Lektion 121: Kyrkan flyttar till norra Missouri

Lektion 121

Kyrkan flyttar till norra Missouri

Inledning

År 1837 och 1838 ledde profeten Joseph Smith och andra ledare kyrkan genom en svår period. Till följd av ekonomiska påfrestningar, girighet, kritik och förföljelse avföll 10 till 15 procent av de heliga i Kirtland, Ohio och norra Missouri, bland annat några framstående ledare i kyrkan. Trofasta heliga i Ohio började flytta för att förena sig med de heliga i norra Missouri. Denna lektion kan hjälpa eleverna förstå och lära sig från historiska händelser och ge dem insikter om uppenbarelserna som togs emot under den här perioden.

Lektionsförslag

Avfall och staden Far West

Under en period av avfall och förföljelse flyttar trofasta heliga till norra Missouri.

Skriv följande fråga på tavlan före lektionen: Stärks vår tro genom svårigheter och prövningar eller får de oss att tappa tron? Du kan också rita en karta på tavlan som visar var Kirtland, Ohio och andra bosättningar i norra Missouri ligger.

Börja lektionen med att be eleverna besvara frågan på tavlan. Efter att eleverna delat med sig av sina tankar förklarar du att en period av prövningar under 1837 och 1838 ledde till att många heliga ställdes inför denna fråga. Förklara att eleverna under den här lektionen får lära sig om dessa svåra händelser och hur de heliga reagerade på dem. Be eleverna begrunda hur vår reaktion på prövningar kan antingen stärka eller försvaga vår tro på Jesus Kristus.

Du kan även förklara för elever att denna lektion kan hjälpa dem förstå den historiska ramen för uppenbarelserna de kommer att studera i Läran och förbunden 113–123

Peka på Missouri på kartan. Förklara att när de heliga drevs ut ur Jackson County i Missouri 1833 välkomnade och hjälpte invånarna i grannlänet Clay County flera av dem i tron att de heliga endast skulle stanna en kort tid. Men när de heliga hade bott där i nästan tre år började invånarna trycka på för att få dem att lämna länet.

Peka på Kirtland, Ohio på kartan. Förklara att 1837, året efter att templet i Kirtland hade invigts, drabbades de heliga av svårigheter som prövade deras tro. Ett antal heliga avföll och lämnade kyrkan, däribland flera framstående ledare i kyrkan.

Dela upp klassen i två grupper. Ge en kopia av följande historiska översikter till varje grupp. (Om klassen är stor kan du dela upp eleverna i fyra eller sex grupper och ge varje grupp en kopia av en av översikterna. Detta gör att fler elever kan delta i diskussionen.) Be varje grupp läsa översikten tillsammans och diskutera frågorna i slutet. Utse en person i varje grupp till att leda diskussionen och hjälpa gruppen att skriva ner en princip de senare kan dela med sig av till klassen.

Historisk översikt 1 – Avfall i Kirtland

År 1837 fick de heliga i Kirtland, Ohio ekonomiska problem. För att hjälpa de heliga bli mer ekonomiskt oberoende bildade Joseph Smith och andra ledare i kyrkan ett företag som var som en bank och kallade det för Kirtland Safety Society. På grund av den utbredda ekonomiska depressionen på den tiden gick många banker i konkurs i hela landet. Kirtland Safety Society gick samma öde till mötes under hösten 1837. Två hundra av bankens investerare förlorade nästan allt, och Joseph Smith förlorade mest av alla. Trots att Kirtland Safety Society inte hade bildats av kyrkan ansåg några av de heliga att kyrkan eller profeten ägde banken och lade skulden för sina egna ekonomiska problem på Joseph Smith. Några började till och med att kalla honom för en fallen profet. Men trots att banken gick i konkurs fortsatte många som förlorat sina pengar i tron och fortsatte att stödja profeten. (Se Kyrkans historia i tidernas fullbordan [Kyrkans utbildningsverksamhet, elevens studievägledning, 2002], s. 171–173.)

En anda av avfall och kritik började sprida sig bland många av de heliga. Brigham Young berättade om ett tillfälle då några av kyrkans ledare och heliga samlades för att avsätta Joseph Smith och utse en ny profet:

”Flera av de tolv, vittnena till Mormons bok och andra auktoriteter i kyrkan höll ett rådslag i det övre rummet i templet. Den fråga de ville behandla var hur man skulle kunna avsätta profeten Joseph och sätta in David Whitmer som kyrkans president. … Jag ställde mig upp och sa tydligt och med eftertryck att Joseph var en profet, och att jag visste det, och att de fick smäda och förtala honom så mycket de ville, men de kunde inte omintetgöra Guds profets kallelse. De kunde bara göra slut på sin egen auktoritet, klippa av tråden som band dem till profeten och vid Gud och sänka sig själva ner i helvetet” (Manuscript History of Brigham Young 1801–1844, red. Elden Jay Watson [1968], 15–16).

Före juni 1838 hade omkring 200–300 avfällingar lämnat kyrkan, bland annat fyra apostlar, de tre vittnena till Mormons bok och en medlem av första presidentskapet (se Kyrkans historia i tidernas fullbordan, s. 177). Men de flesta heliga under den här perioden av prövningar fortsatte att vara trofasta, som till exempel Brigham Young. De stärktes av Herren och förblev trogna sina vittnesbörd. Flera av dem som lämnade kyrkan under denna period av avfall återvände senare och begärde att få förenas med Herrens kyrka igen. Bland dem fanns Oliver Cowdery, Martin Harris, Luke Johnson och Frederick G. Williams.

Under dessa problem i Kirtland försökte några avfällingar döda Joseph Smith. Varnade av Anden lämnade han och Sidney Rigdon staden under natten den 12 januari 1838. Deras fiender förföljde dem i flera dagar, men Herren beskyddade dem. De anlände tillsammans med sina familjer till Far West i Missouri den 14 mars 1838.

Samtala om följande frågor i gruppen:

Vad lär vi oss för principer från dessa historiska händelser?
Vad skulle du ha gjort för att förbli trofast till profeten under denna period av kritiserande?
När har du blivit stärkt i din tro på Jesus Kristus genom att uthärda en prövning med tro?
På vilka sätt har du varit andligt beskyddad när du följt profeten?

Historisk översikt 2 – ledarskap i norra Missouri

Sommaren 1836 när invånarna av Clay County i Missouri utövade påtryckningar på de heliga att hitta ett mer permanent hem använde John Whitmer och William W Phelps, de två rådgivarna i Missouris stavspresidentskap, pengar för att köpa land på en plats som kallades Far West i norra Missouri. När de sedan erbjöd ankommande heliga jordstycken sålde de jordstyckena med en liten vinst som de behöll själva. Upprörda över detta och andra överträdelser avlöste högrådet i Missouri stavspresidentskapet från sina ämbeten.

Joseph Smith stödde högrådets beslut och William W Phelps blev förolämpad. I november 1838 undertecknade broder Phelps en försäkran mot profeten. Denna försäkran bidrog till att Joseph Smith och några andra arresterades och sattes i Libertyfängelset över vintern. Broder Phelps uteslöts ur kyrkan kort efter det.

Joseph Smith och de som var med honom genomgick ett väldigt lidande inte bara på grund av de brutala förhållandena som rådde i fängelset utan även av rapporter om att de heliga drevs ut ur sina hem och led svår förföljelse. Pöbelhoparna i Missouri förstörde egendom och liv utan att guvernören ingrep, bland annat under massakern av 17 personer vid en kvarn som ägdes av en man som kallades Jacob Haun.

William W. Phelps led andligen för sina handlingar och han skrev ett brev till Joseph Smith och bad om förlåtelse ett år senare. Profeten svarade:

”Det är sant att vi har fått lida mycket på grund av det du gjort.

Dock har kalken blivit tömd, Faderns vilja har skett och vi lever fortfarande, för vilket vi tackar Herren. …

Då jag tror att din bekännelse är äkta och din omvändelse genuin, skall jag med glädje på nytt erbjuda dig vår gemenskap och fröjda mig över den förlorade sonens återkomst. …

’Kom och förena dig med oss, käre broder, då vi nu inte längre är i strid med varandra,

Ty vi var en gång vänner och har äntligen blivit det igen’” (i History of the Church, 4:163, s. 164).

Samtala om följande frågor i gruppen:

Varför är det svårt att förlåta en vän som har förrått dig och orsakat dig smärta?
Vilka principer kan vi lära oss av Joseph Smiths exempel?
Vilka andra lärdomar får vi från den här erfarenheten?

Efter att grupperna haft tid att läsa och samtala om de historiska översikterna ber du dem återge den historia de har lärt sig och de principer som de har hittat för klassen. Medan de undervisar ber du dem skriva principerna på tavlan. Dessa principer kan innehålla följande: När vi väljer att bemöta prövningar med tro istället för tvivel, kan våra vittnesbörd stärkas; när vi stödjer profeten och följer hans råd tar vi emot andlig trygghet som binder oss till Gud (se historisk översikt 1). När vi förlåter andra kan Herren läka våra relationer (se historisk översikt 2).

När eleverna nämner principer kan du ställa följdfrågor för att hjälpa dem förstå och känna vikten av de här sanningarna. Dessa frågor kan innehålla följande:

Varför är det viktigt att vi kommer ihåg den här principen?
Hur skulle du förklara den här sanningen för en vän?
När har du varit med om eller sett ett exempel på den här principen?

För att hjälpa eleverna tillämpa de sanningar de har lärt sig ber du dem välja en eller två av de principer grupperna har hittat. Be dem sedan att skriva ett svar till följande fråga i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker.

Vad ska jag göra annorlunda på grund av den princip eller principer jag lärt mig om idag?

Händelser som ledde fram till att de heliga stängdes ute från norra Missouri

Be eleverna räcka upp handen om de någon gång har sett en medlem i kyrkan göra ett val som givit en annan person en negativ bild av kyrkan. (Be dem inte att dela med sig av sina erfarenheter.) Du kan även låta elever fundera på hur deras egna handlingar har påverkat andras intryck av kyrkan.

Varför är det viktigt för oss att tänka på hur vårt agerande och våra ord påverkar bilden av kyrkan?

Förklara att år 1838 bidrog agerandet och orden från en del medlemmar i kyrkan till de negativa känslor som en del av invånarna i Missouri hade gentemot de sista dagars heliga. Förse eleverna med kopior på följande historiska översikt, och be en elev läsa den för klassen. Be eleverna följa med i texten och se vad några av de heliga sa eller gjorde som skadade kyrkan och dess medlemmar. Be gärna eleverna ta en paus efter varje stycke. Ställ följande frågor till eleverna vid varje paus:

Vad gjorde eller sa några av de heliga som orsakade negativa reaktioner mot kyrkan?

År 1837 och 1838 började missnöjda och uteslutna medlemmar i kyrkan som bodde bland de heliga i Far West stämma kyrkan och dess ledare och trakassera kyrkan. Några av de heliga började bli otåliga med dessa avfällingar. I juni 1838 brast Sidney Rigdon ut i ett hetlevrat tal som kallats ”saltpredikan”. Han hänvisade till Matteus 5:13 och sa att om saltet förlorar sin sälta duger det inte till annat än att kastas ut. Han menade att de som lämnat kyrkan borde stötas bort av de heliga. Dessutom undertecknade 84 medlemmar i kyrkan ett dokument som befallde avfällingarna att lämna länet. Två veckor senare, den 4 juli, höll Sidney Rigdon ett tal där han lovade att de heliga skulle försvara sig om det så ledde till ett ”utrotningskrig”. Trots att båda dessa tal tycktes motsäga Herrens instruktioner om att ”söka fred” (L&F 105:38) publicerades de och orsakade stor oro utanför kyrkan. (Se Kyrkans historia i tidernas fullbordan, s. 191–192.)

När en grupp heliga försökte rösta i Gallatin i Missouri, den 6 Augusti 1838, knuffades de åt sidan av en grupp missouribor och en man från trakten slog en av de heliga. De heliga slog tillbaka och ett antal män på båda sidor skadades. Denna incident ledde till ytterligare konflikter och hot och spädde på missförstånden mellan de sista dagars heliga och deras grannar i Missouri.

Under den här tiden förestavade Sampson Avard, en nybliven medlem, hemliga eder för dem som tillsammans med honom bildade rövarbandet daniterna. Avard gav dem i uppgift att råna och plundra missouriborna och hävdade att det skulle bygga upp Guds rike. Avard övertygade sina efterföljare om att hans instruktioner kom från första presidentskapet. Sanningen kom senare fram och Avard uteslöts. Avards handlingar skadade kyrkans anseende svårt och bidrog till att profeten fängslades i Liberty.

I oktober 1838 resulterade en strid mellan några medlemmar i kyrkan och Missouris milismän i dödsfall på båda sidor. Överdrivna rapporter om striden nådde fram till guvernör Lilburn W. Boggs, guvernör i staten Missouri, som sedan utfärdade det som idag är känt som utrotningsordern: ”Mormonerna måste behandlas som fiender och måste utrotas eller drivas ut ur staten, om nödvändigt för allmänhetens bästa” (citerad i History of the Church, 3:175). Inom kort omringades staden Far West av en milis fem gånger större än de heligas styrkor. Joseph Smith och andra ledare i kyrkan sattes i fängelse i Liberty, där de blev kvar hela vintern. Resten av de heliga tvingades lämna staten.

Varför är det viktigt för oss att förstå att en del av förföljelsen de heliga fick genomlida var orsakade av medlemmars handlingar?
Vad kan dessa händelser lära oss om hur våra handlingar och ord kan påverka andra? (När eleverna svarar kan du betona följande princip: Våra handlingar och ord kan påverka hur andra ser på Jesu Kristi Kyrka. Du kan be eleverna läsa Alma 39:11.)

Be några elever berätta om sådant de upplevt när de har sett hur en persons ord eller handlingar har lett till att någon fått en positiv bild av kyrkan.

Avsluta med att återkoppla till frågan som du skrev på tavlan i början av lektionen. Be elever berätta vad de har lärt sig om att vår reaktion på utmaningar och prövningar antingen kan stärka eller försvaga vår tro. Bär ditt vittnesbörd om kraften som kommer av att förbli trofast mot evangeliet under svåra tider.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Beskrivning av avfallets tid i Kirtland

Under 1837 plågade en mörk anda några av medlemmarna i kyrkan i Kirtland i Ohio:

”Vid denna tidpunkt hade en anda av spekulationer i mark och fastigheter av alla slag, som var utbredd över hela nationen, slagit rot i kyrkan. Frukterna av denna ande som var elaka antaganden, att finna fel hos andra, splittring, oenighet och avfall följde i snabb takt och det verkade som att jordens och helvetets alla krafter förenade sitt inflytande för att i synnerhet slutgiltigt störta kyrkan” (History of the Church, 2:487).

Eliza R. Snow, som bodde i Kirtland under denna tid och senare tjänade som Hjälpföreningens andra president, beskrev perioden i Kirtland:

”Många som hade varit ödmjuka och trofasta och utfört varje plikt, redo att utföra varje kallelse från prästadömet, fick en högmodig anda och var upphöjda i sina hjärtans stolthet. Allteftersom de heliga tog del av världslig kärlek och anda drog sig Herrens Ande bort från deras hjärtan och de fylldes med stolthet och hat mot dem som vidmakthöll sin integritet” (Biography and Family Record of Lorenzo Snow [1884], 20)

Brigham Young beskrev stämningen i kyrkan under 1837 och hans ansträngningar att försvara profeten Joseph Smith:

”Vid denna tid var det många av de tolv som påverkades av en anda av spekulation, missnöje och avfall, och den trängde sig in i samtliga kvorum i kyrkan. Den var så genomgripande att det var svårt för någon att tydligt se den rätta vägen. …

Detta var en kris då jord och helvete tycktes förena sig för att tillintetgöra profeten och Guds kyrka. Tron hos många av de starkaste männen i kyrkan sviktade.

Under denna mörkrets belägring stod jag vid Josephs sida, och med all den visdom och kraft som Gud förlänade mig gjorde jag mitt yttersta för att stödja Guds tjänare och ena kyrkans kvorum” (Manuscript History of Brigham Young 1801–1844, red. av Elden J Watson [1968], s. 15, 16–17).

Faktorer som bidrog till de ekonomiska svårigheterna i Kirtland.

År 1837 fick girighet fäste i hjärtat hos några av kyrkans medlemmar och även hos några framstående ledare i Kirtland. Pengar av guld och silver var en bristvara. Människor använde papperspengar från ett antal banker i området. För att hjälpa de heliga bli mer ekonomiskt oberoende bildade Joseph Smith och andra ledare i kyrkan ett företag som var som en bank och kallade det för Kirtland Safety Society. Flera medlemmar köpte aktier i den nya banken. Inom några månader från det att företaget hade slagit upp sina dörrar startade en finansiell kris, senare kallad ”1837 års panik”, i New York City och spred sig västerut. Det resulterade i att hundratals banker gick omkull, däribland Kirtland Safety Society.

Andra faktorer bidrog till Kirtland Safety Societys instabilitet. Många av de andra bankerna vägrade att acceptera Safety Societys reverser som lagliga betalningsmedel och antimormontidningar stämplade valutan som värdelös. Dessutom utgjordes föreningens huvudsakliga kapital av landområden. Där fanns inte mycket hårdvaluta, som guld och silver, som garanti för valutans värde. Kyrkans fiender förvärvade tillräckligt med reverser för att orsaka bankpanik, vilket tvingade föreningen att ställa in betalning till sina kunder några veckor efter det att de första reverserna utfärdats. Följden blev att Joseph Smith och Sidney Rigdon anklagades för brott mot Ohios banklagar och ställdes inför rätta. Både Joseph och Sidney bötfälldes med 1 000 dollar.

Joseph Smith gjorde allt han kunde för att övertyga investerare om att ge mer kapital för att stödja banken, men slutligen överlät han handhavandet till andra personer. Detta löste emellertid inte problemet. Oerfarna och oärliga förvaltare destabiliserade banken ytterligare. Warren Parrish, bankens kassör och Josephs personlige skrivare, stal över 20 000 dollar.

En spekulationsvåg i Kirtland bidrog också till kyrkans ekonomiska problem. Med möjlighet till förmodat lättförtjänta pengar, som de lånade av banken, skuldsatte sig många människor för att köpa mark som de sedan skulle sälja med betydande vinst.

Till hösten 1837 var Kirtland Safety Society tvungna att slå igen. Hundratals personer förlorade nästan allt de hade investerat, och Joseph Smith förlorade mest av alla. Eftersom Safety Society ansågs vara en kyrkans bank eller profetens bank, beskyllde några av de heliga Joseph Smith för sina ekonomiska problem och började även kalla honom för en fallen profet. Andra som också förlorade pengar framhärdade i tron och fortsatte stödja profeten. (Se Kyrkans historia i tidernas fullbordan [Kyrkans utbildningsverksamhet, elevens studievägledning, 2002], s. 171–173.)