Lektion 157: Officiellt tillkännagivande – 2

Lektion 157

Officiellt tillkännagivande – 2

Inledning

Under 1900-talet spreds missionsarbetet över hela världen. Kyrkans ledare bad om vägledning om restriktionerna för kyrkans medlemmar av afrikansk härkomst i fråga om ordination till prästadömet och tempelförrättningar. President Spencer W. Kimball fick en uttrycklig uppenbarelse som bekräftades för hans rådgivare i första presidentskapet och medlemmarna i de tolv apostlarnas kvorum den 1 juni 1978 i templet i Salt Lake City. De tillkännagav uppenbarelsen i ett brev daterat 8 juni 1978.

Lektionsförslag

Officiellt tillkännagivande – 2

Herren uppenbarar att prästadömets och templets välsignelser kan erbjudas varje värdig medlem

Be eleverna föreställa sig att de har en god vän som är medlem och brottas med frågor om kyrkan.

Vad skulle ni uppmuntra honom eller henne att göra?

När eleverna har svarat på frågan läser du upp följande ord av president Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet:

”Mina kära unga vänner, vi är ett frågeställande folk eftersom vi vet att frågor leder till sanningen. …

Frågor är vittnesbördets födelseplats. En del kan känna sig generade eller ovärdiga för att de har djuplodande frågor om evangeliet, men de behöver inte känna det så. Att ställa frågor är inget tecken på svaghet, det leder till tillväxt.

Gud befaller oss att söka svar på våra frågor (se Jak. 1:5–6) och ber oss bara att söka ’med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus’ (Moro. 10:4). När vi gör det kan sanningen om allting uppenbaras för oss ’genom den Helige Andens kraft’ (Moro. 10:5).

Var inte rädda. Var nyfikna, men tvivla inte! Håll alltid fast vid tron och vid det ljus ni redan fått” (”Spegelbilden i vattnet” [KUV:s brasafton för unga vuxna, 1 nov. 2009], LDS.org).

Vad sa president Uchtdorf som kunde hjälpa någon som har frågor om kyrkan?

Be en elev läsa upp följande berättelse om två personer, Helvécio och Rudá Martins, som försökte finna sanningen genom att ställa frågor:

”En klar aprilnatt 1972 … funderade Helvécio Martins över sin familjs sökande efter sanning. Han och hans hustru Rudá hade undersökt många religioner, men ingen av dem tycktes fylla deras andliga tomrum. ’Jag samtalade med Gud den natten och bad om hjälp’, säger han” (”Elder Helvécio Martins of the Seventy”, Ensign, maj 1990, s. 106).

Några dagar senare kom missionärerna till deras hus i Rio de Janeiro. Äldste Martins erinrar sig: ”I samma ögonblick som de där två unga männen steg in i vår lägenhet försvann genast min dysterhet och mina andliga besvär och efterträddes av ett lugn och en frid som jag nu vet var den Helige Andens inflytande” (med Mark Grover, The Autobiography of Elder Helvécio Martins [1994], s. 43).

När Helvécio och Rudá, som båda är av afrikansk härkomst, samtalade med missionärerna, frågade Helvécio om de svartas roll i kyrkan. Broder och syster Martins fick veta att det enligt kyrkans riktlinjer vid den tidpunkten fanns restriktioner i fråga om ordination av svarta män av afrikansk härkomst till prästadömet. Det här fick dem att ställa ytterligare frågor till missionärerna.

Om ni hade varit i samma situation som familjen Martins, vad hade ni då kanske haft för frågor när ni fick veta om restriktionen mot ordination till prästadömet?

Visa följande uttalande som står i överskriften till Officiellt tillkännagivande – 2 i 2013 års engelska utgåva av skrifterna. (Ge gärna eleverna ett exemplar av den här överskriften.) Be en elev läsa upp uttalandet och be klassen leta efter svar på frågor som personer kan ha om restriktionen i fråga om prästadömet.

”Mormons bok lär att ’alla är lika inför Gud’ oavsett man är ’svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna’ (2 Ne. 26:33). Under hela kyrkans historia har personer av alla raser och nationaliteter blivit döpta i många länder och levt som trofasta medlemmar i kyrkan. Under Joseph Smiths livstid blev några svarta manliga medlemmar i kyrkan ordinerade till prästadömet. Tidigt i dess historia slutade kyrkans ledare att förläna prästadömet till svarta män av afrikansk härkomst. Kyrkans uppteckningar ger inga klara insikter om ursprunget till denna praxis.”

Vilka frågor om prästadömsrestriktioner besvaras i det här uttalandet?

Visa på meningen ”Kyrkans uppteckningar ger inga klara insikter om ursprunget till denna praxis”. Förvissa dig om att eleverna förstår att även om en del framkastar skäl till att män av afrikansk härkomst under en tid inte blev ordinerade till prästadömet, så kan de skälen vara oriktiga. Det uttalande som just lästes är kyrkans officiella ståndpunkt.

Be en annan elev läsa följande stycke som berättar vad familjen Martins gjorde efter att ha fått vetskap om det återställda evangeliet:

Familjen Martins döptes den 2 juli 1972 och tjänade trofast i kyrkan. När deras äldste son Marcus fick sin patriarkaliska välsignelse sades det i den att han skulle predika evangeliet. Så hans föräldrar öppnade ett missionssparkonto, trots att restriktionerna i fråga om prästadömet på den tiden hindrade Marcus att verka som missionär. År 1975 tillkännagav kyrkan att ett tempel skulle byggas i São Paulo. Syster Martins sålde sina smycken för att hjälpa till att samla in pengar. Broder Martins tjänade trofast som medlem av informationskommittén för templet. Familjen Martins gjorde de här uppoffringarna trots att de inte trodde att de skulle få möjlighet att ta emot prästadömets förrättningar i templet.

Varför tror ni att familjen Martins var villiga att bli döpta och tjäna trofast i kyrkan trots att de berördes av restriktionen för prästadömet?

När eleverna har samtalat om frågan läser du upp broder Martins svar:

”’Vi hade funnit sanningen och ingenting kunde hindra oss från att leva efter den. … När Anden talar om för en att evangeliet är sant, hur kan man då förneka det?’” (”Elder Helvécio Martins of the Seventy”, s. 106).

Framhåll att tack vare att familjen Martins hade fått ett vittnesbörd genom den Helige Anden kunde de gå vidare med tillit till Herren, trots sådant som de inte förstod.

Hur kan familjen Martins vara ett föredöme för er när ni har frågor? (Vi kan hålla fast vid det vi redan vet och stå fasta tills vi får ytterligare kunskap.)

Berätta att förutom familjen Martins hade tusentals personer av afrikansk härkomst i olika länder fått ett vittnesbörd om det återställda evangeliet under årtiondena som föregick uppenbarelsen 1978. Kyrkans ledare i Salt Lake City fick en flod av brev från odöpta konvertiter i Nigeria och Ghana som bad att kyrkan skulle skicka missionärer till Afrika. I åratal hade kyrkans ledare överlagt och bett om vad de skulle göra men kände att tiden ännu inte var mogen att sända missionärer till Afrika, där lokala medlemmar inte kunde presidera eller utföra förrättningar.

Berätta för eleverna att Officiellt tillkännagivande – 2 innehåller den officiella kungörelsen om en uppenbarelse som president Spencer W. Kimball fick den 1 juni 1978. Be en elev läsa upp det första stycket under orden ”Kära bröder”. Be klassen följa med i texten och lägga märke till vad kyrkans ledare sa sig ha bevittnat.

Vad hade kyrkans ledare bevittnat över hela jorden?
Vad hade kyrkans ledare inspirerats med när de bevittnade hur Herrens verk bredde ut sig? (En önskan att erbjuda alla värdiga medlemmar evangeliets välsignelser.)

Be en elev läsa upp nästa stycke (som börjar med ”Eftersom vi är medvetna”). Be klassen att se hur kyrkans ledare handlade efter de önskningar som de inspirerades med.

Hur handlade president Spencer W. Kimball och andra ledare i kyrkan efter sina inspirerade önskningar?
Vad lär det här oss om profeter? (När eleverna har svarat på frågan skriver du följande sanning på tavlan: Profeter söker vägledning hos Herren för hur de ska leda kyrkan.)

Betona frasen ”medvetna om de löften som profeterna … uttalat”.

Vad lär oss den här frasen och meningen den står i, om vad kyrkans ledare visste om restriktionen i fråga om prästadömet? (De visste att alla värdiga män en dag skulle få tillfälle att ta emot prästadömet.)

Berätta att första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum hade diskuterat och bett angående prästadömsrestriktionen långt före 1978. Kyrkans ledare kände att det behövdes en uppenbarelse för att ändra restriktionen som hade funnits i över hundra år. Frågan hade tyngt president Kimballs sinne under en längre tid och han gick ofta ensam till templet för att be om det här.

Be en elev läsa upp de två följande styckena som börjar med ”Han har hört våra böner”. Be klassen följa med i texten och titta efter Herrens svar på bönerna som uppsändes av president Kimball, hans rådgivare i första presidentskapet och medlemmarna av de tolv apostlarnas kvorum.

Vad var Herrens svar på sina profeters böner?
Vad lär oss det här om hur Herren leder sin kyrka? (När eleverna har svarat på frågan skriver du följande lärosats på tavlan: Herren leder sin kyrka genom uppenbarelse till sina profeter.)

Berätta att den här uppenbarelsen påverkade människor runtom i världen djupt. Be en elev läsa upp hur Helvécio Martins och hans hustru Rudá reagerade när de hörde talas om den:

”Jag kunde inte tygla mina känslor. Rudá och jag gick in i sovrummet, föll ner på knä och bad. Vi grät när vi tackade vår himmelske Fader för en händelse som vi bara hade kunnat drömma om. Dagen hade kommit och under vårt jordeliv” (Autobiography, s. 69–70). Familjen Martins beseglades i templet. Deras son Marcus blev den förste medlemmen i kyrkan av afrikansk härkomst att verka som missionär efter uppenbarelsen som upphävde prästadömsrestriktionen. Helvécio Martins kallades till prästadömsledare och så småningom till medlem i de sjuttios andra kvorum.

Förklara att missionärer sändes till Afrika redan kort efter att kyrkans ledare hade fått uppenbarelsen som upphävde prästadömsrestriktionen. Sedan dess har kyrkan uppfört tempel i Afrika och hundratusentals har tagit emot evangeliets förrättningar där för egen del och för sina avlidna förfäder.

Framhåll att eleverna kan få frågan varför kyrkan under en tid inte ordinerade män av afrikansk härkomst till prästadömet. Be dem att fundera på hur de skulle besvara den frågan.

Försäkra dem om att det är på sin plats att säga att vi inte vet varför prästadömsrestriktionen uppkom. Dessutom kan vi berätta och vittna om de sanningar som vi känner till. (Påminn eleverna om sanningarna som står på tavlan.) Avsluta med att ge eleverna tillfälle att delge sina känslor och bära vittnesbörd. Bär gärna själv vittnesbörd.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Officiellt tillkännagivande – 2. Prästadömets välsignelser erbjuds alla Guds barn

Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum har förklarat att även om prästadömets myndighet förlänas män, kan alla vår himmelske Faders barn – män och kvinnor – få prästadömets välsignelser:

”Vår himmelske Faders stora plan genomsyras av prästadömet och i den har män ett unikt ansvar att förvalta prästadömet, men de är inte prästadömet. Män och kvinnor har olika men lika viktiga roller. På samma sätt som en kvinna inte kan bli gravid utan en man, kan inte en man till fullo utöva prästadömets kraft för att bilda en evig familj utan en kvinna. Med andra ord, i ett evigt perspektiv delas både kraften att skapa liv och prästadömets kraft av man och hustru. Som man och hustru bör en man och kvinna sträva efter att följa vår Himmelske Fader. De kristna dygderna kärlek, ödmjukhet och tålamod bör stå i centrum när de söker prästadömets välsignelser i sina liv och för sin familj.

Det är mycket viktigt för oss att förstå att vår himmelske Fader har gjort det möjligt för alla sina söner och döttrar att ta del av välsignelser och styrka genom prästadömets kraft” (”Detta är mitt verk och min härlighet”, Liahona, maj 2013, s. 19).

Officiellt tillkännagivande – 2. Undvik att förse Guds uppenbarelser med människogivna skäl

”I en intervju 1988, på tioårsdagen efter uppenbarelsen om prästadömet, berättade [äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum] om [sin] inställning till försök att komma med jordiska skäl till gudomlig uppenbarelse:

’Om man läser skrifterna med den här frågan i tankarna: ”Varför befallde Herren det här?”, upptäcker man att det i färre än en av hundra befallningar gavs något skäl. Det ingår inte i Herrens mönster att ge skäl. Vi [jordiska varelser] kan förse uppenbarelser med skäl. Vi kan förse befallningar med skäl. När vi gör det, gör vi det på eget bevåg. En del försåg den uppenbarelse vi pratar om här med skäl. Det visade sig att de hade helt fel. Det kan man ta lärdom av. … Jag bestämde mig för länge sedan att jag hade tro på befallningen och att jag inte hade tro på skälen till den som framkastats.’

När [han] blev tillfrågad om han rent av syftade på skäl som hade getts av generalauktoriteter, svarade [han]:

’Jag syftar på skäl som getts av generalauktoriteter och skäl som utvecklats närmare … av andra. Alla de olika skälen föreföll mig som om man tog onödiga risker. … Låt oss inte göra det misstag som har gjorts tidigare, här och inom andra områden, att försöka ge skäl till uppenbarelser. Skälen visar sig vara människogivna i stor utsträckning. Det är uppenbarelserna vi stöder som Herrens vilja och däri ligger trygghet’ [”Apostles Talk about Reasons for Lifting Ban”, Daily Herald, Provo, Utah, 5 juni 1988, s. 21 (AP)]” (Dallin H. Oaks, Life’s Lessons Learned [2011], s. 68–69).

Officiellt tillkännagivande – 2. Vi behöver inte veta alla svaren, men vi bör hålla oss à jour med det som vi vet

Äldste Paul V. Johnson i de sjuttios kvorum har gett följande råd till evangelielärare:

”Det är inte skadligt för en elev att upptäcka att läraren inte har svaret på allting, bara denne känner till svaren på de grundläggande frågorna och har ett starkt vittnesbörd. När ängeln frågade Nephi om han förstod Guds nedlåtelse svarade Nephi: ’Jag vet att han älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder’ (1 Ne. 11:17). Även om vi inte vet svaret på en viss fråga kan vi påminna våra elever om det som vi vet.

En annan utmaning som vi ställs inför, särskilt om vi har undervisat en viss tid, är tendensen att hålla fast vid gamla uppfattningar och gamla förklaringar. Det är mycket bättre om vi håller oss informerade om kyrkans nuvarande inställning. Ett av de bästa sätten att göra detta är att bekanta sig med materialet på LDS.org (mormonnewsroom.org). …

Jag anställdes i seminariet och institutet sommaren 1978. I juni den sommaren tillkännagavs uppenbarelsen att prästadömet var tillgängligt för alla värdiga manliga medlemmar. I augusti samma år talade äldste Bruce R. McConkie, en medlem i de tolvs kvorum, till seminarie- och institutpersonal under en sammankomst som den här. Han framhöll hur uppenbarelsen hade förändrat vår förståelse av detta ämne. Han sa:

’Glöm allting jag har sagt eller vad president Brigham Young eller president George Q. Cannon eller någon annan sagt i det förflutna som strider mot nuvarande uppenbarelse. Vi talade med begränsad insikt och utan det ljus och den kunskap som nu har kommit in i världen.

Vi får vår sanning och vårt ljus rad på rad och bud på bud. Vi har nu fått en ny flod av intelligens och ljus om detta särskilda ämne och det avlägsnar allt mörker och alla tidigare synpunkter och tankar. De spelar ingen roll längre.

Det har inte den minsta betydelse vad någon någonsin sagt i … detta ämne före den första dagen i juni detta år (1978)’ (”All Are Alike unto God” [KUV-symposium om Mormons bok, 18 aug. 1978], s. 2; LDS.org).

Låt oss hålla oss à jour med det ljus vi har fått” (se ”Ett mönster för att lära sig andliga ting” [tal till KUV-lärare, 7 aug. 2012], LDS.org).

Officiellt tillkännagivande – 2. ”Herren [har] nu gjort sin vilja känd”

Några medlemmar i de tolv apostlarnas kvorum beskrev senare vad de upplevde den 1 juni 1978 när uppenbarelsen mottogs. President Gordon B. Hinckley, medlem av de tolv apostlarnas kvorum vid tillfället i fråga, vittnade:

”Det var en helig och helgad atmosfär i rummet. Det kändes som om en kanal öppnades mellan den himmelska tronen och Guds profet som stod på knä och vädjade tillsammans med sina bröder. … Genom den Helige Andens kraft fick denne profet en förvissning om att det han bad om var rätt, att tiden hade kommit och att prästadömets underbara välsignelser nu skulle erbjudas alla värdiga män överallt oavsett härkomst.

Alla män i böneringen fick veta samma sak genom den Helige Anden. …

Ingen av oss som var med vid det tillfället har varit densamme efter det. Inte heller har kyrkan varit densamma” (”Priesthood Restoration”, Ensign, okt. 1988, s. 70).

Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum vittnade på liknande sätt:

”Vid detta tillfälle [när uppenbarelsen i Officiellt tillkännagivande – 2 togs emot], på grund av de enträgna bönerna och tron och därför att tiden hade kommit, utgöt Herren i sin försyn den Helige Anden över första presidentskapet och de tolv på ett förunderligt sätt, ja, utöver någonting som någon av de då närvarande någonsin hade upplevt. Uppenbarelsen gavs till kyrkans president, den gavs också till var och en som var närvarande” (”All Are Alike unto God” [tal till KUV-lärare, 18 aug. 1978], s. 3, LDS.org).

Officiellt tillkännagivande – 2. För ytterligare information

För ytterligare information om Officiellt tillkännagivande – 2, gå till Gospel Topics [Evangelieämnen] på LDS.org och sök efter ”race and the priesthood”.