Lektion 21: Läran och förbunden 17

Lektion 21

Läran och förbunden 17

Inledning

När Joseph höll på att översätta Mormons bok fick han veta att tre vittnen skulle tillåtas att se plåtarna (se 2 Ne. 27:12–14; Eth. 5:2–4; L&F 5:11–15, 18). När Oliver Cowdery och David Whitmer fick veta det, kände de båda en inspirerad önskan att vara vittnen. Innan dess hade Herren sagt att om Martin Harris var tillräckligt ödmjuk och lydig skulle han också tillåtas se plåtarna (se L&F 5:23–28). Oliver Cowdery, David Whitmer och Martin Harris bad profeten fråga Herren om de kunde tillåtas att få den här möjligheten. Herren bekräftade att dessa tre män skulle tillåtas se plåtarna och andra föremål om de utövade tillräckligt med tro.

Lektionsförslag

Läran och förbunden 17:1–2

Herren talar om för Oliver Cowdery, David Whitmer och Martin Harris att om de har tillräckligt med tro kommer de att tillåtas se plåtarna och andra heliga föremål

Skriv siffrorna 1 till 5 i en vertikal lista på tavlan. Skriv guldplåtarna intill nummer 1. Be eleverna skriva av den numrerade listan i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker. Be eleverna komplettera listan genom att skriva in alla andra föremål som de tre vittnena såg när Moroni visade dem plåtarna. Efter en stund ber du eleverna jämföra sina listor med de föremål som nämns i Läran och förbunden 17:1.

Vilket av de föremål som nämns i Läran och förbunden 17:1 skulle ni helst ha velat se? Varför?
Hur kan de tre vittnenas vittnesbörd ha stärkts av att de fick se de här föremålen? Varför?
Hur skulle åsynen av Labans svärd och Liahona vara ytterligare vittnen om Mormons bok?

För att hjälpa eleverna förstå den historiska bakgrunden till den uppenbarelse de ska studera i dag, sammanfattar du inledningen till den här lektionen. Herren sa till Joseph Smith att Martin Harris, Oliver Cowdery och David Whitmer skulle tillåtas se plåtarna. Men Herren krävde något av dem först.

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 17:1–2. Be klassen följa med och se vad de tre vittnena behövde göra för att få se plåtarna. När eleverna berättat vad de hittat ställer du följande frågor:

Vad tror ni det innebär att lita på Guds ord ”med helhjärtat uppsåt”? (En innebörd kan vara att vi lyder Gud eller följer hans ord av hela vårt hjärta.)
Varför tror ni att de här männen behövde visa en sådan tro som de forna profeterna hade innan Herren skulle låta dem få se plåtarna?

Även om vi inte har möjlighet att få se samma fysiska föremål som de tre vittnena såg, kan vi få ett vittnesbörd om evangeliets sanningar. Skriv följande ofullständiga påstående på tavlan: Om vi lyder och , kan vi få ett vittnesbörd om evangeliets sanningar.

Be eleverna föreslå ord som fyller i luckan i det här påståendet. (Eleverna kan svara ungefär så här: Om vi lyder och utövar tro på Gud, kan vi få ett vittnesbörd om evangeliets sanningar. Skriv den fullständiga principen på tavlan med elevernas ord.)

Hur har ni utövat tro på Gud för att få ett vittnesbörd om Mormons bok?

För att hjälpa eleverna förstå hur Joseph Smith hjälpte Martin Harris tillämpa den här principen, ber du en elev läsa upp följande redogörelse av Joseph Smiths mor, Lucy Mack Smith:

”Nästa morgon, efter sin vanliga rutin med läsning, sång och bön, reste sig Joseph upp från knäna och närmade sig Martin Harris med en högtidlighet som ger mig gåshud än i dag när jag minns den, och sa: ’Martin Harris, du måste ödmjuka dig inför Gud i dag så att du kan få förlåtelse för dina synder. Om du gör det är det Guds vilja att du ska få se plåtarna tillsammans med Oliver Cowdery och David Whitmer’” (History of Joseph Smith by His Mother, red. Preston Nibley [1958], s. 151–152).

Hur behövde Martin förändras för att kunna bli ett vittne om guldplåtarna?

Läran och förbunden 17:3–9

Herren uppenbarar de tre vittnenas ansvar att vittna om plåtarna

Be eleverna läsa Läran och förbunden 17:3–5 på egen hand och se vilket ansvar de tre vittnena skulle ha när de hade fått se plåtarna. (De skulle ha ansvaret att vittna om det som de hade sett.)

Vilket ansvar har vi när Herren ger oss vittnesbörd om gudomliga sanningar? (Eleverna bör lyfta fram följande princip: När vi har fått ett vittnesbörd om sanningen har vi ett ansvar att vittna om den. Du kan föreslå att eleverna markerar meningar i sina skrifter som undervisar om den här principen.)
Hur är vår villighet att vittna om sanningen ett uttryck för vår tro?

För att hjälpa eleverna förstå de tre vittnenas redogörelse, ber du en elev läsa upp följande redogörelse av Joseph Smith:

”Martin Harris, David Whitmer, Oliver Cowdery och [jag] … drog oss tillbaka [till skogen nära Whitmers hem] och efter att ha knäböjt började vi be i stor tro till vår allsmäktige Gud. …

Enligt tidigare överenskommelse började jag be med hörbara ord till vår himmelske Fader, och följdes av var och en av de andra i turordning. Vi fick dock inte svar eller någon manifestation av gudomlig nåd vid första försöket. Vi bad i samma ordning igen … men med samma resultat som tidigare.

Efter vårt andra misslyckade försök föreslog Martin Harris att han skulle avlägsna sig från oss i tron, som han uttryckte det, att hans närvaro var anledningen till att vi inte kunde ta emot det vi önskade. Därmed drog han sig undan från oss och vi knäböjde igen och hade inte hållit på att be särskilt länge förrän vi såg ett utomordentlig klart ljussken i luften ovanför oss, och se, en ängel stod framför oss. I handen hade han plåtarna som vi hade bett om att dessa män skulle få se. Han vände bladen ett efter ett så att vi kunde se dem och urskilja inristningarna på dem. … Vi hörde en röst ur det klara ljuset ovanför oss som sa: ’Dessa plåtar har uppenbarats genom Guds makt och de har översatts genom Guds kraft. Den översättning av dem som ni sett är korrekt, och jag befaller er att bära vittne om det ni nu ser och hör.’

Jag lämnade nu David och Oliver för att söka efter Martin Harris, som jag fann ganska långt borta, försänkt i innerlig bön. Men han talade strax om för mig att Herren ännu inte hade besvarat hans bön, och han bad mig enträget att jag skulle be med honom så att också han skulle få samma välsignelser som vi just tagit emot. Vi förenade oss alltså i bön och vår önskan uppfylldes till slut, ty innan vi hade slutat öppnades samma syn för våra ögon, åtminstone öppnades den åter för mig, och jag såg och hörde än en gång samma sak, medan Martin Harris i samma ögonblick utropade, tydligen överväldigad av glädje: ’Det är nog, det är nog, mina ögon har skådat, mina ögon har skådat’” (History of the Church, 1:54–55).

Varför tror ni att lagen om vittnen, eller att ha flera vittnen, var så viktig i återställelsen av Jesu Kristi evangelium?

Be gärna en elev läsa upp följande uttalande, som detaljerat beskriver Joseph Smiths känslor om upplevelsen:

”När de kom tillbaka till huset mellan klockan tre och fyra på eftermiddagen, satt fru Whitmer, herr Smith och jag själv i sovrummet. När Joseph kom in kastade han sig ner bredvid mig och utbrast: ’Far, mor, ni vet inte hur glad jag är – nu har Herren låtit tre andra förutom mig få se plåtarna. De har sett en ängel, som vittnade för dem, och nu måste de vittna om att det jag sagt är sant, för nu vet de för egen del att jag inte går omkring och vilseleder människor. Det känns som om jag befriats från en börda som nästan var för tung för mig att bära, och min själ gläds över att jag inte längre behöver vara helt ensam i världen.’ Just då kom Martin Harris in. Han verkade nästan överväldigad av glädje och vittnade frimodigt om det han både sett och hört. Och det gjorde även David och Oliver och tillade att ingen tunga kunde uttrycka glädjen i deras hjärtan, och storheten i de ting som de både sett och hört” (History of Joseph Smith by His Mother, s. 152).

Hur känns det för er när ni är tillsammans med andra som också vet att evangeliet är sant? Hur hjälper deras vittnesbörd er?

Dela upp klassen i par. Be varje par läsa ”Tre vittnens vittnesbörd” (som står efter inledningen till Mormons bok). Be eleverna att medan de läser titta efter ord eller meningar som stärker deras vittnesbörd.

Förklara för eleverna att även om var och en av de tre vittnena avföll från kyrkan (Oliver Cowdery och Martin Harris blev senare döpta på nytt), förnekade ingen av dem någonsin sitt vittnesmål om Mormons bok.

Be eleverna föreställa sig att deras eget vittnesbörd om Mormons bok kunde läggas till i varje exemplar av Mormons bok. Be eleverna skriva i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker vad de skulle ha velat ta med i sitt vittnesbörd. Be gärna flera elever dela med sig av det som de skrivit.

Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 17:6 och titta efter Jesu Kristi vittnesbörd om Mormons bok. Jesus Kristus vittnade om att Mormons bok är sann.

Hur stärker Herrens vittnesbörd om Mormons bok ert eget vittnesbörd?

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 17:7–9. Be klassen följa med och titta efter vilka löften som gavs de tre vittnena. Uppmärksamma eleverna på orden ”rättfärdiga avsikter” i vers 9.

Vad kan Herren ha för avsikter med att ha tre vittnen? (Du kan också låta eleverna titta igenom Läran och förbunden 17:4 för att besvara den här frågan.)
Vad kan vara en ”rättfärdig avsikt” med att förse er med ett vittne om den sanning ni önskar få veta?

Påminn eleverna om att vi kan få eller stärka ett vittnesbörd genom att dela med oss av det. Be klassen fundera över vem de skulle kunna dela sitt vittnesbörd med, som skulle ha nytta av att höra det. Uppmana dem att bära sitt vittnesbörd för den personen den här veckan.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Läran och förbunden 17:1. Plåtarna, urim och tummim samt bröstplåten

Joseph lämnade ifrån sig plåtarna, bröstplåten samt urim och tummim till ängeln Moroni när han var färdig och hade utfört det verk som Herren hade krävt av honom (se JS–H 1:52, 59–60).

Läran och förbunden 17:3, 5. Oliver Cowderys, David Whitmers och Martin Harris vittnesbörd

Även om vi inte känner till de exakta orsakerna till varför var och en av de tre vittnena avföll från kyrkan under en tid, kan Läran och förbunden 3:4 bidra till att förklara hur någon kunde avfalla efter att ha fått ett sådant betydelsefullt vittne som att se en ängel och plåtarna:

”Ty även om en människa kan få många uppenbarelser och har förmåga att utföra många kraftgärningar, så måste hon, om hon berömmer sig av sin egen styrka och ringaktar Guds råd samt följer sin egen viljas maningar och köttsliga lustar, ändå falla och ådra sig en rättfärdig Guds hämnd.”

Trots att de föll bort från kyrkan förnekade inte någon av de tre vittnena någonsin sina vittnesmål om Mormons bok, vilket följande redogörelser tyder på:

Oliver Cowdery bar följande vittnesbörd på en konferens som hölls i Kanesville i Iowa 21 oktober 1848:

”Jag skrev, med min egen penna, hela Mormons bok (utom några få sidor) som den dikterades av profeten Joseph Smiths mun när han översatte den genom Guds gåva och kraft. … Den boken är sann. Den skrevs inte av Sidney Rigdon eller av herr Spaulding, utan jag skrev den själv som den dikterades av profetens mun” (”The Three Witnesses”, The Historical Record, red. av Andrew Jenson, vol. 6, nr 3–5 [maj 1887], s. 201; se även George Reynolds, ”History of the Book of Mormon”, The Contributor, vol. 5, nr 12 [sept. 1884], s. 446).

En dagstidning, Richmond Democrat, tryckte följande redogörelse för hur David Whitmer vittnade om Mormons bok:

”En söndag kväll klockan 17:30 (22 jan. 1888) kallade herr Whitmer sin familj och några av sina vänner till sin sängkant. … Därefter riktade han sig till alla dem som stod kring hans säng och talade följande ord: ’Ni ska alla vara trofasta i Kristus. Jag vill säga er alla att Bibeln och nephiternas uppteckningar (Mormons bok) är sanna, så ni kan säga att ni har hört mig bära mitt vittnesbörd på min dödsbädd. Var alla trofasta i Kristus så ska er belöning motsvara era verk. Gud välsigne er alla. Jag förtröstar på Kristus i evighet och världar utan slut. Amen’ [Richmond Democrat, 2 feb. 1888, citerad i Andrew Jenson, Latter-day Saint Biographical Encyclopedia, 4 vol. (1901), 1:270]” (i Doctrine and Covenants Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 33).

Strax före sin död vittnade Martin Harris:

”Ja, jag såg plåtarna som Mormons bok var skriven på. Jag såg ängeln. Jag hörde Guds röst. Jag vet att Joseph Smith är en Guds profet och att han innehar nycklarna till det heliga prästadömet [”The Last Testimony of Martin Harris”, nedtecknat av William H. Homer i ett uttalande som intygades inför J. W. Robinson, 9 apr. 1927, citerad i Francis W. Kirkham, A New Witness for Christ in America, 2 vol. (1960), 1:254]” (i Doctrine and Covenants Student Manual, s. 33).

Läran och förbunden 17. Åtta vittnens vittnesbörd

Några dagar efter att de tre vittnena fått se guldplåtarna, blev ”åtta ytterligare vittnen – trofasta män som var nära profeten under översättningen, utvalda att få se plåtarna. … Joseph tilläts att visa dem plåtarna i närheten av familjen Smiths hem i Manchester under förberedelserna för bokens tryckning. [Se History of the Church, 1:58.] De åtta vittnena intygade att de höll i och lyfte upp plåtarna och såg inristningarna på de olika plåtarna. Deras vittnesbörd finns också med i samtliga utgåvor av Mormons bok” (Kyrkans historia i tidernas fullbordan, 2 uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, elevens studievägledning, 2002], s. 60–61).

Läran och förbunden 17:6. Guds vittnesbörd om Mormons bok

Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum sa:

”En av de högtidligaste eder som någonsin givits människan finner vi i dessa Herrens ord som gäller Joseph Smith och Mormons bok: ’Han [Joseph Smith] har översatt boken, ja, den del därav som jag befallde honom’, säger Herren, ’och så sant er Herre och er Gud lever är den sann’ (L&F 17:6).

Detta är Guds vittnesbörd om Mormons bok. Här har Gud själv garanterat bokens äkthet. Antingen är boken sann eller också upphör Gud att vara Gud. För människor eller gudar varken finns eller kan det finnas något mer kraftfullt uttalande än detta” (”Läran om prästadömet”, Nordstjärnan, oktober 1982, s. 66–67).