förbunden är en uppenbarelse som Joseph Smith mottog för fem män som uppriktigt önskade få veta Guds vilja för dem: Oliver Cowdery, Hyrum Smith, Samuel Smith, Joseph Smith den äldre och Joseph Knight.

Lektionsförslag

Läran och förbunden 22

Dop måste utföras av dem som har rätt myndighet

Be tre elever att delta i ett rollspel. Be en elev spela rollen som en undersökare som tror på att kyrkan är sann. Undersökaren har döpts genom nedsänkning i en annan kyrka och förstår inte varför ännu ett dop är nödvändigt. Be de två andra eleverna att spela missionärer som försöker besvara undersökarens fråga. Be klassen fundera över hur de skulle ha svarat om de själva var i den här situationen.

Efter rollspelet förklarar du att uppenbarelsen i Läran och förbunden 22 föranleddes av en liknande situation. Många av dem som vill bli medlemmar i kyrkan har tidigare döpts i ett annat samfund. De undrade varför de måste döpas igen.

Joseph Smith frågade Herren om det här. Som svar undervisade Herren om en viktig lärosats angående evangeliets återställelse. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 22:1. Be klassen följa med och titta efter ord som syftar på evangeliets återställelse.

Vilka ord i den här versen syftar på evangeliets återställelse? (”Ett nytt och ett evigt förbund.”)

För att hjälpa eleverna förstå de här orden ber du en elev läsa upp följande uttalande.

”Det nya och eviga förbundet är evangeliets fullhet [se L&F 66:2]. Det utgörs av ’alla förbund, avtal, förpliktelser, åtaganden, eder, löften, handlingar, förbindelser, föreningar eller förhoppningar’ som beseglas på kyrkans medlemmar genom löftets Helige Ande, eller den Helige Anden, med myndighet från kyrkans president som innehar nycklarna [se L&F 132:7]. Kyrkans president innehar melkisedekska prästadömets nycklar. Han delegerar myndighet till andra och bemyndigar dem att utföra heliga prästadömsförrättningar.

Evigt äktenskap är ett nytt och evigt förbund. Dopet är också ett nytt och evigt förbund [se L&F 132:22], och likaså ordinationen till prästadömet, och alla andra förbund är eviga och en del av det nya och eviga förbundet som omfattar allting” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith jr, 5 vol. [1957–1966], 1:65).

Be eleverna med egna ord sammanfatta innebörden i orden nytt och evigt förbund.

Hur kan kunskap om det nya och eviga förbundet vara till hjälp för dem som har blivit döpta utan prästadömets myndighet?
Genom vilken myndighet utförs förrättningar under det nya och eviga förbundet? (Prästadömets myndighet.)

Skriv följande lärosats på tavlan: Dop måste utföras av någon som har myndighet från Gud.

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 22:2–4. Be klassen följa med och söka efter formuleringar som tyder på att Herren inte godtar dop som utförs utan prästadömets myndighet. I den här uppenbarelsen jämförde Herren dopets förrättning med att gå in genom ”den trånga porten” (se L&F 22:2). Be sedan eleverna berätta vad de hittat.

I vilket avseende är icke bemyndigade dop ”döda gärningar”? (De ger inte eviga förmåner till dem som deltar i dem.)
Vad gjorde Herren på grund av döda gärningar som utfördes på den tiden, enligt Läran och förbunden 22:3? (Han lät återupprätta sitt förbund och sin kyrka.)
Hur har ni blivit välsignade tack vare ert medlemskap i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga – den enda kyrkan som har myndighet att utföra nödvändiga förrättningar?

Läran och förbunden 23

Fem män kallas att stärka kyrkan

Be eleverna tänka på ett tillfälle då de fick några välbehövliga ord av uppmuntran eller vägledning från en annan person. Du kan be några elever dela med sig av sina upplevelser.

Be eleverna titta på kapitelöverskriften till Läran och förbunden 23 och se vilka fem män det här kapitlet vänder sig till. Förklara att i den här uppenbarelsen fick var och en av de här männen specifika anvisningar av Herren. Uppmana eleverna att se vilka lärdomar de upptäcker när de studerar Herrens ord till de här männen. Följande korta biografier utgör en bra bakgrund till Läran och förbunden 23.

Hyrum Smith, en äldre bror till profeten, hjälpte till med publiceringen av Mormons bok genom direkt samarbete med tryckaren. Han verkade som president för kyrkans första gren i Colesville i New York. Hyrum var trofast mot Herren och kyrkan under hela sitt liv.

Samuel Smith, en yngre bror till profeten, döptes i maj 1829. I juni 1830 gav han sig av på en mission och sålde en Mormons bok som så småningom ledde till att Brigham Young och många av hans familjemedlemmar omvändes till kyrkan. Samuel var lojal mot sin familj och mot kyrkan hela sitt liv. Samuel var inte redo att predika när den här uppenbarelsen gavs, men två månader senare påbörjade han sin missionsverksamhet.

Joseph Smith den äldre, profetens far, blev medlem i kyrkan samma dag som den organiserades. Följande sommar gav han och hans son Don Carlos sig iväg på en missionsresa till släktingar i New York. Han blev högpräst och kyrkans förste patriark. Joseph Smith den yngre beskrev sin far som ”en man som var trofast mot sin Gud och mot kyrkan i alla situationer och under alla omständigheter som han kallades att ta sig igenom” (History of the Church, 4:192).

Joseph Knight den äldre var en nära vän till Joseph Smith den yngre och hade visat honom stor vänlighet. Han försåg profeten med material under dennes arbete med översättningen av Mormons bok. Han hade känt en önskan att bli döpt tillsammans med andra på den dagen då kyrkan organiserades, men han avstod eftersom han ville studera Mormons bok mer ingående. Han skrev senare: ”Det skulle ha känts bättre om jag hade … gått vidare” med dopet (citerad i Larry Porter, ”The Joseph Knight Family”, Ensign, okt. 1978, s. 40).

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 23:1–2. Be klassen följa med och titta efter en varning som Herren gav Oliver Cowdery.

Vilken varning gav Herren Oliver? Hur kan högmod leda till frestelse?
På vilka sätt kan vi undvika känslor av högmod som skulle kunna leda oss i frestelse?
Vilken välsignelse skulle Oliver få, enligt vers 2? (Förmågan att ”predika sanningen”.)

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 23:3–5. Be klassen följa med och titta efter likheter i anvisningarna som Herren gav till Hyrum Smith, Samuel Smith och Joseph Smith den äldre.

Hur liknade Herrens anvisningar till de här männen varandra? (Var och en av dem kallades att förmana och stärka kyrkan. Du kan förklara att kallet att förmana avser ansvaret att undervisa andra om evangeliet.)

Be tre elever turas om att läsa upp de korta biografierna över Hyrum Smith, Samuel Smith och Joseph Smith den äldre. Innan biografierna blir upplästa ber du klassen lyssna efter hur de här männen uppfyllde kallelsen att förmana och stärka kyrkan. Efter att varje biografi lästs upp, frågar du eleverna vad de lärt sig.

Vilka är likheterna och olikheterna mellan anvisningarna till Hyrum Smith och Samuel Smith?
Hur kan vi förmana och stärka kyrkan?

Be en elev läsa upp biografin över Joseph Knight den äldre och be sedan en annan elev läsa upp Läran och förbunden 23:6–7, som innehåller Herrens råd till Joseph Knight den äldre. Be klassen följa med och se vad Herren befallde honom att göra.

Vad befalldes Joseph Knight att göra? (Att be högt enskilt, med familj och vänner och inför världen, samt att sluta sig till den sanna kyrkan och att förmana andra.)
Vilka tecken ser ni i Läran och förbunden 23:7 på att Herren ville välsigna Joseph Knight den äldre?

Förklara att kort efter den här uppenbarelsen från Herren valde Joseph Knight den äldre att låta döpa sig. Han var hängiven kyrkan under hela sitt liv och försvarade profeten Joseph Smith både privat och offentligt. Profeten beskrev senare Joseph Knight den äldre som ”lojal och trogen, rättvis och förebildlig, dygdig och vänlig, och han har aldrig avvikit vare sig till höger eller till vänster” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 457).

Be eleverna formulera en princip som de har lärt sig genom att studera Läran och förbunden 23. Eleverna kan uttrycka principer liknande de här:

Om vi vill tjäna Herren kan vi få personlig vägledning från honom.

Herren välsignar oss om vi följer den vägledning han ger oss.

Be eleverna begrunda den vägledning de har fått av Herren genom den Helige Anden, de levande profeternas ord eller skrifterna. Ge dem några minuter att fundera över hur de ska lyda de råd de fått. Du kan be dem skriva ner intryck de får i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker. Försäkra dem om att de blir välsignade med hjälp och vägledning från Herren när de gör det han ber dem om.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Läran och förbunden 22:1. ”Ja, det som var från begynnelsen”

I Läran och förbunden 22:1 är orden ”ja, det som var från begynnelsen” bokstavligen sanna: Adam och Eva undervisades om evangeliet och de blev döpta (se Mose 5:58–59; 6:52–68); Enok befalldes att döpa Herrens efterföljare (se Mose 7:11) och Noa lärde folket att de skulle låta döpa sig i Jesu Kristi namn, precis som deras förfäder (se Mose 8:24). Även i Mormons bok undervisades det om dopet före Kristi ankomst. En artikel i septembernumret 1974 av Ensign framhåller att dopet även utövades bland de forntida judarna:

”Även om det inte är helt tydligt, varken i den sekulära historien eller i skrifterna, att judarna faktiskt döpte varandra på [Jesu Kristi tid], var det brukligt bland dem att döpa nyomvända icke-judar till judendomen. …

Det är anmärkningsvärt att när Johannes kom bland folket, frågade de honom inte: ’Vad är det här nya som du gör?’ utan de frågade honom: ’Vem är du?’ De ifrågasatte inte förrättningen” (Robert J. Matthews, ”I Have a Question”, Ensign, sept. 1974, s. 16.)

Läran och förbunden 22:2. ”Ni kan inte gå in genom den trånga porten genom Moses lag”

Moses lag, med dess system av köttsliga bud, ceremonier, ritualer och symboler, gavs för att hjälpa israeliterna minnas Gud och se fram emot Jesu Kristi försoning. Frälsaren uppfyllde den här lagen genom försoningen (se Alma 34:13–14). Under sin jordiska verksamhet arbetade Jesus Kristus och hans apostlar med att undervisa judarna om att frälsning inte kunde komma endast genom lagen, utan genom den frälsande kraften i försoningen. Som det står i Läran och förbunden 22:2, jämförde Herren en människa som blivit döpt utan myndighet med dem som förlitade sig på Moses lag utan att ha tro på Jesus Kristus. Den här jämförelsen betonar behovet av att släppa ”döda” trosutövningar som inte kan frälsa oss och omfamna evangeliets nya och eviga förbund, precis som de tidiga judiska omvända till kristendomen behövde göra.

Läran och förbunden 22:1–4. Vikten av återställelsen av prästadömets myndighet

Äldste James E. Talmage i de tolv apostlarnas kvorum förklarade:

”När Herren upprättade sin kyrka bland nephiterna på den här kontinenten, lärde han dem, som hade utvalts och ordinerats och till vilka myndighet hade givits, hur de skulle utföra dopförrättningen. De skulle säga: ’Med myndighet mig given av Jesus Kristus döper jag dig i Faderns och i Sonens och i den Helige Andens namn. Amen.’ Det ger inte oss i vår tid någon sådan myndighet. De ord som Kristus talade till sina apostlar i forna tider ger inte myndighet till apostlarna i dag, och inte heller till någon av kyrkans äldster. Jag upprepar: De ord han, Herren, talade till de lärjungar som utvalts bland nephiterna ger inte oss myndighet, men i våra dagar har han talat igen och har givit samma makt och myndighet att tala i hans namn och att utföra evangeliets förrättningar enligt det mönster han har bestämt, och därför nämner de äldster och präster som i dag leder ned i dopets vatten sådana konvertiter som har bekänt sin tro och omvänt sig från sina synder, att de har givits myndighet, och med fullmakt av Jesus Kristus döper de i Faderns och i Sonens och i den Helige Andens namn” (i Conference Report, apr. 1924, s. 68; se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2 uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 46).

En del tidiga omvända till kyrkan förstod inte att Herren inte godtar ett dop om det inte utförs av någon som innehar prästadömets myndighet. President Joseph Fielding Smith förklarade:

”Omedelbart efter att kyrkan hade organiserats tillkom nyomvända. En del av dem hade tillhört kyrkor som trodde på nedsänkningsdop. Faktum är att många av de tidiga nyomvända i kyrkan tidigare hade omfamnat det här bruket och trodde att det var rätt. Detta med gudomlig myndighet var dock inte fast förankrat i deras sinnen. När de ville ansluta sig till kyrkan, efter att ha fått ett vittnesbörd om att Joseph Smith [var en sann profet], undrade de varför det var nödvändigt för dem att låta döpa sig igen när de redan hade genomgått ett nedsänkningsdop” (Church History and Modern Revelation [1953], 1:109).

Läran och förbunden 22:4. ”Gå … in genom porten”

Dopet är porten, eller kravet, för inträde i det celestiala riket för alla som har uppnått ansvarighetsåldern (se 2 Ne. 31:15–21). Dopförrättningen, även om den är absolut nödvändig, träder inte i kraft förrän den åtföljs av en motsvarande hjärtats förändring som leder till ett nytt liv.

Äldste John A. Widtsoe i de tolv apostlarnas kvorum beskrev ett sådant förändrat liv:

”Jag minns mannen som döpte mig till medlem i kyrkan, en alldeles vanlig man … som drack ett stop öl två eller tre gånger om dagen, ett glas whisky lite senare … tuggade tobak nästan hela dagen, levde ett onyttigt, meningslöst liv utom för tre mål mat om dagen och för att tillfredsställa några av de köttsliga begären. Han lyssnade till evangeliet och tog emot det. Det var gott. Det var något han hade längtat efter. Den mannen tillväxte i makt och ställning i kyrkan. Om jag minns rätt utförde han fem eller sex missioner och presiderade över en av kyrkans missioner. Han var samme man, med samma armar, samma fötter, samma kropp, samma sinne, men förändrad tack vare den ande som kommer när man erkänner evig sanning” (i Conference Report, apr. 1952, s. 34; se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2 uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 46–47).