Lektion 133
Läran och förbunden 124:84–145; 125–126
Inledning
Detta är den sista av tre lektioner som handlar om Läran och Förbunden 124. Lektionen handlar även om Läran och förbunden 125 och 126. I Läran och förbunden 124:84–145 gav Herren råd till enskilda medlemmar i kyrkan och nämnde de personer vid namn som ombads att tjäna inom olika ledarskapsämbeten. I mars 1841 tog profeten Joseph Smith emot uppenbarelsen i Läran och förbunden 125 där Herren uppenbarade sin vilja angående insamlingen av de heliga i Iowaterritoriet. Den 9 juli 1841 tog han emot uppenbarelsen i Läran och förbunden 126 där Herren berättade för Brigham Young att han inte längre förväntades lämna sin familj för att verka som missionär.
Lektionsförslag
Läran och förbunden 124:84–122
Herren ger råd till enskilda personer.
Skriv följande princip på ett papper före lektionen: Om vi lyssnar till profeternas råd så kommer allt gå oss väl. Lägg papperslappen i ett kuvert och skriv Hur vi kan bli välsignade nu och för alltid utanpå kuvertet.
Börja lektionen med att visa eleverna kuvertet. Förklara för eleverna att den innehåller undervisning om hur de kan vara lyckliga nu, undvika onödiga svårigheter i livet och ta emot andra välsignelser. Förklara att instruktionerna gäller var och en av dem oavsett deras unika omständigheter. Be eleverna begrunda följande frågor:
-
Hur viktigt kan det vara för dig att få ta del av instruktionerna i kuvertet?
-
Om du fick ta emot instruktionerna, hur noga skulle du följa dem när du väl hade dem?
Rita medföljande tabell på tavlan innan lektionen börjar. Hänvisa till tabellen och förklara att i Läran och förbunden 124:84–118 gav Herren enskilda instruktioner till en del medlemmar i kyrkan som, om de följdes, utlovade stora välsignelser. Be varje elev tyst läsa två eller flera av skriftställena uppskrivna på tavlan. Be dem titta efter en likhet mellan instruktionerna som gavs till varje person som de läser om.
|
William Law (L&F 124:89–90) |
Hyrum Smith (L&F 124:94–96) |
Amos Davies (L&F 124:111–114) |
Robert Foster (L&F 124:115–118) |
Efter att eleverna har haft tillräckligt med tid att läsa ställer du följande frågor:
-
Vilken likhet hittade du i instruktionerna till dessa män? (Varje skriftställe innehåller instruktioner att följa profeten Joseph Smiths råd.)
Låt eleverna läsa verserna igen och leta efter välsignelserna Herren lovade om dessa män följde de råd han gav dem. Be eleverna berätta om vad de hittar. Skriv deras svar på tavlan.
-
Hur skulle ni sammanfatta Herrens löften till dessa män om de lyssnade till profeten?
Be en elev öppna kuvertet och läsa upp principen som står på papperslappen.
-
Hur relaterar varje välsignelse som står skriven på tavlan till orden ”allt ska gå oss väl”?
Fråga eleverna om vilka konkreta råd kyrkans president givit oss de senaste åren och be en elev skriva svaren på tavlan.
-
När har du blivit välsignad av att lyda profeternas råd? (Fundera på att själv berätta om en erfarenhet.)
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 124:84. Be klassen följa med i texten och titta efter vad Herren sa att en medlem i kyrkan som hette Almon Babbitt hade gjort istället för att följa första presidentskapets råd.
-
Vad gjorde Almon Babbitt enligt vers 84 istället för att följa första presidentskapets råd? (Han strävade efter att upprätta sitt eget råd. Du kan förklara att han tydligen försökte övertala en del personer att inte emigrera hela vägen till Nauvoo, utan istället bosätta sig i Kirtland [se History of the Church, 4:476].)
-
På vilka sätt kan människor upprätta sitt eget råd i våra dagar?
Be eleverna tänka på sina svar till frågan om deras önskan att få ta del av och följa instruktionerna i kuvertet, som de funderade på tidigare under lektionen Be dem skriva ner ett konkret mål för att bli bättre på att följa råden från de levande profeterna så att de kan ta emot de utlovade välsignelserna.
Sammanfatta Läran och förbunden 124:119–122 genom att förklara att Herren gav ytterligare instruktioner till kyrkan angående byggandet av Nauvoo House, som skulle bli ett av kyrkan ägt hotell.
Läran och förbunden 124:123–145
Herren säger namnen på de som ska tjäna i olika ledarskapsämbeten inom prästadömet.
Be eleverna att på tavlan lista några av ledarskapsämbetena inom prästadömet i kyrkan.
Förklara att i Läran och förbunden 124:123–145 säger Herren namnen på enskilda personer som ombads tjäna i olika ledarskapsämbeten inom prästadömet. Låt ena hälften av klassen leta igenom vers 123–132 och andra hälften leta igenom vers 133–142 och leta efter ledarskapsämbetena som Herren nämnde. Låt eleverna berätta vad de hittar och skriv de ledarskapsämbeten inom prästadömet på tavlan som inte skrevs tidigare.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 124:143. Be klassen följa med i texten och vara uppmärksam på skäl till att Herren kallar prästadömsledare och ger prästadömsnycklar.
-
Varför kallar Herren prästadömsledare och ger prästadömsnycklar? (Eleverna kan använda andra ord, men de bör lyfta fram följande princip: Herren kallar prästadömsledare till att leda verkets arbete och hjälpa till att fullkomliggöra de heliga.)
Låt eleverna fundera på sätt som deras prästadömsledare hjälpt dem i deras ansträngningar att bättre följa Jesus Kristus och bli mer lika honom. Be gärna några elever dela med sig av sina upplevelser.
Läran och förbunden 125
Herren befaller de heliga att samlas på platser som han anvisar
Förklara att efter att de heliga drivits ut från Missouri vintern 1838–1839 tog de sig till Illinois och Iowa där de bosatte sig på båda sidor av Mississippifloden. Sammanfatta uppenbarelsen i Läran och förbunden 125 genom att förklara att den togs emot mars 1841 och uppenbarade Herrens vilja angående de heliga som bodde i Iowaterritoriet och de som planerade att ta sig dit. I den här uppenbarelsen befallde Herren de heliga att samlas och bygga upp de platser Herren anvisade genom profeten Joseph Smith, däribland en stad i Iowa som skulle kallas Zarahemla. Kyrkan hade köpt mer mark i Iowa än i Illinois vilket antydde att kyrkans ledare inte ansåg att alla heliga skulle bosätta sig i Nauvoo.
Läran och förbunden 126
Brigham Young är inte längre ombedd att lämna sin familj för att verka som missionär
Låt eleverna föreställa sig hur det skulle vara att lämna sina familjer för att verka som missionärer åt Herren de nästkommande fem somrarna och sedan kallas att verka som missionär i ett annat land i nästan två år.
-
Hur skulle du känna om du behövde lämna din familj så många gånger?
-
Hur skulle du känna om du ansvarade för att sörja för din familjs behov?
Förklara för eleverna att efter att Brigham Young anslutit sig till kyrkan i april 1832 verkade han som missionär flera gånger under de följande nio åren. Hans första mission var under vintern efter att han hade döpts. Ytterligare fem missioner, däribland hans deltagande i Sions läger, ägde rum varje sommar från 1833 till 1837. Dessa missioner varade i från tre till fem månader. Den 8 juli 1838 kallades Brigham Young tillsammans med de andra apostlarna att verka som missionärer i Storbritannien. De följde Herrens instruktioner om att resa på mission från Far West i Missouri den 26 april 1839 (se L&F 118). Brigham Young och de andra apostlarna tillbringade de kommande månaderna i Iowa och Illinois och förberedde sig för att resa till Storbritannien. En malariaepidemi drabbade området sommaren 1839 och även de blev sjuka.
Läs upp följande uttalande av Brigham Young. Be klassen lyssna till hans inställning till att tjäna Herren trots att han var så sjuk att han inte ens kunde ta sig upp i vagnen utan hjälp när han avreste.
”Jag var fast besluten att åka till England även om det blev min död. Det var mitt fasta beslut att jag skulle göra vad livets och frälsningens evangelium fordrade av mig även om det blev min död” (Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young [1997], s. 5).
Förklara att Brigham Youngs tjänande även innebar uppoffringar för hans familj. Be en elev läsa följande sammanfattning om Brigham Youngs familjs omständigheter när han åkte på mission till Storbritannien:
Brigham Young gav sig av från Montrose i Iowa mot Storbritannien den 14 september 1839 endast 10 dagar efter att hans fru Mary Ann hade fött deras fjärde barn. Mary Ann var även sjuk i malaria. Detta var femte gången sedan de gifte sig som hon sände iväg Brigham på mission. Efter att ha drivits ut från sina hem och förlorat det mesta av sina ägodelar i Missouri föregående år var de mycket fattiga. Brigham kunde endast lämna kvar 2,72 dollar hos Mary Ann och familjen. Brigham och Mary Ann litade på att Herren skulle sörja för dem och förlitade sig på ett löfte från profeten Joseph Smith att apostlarnas familjer skulle få sina behov tillgodosedda medan apostlarna var iväg på sina missioner. (Se Leonard J. Arrington, Brigham Young: American Moses [1985], 74–75, 413, 420.)
Förklara att efter att ha lett kyrkans missionärsarbete i Storbritannien anlände Brigham Young till Nauvoo i Illinois den 1 juli 1841. Profeten Joseph Smith tog emot uppenbarelsen som står i Läran och förbunden 126 åtta dagar senare.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 126:1–3. Be klassen följa med i texten och se vad Herren sa till Brigham angående hans tjänande. Be eleverna berätta vad de hittade.
Förklara att även om Herren inte längre krävde att han skulle lämna sin familj så verkade Brigham Young senare som korttidsmissionär vid några tillfällen. Be eleverna leta efter en princip i vers 1–2 som undervisar om vad som händer om vi flitigt arbetar åt Herren. (Eleverna använder kanske andra ord, men de bör identifiera följande princip: Om vi flitigt arbetar åt Herren kommer han att godta vårt rättfärdiga offer. Du kan föreslå att eleverna skriver in den här principen i marginalen i sina skrifter.)
-
När har ni känt att Herren var nöjd med ert tjänande?
Be eleverna fundera på tillfällen de har att tjäna Herren. Uppmana dem att följa exemplen från våra ledare, som Brigham Young, att flitigt tjäna vid dessa tillfällen. Bär ditt vittnesbörd om att Herren godtar deras rättfärdiga offer när de flitigt anstränger sig i hans verk.
Kommentar och bakgrundsinformation
Läran och förbunden 124:84–86. Almon Babbitt
Almon Babbitt var medlem av Sions läger och utsågs till medlem i de sjuttios första kvorum den 28 februari 1835. Almon hade tidigare ignorerat råd från kyrkans ledare och fått andra att följa hans personlig beslut.
I Läran och förbunden 124:84 använde Herren liknelsen om guldkalven (se 2 Mos 32) för att beskriva Almon Babbitts beteende. Almon hade givit sitt råd kring vad de heliga borde göra istället för Herrens råd givna genom det första presidentskapet.
Läran och förbunden 126:1. De tolv apostlarnas kvorums mission i Storbritannien
”I april 1840, när de andra apostlarna hade anlänt till de brittiska öarna, kallade Brigham Young, som hade övertagit ledarskapet för kyrkan i den brittiska missionen, samman bröderna till en generalkonferens i Preston. … Den första punkten på dagordningen var att Willard Richards [som hade tjänat i missionspresidentskapet] skulle ordineras till apostlaskapet i enlighet med uppenbarelsen från 1838 [se L&F 118:6]. … Åtta av medlemmarna i de tolvs kvorum fanns nu på de brittiska öarna, nämligen Brigham Young, Heber C Kimball, Parley P Pratt, Orson Pratt, John Taylor, Wilford Woodruff, George A Smith och Willard Richards. Två andra, William Smith och John E Page, utförde inga missioner i England. Orson Hyde anlände senare och arbetade flera månader tillsammans med sina bröder i England, men fortsatte sedan till Palestina för att inviga landet för judarnas återkomst. En plats i de tolvs kvorum var fortfarande obesatt vid denna tidpunkt” (Kyrkans historia i tidernas fullbordan, 2. uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, elevens studievägledning, 2002], s. 231).
När Brigham Young ledde utvecklingen av missionärsarbetet i hela Storbritannien visade han prov på stor andlig och administrativ förmåga. Under Brigham Youngs och de andra apostlarnas ledning upplevde kyrkan enorm tillväxt i Storbritannien. När de flesta av apostlarna hade lämnat England i slutet av april 1841 hade mellan 7 000 och 8 000 personer anslutit sig till kyrkan. Ungefär 1 000 av dem hade emigrerat till Nauvoo några månader tidigare.
”Denna mission var en viktig tid för de tolv apostlarnas kvorum, då de fick mer erfarenhet och större mognad. Brigham Young kunde finslipa de ledaregenskaper som han snart skulle bli kallad att utöva i Nauvoo, särskilt efter Joseph Smiths martyrdöd. … Genom prövningar och uppoffringar i England, såväl som i arbetet för ett gemensamt mål, var de tolv förenade på ett sätt som tillförsäkrade kyrkan ett starkt ledarskap under de år som följde” (Kyrkans historia i tidernas fullbordan, s. 234-235).
Läran och förbunden 126:3. Brigham Young tar hand om sin familj
När Brigham Young kommit hem från Storbritannien lydde han Herrens befallning att ”ta särskilt väl hand om [sin] familj” (L&F 126:3). Han tog sig tid att varje dag undervisa och be med sina barn, som kom ihåg honom som en vänlig och kärleksfull far.
Brigham Young var 40 år när uppenbarelsen i Läran och förbunden 126 togs emot, men följande redogörelse illustrerar hans långvariga hängivenhet till sin familj.
”Vid 23 års ålder gifte han sig med Miriam Angeline Works. Det unga paret fick två döttrar. Brigham försörjde sin familj genom att tillverka och reparera stolar, bord och skåp och sätta in fönster, dörrar, trappor och spiselhyllor. …
När Miriam fick tuberkulos skötte Brigham många av hennes sysslor förutom sina egna. Då hon hela tiden blev mer sängbunden lagade han regelbundet frukost åt familjen, klädde sina döttrar, städade huset och ’bar sin hustru till gungstolen vid öppna spisen och lämnade henne där tills han kunde komma tillbaka på kvällen’, då han lagade kvällsmat, fick barnen i säng och gjorde klart hushållssysslorna [Susa Young Gates och Leah D. Widtsoe, The Life Story of Brigham Young (1930), s. 5]. Erfarenheterna under ungdomstiden och första tiden som gift, lärde honom mycket om samarbete inom familjen och om hemmets skötsel. Många år senare gav han de heliga råd i dessa saker och skröt lite skämtsamt om att han kunde slå ’de flesta kvinnorna i trakten när det gällde att sköta ett hushåll’ [Deseret News,] 12 aug. 1857, s. 4]” (Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young [1997], s. 1-2).
”Förutom att han kunde tillbringa mer tid med sin familj efter denna uppenbarelse [L&F 126] än vad han under tidigare år hade gjort, så var Brigham Young nära profeten Joseph Smith en stor del av tiden (tjugoåtta av Josephs sista trettiosex månader i livet).
Det är tydligt att Herren, som kände till Brigham Youngs framtid i kyrkan, höll Brigham nära Joseph så att han kunde lära sig vad han behövde veta för att leda kyrkan efter Josephs död” (Doctrine and Covenants Student Manual, 2 uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 313).
Även om Brigham inte längre förväntades lämna sin familj för att verka som missionär, verkade han ändå i flera korttidsmissioner innan profeten dog.