Lektion 57

Läran och förbunden 50

Inledning

När Joseph Smith anlände till Kirtland, Ohio, lade han märke till att ”en del underliga föreställningar och falska andar hade smugit sig in ibland” några av de heliga. Han började undervisa med ”varsamhet och … visdom” för att övervinna dessa ting (se History of the Church, 1:146). Äldste Parley P. Pratt återvände från en missionsresa och observerade liknande beteende bland kyrkans grenar utanför Kirtland. Han och andra äldster gick till Joseph Smith för att få vägledning (se History of the Church, 1:170). Profeten rådfrågade Herren i maj 1831 och fick den uppenbarelse som står i Läran och förbunden 50. I den här uppenbarelsen gav Herren de heliga anvisning om att undervisa och ta emot evangeliet genom sanningens ande.

Lektionsförslag

Läran och förbunden 50:1–9

Herren varnar kyrkans äldster för falska andar

Be eleverna föreställa sig att de är på ett sakramentsmöte där några vuxna medlemmar står på bänkarna och talar högt, medan andra rullar runt på golvet.

• Hur skulle ni känna er? Vad tror ni skulle hända med Anden under sådana omständigheter? (Se till att diskussionen inte övergår i kritik mot andra religioner där människor ägnar sig åt sådana aktiviteter.)

Förklara att när Joseph Smith först anlände till Kirtland såg han att några av de heliga blivit bedragna då de under en tid varit utan ett tydligt ledarskap. Följden blev att ”en del underliga föreställningar och falska andar hade smugit sig in ibland” dem (History of the Church, 1:146). De nya medlemmarna i Kirtlandområdet hade infört märkliga, högljudda och förvirrande aktiviteter i sina gudstjänster. Dessa aktiviteter rörde upp människornas känslor, men de var inte uppbyggande. En del av kyrkans äldster förstod inte vad som hände, så de bad profeten om råd. Han rådfrågade Herren och fick en uppenbarelse som skulle hjälpa de heliga att bygga upp varandra när de undervisade om och lärde sig evangeliets sanningar.

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 50:1–3. Be klassen följa med i texten och hitta källan till detta inflytande bland de heliga.

• Vad var källan till det här inflytandet?

• Varför försökte Satan bedra de heliga enligt vers 3?

Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 50:4–9 och hitta Herrens varning om några personer bland kyrkans medlemmar i Ohio.

• Vilka ord använde Herren för att beskriva vissa medlemmar i kyrkan vid den här tiden?

• Vad är en hycklare? Hur kan hyckleri ge makt åt motståndaren?

• Vad skulle enligt Herren hända med hycklarna? (Se L&F 50:6, 8.)

Läran och förbunden 50:10–36

Prästadömsbärarna får instruktioner om hur de ska undervisa och lära genom Anden

Skriv följande frågor på tavlan:

Vad krävs för att kunna undervisa effektivt om evangeliet?

Vad krävs för att kunna lära sig effektivt om evangeliet?

Låt eleverna besvara frågorna. Skriv huvudpunkterna i deras svar på tavlan under varje fråga. Dela upp klassen i två grupper. Låt en grupp tyst läsa Läran och förbunden 50:13–20 och leta efter svar till den första frågan. Låt den andra gruppen tyst läsa Läran och förbunden 50:13–20 och leta efter svar till den andra frågan. Efter en stund ber du eleverna berätta vad de hittat.

• Vilket grundvillkor för undervisning och inlärning av evangeliet upprepas i dessa verser? (Behovet av Anden.)

• Vilka av den Helige Andens uppgifter nämns i Läran och förbunden 50:14? (Eleverna bör uttrycka att den Helige Anden är Hjälparen och att den Helige Anden undervisar om sanningen.)

• Vad tror ni det innebär att undervisa om evangeliet ”genom Anden” (L&F 50:14)? Vad tror ni det innebär att undervisa ”på annat sätt” (L&F 50:17)?

Be eleverna tänka på tillfällen de haft att undervisa om evangeliet. De kanske tänker på undervisning hemma, tillsammans med vänner, på seminariet, i kyrkan, eller som hemlärare. Be några elever berätta om upplevelser de haft när de känt hur Anden väglett dem när de skulle undervisa om evangeliet eller bära sina vittnesbörd.

• Vad tror ni det innebär att ”ta emot [sanningens ord] genom sanningens ande (se L&F 50:19)? Vad tror ni det innebär att ta emot det på ”något annat sätt” (L&F 50:19)?

• Vad kan ni göra för att bli bättre på att ta emot evangeliet när det undervisas genom Anden?

Be en elev läsa upp följande berättelse av äldste Jack H. Goaslind i de sjuttios kvorum. Be klassen lyssna efter hur vi kan bli bättre på att ta emot sanningens ord genom Anden.

”Hur många av er har till exempel valt ’den uttråkade ställningen’ på sakramentsmötet? Ni vet hur den ser ut: framåtböjd, hakan i händerna och armbågarna på knäna, och man tittar tomt i golvet. Har det någonsin slagit er att ni själva väljer om mötet ska bli intressant eller inte? …

President Spencer W. Kimball sa att gudsdyrkan ’är ett personligt ansvar och oavsett vad som sägs från talarstolen så kan man, om man önskar dyrka Herren i anda och sanning, göra detta. … Om du tycker att mötet är misslyckat, är det du som misslyckats. Ingen kan dyrka åt dig. Du måste själv närma dig Herren’ (se Nordstjärnan, juli 1978, s. 5).

En ung man beskrev hur han för första gången upplevde gudsdyrkans ande. Han hade varit delvis aktiv under sina år i aronska prästadömet. När han kom till sakramentsmötet, brukade han sitta längst bak tillsammans med några av sina vänner, och han var knappast vördnadsfull. En dag kom han lite för sent, och det fanns inga lediga platser bland hans vänner. Han satte sig ensam. För första gången i sitt liv blundade han under bönerna. Han sjöng med i psalmerna, lyssnade till sakramentsbönerna och ägnade talarna sin uppmärksamhet. Ungefär halvvägs genom det första talet märkte han hur han fick tårar i ögonen. En smula förlägen såg han sig försiktigt om. Ingen annan verkade rörd. Han var inte riktigt säker på vad som höll på att hända, men denna upplevelse förändrade livet för honom. Under detta möte påbörjade han sin andliga förberedelse för sin mission. Han kände något, och lyckligtvis handlade han i enlighet med dessa känslor och fick på så sätt behålla dem” (”Kristi unga efterföljare”, Nordstjärnan, juli 1991, s. 46).

Be eleverna berätta vilka delar av den här berättelsen som gjorde intryck på dem. När några har berättat kan du föreslå att de skriver ner ett specifikt sätt varpå de kan förbättra sina ansträngningar att lära genom Anden.

Be eleverna begrunda hur de kan avgöra om de undervisar och lär sig genom Anden eller inte. Be sedan en elev läsa upp Läran och förbunden 50:21–22 och be klassen leta efter Herrens instruktion om hur man avgör det.

• Vad händer när vi undervisar och lär oss genom Anden?

• Vad tror ni det innebär att bli ”uppbyggda och glädjas med varandra”? När har ni fått uppleva det?

• Hur skulle ni sammanfatta Herrens undervisning i Läran och förbunden 50:13–22? (Eleverna bör urskilja följande princip: När vi undervisar och lär oss genom Anden, förstår vi varandra och blir uppbyggda och gläds med varandra. Skriv den här principen på tavlan.)

Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 50:23–25. Be dem leta efter skillnaden mellan vad som händer när man undervisar genom Anden och när man undervisar och lär sig ”på något annat sätt” (L&F 50:17). Be eleverna berätta vad de hittat.

• Hur beskrev Herren sådan undervisning som inte bygger upp?

• Hur beskrev Herren sådan undervisning som ”är av Gud”(L&F 50:24)? Hur skulle vi välsignas om vi tar emot sådan undervisning?

• Vilken lära undervisas om i de här verserna? (Eleverna bör urskilja följande lärosats: Det som kommer från Gud lyser upp och bygger upp, men det som inte är av Gud för med sig förvirring och mörker. Skriv den här principen på tavlan.)

• När har ni känt att något ni hört, sett eller upplevt inte var av Gud? Hur hjälpte Anden er att inse det?

Förklara för eleverna att de kommer få höra och se budskap som är avsedda att skada deras tro. Principerna de lär sig idag kan stärka dem mot budskapen. Berätta gärna om en upplevelse du haft när Anden hjälpt dig urskilja att ett budskap inte var av Gud.

Sammanfatta Läran och förbunden 50:26–36 med att förklara att Herren gav prästadömsbärarna råd om kraften och ansvaret som följer med ordinationen. Han sa att prästadömsbärarna ska tjäna varandra och hålla sig rena. När de gör det ger Herren dem makten att övervinna falska andar liknande dem som fanns bland de heliga vid tiden för den här uppenbarelsen.

Läran och förbunden 50:37–46

Herren uppmuntrar de heliga att fortsätta växa till i nåd och sanning, och han försäkrar dem att han är med dem

Visa bilden Familjebön (Evangeliebilder [2008], nr 112; se även LDS.org). Peka på den minste pojken och ställ följande frågor:

• Kan ni föreställa er den här lille pojken tjäna som heltidsmissionär när han blir äldre? Vad i bilden tyder på att han kommer att vara beredd att tjäna?

• Hur liknar vi den här lille pojken, med tanke på det arbete Herren har i beredskap för var och en av oss?

Påpeka att Läran och förbunden 50:37–40 innehåller Herrens råd till några av äldsterna som var närvarade när uppenbarelsen togs emot. Be en elev läsa upp vers 40. Be klassen följa med i texten och se vilket råd Herren gav de här äldsterna.

• Varför kallade Herren de här äldsterna för ”små barn”, enligt vers 40? Hur är vi som små barn?

• Vad tror ni det betyder att ”växa till i nåd”? Vad tror ni det betyder att växa till ”i kunskap om sanningen”?

• Vad lär vi oss av de här verserna om de välsignelser Frälsaren vill att vi ska ta emot? (Eleverna bör komma fram till följande princip: Frälsaren vill att vi ska växa till i nåd och kunskap om sanningen.)

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 50:41–46. Be klassen leta efter ord av tröst och försäkran som Herren gav dessa äldster och oss.

• Vad betyder det för er när Herren säger ”ni är mina”? Hur kan denna försäkran hjälpa oss att ”inte frukta” (se L&F 50:41)?

• Vilka andra löften i de här verserna är betydelsefulla för er?

Avsluta med att bära vittnesbörd om principerna som lärts ut under lektionen. Uppmuntra eleverna att mer fullständigt undervisa och lära sig genom Anden.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Läran och förbunden 50. Hur profeten Joseph Smith fick den här uppenbarelsen

Äldste Parley P. Pratt gav en beskrivning av hur Joseph Smith dikterade den uppenbarelse som nu står i Läran och förbunden 50. Det här är en av de mest detaljerade beskrivningar vi har av hur profeten dikterade uppenbarelser. Äldste Pratt sa:

”Varje mening framsades långsamt och mycket tydligt, och med en paus efter varje mening, tillräckligt lång för att den skulle hinna nedtecknas av en vanlig skrivare med vanlig skrift. …

Det förekom aldrig någon tvekan, upprepning eller att man läste tillbaka för att få sammanhanget … och jag var där och kunde bevittna diktamen av flera budskap på åtskilliga sidor var” (Autobiography of Parley P. Pratt, red. av Parley P. Pratt Jr. [1938], s. 62).

När Joseph Smith hade dikterat en uppenbarelse, läste han alltid igenom den skrivna versionen och sökte inspiration till att göra ändringar som behövdes.

Läran och förbunden 50. ”Underliga föreställningar och falska andar” hade kommit bland de heliga

John Whitmer beskrev några av de ”underliga föreställningarna och falska andarna” (History of the Church, 1:146) bland de heliga i Kirtland våren 1831:

”En del hade syner men kunde inte säga vad de såg, andra inbillade sig att de hade Labans svärd och svingade det [som en soldat till häst]. Andra uppträdde som indianer i färd med att skalpera, andra kanade på golvet med en orms snabbhet, vilket de kallade för att segla med båt till lamaniterna för att predika evangeliet. Och många andra fåfänga och dåraktiga handlingar utfördes som är opassande och gagnlösa att nämna” (Documents, Volym 1: juli 1828 – juni 1831, vol. 1 i serien Documents i The Joseph Smith Papers [2013], s. 305).

Läran och förbunden 50:13–14, 17. Predika genom sanningens Ande

Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum förklarade vad vi måste göra innan vi kan undervisa genom Anden:

”Vi måste studera skrifterna. Vi måste studera de levande profeternas lärdomar. Vi måste lära oss allt vi kan för att göra oss presentabla och förståeliga. … Förberedelserna är en förutsättning för att vi ska kunna undervisa genom Anden” (”Undervisa och lär genom Anden”, Liahona, maj 1999, s. 18–19).

President Henry B. Eyring i första presidentskapet gav insikt och undervisning för att hjälpa oss undervisa genom Anden:

”Läran får sin kraft när den Helige Anden bekräftar att den är sann. …

Eftersom vi behöver den Helige Andens kraft, måste vi vara varsamma och försiktiga så att vi inte undervisar om något annat än den sanna läran. Den Helige Anden är sanningens ande. Han bekräftar det vi undervisar om när vi undviker att spekulera och göra egna tolkningar. Detta kan vara svårt att låta bli. Du älskar personen som du försöker påverka. Han eller hon kanske inte har brytt sig om läran tidigare. Det är frestande att försöka med något nytt eller uppseendeväckande. Men vi inbjuder den Helige Anden som vår ledsagare när vi är noga med att bara undervisa om den sanna läran” (”Undervisa om den sanna läran”, Liahona, apr. 2009, s. 4).

Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum illustrerade skillnaden mellan att undervisa genom Anden och genom vårt intellekt:

”För några år sedan hade jag ett uppdrag i Mexiko och Centralamerika som liknade områdespresidentens. …

En söndag … besökte jag ett prästadömsmöte i en gren där en ödmjuk, oskolad mexikansk prästadömsledare kämpade för att förmedla evangeliets sanningar. Det var tydligt att de hade berört honom djupt. Jag lade märke till hans innerliga önskan att förmedla dessa principer. Han insåg vilken stor betydelse de hade för hans älskade bröder. Han läste ur lektionsboken, men sättet varpå han gjorde det var med äkta kärlek till Frälsaren och dem han undervisade. Denna kärlek, uppriktighet och ärliga avsikt inbjöd den Helige Anden att fylla rummet. …

Senare besökte jag söndagsskoleklassen i den församling som min familj gick till. En välutbildad universitetsprofessor höll lektionen. Det blev en påfallande kontrast till vad jag var med om på grenens prästadömsmöte. Det verkade som om läraren avsiktligt hade valt svårfattliga hänvisningar och ovanliga exempel för att utveckla sitt tilldelade ämne – Joseph Smiths liv. Jag hade ett bestämt intryck av att han använde undervisningstillfället för att imponera på klassen med sin stora kunskap. … Han verkade inte lika inställd på att förmedla principer som den ödmjuke prästadömsledaren hade gjort. …

Ödmjukheten hos den mexikanske prästadömsledaren var nödvändig för att han skulle kunna användas som redskap för en andlig förmedling av sanningar” (”Helping Others to Be Spiritually Led” [tal till religionslärare, 11 aug., 1998], s. 10–11, LDS.org).

Läran och förbunden 50:19–20. Ta emot genom Anden

President J. Reuben Clark i första presidentskapet lät oss förstå att vi har en viktig roll i att avgöra om en talare undervisar genom Anden eller inte:

”Vi kan enbart avgöra när talarna ’manas av den Helige Anden’ när vi själva ’manas av den Helige Anden’.

På sätt och vis skiftar detta fullständigt ansvaret från dem till oss när det gäller att avgöra när de talar på detta sätt” (”When Are Church Leaders’ Words Entitled to Claim of Scripture?” Church News, 31 juli 1954, s. 9).

Äldste Joseph B. Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum talade om elevernas ansvar att lära sig effektivt:

”Ju oftare klassens medlemmar läser sina läsuppgifter i skrifterna, desto oftare tar de med sig skrifterna till klassen, och ju oftare de diskuterar vad evangeliet egentligen betyder i deras liv, desto större blir deras inspiration, tillväxt och glädje när de försöker lösa sina personliga problem och övervinna sina svårigheter” (”Teaching by the Spirit”, Ensign, jan. 1989, s. 15).

A. Roger Merrill, Söndagsskolans generalpresident, betonade vårt fundamentala behov av att lära genom Anden.

”Jag har kommit att bättre förstå hur viktigt det är att ta emot genom Anden. Ofta inriktar vi oss, och det med rätta, på vikten av att undervisa genom Anden. Men vi bör komma ihåg att Herren har lagt lika stor, om inte större, vikt vid att ta emot genom Anden (se L&F 50:17–22)” (se ”Ta emot genom Anden”, Liahona, nov. 2006, s. 93).

Äldste Jack H. Goaslind i de sjuttios kvorum berättade följande berättelse för att illustrera att vi alla har förmågan att välja om vi ska lära oss genom Anden eller inte.

”För flera år sedan hörde jag talas om en god broder som beskrev vilken inställning han hade när president David O. McKay höll det avslutande talet vid generalkonferensen. Det var en kvav eftermiddag och detta var de femte mötet han var på. Han satt på balkongen och hade mycket svårt att hålla tankarna i styr. Han lade märke till en man som satt i mitten och som hade somnat med tillbakalutat huvud och öppen mun. Det slog honom att om han var på tabernaklets tak, kunde han spotta ner genom ett av ventilationshålen rakt ner i munnen på den sovande mannen. Vilken härlig tanke! Efter mötet hörde han hur två män talade om sina upplevelser av president McKays tal. De var påtagligt rörda av vad de hade hört. Han tänkte för sig själv: Dessa två bröder hade en fantastisk andlig upplevelse, men vad gjorde jag? Funderade på att jag kunde spotta från taket!” (”Kristi unga efterföljare”, Nordstjärnan, juli 1991, s. 46).