Läran och förbunden 47–48

Inledning

I mars 1831, nästan ett år efter att kyrkan organiserades, fick profeten Joseph Smith de uppenbarelser som nu står i kapitel 47 och 48 i Läran och förbunden. Dessförinnan hade Oliver Cowdery verkat som historiker och skrivare för kyrkan. Som sådan förde han uppteckningar om de uppenbarelser profeten mottagit. Men Oliver Cowdery hade varit ute som missionär sedan oktober 1830 och kunde därför inte fortsätta som historiker och skrivare. I uppenbarelsen som står i Läran och förbunden 47 kallade Herren John Whitmer att ersätta Oliver i det här kallet. Vid den här tiden sökte de heliga i Ohio även vägledning om hur de skulle hjälpa kyrkans medlemmar som flyttade in från New York. I den uppenbarelse som nu står i Läran och förbunden 48 gav Herren de heliga anvisning om att dela sin mark med de behövande och att förbereda sig för att lägga Sions grundval.

Lektionsförslag

Läran och förbunden 47

Herren utser John Whitmer till att skriva kyrkans historia

Be eleverna tänka på andligt betydelsefulla upplevelser de haft som de tycker är minnesvärda. (Till exempel kan de tänka på tillfällen som en tempelinvigning eller ett möte i kyrkan eller så kan de tänka tillbaka på när de fick ett bönesvar eller kände den Helige Andens närvaro.) Be några elever berätta om sina upplevelser. Ställ följande frågor till var och en av de här eleverna:

Varför var den här upplevelsen betydelsefull för dig?
Varför tror du det är viktigt att komma ihåg den här upplevelsen?
Hur kan en uppteckning om den här upplevelsen välsigna dina efterkommande?

Be en elev läsa upp kapitelöverskriften till Läran och förbunden 47. Be klassen följa med i texten och se vad Herren kallade John Whitmer att göra. Be sedan eleverna tyst läsa Läran och förbunden 47:1–3 och leta efter fler detaljer om John Whitmers kallelse. Be eleverna berätta vad de får veta. (Du kan påminna eleverna om att Herren i en tidigare uppenbarelse sa: ”En uppteckning skall föras ibland er” [L&F 21:1]. Förklara att i kyrkan idag kallar första presidentskapet en historiker och skrivare för kyrkan [ofta kallad kyrkans historiker] och lägger fram hans namn för omröstning.)

Varför tycker du det är viktigt att kyrkans historia blir upptecknad?
Vilka berättelser ur kyrkans historia tycker du är särskilt inspirerande?

Be en elev läsa upp följande uttalande av äldste Marlin K. Jensen i de sjuttios kvorum, som verkade som kyrkans historiker från 2005 till 2012:

”Det finns andra storartade berättelser i vår historia som förtjänar att uppmärksammas och läras ut i kyrkan och i hemmet. Upplevelserna i Kirtland, svårigheterna i Missouri, de heligas triumfer i och utdrivande ur Nauvoo samt pionjärernas vandring västerut är berättelser som inspirerar sista dagars heliga i alla länder och på alla språk. Men det finns lika rörande berättelser om kyrkans uppkomst och utveckling och om evangeliets inverkan på vanliga människors liv i alla nationer som berörts av det återställda evangeliet. De behöver också upptecknas och bevaras. …

Många av kyrkans mest enastående berättelser återfinns i personliga berättelser och släkthistorier, och dessa är en del av vårt enskilda arv och vårt släktarv” (se ”En uppteckning skall föras ibland eder”, Liahona, dec. 2007 s. 29).

Varför tror ni personliga berättelser och släkthistorier har betydelse?

Gå tillbaka till upplevelserna eleverna mindes i början av lektionen. Be dem föreställa sig att deras barn och barnbarn läser deras personliga redogörelser för de upplevelserna. Be eleverna begrunda följande frågor:

Vilken del av upplevelsen skulle ni lägga störst vikt vid? Vad vill ni att er släkt ska känna och få veta genom att läsa er redogörelse?

Förklara att de principer John Whitmer följde som kyrkans historiker och skrivare även kan tillämpas på vår personliga historia och släkthistoria. Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 47:4 för att få veta vad Herren lovade, om John Whitmer var trofast i sina ansträngningar.

Vad lovade Herren John Whitmer? (Herren lovade att Hjälparen – den Helige Anden – skulle hjälpa honom i ansträngningarna att skriva kyrkans historia.)
Hur kan vi förknippa det här med våra ansträngningar att bevara personliga berättelser och släkthistorier? (Hjälp eleverna urskilja följande princip: Om vi är trofasta i våra ansträngningar att bevara personliga berättelser och släkthistorier, hjälper den Helige Anden oss. Skriv gärna den här principen på tavlan.)
Hur kan den Helige Anden hjälpa någon som försöker skriva en personlig historia eller släkthistoria?

När eleverna diskuterar den här frågan hjälper du dem förstå att den Helige Anden kan påminna oss om saker (se Joh. 14:26) och hjälpa oss skriva om händelser och situationer på ett sätt som kan välsigna våra familjemedlemmar och andra.

Uppmuntra eleverna att be om den Helige Andens hjälp när de för sin personliga historia och släkthistoria.

Läran och förbunden 48

Herren befaller de heliga i Ohio att hjälpa dem som kommer från New York

Be eleverna att föreställa sig att de heliga i ett avlägset område var tvungna att evakuera sina hem. Kyrkans ledare har bett att elevernas familjer ska ge mat och husrum åt några av de tvångsförflyttade familjerna i flera månader.

Vilka frågor och bekymmer kan ni och era familjer ha inför den här begäran?
Vilka bekymmer och känslor tror ni de som flyttar in hos er kan ha?

Be eleverna slå upp karta 3 (”Delar av delstaterna New York, Pennsylvania och Ohio i USA”) i delen Kartor över kyrkans historia i skrifterna. Be dem hitta Fayette i New York, och Kirtland i Ohio, samt att uppskatta det ungefärliga avståndet mellan dessa städer (omkring 400 km). Påminn eleverna om att Herren i december 1830 befallde de heliga i New York att flytta till Ohio (se L&F 37:3).

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 48:1–3. Be klassen följa med i texten och se vad Herren sa att de heliga i Ohio skulle göra för kyrkans medlemmar som flyttade in i området. Be därefter eleverna berätta vad de fick veta.

Vad befallde Herren de heliga i Ohio att göra? (Han befallde dem som hade mark att dela den med de heliga som flyttade in i området.) Vilken princip lär vi oss av den här befallningen? (Elevernas svar återspegla följande princip: Herren befaller sista dagars heliga att dela det de har med dem som är i nöd. Det kan vara bra att påpeka att det inte var alla heliga i Ohio som hade mark att dela med sig av och att en del medlemmar från New York var tvungna att köpa egen mark.)
Hur kan vi dela det vi har med andra?

Be eleverna berätta om upplevelser de haft när de sett andra dela med sig åt behövande. Du kan också låta dem berätta om tillfällen när de varit föremål för någon annans generositet och tjänande.

Som ett exempel på att hjälpa behövande kan du be en elev läsa upp följande berättelse av president Thomas S. Monson om en upplevelse han hade i sin primärklass som ung pojke:

”Vi påbörjade ett projekt att spara pengar till en jättestor julfest. Syster Gertsch förde noggranna anteckningar över våra växande tillgångar. Som pojkar med god aptit omvandlade vi i fantasin pengarna till tårtor, kakor, pajer och glass. Det skulle bli en fantastisk fest. Aldrig tidigare hade någon av våra lärare föreslagit en fest som den här skulle bli.

Sommaren övergick i höst. Hösten övergick i vinter. Det mål vi satt upp för festen var nått. Klassen hade utvecklats. Det rådde en god anda.

Ingen av oss kommer någonsin att glömma den grå morgon när vår älskade lärare berättade för oss att en av våra klasskamraters mor hade dött. Vi tänkte på våra egna mödrar och hur mycket de betydde för oss. Vi kände oss uppriktigt ledsna över Billy Devenports stora förlust.

Lektionen den söndagen handlade om den 35:e versen i kapitel 20 i Apostlagärningarna: ’Kom ihåg de ord som Herren Jesus själv sade: Det är saligare att giva än att taga.’ I slutet av den väl förberedda lektionen berättade Lucy Gertsch om Billys familjs ekonomiska situation. Det här var under depressionen och det var ont om pengar. Med blanka ögon frågade hon: ”Skulle ni vilja följa det som Herren lärde? Vad säger ni om att ta vår festkassa och som klass överlämna den till familjen Devenport som ett bevis på vår kärlek?” Beslutet var enhälligt. Vi räknade noggrant varje slant och lade hela summan i ett stort kuvert. Vi köpte ett vackert kort och skrev våra namn på det.

Denna enkla, vänliga handling svetsade oss samman” (”Ditt personliga inflytande”, Liahona, maj 2004, s. 21–22).

Vad kan vi lära oss av den här skildringen? Hur kan vänlighet och tjänande välsigna både givarens och mottagarens liv?

Be eleverna berätta om en upplevelser de haft när de har hjälpt (eller sett andra hjälpa) behövande. Uppmuntra eleverna att tänka på något de kan göra för att hjälpa någon annan den kommande veckan.

Sammanfatta Läran och förbunden 48:4–6 med att förklara att Herren ville att de heliga skulle förbereda sig för att köpa mark när han uppenbarade var Sion eller Nya Jerusalem skulle ligga. Herren befallde de heliga att spara alla pengar de kunde som förberedelse för att lägga grundvalen till staden (se L&F 48:4–6). Tala om för eleverna att de får lära sig mer om de heligas arbete med att upprätta Sions stad i kommande lektioner.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Läran och förbunden 47:1. ”För en regelbunden historia”

Profeten Joseph Smith beskrev konsekvensen av att inte skriva ner viktiga händelser i vår kyrkas historia:

”Det är ett faktum att om jag nu i min ägo hade varje beslut som fattats sedan början av detta verk beträffande viktiga punkter om lärosatser och plikter, så skulle jag inte skiljas från dem för någon summa pengar. Men vi har försummat att föra protokoll över sådant, kanske i den tron att de aldrig skulle vara till nytta för oss efteråt. Men om vi hade haft dem nu skulle de avgöra nästan varje läropunkt som kan tänkas diskuteras. Detta har emellertid inte blivit gjort och nu kan vi inte bära vittne inför kyrkan och världen om de stora och härliga manifestationer vi fått med samma kraft och myndighet som vi annars kunde ha gjort om vi nu haft dessa att kungöra vitt och brett” (History of the Church, 2:198–199). (Se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 103.)

Läran och förbunden 47. Vad innebär ämbetet som kyrkans historiker och skrivare?

Äldste Marlin K. Jensen i de sjuttios kvorum, som verkade som kyrkans historiker och skrivare från 2005 till 2012 förklarade:

”Arbetet som kyrkans historiker och skrivare utför handlar till stor del om att föra uppteckningar. Det innebär att man samlar och bevarar kyrkans historiska källor, upptecknar förrättningar och samlar protokoll. I skrifterna står det också att det finns ett ansvar att se till att uppteckningarna används ’till förmån för kyrkan och för de uppväxande släktleden’ (se L&F 69:8).

Historikerns och skrivarens roller kompletterar varandra och är ibland nästan omöjliga att skilja åt. Jag tror det är därför som en skrivare kallades ibland och en historiker ibland under kyrkans första dagar, och att det är därför som rollerna numera sammanförts i ett ämbete” (”En uppteckning skall föras ibland eder”, Liahona, dec. 2007, s. 26).

Läran och förbunden 48:6. ”Av kyrkans presidentskap och biskop”

Läran och förbunden 48:6 innehåller orden ”av kyrkans presidentskap och biskop”. Men när uppenbarelsen gavs hade första presidentskapet inte organiserats. I det första manuskriptet till den här uppenbarelsen står det ”av biskopen och kyrkans äldster” (se Documents, Volym 1: juli 1828 – juni 1831, vol. 1 i serien Documents i The Joseph Smith Papers [2013], s. 288). Orden ändrades när första presidentskapet hade organiserats. Sådana ändringar gjordes emellanåt när kyrkan växte och prästadömets organisation utökades enligt uppenbarelse.