Lektion 69
Läran och förbunden 64:1–19
Inledning
Den 27 augusti 1831 hade profeten Joseph Smith och ett antal äldster nyligen återvänt till Ohio efter sin resa för att inviga marken och tempelområdet i Sion, eller Independence i Missouri. Under resan till och från Missouri hade några av äldsterna meningsskiljaktigheter och kände illvilja mot varandra, men de flesta lyckades förlika sig med varandra. Den 11 september fick profeten den uppenbarelse som finns i Läran och förbunden 64. Den här lektionen täcker Läran och förbunden 64:1–19, där Herren talar om sin villighet att förlåta sina tjänare. Han befaller också kyrkans medlemmar att förlåta varandra.
Obs: Lektion 70 ger två elever möjlighet att undervisa. Om du inte redan har gjort det, välj gärna ut de två eleverna nu och ge dem kopior av de angivna delarna av lektion 70 så att de kan förbereda sig.
Lektionsförslag
Läran och förbunden 64:1–7
Herren försäkrar äldsterna om sin villighet att förlåta
Skriv följande frågor på tavlan före lektionen:
När har du känt dig sårad på grund av något som någon annan sagt eller gjort?
Hur reagerade du i den situationen?
Börja lektionen med att be eleverna begrunda frågorna på tavlan.
Förklara att i Läran och förbunden 64 lär Herren oss hur vi ska reagera när andra har sårat oss. Joseph Smith mottog uppenbarelsen som finns i Läran och förbunden 64 den 11 september 1831, ungefär två veckor efter det att han och en grupp äldster hade återvänt till Ohio från Independence i Missouri. Dessa äldster och andra medlemmar i kyrkan hade upplevt svårigheter på grund av meningsskiljaktigheter och illvilja bland gruppens medlemmar. I den här uppenbarelsen sa Herren: ”Det finns några bland er som har syndat” (L&F 64:3).
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 64:1–4 och be klassen följa med i texten och leta efter ord och fraser som beskriver hur Herren skulle bemöta dem som hade syndat. Föreslå gärna att eleverna markerar de ord som de hittar.
-
Hur sa Herren att han skulle bemöta de medlemmar i kyrkan som hade syndat?
-
Vad lär detta bemötande oss om Herren? (Eleverna kanske svarar med andra ord, men de bör lyfta fram följande princip: Herren är medlidsam, förlåtande och barmhärtig. Skriv den här principen på tavlan.)
-
Varför tror ni att den här sanningen var viktig för kyrkans medlemmar som hade upplevt svårigheter på grund av meningsskiljaktigheter och bitterhet? Varför är den här sanningen om Frälsaren viktig för er?
Förklara att vid den här tidpunkten hade några av kyrkans medlemmar, inklusive några av de äldster som hade rest med Joseph Smith, börjat kritisera honom. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 64:5–6. Be klassen följa med i texten och se vad Herren sa om Joseph Smith. Innan eleven börjar läsa förklarar du att när man söker sak mot någon, som det uttrycks i vers 6, innebär det att man letar fel hos dem.
-
Vad sa Herren om Joseph Smith? (Att Joseph Smith innehade nycklarna till Guds rike och var Herrens tjänare. Några personer hade letat fel hos Joseph.)
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 64:7 och se vad Herren mer sa om Joseph Smith.
-
Vad kan vi lära oss om Joseph Smith i den här versen? (Joseph Smith hade syndat, men Herren var villig att förlåta honom. För att hjälpa eleverna förstå det här skriftstället kan du påpeka att Joseph Smith hade svagheter precis som alla andra och behövde söka Herrens förlåtelse för sina synder. Men han hade inte begått några allvarliga synder.)
-
Vad kan den här versen lära oss om vad vi måste göra för att få Herrens förlåtelse?
Läran och förbunden 64:8–19
Herren befaller sina tjänare att förlåta varandra
Visa, om möjligt, en bild på en giftorm som finns i det område där ni bor, eller en bild på ett bett som orsakats av en giftorm.
-
Bortsett från den fysiska smärtan, hur tror ni det skulle kännas om ni blev bitna av en giftorm?
Förklara att någon i den situationen skulle kunna: 1) följa efter ormen och döda den av ilska eller rädsla, eller 2) genast vidta åtgärder för att bli av med giftet.
-
Vilket av dessa alternativ tycker ni verkar klokast? Varför?
Förklara att en persons val efter att ha blivit biten av en giftorm kan jämföras med våra beslut när vi känner oss sårade på grund av något som en annan person sagt eller gjort. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 64:8. Be klassen följa med i texten och se vilka konsekvenser som drabbade några av Herrens lärjungar eftersom de vägrade förlåta varandra. Be eleverna att berätta vad de hittat.
-
Vilken princip kan vi lära oss från vers 8? (Eleverna kanske svarar med andra ord, men de bör lyfta fram följande princip: När vi vägrar förlåta andra, ådrar vi oss lidande. Be gärna eleverna skriva denna princip med egna ord i sina skrifter.)
-
Hur kan en person få lida på grund av att de inte förlåter andra? Hur liknar det konsekvenserna av att jaga en skallerorm som just bitit en?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 64:9. Be klassen titta efter ännu en konsekvens av att inte förlåta andra.
-
Vad är ännu en konsekvens av att inte förlåta andra, enligt vers 9? (Om vi inte förlåter andra, är vi fördömda inför Herren. Skriv den här lärosatsen på tavlan.)
Som en del av den här diskussionen skulle du kunna be en elev läsa upp följande uttalande av äldste David E. Sorensen i de sjuttios kvorum:
”Det kan vara mycket svårt att förlåta någon det onda han gjort oss, men när vi gör det, öppnar vi oss för en bättre framtid. Vi låter inte längre någon annans felsteg styra vår kurs. När vi förlåter andra gör detta oss fria att välja hur vi ska leva vårt eget liv. Förlåtelse innebär att problem i det förgångna inte längre styr vårt öde, och vi kan koncentrera oss på framtiden med Guds kärlek i hjärtat” (”Förlåtelse förvandlar bitterhet till kärlek”, Liahona, maj 2003, s. 12).
För att hjälpa eleverna identifiera och tillämpa Herrens befallning att förlåta alla människor, läs upp följande exempel och ställ de efterföljande frågorna:
-
En ung kvinna är ledsen och generad eftersom hon fått veta att några av hennes jämnåriga har spridit skvaller om henne. Senare ber några av ungdomarna om ursäkt, men andra gör inte det. Den unga kvinnan förlåter dem som har bett om ursäkt men inte de andra.
Be eleverna läsa Läran och förbunden 64:10–11. Be dem fundera på vad de här verserna säger om det exempel du läste upp.
-
Vad är det Herren befaller i vers 10? (Hjälp eleverna lyfta fram följande befallning: Herren befaller oss att förlåta alla människor.)
-
Vad innebär den här befallningen för den unga kvinnan i exemplet? Varför tror ni det är viktigt att förlåta alla människor, oavsett om de ber om ursäkt för sina felsteg eller inte?
-
-
En ung man bryter mot ett bud. Han ber Gud om förlåtelse och diskuterarar problemet med sin biskop. Men även när biskopen har försäkrat den unge mannen om att han har omvänt sig fullständigt, känner den unge mannen sig fortfarande ovärdig på grund av sin synd.
-
Vad innebär befallningen om att förlåta alla människor för den unge mannen i det här exemplet? Varför måste vi förlåta oss själva?
-
-
En ung kvinna känner sig ledsen och förvirrad på grund av vad hennes pappa har gjort. Han har lämnat sin familj. Innan han lämnade dem, visade han dem sällan någon kärlek och var ofta elak. Hon förstår inte varför hennes pappa handlat som han gjort och bär på arga känslor gentemot honom. Hon vet att hon borde försöka förlåta honom men tror inte att hon kan.
-
Hur skulle Herrens råd i vers 11 kunna hjälpa den här unga kvinnan att förlåta sin pappa? Hur kan det hjälpa oss att låta Gud döma mellan oss och de som har sårat oss?
-
Be eleverna fundera över om det finns någon som de behöver förlåta. Säg att det ibland kan vara extremt svårt att förlåta någon annan. Låt en elev läsa upp följande uttalande av president Gordon B. Hinckley. Be klassen lyssna efter vad de kan göra om det finns någon som de har svårt att förlåta.
”Jag vädjar till dig att be Herren om styrka att förlåta. … Det kanske inte är lätt och det kanske inte går fort. Men om du söker den uppriktigt och odlar den kommer du att få den” (se ”Av eder fordras det, att I skolen förlåta”, Nordstjärnan, nov. 1991, s. 5).
-
Vad råder president Hinckley oss att göra om vi har svårt för att förlåta någon? Hur tror ni att vi kan få hjälp att förlåta om vi ber om styrka?
Sammanfatta Läran och förbunden 64:12–14 med att förklara att Herren lärde oss att när vi väljer att förlåta andra, innebär det inte att de frigörs från ansvaret för sina handlingar. De är fortfarande ansvariga inför Gud för de felsteg som de gjort sig skyldiga till. I Läran och förbunden 64:15–17 ser vi att Herren specifikt förlät två av sina tjänare, Isaac Morley and Edward Partridge, eftersom de hade omvänt sig från sina synder.
Visa en bild på Jesus Kristus. Hänvisa till den första sanningen som du skrev på tavlan i början av lektionen: Herren är medlidsam, förlåtande och barmhärtig. Vittna om att när vi förlåter andra, blir vi mer lika Frälsaren.
Be eleverna fundera på hur de kan tillämpa de principer om omvändelse som de har lärt sig i dag. Ge dem tid att skriva ner vad de tänker göra för att tillämpa dessa sanningar och eventuella intryck som de fått.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Läran och förbunden 64:8. Vi ådrar oss lidande när vi inte förlåter andra
Äldste David E. Sorensen i de sjuttios kvorum berättade om två män som skadade sig själva och många andra på grund av sin ovilja att förlåta:
”Jag växte upp i ett litet jordbrukarsamhälle där vattnet var byns livsblod. Jag minns hur människorna i vårt samhälle ständigt brukade bevaka, oroa sig och be för regn, bevattningsrättigheter och vatten i allmänhet. …
I den stress som vårt klimat orsakade visade sig människor inte alltid från sin bästa sida. Det hände att det blev käbbel bland grannar om att en bonde tog alltför mycket vatten från bevattningsdiket. Det var så det började med två män som bodde nära våra betesmarker vid bergen. Låt oss kalla dem Chet och Walt. De här två grannarna började gräla om vattnet från det bevattningsdike de delade på. Först var det ganska oskyldigt, men som åren gick lät de här två männen sin oenighet övergå i motvilja, sedan gräl – och det gick så långt att hotelser uttalades.
En morgon i juli ansåg båda männen än en gång att de fått för lite vatten. Båda gick till diket för att se vad som hänt, båda ansåg att den andre stulit hans vatten. De kom fram till dammluckan samtidigt. Ilskna ord utväxlades, ett slagsmål uppstod. Walt var storvuxen och mycket stark. Chet var liten, senig och seg. I stridens hetta användes de spadar männen bar på som vapen. Walt råkade slå till Chets ena öga med spaden, så att han blev blind på det ögat.
Månader och år gick, men Chet kunde varken glömma eller förlåta. Vreden över att ha förlorat ett öga kokade inom honom, och hatet blev allt starkare. En dag gick Chet till sin lada, tog ner geväret från stället, satt upp på sin häst och red ner till dikesöppningen. Han satte en dammlucka i diket så att vattnet leddes bort från Walts ägor, medveten om att Walt snart skulle komma för att se vad som hänt. Så smög sig Chet in bland buskarna och väntade. När Walt kom till platsen sköt Chet honom till döds. Så steg han till häst, red tillbaka hem och ringde sheriffen och berättade att han just skjutit Walt.
Min far ombads sitta med i juryn som skulle rannsaka Chet för mord. Far bad att få slippa eftersom han var gammal vän till båda männen och deras familjer. Chet anklagades och fälldes för mord och dömdes till livstids fängelse.
Efter många år sökte Chets hustru upp min far och frågade om han ville skriva under en vädjan till guvernören om nåd för hennes man, vars hälsa brutits ner efter många år i statsfängelset. Far skrev på listan. Några kvällar senare kom två av Walts vuxna söner till vår dörr. De var mycket arga och upprörda. De sa att eftersom min far hade skrivit på listan, hade många andra skrivit på. De bad far att låta stryka sitt namn från listan. Han nekade. Han ansåg att Chet var en nedbruten och sjuk man. Han hade lidit i många år i fängelset för det hemska brott som begåtts i ursinne. Han ville se Chet få en anständig begravning och begravas vid sidan om sin familj.
Walts söner vände sig om i ilska och sa: ’Om han blir frisläppt, ska vi se till att han och hans familj kommer till skada.’
Chet frigavs så småningom och fick komma hem för att dö hos sin familj. Lyckligtvis förekom inget ytterligare våld mellan familjerna. Min far sörjde ofta över hur tragiskt det var att Chet och Walt, dessa två grannar och barndomsvänner, fallit offer för sin vrede och låtit den förstöra deras liv. Så tragiskt att stundens upphetsning tilläts stegras helt utom kontroll tills den slutligen tog båda männens liv, bara för att två män inte kunde förlåta varandra när det gällde några andelar vatten. …
När någon sårat oss eller någon vi bryr oss om, kan den smärtan vara nästan överväldigande. Det kan kännas som om smärtan eller orättvisan är det viktigaste i världen och att vi inte har något annat val än att söka hämnas. Men Kristus, Fridsfursten, lär oss ett bättre sätt. Det kan vara mycket svårt att förlåta någon det onda han gjort oss, men när vi gör det, öppnar vi oss för en bättre framtid. Vi låter inte längre någon annans felsteg styra vår kurs. När vi förlåter andra gör detta oss fria att välja hur vi ska leva vårt eget liv. Förlåtelse innebär att problem i det förgångna inte längre styr vårt öde, och vi kan koncentrera oss på framtiden med Guds kärlek i hjärtat” (se ”Förlåtelse förvandlar bitterhet till kärlek”, Liahona, maj 2003, s. 10–11, 12).
Läran och förbunden 64:12–14. ”Skall ni föra [honom] fram inför kyrkan”
Det Herren lär oss i Läran och förbunden 64:12–14 visar att när vi väljer att förlåta andra, innebär det inte att de fritas ansvaret för sina handlingar. Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum har sagt:
”Om ni som oskyldigt offer har lidit allvarlig oförrätt, hys då varken hat eller vrede över det som verkar orättvist. Förlåt den som försyndat sig även när du är oskyldig. För att göra det krävs en enorm ansträngning från din sida. Att förlåta på detta sätt är mycket svårt, men det är en säker väg till frid och läkedom. Om det krävs ett straff för en allvarlig överträdelse mot dig, lämna det då till kyrkan och civila myndigheter. Tyng inte ditt eget liv med tankar på vedergällning. Herrens rättvisas kvarn mal långsamt, men den mal synnerligen väl. I Herrens plan undgår ingen följderna av ouppklarade brott mot hans lagar. I hans tid och på hans sätt kommer full betalning att utkrävas för onda gärningar, om ingen omvändelse har skett” (”Samvetsfrid och sinnesfrid”, Liahona, nov. 2004, s. 16–17).
Äldste David E. Sorensen i de sjuttios kvorum förklarade på ett liknande sätt:
”Jag vill här klargöra att förlåtelse för synder inte är det samma som att överse med det onda. I Joseph Smiths översättning säger Herren: ’Dömen med en rättfärdig dom.’ [JSÖ, Matt. 7:1 ] Frälsaren ber oss överge och strida mot synden i alla dess former, och även om vi måste förlåta vår nästa som skadar oss, bör vi ändå arbeta konstruktivt på att förhindra att skadan upprepas. En kvinna som misshandlas bör inte söka hämnd, men bör heller inte tro att hon inte ska göra det som behövs för att förhindra vidare misshandel. En affärsman som behandlas orättvist i en transaktion bör inte hata den som var oärlig, men bör vidta erforderliga mått och steg för att rätta till det onda. Förlåtelse innebär inte att vi accepterar eller tolererar det onda. Den kräver inte att vi bortser från det onda vi ser i världen omkring oss eller i vårt eget liv. Men då vi kämpar mot synden får vi inte låta hat eller vrede styra våra tankar eller handlingar” (”Förlåtelse förvandlar bitterhet till kärlek”, Liahona, maj 2003, s. 12).