Kyrkans organisationer och program

Inledning

Allteftersom kyrkan fortsatt att växa har Herren inspirerat ledare och medlemmar i kyrkan att skapa organisationer och program inom kyrkan till välsignelse för de sista dagars heliga. Några av de här organisationerna och programmen var kanske inte oumbärliga när de infördes, men allteftersom kyrkan har vuxit har de blivit det i Herrens arbete med att frälsa sina barn.

Lektionsförslag

Kyrkans organisationer och program hjälper oss att bereda oss för och utvecklas mot evigt liv

Inled lektionen med att be eleverna föreställa sig att de har en kamrat som inte vill gå till sina möten och aktiviteter i Unga kvinnor. Hon säger att de inte är tillräckligt roliga utan är bortkastad tid.

Be dem sedan att tyst för sig själva fundera på vad de skulle kunna säga till henne för att hjälpa henne förstå avsikten med Unga kvinnors möten och aktiviteter.

Vad skulle ni säga att syftet är med kyrkans organisationer för unga män och unga kvinnor?
Hur kan kunskap om syftet med en organisation hjälpa dem som tillhör den?

Be eleverna tyst läsa Moses 1:39 och leta efter syftet med allt som vår himmelske Fader gör. Be eleverna berätta vad de hittat. Du kan behöva påminna eleverna om att odödlighet syftar på ett tillstånd där man lever för evigt som uppstånden person. Genom Jesu Kristi försoning kommer alla människor att uppstå, vare sig de har varit rättfärdiga eller inte i det här livet. Med evigt liv avses att leva för evigt som familjer hos Gud och bli som honom. Evigt liv, liksom odödlighet, blir möjligt genom Jesu Kristi försoning. Men det kräver dessutom ”lydnad mot evangeliets lagar och förordningar” (TA 1:3).

Om det är vår himmelske Faders avsikt att åstadkomma odödlighet och evigt liv för sina barn, vad är då avsikten med kyrkan?

När eleverna har svarat på frågan skriver du följande sanning på tavlan: Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga hjälper vår himmelske Fader att åstadkomma evigt liv för sina barn. Fråga sedan:

Hur hjälper kyrkan vår himmelske Fader att åstadkomma odödlighet och evigt liv för sina barn?

Berätta att kyrkan har flera organisationer – de kallas biorganisationer till prästadömet – och andra program som hjälper oss att utvecklas mot evigt liv. Be eleverna nämna några av dem. (I svaren kan bland annat ingå: Hjälpföreningen, Unga män, Unga kvinnor, Primärföreningen och Söndagsskolan samt program som familjens hemafton, seminariet och institutet.)

För att hjälpa eleverna förstå hur kyrkans organisationer och program hjälper oss alla att lära oss och utvecklas i evangeliet så att vi kan få evigt liv, ber du en elev läsa upp följande ord av president Boyd K. Packer i de tolv apostlarnas kvorum. Tala om att uttalandet gäller seminariet och institutet, men att principen också gäller kyrkans övriga biorganisationer och program.

”De här programmen startades när de var bra, men inte oumbärliga. De gavs tid att blomstra och växa upp till ett bålverk för kyrkan. De blir nu en gudagåva för det nutida Israels frälsning i en ytterst svår tid” (”Teach the Scriptures” [tal till KUV-lärare, 14 okt. 1977], s. 3, LDS.org).

Hur har seminariet hjälpt er att förbereda er för några av livets svårigheter?

Berätta att Herren har inspirerat till de många programmen och organisationerna i kyrkan för att förbereda oss för livets svårigheter och hjälpa oss att utvecklas mot evigt liv. För att låta eleverna utbyta erfarenheter om hur de blir hjälpta av några av kyrkans organisationer och program, delar du upp klassen i sex grupper. Ge varje grupp ett exemplar av följande frågor (eller skriv dem på tavlan) samt en av följande historiska sammanfattningar. Be eleverna studera sammanfattningarna i sina grupper och förbereda sig för att besvara frågorna.

Hur uppstod den här organisationen eller det här programmet?

Hur tror ni att den (det) förbereder oss på att möta vår tids prövningar och svårigheter?

Hur tror ni att den (det) hjälper oss att utvecklas mot evigt liv?

Söndagsskolan

År 1849 kände en medlem i kyrkan som hette Richard Ballantyne att barn behöver en plats där de kan lära sig evangeliet på sabbatsdagen. Sista dagars heliga i Storbritannien hade redan inrättat söndagsskoleklasser, och i december 1849 inrättade broder Ballantyne den första söndagsskoleklassen i Utah i sin församling i Salt Lake City. Kort därefter följde andra församlingar det här exemplet, alla med en egen läroplan. År 1867 grundade kyrkans ledare Deserets söndagsskoleförbund, något som främjade enhetlighet i fråga om läroplaner. År 1870 fanns det mer än 200 söndagsskoleklasser. I dag har de flesta församlingar och grenar flera söndagsskoleklasser.

Unga kvinnor

Den 28 november 1869 hade president Brigham Young ett möte med sina döttrar i sitt hem och bad dem att vara ledare och hjälpa sina jämnåriga få ett vittnesbörd om evangeliet, vara anständiga i klädsel och handling och undvika världens trender och uppförande. År 1870 grundades en formell organisation för unga kvinnor för att främja de här målsättningarna. Organisationen kallades så småningom Unga kvinnors gemensamma utbildningsförening (GUFUK). Senare ändrades namnet till Unga kvinnor. I början av 1970-talet införde ledarna Personlig tillväxt-programmet. År 1985 införde de Unga kvinnors värderingar och tema.

Unga män

Unga mäns gemensamma utbildningsförening (GUFUM) grundades den 10 juni 1875 under ledning av president Brigham Young. Syftet med organisationen var dels att hjälpa unga män att utvecklas andligt och intellektuellt, dels att ordna fritidsaktiviteter för dem. År 1913 inledde kyrkan ett samarbete med Boy Scouts of America. På det internationella planet har man, där detta är möjligt, samarbetat med andra scoutorganisationer. Organisationens namn har utvecklats också, först till Aronska prästadömet–GUF, därefter till Aronska prästadömet och sedan till Unga män. År 2001 införde kyrkans ledare Plikt mot Gud-programmet.

Primär

År 1877 kände Aurelia Spencer Rogers ”starkt att något borde göras åt grannpojkarnas uppförande. De sprang omkring i stan dag och natt utan tillsyn. Hon kände att många av de här barnen inte undervisades om grundläggande principer och värderingar [som skulle förbereda dem] antingen i fråga om kunskap eller uppförande att föra evangeliet framåt eller att bli goda föräldrar eller medborgare” (”History of Primary”, lds.org/callings/primary/getting-started/history-of-primary). Hon höll ett möte med Eliza R. Snow, som på den tiden var generalpresident i Hjälpföreningen, och de fick president John Taylors tillstånd att organisera en primärförening i Farmington i Utah under ledning av biskop John Hess. Det första primärföreningsmötet hölls den 25 augusti 1878 med 224 pojkar och flickor närvarande. År 1880 kallades en generalpresident för Primärföreningen och primärföreningsklasser började inrättas i många församlingar.

Seminarier och religionsinstitut

År 1888 tillsatte kyrkan ett utbildningsråd och grundade kyrkliga skolor och inrättade kurser som erbjöd en andlig grundval för världslig utbildning hos dem som inte gick i kyrkans skolor. År 1912 lade en professor och medlem i kyrkan som hette Joseph F. Merrill fram en plan att ge elever i kommunala skolor möjlighet att gå på religionslektioner under skoldagen. Det kallades seminariet och de första lektionerna hölls i närheten av Granite High School i Salt Lake City med 70 inskrivna elever. När seminarieprogrammet spreds, inrättades ett liknande program för ungdomar i college-åldern. Det kallades Sista dagars heligas religionsinstitut, och 1926 inrättades institutklasser i Moscow i Idaho. Tidigt morgonseminarium startade i Kalifornien i början av 1950-talet, hemstudieseminarium började 1960, och seminarier och institut finns nu runtom i världen.

Familjens hemafton

President Joseph F. Smith sa att kyrkans program bör vara ”komplement till vår undervisning och utbildning i hemmet. Inte ett barn av hundra skulle gå vilse om hemmets atmosfär, föredöme och fostran var i harmoni med sanningarna i Jesu Kristi evangelium” (”Worship in the Home”, Improvement Era, dec. 1903, s.138). År 1909 började Granite stav i Salt Lake City med ett program som innebar att familjerna hade en hemafton varje vecka. President Smith sade att detta var inspirerat. År 1915 rekommenderade första presidentskapet att månatliga hemaftnar skulle införas i kyrkan. Första presidentskapet lovade: ”Om de heliga lyder detta råd [att hålla hemaftnar] lovar vi att stora välsignelser följer. Kärleken i hemmet och lydnaden mot föräldrarna kommer att öka. Tron kommer att utvecklas i hjärtat hos Israels ungdomar och de får kraft att bekämpa onda inflytanden och frestelser som ansätter dem” (Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, sammanst. av James R. Clark, 6 vol. [1965–1975], 4:339). Femtio år senare gav kyrkan ut handböcker för familjer att använda varje vecka vid undervisning om evangeliet. År 1970 tillkännagav kyrkans ledare att måndagskvällen hade reserverats för familjens hemafton och att inga andra kyrkliga aktiviteter skulle anordnas den kvällen.

Efter en stund ber du varje grupp att sammanfatta sin organisations eller sitt programs historia och ge sina svar på frågorna de har diskuterat.

Berätta att alla organisationer och program i kyrkan ursprungligen verkade var för sig. Under kyrkans kraftiga tillväxt på 1950-talet insåg kyrkans ledare behovet av att utvärdera hur kyrkans organisationer uppfyllde kyrkans målsättningar. De beslutade att samordna alla kyrkans organisationer och program både i fråga om administration och studiekurser. De här förändringarna hjälpte organisationerna och programmen att bättre tillgodose en växande kyrkas komplexa behov och att stärka familjen. Den här samordningen innebär att alla kyrkans organisationer och program arbetar under ledning av prästadömsledare, som innehar nycklarna till att presidera.

Be en elev läsa upp följande uttalande av äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum:

”Samordning är det förvaltningssystem i kyrkan där vi tar alla kyrkans program, förenar dem med gemensamt fokus, slår in dem i ett enda paket, arbetar med dem som ett enda program, involverar alla kyrkans medlemmar i användningen av dem och gör allt detta under prästadömets ledning” (Let Every Man Learn His Duty [häfte, 1976], s. 2).

Skriv följande princip på tavlan: När vi deltar i kyrkans organisationer och program får vi de välsignelser som ges genom dem. Skriv därefter följande frågor på tavlan och be eleverna svara på dem i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker.

Hur har kyrkans organisationer och program varit till välsignelse i ditt liv? Hur har Plikt mot Gud eller Personlig tillväxt varit till välsignelse i ditt liv?

Hur tänker du delta mer helhjärtat i Unga män eller Unga kvinnor? I söndagsskolan? På familjens hemafton? I seminariet?

Efter en stund ber du några av dem berätta vad de skrivit. Dela gärna dina egna tankar om hur kyrkans organisationer är till välsignelse i ditt liv och hjälper dig och din familj utvecklas mot evigt liv.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Seminariets betydelse

President Thomas S. Monson har beskrivit seminariets betydelse:

”Förutom att gå på söndagens möten och veckoträffarna bör du ta del i seminariet när du har möjlighet till det, vare sig det gäller morgonseminariet eller håltimsseminariet. Många av er går redan i seminariet. Liksom med mycket annat i livet beror det du tar med dig från seminarielektionerna till stor del på din inställning och villighet att bli undervisad. Må er inställning vara präglad av ödmjukhet och villighet att lära. Jag är så tacksam för den möjlighet jag hade som tonåring att delta i tidigt morgonseminarium, för det spelade en viktig roll i min egen och mitt vittnesbörds utveckling. Seminariet kan förändra liv” (”Tro, lydnad och uthållighet”, Liahona, maj 2012, s. 127–128).