Lektion 28
Läran och förbunden 20:37, 68–84
Inledning
I den här delen av kapitel 20 gav Herren anvisningar om hur hans kyrka skulle ledas, som till exempel förklaringar om kraven för dop och konfirmation och det rätta sättet att utföra förrättningarna dop, konfirmation och sakramentet.
Lektionsförslag
Läran och förbunden 20:37, 68–74
Herren uppenbarar kraven för enskilda individer före och efter dopet
Be eleverna fundera över vad de skulle säga i följande situation:
En vän som tillhör en annan kyrka har fått ett vittnesbörd om det återställda evangeliet. Hon frågar dig: ”Vad behöver jag göra för att kunna bli döpt och bli medlem i din kyrka?”
Be eleverna skriva ner sina svar på den här frågan i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker. Be dem sedan läsa Läran och förbunden 20:37 och ta reda på vad som krävs av dem som önskar bli döpta. Du kan föreslå att eleverna markerar varje krav som de hittar. För att hjälpa eleverna förstå innebörden i den här versen bättre, kan du förklara att människor med ”förkrossat hjärta och botfärdig ande” är ödmjuka och mottagliga för Guds vilja. De känner djup sorg för synden och en uppriktig önskan att omvända sig.
Skriv följande ofullständiga mening på tavlan: Innan människor kan bli döpta måste de …
Be en elev komma fram till tavlan och fungera som skrivare. Ställ följande frågor till klassen:
-
Vad måste en människa visa innan han eller hon kan bli döpt, enligt Läran och förbunden 20:37? (När eleverna besvarar den här frågan ber du skrivaren fylla i påståendet på tavlan. Skrivaren kan till exempel skriva: Innan människor kan döpas måste de vara ödmjuka, ångerfulla, villiga att ta på sig Jesu Kristi namn och vara fast beslutna att tjäna honom intill änden.)
-
Varför tror ni att en människa behöver uppfylla de här kraven för att kunna döpas?
Påpeka att Läran och förbunden 20:37 även beskriver det förbund vi ingick när vi döptes. Be eleverna fundera över vad de gör nu för att leva upp till sina dopförbund.
Be eleverna föreställa sig att samma vän frågar vad som händer när någon blir döpt. När några elever har svarat ber du en elev läsa upp Läran och förbunden 20:72–74. Föreslå gärna att eleverna markerar det sätt att döpa som Herren beskriver.
-
Hur vill Herren att dop ska förrättas, enligt vers 72–74? (Elevernas svar bör återspegla följande princip: Dop måste utföras genom nedsänkning av någon som har rätt myndighet. Skriv den här principen på tavlan under föregående princip.)
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 20:68–69 och se vad Herren förväntar sig av var och en av oss när vi har blivit döpta. Du kan föreslå att eleverna markerar de här förväntningarna.
-
Vad har ni fått veta att Herren förväntar sig av oss när vi har blivit döpta?
Obs: Eleverna ställer kanske frågor om kravet i vers 68 att nydöpta medlemmar måste undervisas av äldsterna innan de kan bli konfirmerade. Förklara att det nuvarande förfaringssättet att missionärer undervisar undersökare före dopet gör att människor kan konfirmeras och ta emot den Helige Andens gåva strax efter att de döpts.
-
Vad lär ni er av vers 69 om hur vi visar Herren vår värdighet efter att vi blivit döpta? (Elevernas svar kan variera, men de bör lyfta fram följande princip: Efter dopet visar vi Herren vår värdighet genom vårt gudfruktiga leverne och tal. Skriv den här sanningen på tavlan under de föregående två.)
-
Vad tror ni menas med att ”visa genom gudfruktigt leverne och tal”? (Du kan behöva förklara att en människa manifesterar, eller visar, ”gudfruktigt leverne och tal” genom gärningar, attityd och tal som är i harmoni med Gud.)
Med tanke på dina elevers behov kan du be dem slå upp ett kapitel i Vägledning för de unga för mer specifika råd om hur en ung människa kan visa ett ”gudfruktigt leverne och tal”.
-
När har ni sett andra visa ett ”gudfruktigt leverne och tal”? Hur tror ni att deras gärningar och attityd påverkar andra omkring dem?
För att hjälpa eleverna tillämpa den här principen uppmanar du dem att fundera över hur de mer fullständigt skulle kunna visa ett ”gudfruktigt leverne och tal” under de kommande dagarna. Om det finns elever som känner sig bekväma med att berätta hur de planerar att göra det här, ber du dem dela med sig av sina förslag till klassen. Du kan också göra det, och bära ditt vittnesbörd om de välsignelser som kommer när vi hedrar våra dopförbund.
Läran och förbunden 20:75–79
Herren ger föreskrifter om hur sakramentet ska välsignas och delas ut
Be ett par elever komma fram inför klassen. Be en av eleverna att föreställa en vän som kommer till sakramentsmötet för första gången och vill veta varför bröd och vatten delas ut till församlingen. Be den andra eleven förklara sakramentsförrättningen för sin vän. När eleven har delat med sig av sina insikter ber du klassen söka fram stöd i skrifterna för det som eleven har förklarat, och andra ytterligare insikter de kan använda för att förklara sakramentet när de studerar de nästkommande verserna.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 20:75 och be klassen följa med. (Påpeka gärna att vi i dag använder vatten i stället för vin till sakramentet. Se L&F 27:1–2.)
-
Varför tror ni att vi förväntas ta del av sakramentet tillsammans ofta?
Som en del av den här diskussionen ber du en elev läsa upp följande uttalande av äldste Melvin J. Ballard i de tolv apostlarnas kvorum. (Du kan förklara att när äldste Ballard talade om att ”komma till sakramentsbordet”, menade han helt enkelt att ta del av sakramentet.)
”Om det finns något som kan ge trygghet till alla män och kvinnor skulle det vara att komma till sakramentsbordet varje sabbatsdag. Vi skulle inte komma särskilt långt bort på en vecka – inte så långt bort att vi inte genom processen av självrannsakan skulle kunna rätta till det vi kan ha gjort fel. … Vägen till sakramentsbordet är vägen till trygghet för sista dagars heliga” (Bryant S. Hinckley, Sermons and Missionary Services of Melvin Joseph Ballard [1949], s. 151).
Skriv följande rubriker på tavlan:
Det som vi lovar Det som Herren lovar
Be ena halvan av klassen att läsa Läran och förbunden 20:77–79 och ta reda på vad vi lovar när vi tar del av sakramentet. Be den andra halvan läsa samma verser och ta reda på vad Herren lovar. När de fått tillräckligt med tid på sig att läsa verserna ber du dem berätta vad de funnit. Be en elev skriva upp deras svar på tavlan under rätt rubriker. Allteftersom eleverna färdigställer de här listorna kommer de att upptäcka följande principer:
När vi tar del av sakramentet vittnar vi om att vi är villiga att ta på oss Jesu Kristi namn, att vi alltid ska minnas honom och att vi ska hålla hans bud.
Om vi är trogna de löften vi ingår under sakramentet kan vi alltid ha Anden hos oss.
Du kan föreslå att eleverna markerar de här sanningarna i sina skrifter.
-
Vilka likheter ser ni mellan de löften som ges under sakramentet och dopförbundet när ni jämför listorna på tavlan med Läran och förbunden 20:37?
Förklara att när vi tar del av sakramentet förnyar vi det förbund vi ingick när vi döptes och konfirmerades.
-
Hur kan vi visa vår villighet att ta på oss Jesu Kristi namn? (Svar kan exempelvis vara att stå för det som är rätt, att berätta för andra att vi är medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, att berätta om vår tro på honom och att delta i hans verk.)
-
Vad kan vi göra för att alltid minnas Frälsaren?
-
Hur hjälper det oss att visa ett ”gudfruktigt leverne och tal” när vi tar sakramentet?
För att hjälpa eleverna förstå värdet av att ha Anden hos oss, ber du en elev läsa upp följande uttalande från Stå fast i din tro. Be klassen lyssna efter välsignelser av att förnya vårt dopförbund.
”Du får stora välsignelser när du håller dopförbundet. När du förnyar det, förnyar Herren sitt löfte att förlåta dina synder. Renad från synd, kan du ’alltid … ha hans Ande hos [dig]’ (L&F 20:77). Andens ständiga sällskap är en av de största gåvor du kan få under jordelivet. Anden leder dig på rättfärdighetens och fridens vägar och leder dig till evigt liv hos din Fader i himlen och Jesus Kristus” (Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 128).
Uppmana eleverna att begrunda (eller anteckna) hur de ska förbereda sig för att ta del av sakramentet den här veckan. Dela gärna med dig av ditt vittnesbörd om värdet av att förnya vårt dopförbund varje vecka.
Läran och förbunden 20:80–84
Herren instruerar kyrkans ledare att föra noggranna medlemsuppteckningar
Sammanfatta Läran och förbunden 20:81–84 genom att tala om för eleverna att prästadömsbärarna i den tidiga kyrkan befalldes att uppteckna namnen på människor som hade anslutit sig till kyrkan. De förde in dessa namn i en bok. Namnen på dem som avföll från kyrkan togs bort från boken. Dessutom skulle de medlemmar i kyrkan som flyttade från en plats till en annan ta med sig ett intyg på sitt medlemskap och ge det till sina nya prästadömsledare. I vår tid fortsätter kyrkans ledare att föra noggranna medlemsuppteckningar, men metoderna för detta är mer effektiva.
Du kan avsluta med att bära ditt vittnesbörd om de lärosatser och principer ni tagit upp i lektionen.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Läran och förbunden 20:37, 68–74. Glädje vid närståendes dop
Den 6 april 1830, som en del av mötet för att organisera Jesu Kristi återställda kyrka, konfirmerade Joseph Smith och Oliver Cowdery dem som tidigare blivit döpta och förlänade dem den Helige Andens gåva (se History of the Church, 1:61).
Joseph Smiths föräldrar döptes och konfirmerades den dagen. Det här var ett glädjefyllt tillfälle för profeten, som utropade: ”Pris ske Gud för att jag fått se min egen far döpas in i Jesu Kristi sanna kyrka!” (i Lucy Mack Smith, History of Joseph Smith by His Mother, red. Preston Nibley [1958], s. 168; se även History of the Church, 1:79).
Läran och förbunden 20:77. ”Alltid minnas honom”
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum lärde att bön och skriftstudier hjälper oss hålla vårt dopförbund att alltid minnas Herren.
”Tänk på varför vi ber och studerar skrifterna. … Dessa heliga vanor är i första hand vårt sätt att alltid minnas vår himmelske Fader och hans älskade Son och de är en förutsättning för den Helige Andens ständiga sällskap” (se ”Ta emot den Helige Anden”, Liahona, nov. 2010, s. 96).
Läran och förbunden 20:77, 79. ”Så att de alltid kan ha hans Ande hos sig”
Följande uttalande av president James E. Faust i första presidentskapet hjälper oss förstå värdet av den Helige Andens sällskap:
”Dop genom nedsänkning i vatten ’är evangeliets inledande förrättning och måste åtföljas av Andens dop för att det ska vara fullständigt’ [Bible Dictionary, ”Baptism”, s. 618]. …
De som har denna andliga gåva kan – om de är värdiga – åtnjuta större insikt, bli mer berikade och få mer vägledning genom alla livets aktiviteter, såväl andliga som timliga. Den Helige Anden vittnar för oss om sanningen och inpräntar i vår själ Gud Faderns och hans Sons, Jesu Kristi realitet på ett sådant säkert sätt att ingen jordisk makt eller myndighet kan skilja oss från den kunskapen [se 2 Ne. 31:18]. Att inte ha den Helige Andens gåva är på sätt och vis som att ha en kropp utan immunförsvar. …
De som efter dopet och konfirmationen har den Helige Andens gåva kan få ytterligare ljus och vittnesbörd. Det sker därför att den Helige Andens gåva är ett ’beständigt vittne och en större gåva än den Helige Andens vanliga manifestationer’ [James R. Clarks sammanst. av Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 6 vol. (1965–1975), 5:4]. Det är en större gåva därför att den Helige Andens gåva kan verka som en ’renande kraft’ och rena en person och helga honom från all synd [Bible Dictionary, ”Holy Ghost”, s. 704]” (”Född på nytt”, Liahona, juli 2001, s. 70–71).