Läran och förbunden 51–52

Inledning

När några av de heliga som flyttade in från de östra staterna började anlända till Ohio i maj 1831 uppenbarade Herren Läran och förbunden 51 för Joseph Smith till Edward Partridge. Gruppen som kom från Colesville i New York fick anvisning om att bege sig till Thompson i Ohio, där de skulle leva efter helgelselagen. Vid slutet av kyrkans fjärde konferens, som hölls i juni 1831 i Kirtland, befallde Herren Joseph Smith och andra äldster att färdas två och två till Missouri och predika längs vägen. I uppenbarelsen som står i Läran och förbunden 52 kallade Herren varje par och gav dem ett mönster för att undvika att bli bedragna.

Lektionsförslag

Läran och förbunden 51:1–20

Herren ger biskop Edward Partridge föreskrifter om hur han ska möta de heligas timliga behov.

För att få eleverna börja tänka på resultatet av att efterleva helgelselagen ber du dem besvara följande frågor i par eller små grupper eller som klass.

Vilken är den mest enade grupp ni varit med i? Hur vet man om en grupp människor är enade? Vilka vanor eller händelser gör att gruppen blir mer enad?

Förklara att de heliga som hade flyttat från New York började anlända till Ohio på våren 1831. En grupp kom från Colesville i New York efter stora uppoffringar. Den här gruppen fick anvisning om att slå sig ner i Thompson i Ohio och att leva enligt helgelselagen. Be eleverna föreställa sig den sammanhållning som kan uppstå när en grupp har gjort uppoffringar tillsammans för att följa Herrens vilja.

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 51:1–3. Be klassen följa med i texten och se vad biskop Edward Partridge hade för ansvar.

Vilka ansvar hade biskop Partridge? (Påpeka gärna att ”lika åt var och en i förhållande till hans familj” i vers 3 inte betyder att varje sista dagars helig skulle få samma hjälp. Biskopen skulle ta hänsyn till varje familjs situation individuellt och ”utse åt” dem vad de behövde. De var jämställda eftersom biskopen visade samma hänsyn till och omsorg om varje familj.)

Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 51:9 och se vad Herren förklarade att två avsedda resultat av att leva enligt helgelselagen var.

Vad förväntar sig Herren av sitt folk? (Eleverna bör uttrycka följande princip: Herren förväntar sig att hans folk ska handla ärligt mot andra och vara enade.)

Sammanfatta Läran och förbunden 51:10–20 med att förklara att Herren instruerade biskop Partridge om att skapa ett förrådshus där överskottsvaror kunde förvaras. Han förklarade att han hade helgat landet åt de heliga ”för en kort tid” (L&F 51:16). Även om de inte visste hur länge de skulle stanna där, skulle de ”uppträda i detta land som om de skulle stanna i många år” (L&F 51:17) och vara trofasta, visa och rättfärdiga förvaltare över det som blivit dem givna. Du kan påpeka att i vers 10, avser ordet församling en annan gren av kyrkan (se L&F 51:10, fotnot a; se även L&F 20:81; 45:64).

Läran och förbunden 52:1–13, 22–36

Herren befaller profeten och andra äldster att resa till Missouri och att predika evangeliet under resan.

Före lektionen förbereder du tre ledtrådar, som var och en leder till nästa. Till exempel kan den första ledtråden vara att eleverna ska leta efter den andra ledtråden under eller inuti ett föremål någonstans i klassrummet. Den andra ledtråden skulle kunna leda dem till den tredje ledtråden någonstans i klassrummet. På den tredje ledtråden ska det stå: ”Läs Läran och förbunden 52:1–6. Hitta en princip som påminner om den här aktiviteten.”

Tejpa upp den första ledtråden på tavlan och skriv följande instruktion bredvid den: Följ den här ledtråden för att se hur man får ständig vägledning från Herren.

När eleverna har läst den första ledtråden, ber du dem följa instruktionerna för att hitta den andra ledtråden. Be dem sedan läsa den andra ledtrådens instruktioner och leta efter den tredje ledtråden.

Innan eleverna följer den tredje ledtrådens instruktioner förklarar du att skriftstället de ska söka i innehåller instruktioner som gavs till Joseph Smith och andra prästadömsledare vid en konferens som hölls för kyrkan i Kirtland i Ohio i juni 1831. Påminn eleverna om att Herren tidigare hade uppenbarat att de heliga skulle upprätta en stad vid namn Sion (se L&F 28:9) men att han ännu inte hade uppenbarat dess plats.

Be eleverna följa instruktionerna i den tredje ledtråden. Låt några elever turas om att läsa upp Läran och förbunden 52:1–6. Be klassen följa med i texten och leta efter en princip som påminner om den aktivitet de just slutförde.

Vad kan hända när vi är trofasta mot Guds instruktioner, enligt vers 4–5? (När vi trofast följer Guds instruktioner uppenbarar han mer av sin vilja för oss. Skriv den här principen på tavlan.)
Hur påminde aktiviteten om den här principen? (När eleverna följde varje anvisning fick de ytterligare anvisningar, vilket så småningom ledde dem till det svar de sökte.)
Vilka fördelar tycker ni det finns med att få Herrens vägledning och sanning lite i taget i stället för allt på en gång?

Be de elever som har upplevt den här principen att berätta om sina upplevelser eller vittna om att den är sann. Berätta gärna om en egen upplevelse eller bär ditt vittnesbörd. Uppmuntra eleverna att skriva ner en fråga, ett bekymmer eller ett beslut de står inför som de skulle vilja ha Herrens hjälp och vägledning i. Be dem sedan begrunda och skriva ner den vägledning Herren gett dem och som de kan hörsamma bättre för att inbjuda ytterligare vägledning från honom.

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 52:7–10. Be klassen följa med i texten och leta efter instruktioner som Herren gav några av prästadömsbärarna innan de reste till Missouri.

Vad instruerades dessa prästadömsbärare att göra medan de reste?

Läran och förbunden 52:14–21, 36

Herren uppenbarar ett mönster som hjälper oss undvika att bli bedragna av Satan

Påminn eleverna om att Herren i uppenbarelsen som står i Läran och förbunden 50 varnade kyrkans äldster för falska andar och gav instruktioner som skulle hjälpa de heliga att bygga upp varandra när de undervisade om och lärde sig evangeliets sanningar.

Förklara att Herren i Läran och förbunden 52:14–21 uppenbarade ytterligare instruktioner som skulle styrka kyrkans medlemmar, och särskilt dem som han hade kallat att predika under resan till Missouri.

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 52:14. Be klassen följa med i texten och hitta de ord Herren använde för att beskriva det han skulle undervisa om. (”Ett mönster för allt”.)

Vad är ett mönster? (En modell vi kan följa för att uppnå ett visst resultat.)
Vilken orsak gav Herren till att han visade det här mönstret?

Dela upp klassen i par. Låt kamraterna turas om att läsa upp Läran och förbunden 52:15–19. Be dem leta efter handlingar och egenskaper Herren sa skulle hjälpa hans folk undvika att bli bedragna av Satan. Efter en stund ber du dem berätta vad de hittat. Be en elev skriva elevernas svar på tavlan.

När eleverna har svarat kanske du vill förklara eller be dem förklara vad följande ord betyder: ”med en botfärdig ande” (L&F 52:15) syftar på en person som har en ångerfull attityd; ”lyder mina förordningar” (L&F 52:15) syftar på en person som tar emot Herrens förrättningar och håller de tillhörande förbunden; ”vars språk är milt och uppbyggande” (L&F 52:16) syftar på en person vars språk är ödmjukt och lyfter eller bygger upp andra; ”skälver under min kraft” (L&F 52:17) beskriver en person som känner vördnad för Guds kraft; och ”bära … frukter” (L&F 52:17) syftar på en person som åstadkommer något gott (såsom ”lovprisning och visdom”) genom att följa de uppenbarelser som Gud har gett.

Ge elevparen tid att diskutera hur de skulle sammanfatta sanningarna som undervisas i Läran och förbunden 52:14–19? Efter en stund ber du dem berätta vilka sanningar de hittat. Eleverna kan ge olika svar, men betona gärna följande princip: För att undvika bli bedragen av Satan måste man lyda Herrens förordningar och leva enligt de uppenbarelser han gett.

Påminn eleverna om att när Herren uppenbarade det här mönstret för att undvika att bli bedragen talade han till en grupp prästadömsbärare som skulle predika evangeliet för andra.

Varför tror ni det är viktigt att de som undervisar andra om evangeliet följer mönstret Herren uppenbarade i de här verserna? (Så att de kan undervisa genom Anden.)

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 52:36. Be klassen följa med i texten och titta efter ytterligare instruktioner som Herren gav i den här uppenbarelsen. Be dem berätta vad de hittar.

Vad befallde Herren kyrkans äldster att förkunna?
Varför kan vi ha förtroende för en ledare eller lärare som lever enligt det mönster Herren beskrev i vers 14–19 och som bara lär ut det som profeterna och apostlarna har undervisat om?

Du kan föreslå att eleverna tänker på hur medlemmarna i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum visar det här mönstret.

Läran och förbunden 52:37–44

Herren ger råd till de ledare som skulle stanna kvar i Ohio

Förklara att även om Herren kallade många av de första prästadömsbärarna att predika på vägen till Missouri, skulle många andra äldster stanna kvar i Ohio. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 52:39–40. Be klassen följa med i texten och se vilka instruktioner Herren gav de äldster som skulle stanna kvar i Ohio.

Vilka ansvarsuppgifter gav Herren äldsterna som var kvar i Ohio?
Vad tror ni det betyder att ”komma … ihåg de fattiga och behövande”? Varför är det inte tillräckligt att bara tänka på någon som är behövande för att uppfylla det här rådet från Herren?
Vad sade Herren om dem som inte uppfyller sina ansvarsuppgifter?
Vilken princip lär vi oss av de här verserna om att vara en sann Herrens lärjunge? (Även om eleverna använder andra ord, bör de identifiera följande princip: Jesu Kristi lärjungar vakar över och tar hand om dem som är fattiga, behövande, sjuka och lidande.)

Be eleverna tänka på personer de känner som de anser vara Jesu Kristi lärjungar. Be några elever berätta hur någon de tänker på vakar över och tar hand om behövande. Uttryck gärna tacksamheten du känner för dem som har vakat över och hjälpt dig när du behövt det.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Läran och förbunden 52:14–19. Ett exempel på trofasthetens mönster

Äldste Paul E. Koelliker i de sjuttios kvorum återgav följande berättelse som innehåller ett exempel på hur vi kan påverka andra positivt när vi lever enligt mönstret i Läran och förbunden 52:14–19:

”Mönster är mallar, förebilder, steg eller banor vi följer för att det vi gör ska stämma överens med Guds avsikter. Om vi följer dem förblir vi ödmjuka och vakna och kan skilja mellan den Helige Andens röst och röster som distraherar och leder oss bort. …

När vi lever efter evangeliet efter det mönster som Herren Jesus Kristus undervisade om, ökar vår förmåga att hjälpa andra. Följande händelse är ett exempel på hur den här principen kan fungera.

Två unga missionärer knackade på en dörr i hopp om att finna någon som ville ta emot deras budskap. Dörren öppnades och en ganska storväxt man kom ut och sa, inte helt vänligt: ’Sa jag inte att ni inte skulle knacka på hos mig en gång till. Jag varnade er och sa att om ni någonsin kom tillbaka så skulle det inte bli roligt för er. Låt mig vara i fred!’ Han stängde snabbt dörren.

När äldsterna gick därifrån lade den äldre och erfarnare missionären armen om den yngre missionärens axlar för att trösta och uppmuntra honom. Utan att de visste om det iakttog mannen dem genom fönstret för att vara säker på att de hade begripit. Han trodde att de skulle skratta och göra sig lustiga över hans bryska bemötande. Men när han såg hur vänliga missionärerna var mot varandra så veknade hans hjärta omedelbart. Han öppnade dörren igen och bad missionärerna komma tillbaka och lämna sitt budskap” (”Han älskar oss verkligen”, Liahona, maj 2012, s. 17).

Läran och förbunden 52:33–34. ”Den som är trofast … skall bli bevarad och välsignas”

”Lydia Clisbee Partridge gav en redogörelse för de omständigheter som rådde när hennes make, Edward, fick denna uppenbarade befallning. Alla deras barn hade smittats med mässlingen av några av de nyanlända medlemmarna från New York som bodde hos deras familj. Hon skrev att deras ’äldsta dotter låg sjuk i lunginflammation och när hennes tillstånd var som värst kallades min make genom uppenbarelse att resa med ett antal andra till Missouri för att hitta en samlingsplats för de heliga. De icke-troende trodde att han var galen, för annars borde han inte ha rest. Och jag tänkte själv att jag hade anledning att tro att mina prövningar bara hade börjat, vilket [de] hade, men liksom med alla andra prövningar följdes den här av välsignelser, för vår dotter återhämtade sig’ (Partridge, genealogiska uppteckningar, s. 6)” (Documents, Volym 1: juli 1828 – januari 1831, vol. 1 i serien Documents i The Joseph Smith Papers [2013], s. 330).