Lektion 24
Läran och förbunden 19:1–22
Inledning
I juni 1829 anlitade Joseph Smith tryckaren Egbert B. Grandin till att trycka 5 000 exemplar av Mormons bok till en kostnad av 3 000 dollar. Grandin ville dock inte påbörja tryckningen eller ens köpa typerna innan han hade garanterats betalning för uppdraget. I uppenbarelsen i Läran och förbunden 19, som troligen gavs sommaren 1829, befallde Herren Martin Harris att ”dela med dig av en del av dina ägodelar … [och] betala den skuld du har skrivit kontrakt om med boktryckaren” (L&F 19:34–35). Genom att använda en del av sin gård som säkerhet, garanterade Martin Harris personligen betalningen för kostnaden av tryckandet om försäljningen av Mormons bok inte skulle täcka omkostnaderna.
President Joseph Fielding Smith beskrev den här uppenbarelsen, med dess lärdomar om försoningen, som ”en av de största uppenbarelser som givits i den här tidsutdelningen. Det finns få som är av större vikt än den här” (Church History and Modern Revelation, 2 vol. [1953], 1:85).
Lektionsförslag
Läran och förbunden 19:1–3
Frälsaren förkunnar att han utförde Faderns vilja
När lektionen börjar ber du eleverna tänka på några saker de ombetts göra eller kommer att ombes göra på grund av att de är medlemmar i kyrkan. Skriv upp deras svar på tavlan. Be sedan eleverna gå igenom listan på tavlan och välja ut sådant som vissa kan tycka är svårt. (Det kan till exempel vara att betala tionde, verka som missionär eller omvända sig.)
-
Varför kan det här vara svårt för vissa människor att göra?
Läs upp inledningen till den här lektionen för att hjälpa eleverna förstå den historiska bakgrunden till Läran och förbunden 19.
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 19:1–3 och titta efter sanningar om Frälsaren. Be eleverna berätta vad de hittat. Som en del av diskussionen försäkrar du dig om att eleverna hittat följande lärosatser: Jesus Kristus uppfyllde sin Faders vilja. Jesus Kristus dömer oss efter våra gärningar. Rita av följande uppställning på tavlan och använd de här sanningarna som rubriker i de två kolumnerna. Be eleverna rita en liknande uppställning i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker och fylla i den under lektionen. Lämna gott om utrymme på tavlan till att fylla i uppställningen så som senare visas i lektionen.
|
Jesus Kristus uppfyllde sin Faders vilja. |
Jesus Kristus dömer oss efter våra gärningar. |
|---|---|
-
Hur kunde kunskapen om de här sanningarna om Frälsaren ha hjälpt Martin Harris känna frid angående sitt beslut att sälja en stor del av sin gård?
Läran och förbunden 19:4–12
Jesus Kristus förklarar evigt och oändligt straff
I uppställningen på tavlan skriver du Läran och förbunden 19:4–12 under rubriken ”Jesus Kristus dömer oss efter våra gärningar”. Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 19:4 och titta efter en sanning om domen som vi alla bör betänka. Be dem berätta vad de hittar. Eleverna använder kanske andra ord, men se till att de lyfter fram följande lärosats: Alla människor måste omvända sig eller lida. Be en elev skriva upp den här lärosatsen på tavlan under ”Läran och förbunden 19:4–12”.
Förklara att Läran och förbunden 19:5 innehåller Frälsarens förklaring att han inte återkallar sina domar. Det här tyder på att de som inte omvänder sig måste lida ett straff för sina synder. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 19:5. Be klassen följa med och se hur Frälsaren beskrev deras tillstånd vilka inte omvänder sig och därför får ta emot hans domar.
-
Hur kommer det att bli för dem som inte omvänder sig?
-
Hur kan Läran och förbunden 19:5 motivera oss till omvändelse?
Skriv följande ord på tavlan under ”Alla människor måste omvända sig eller lida”: Oändligt eller evigt straff.
-
Vad tänker ni på när ni hör eller läser orden ”oändligt eller evigt straff”?
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 19:6–12 och se hur Herren definierar oändligt eller evigt straff. När eleverna svarar, suddar du ut orden oändligt eller evigt på tavlan och ersätter dem med ordet Guds.
-
Vad tänker ni på när ni läser eller hör orden ”Guds straff”?
Du kan behöva förklara att i skrifterna avser benämningarna oändligt straff och evigt straff inte hur länge människor kommer att lida för sina synder, Frälsaren sa: ”jag är oändlig och det straff som ges från min hand är oändligt straff, ty Oändlig är mitt namn” (L&F 19:10). När han därför säger oändligt straff eller evigt straff, talar han om det straff han kommer att utdela enligt gudomlig lag och rättvisans krav.
Läran och förbunden 19:13–22
Frälsaren talar om sitt lidande för synden
I uppställningen på tavlan skriver du Läran och förbunden 19:13–17 i kolumnen med rubriken ”Jesus Kristus dömer oss efter våra gärningar”. Förklara att vers 13–17 innehåller en varning till medlemmar i kyrkan. Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 19:13–17 och se vilka följderna blir för dem som väljer att inte omvända sig.
-
Vad kommer att hända dem som väljer att inte omvända sig från sina synder? (Eleverna bör lyfta fram följande lärosats: De som väljer att inte omvända sig kommer att få lida straffet för sina synder. Skriv den här sanningen på tavlan under ”Läran och förbunden 19:13–17”.)
Skriv Läran och förbunden 19:16–19 i kolumnen med rubriken ”Jesus Kristus dömer oss efter våra gärningar”. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 19:16-19. Be klassen följa med och se vad Frälsaren sa var anledningen till att han led för våra synder.
-
Vad sa Frälsaren var anledningen till att han led för våra synder? (Eleverna använder kanske andra ord, men de bör lyfta fram följande lärosats: Frälsaren led för våra synder så att vi skulle kunna omvända oss och inte behöva lida så som han led.)
-
Vad möjliggjorde att våra synder skulle bli förlåtna, enligt de här verserna? (När eleverna svarar skriver du följande påstående i uppställningen på tavlan under ”Läran och förbunden 19:16–19”: Jesu Kristi lidande och hans försonande blod uppfyllde rättvisans krav. Därför ges nåd till dem som omvänder sig.)
-
Hur påverkar de sanningar vi lyft fram hittills i dag er önskan att omvända er?
För att hjälpa eleverna förstå det val vi alla har att antingen omvända oss eller lida straffet för våra synder, ber du en av dem läsa upp följande uttalande av äldste Neal A. Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum:
”Vi måste välja att leva som Kristus eller lida som han! Antingen ’lida liksom jag’ (L&F 19:16–17) eller segra ’liksom [han] själv har segrat’, (Upp. 3:21)” (”Vinner seger … lika som jag själv har vunnit seger”, Nordstjärnan, juli 1987, s. 65).
I uppställningen på tavlan skriver du Läran och förbunden 19:15, 18–19 under rubriken ”Jesus Kristus uppfyllde sin Faders vilja”.
Förklara att de flesta redogörelser för Jesu Kristi lidande har givits av någon annan än han själv (se Matt. 26:36–39; Luk. 22:39–44). Läran och förbunden 19 innehåller Frälsarens egen redogörelse för sitt lidande. Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 19:15, 18–19 och se hur Frälsaren beskrev det lidande han upplevde under försoningen. Du kan föreslå att eleverna markerar det som de hittar. Lägg till elevernas svar på tavlan under ”Läran och förbunden 19:15, 18–19”. Den färdiga uppställningen kan se ut så här:
|
Jesus Kristus uppfyllde sin Faders vilja. |
Jesus Kristus dömer oss efter våra gärningar. |
|---|---|
|
Frälsarens lidanden var svåra, intensiva och svåra att uthärda. Frälsarens lidande fick honom att skälva av smärta och blöda ur varje por. Jesus Kristus led både fysiskt och andligen. Frälsaren bad att han inte skulle behöva dricka den bittra kalken. Frälsaren uppfyllde Faderns vilja och ”fullbordade [sina] förberedelser för människobarnen” (L&F 19:19). |
Alla människor måste omvända sig eller lida. Guds straff De som inte omvänder sig kommer att lida straffet för sina synder. Jesu Kristi lidande och hans återlösande blod tillfredsställde rättvisans krav. Därför ges nåd till dem som omvänder sig. |
-
Hur känner ni för att Frälsaren led straffet för era synder?
-
Hur kunde kunskapen om Frälsarens lidande ha hjälpt Martin Harris att hantera sådant som förlusten av det 116-sidiga manuskriptet eller att avstå från en del av sin egendom för att finansiera tryckningen av Mormons bok?
-
När har er kunskap om Frälsarens försoning hjälpt er hantera något svårt? (Påminn eleverna om att vissa upplevelser är för heliga eller personliga för att dela med sig av.)
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 19:20. Be eleverna följa med och titta efter ord som avser ett tillfälle när Martin Harris led för sina synders skull.
-
Varför tror ni att vi lider om Anden dras tillbaka?
Be eleverna återigen tyst läsa Läran och förbunden 19:13, 15, 20 och titta efter befallningen i varje vers och varningarna i vers 15 och 20.
-
Hur är Herrens befallning att vi ska omvända oss ett tecken på hans kärlek till oss?
Be eleverna att i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker skriva sina vittnesbörd om en av de lärosatser och principer de lärt sig av Läran och förbunden 19:1–22.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Läran och förbunden 19: kapitelöverskriften. ”En Guds och inte en människas befallning till Martin Harris”
I mars 1830, flera månader efter att Joseph Smith sannolikt mottog uppenbarelsen i Läran och förbunden 19, bevittnade Joseph Knight den äldre ett samtal mellan Joseph Smith och Martin Harris angående försäljningen av Mormons bok:
”’Böckerna kommer inte att sälja för ingen vill ha dem.[’] Joseph sa: ’Jag tror de kommer att sälja bra.’ Han sa: ’Jag vill ha en befallning [eller uppenbarelse från Herren].’ Joseph sa: ’Du kan väl uppfylla det du redan har’. ’Men’, sa han, ’jag måste få en befallning’. … Han insisterade tre eller fyra gånger på att han måste få en befallning” (Dean Jessee, ”Joseph Knight’s Recollection of Early Mormon History”, BYU Studies, vol. 17, nr 1 [1976], s. 37).
Joseph Smiths anvisning att ”uppfylla det du redan har” verkar avse uppenbarelsen i Läran och förbunden 19, i vilken Gud redan hade givit Martin Harris en befallning att ”frikostigt ge [sin egendom] till tryckningen av Mormons bok” (L&F 19:26).
Läran och förbunden 19:2, 19. ”Jag har utfört och fullbordat hans vilja som jag tillhör”
Äldste Neal A. Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum har sagt att ”underkastelsen av vår vilja i själva verket är den enda verkligt personliga gåva vi kan lägga på Guds altare. De många andra ting vi ’ger’ … är i själva verket sådant han redan gett eller lånat oss. Men när ni och jag till slut underkastar oss Gud genom att låta vår egen vilja uppgå i hans vilja, då ger vi verkligen något till honom! Det är den enda ägodel vi har att ge!” (”Uppgå i Faderns vilja”, Nordstjärnan, jan. 1996, s. 24).
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att Frälsaren alltid var villig att underkasta sig Faderns vilja:
”Det som Kristus verkar mest mån om att betona angående sin mission – i stället för de personliga dygderna, de enastående predikningarna och till och med botandet – är att han underkastade sig Faderns vilja” (”Therefore, What?” [tal till KUV:s religionslärare, 8 aug. 2000], s. 8, LDS.org).
Läran och förbunden 19:6, 11–12. ”Oändlig pina” och ”evigt straff”
President J. Reuben Clark i första presidentskapet delade med sig av följande insikt om ”Guds straff”:
”När Herren kommer för att ge oss vår belöning … och vårt straff, tror jag att [Frälsaren] kommer att ge det allra minsta straff som vår överträdelse rättfärdigar. Jag tror att han kommer att skipa rättvisa med all den oändliga kärlek, välsignelse, nåd, vänlighet och förståelse som han har. …
Och å andra sidan tror jag att när det gäller att belöna oss för vårt goda uppträdande, kommer han att ge oss så mycket som bara är möjligt med tanke på de överträdelser vi har begått” (”As Ye Sow … ”, Brigham Young University Speeches of the Year [3 maj 1955], s. 7).
President Joseph Fielding Smith förklarade vad oändlig pina och evigt straff betyder:
”Vi lär oss från Läran och förbunden att evigt straff, [eller oändligt straff], inte betyder att en dömd människa måste uthärda sitt straff i all evighet. … När därför en människa betalar straffet för sina missgärningar och ödmjukt omvänder sig samt accepterar evangeliet, löses hon från fängelset och tilldelas en härlighetsgrad enligt vad hon är värd och har gjort sig förtjänt av” (Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 delar [1977–1981], 2:140).
Äldste James E. Talmage i de tolv apostlarnas kvorum gav ytterligare insikt om betydelsen av evigt straff:
”’Evigt straff’ … betyder inte att den enskilde individ som lider eller har syndat måste uthärda sitt lidande för evigt. Ingen kommer att hållas kvar i helvetet längre än nödvändigt för att göra honom lämplig för någonting bättre. När han uppnår det stadiet kommer fängelsets portar att öppnas och de skaror som välkomnar honom till ett bättre tillstånd kommer att glädja sig” (i Conference Report, apr. 1930, s. 97; se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2 uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 37).
Läran och förbunden 19:20. ”Då jag drog tillbaka min Ande”
Orden ”då jag drog tillbaka min Ande” kan ha syftat på det som Martin Harris upplevde efter att ha förlorat det 116-sidiga manuskriptet från Mormons bok. Lucy Mack Smith, Josephs mor, kom ihåg att när Martin Harris berättade för Joseph Smith om det förlorade manuskriptet ”utbrast han med djup ångestfylld stämma, ’Åh, jag har förlorat min själ! Jag har förlorat min själ!’ (Se History of Joseph Smith by His Mother, red. av Preston Nibley ([1958], s. 128–122.)
Vi kan lida för våra synder både under jordelivet och efter att vi dött. När vi syndar drar sig den Helige Anden undan och lämnar oss utan den tröst och helgande kraft som hans närvaro ger. I hans frånvaro får vi ett ”smakprov” på det lidande som Frälsaren upplevde när han led för våra synder. Omvändelsens process gör det möjligt för oss att förlika oss med vår Fader i himlen och återigen ha den Helige Andens sällskap, med alla välsignelser som det medför.
President Henry B. Eyring i första presidentskapet talade om sambandet mellan förlusten av den Helige Andens sällskap och behovet av omvändelse:
”Om du har svårt att känna den Helige Anden så kan det vara klokt att fundera över om det finns något som du behöver omvända dig från och få förlåtelse för” (”Andens gåvor för svåra tider”, KUV:s brasafton för unga vuxna, 10 september 2006, Brigham Young University, s. 4).