Lektion 149: Läran och förbunden 136:19–42

Lektion 149

Läran och förbunden 136:19–42

Inledning

Brigham Young fick uppenbarelsen som står i Läran och förbunden 136 i Winter Quarters i Nebraska i januari 1847. Den här lektionen handlar om Läran och förbunden 136:19–42 som innehåller Herrens instruktioner till de heliga om hur de skulle arbeta tillsammans samt få hans beskydd på resan västerut.

Lektionsförslag

Läran och förbunden 136:19–29

Herren undervisar de heliga om hur de ska agera under färden

Inled lektionen med att ställa följande frågor:

Vilka tillfällen har ni att umgås med andra människor i grupp? (Tänkbara svar är i familjen, på lektioner med prästadömskvorum och unga kvinnor, i idrottslag, skolklasser och arbetslag.)
Vilka positiva sidor finns det av att arbeta med andra i grupp?

Förklara att när de heliga tvingades lämna Nauvoo tidigt år 1846 och började bege sig västerut, var många oförberedda för färden. De heliga var till en början utspridda över flera mil, vilket minskade deras förmåga att hjälpa varandra. I en uppenbarelse som Brigham Young fick i Winter Quarters omkring ett år senare, befallde Herren de heliga att organisera sig så att de kunde hjälpa varandra när de fortsatte sin färd.

Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 136:2, 8–10 och sedan berätta hur Herren sa att de heliga skulle hjälpa varandra.

Påpeka att även om arbete i grupp innebär att vi kan hjälpa varandra, kan det också skapa utmaningar.

Vilka utmaningar har ni upplevt att det finns med att arbeta i grupp?

Dela upp klassen i par. Be varje par läsa Läran och förbunden 136:19–27 tillsammans. Be dem leta efter Herrens anvisningar till de heliga när de färdades och arbetade tillsammans. Efter en stund ställer du följande frågor till klassen:

Vilka anvisningar hittade ni som skulle hjälpa de heliga att färdas och arbeta tillsammans? Varför tror ni de här anvisningarna var nödvändiga?
Hur kan ni tillämpa de här anvisningarna när ni interagerar och arbetar med andra människor?
Vilka blir konsekvenserna av att inte följa de här råden?

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 136:23–24. Be klassen följa med i texten. Du kan behöva förklara varför Herren sa att de heliga skulle ”upphöra med dryckenskap” till och med efter att de hade tagit emot Visdomsordet. Påminn dem om att de heliga utvecklades gradvis i att hålla Visdomsordet. Till skillnad från i dag, förbjöds sista dagars heliga inte att konsumera alla alkoholhaltiga drycker när uppenbarelsen i Läran och förbunden 136 gavs.

Vad bör våra ord göra för dem omkring oss, enligt vers 24? (Eleverna bör lyfta fram följande sanning: Våra ord bör bygga upp andra.)
Varför tror ni det kan ha varit viktigt för de heliga att använda uppbyggande ord när de färdades tillsammans?
När har ni hört något använda ord som bygger upp en annan människa?

Be eleverna tänka på vad de kan säga som kan lyfta upp andra omkring dem.

Låt två elever läsa upp varsin del av följande redogörelser för de heligas upplevelser under färden. Be klassen tänka på dessa trofasta heligas karaktär.

Mary Ann Weston Maughan skrev:

”Vi var tvungna att begrava två i vårt sällskap som dog av kolera i morse, en man vid namn Brown och ett barn. Det finns fler sjuka i lägret. Har haft Platte River inom synhåll hela dagen. Reste 24 kilometer, slog läger vid Salt Creek. Inom kort hade några i vårt sällskap förlorat ett till barn. De begravde det i skymningen på flodstranden. Det finns fler sjuka. Det gör oss ont att behöva begrava våra vänner på det här viset längs vägen. Mycket varmt väder” (Mary Ann Weston Maughan journal, 3 vol., 21 juni 1850, 2:1, släkthistoriska biblioteket, Salt Lake City; stavning, skrivning med stor begynnelsebokstav och interpunktion moderniserad).

Clarissa Young Spencer (Brigham Youngs dotter) skrev:

”En av fars mest framstående förtjänster som ledare var hur han skötte sitt folks timliga och sociala välbefinnande utöver att vägleda dem i deras andliga behov. På den stora vandringen över slätterna, när alla utom de svagaste gick största delen av vägen, samlades de heliga runt lägerelden för kvällsunderhållning om vädret var det minsta gynnsamt. Där sjöngs sånger, musik spelades av fiolspelare och män och kvinnor glömde tröttheten av att ha vandrat omkring två och en halv mil genom obanad öken, när de dansade kadrilj tillsammans. Det var hans sätt att hålla ’moralen’ uppe innan sådana uttryck ens hade myntats” (med Mabel Harmer, One Who Was Valiant [1940], s. 162).

Hur skulle ni beskriva de här trofasta pionjärerna utifrån de här redogörelserna?

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 136:28–29.

Fråga eleverna vilket råd de här verserna innehåller. Efter att eleverna berättat vad de hittat skriver du följande sanningar på tavlan: Om vi är glada bör vi prisa och tacka vår himmelske Fader. Om vi är sorgsna, ska vi be att våra själar kan glädjas.

Hur tror ni att de här principerna hjälpte de heliga på deras färd?
Hur kan de här principerna hjälpa oss i dag?

Be eleverna tänka på tillfällen när vår himmelske Fader har besvarat deras böner genom att hjälpa dem vara glada. Be några elever berätta om sina upplevelser.

Uppmuntra eleverna att prisa och tacka Herren när de är lyckliga och att be om hjälp när de är sorgsna.

Läran och förbunden 136:30–42

Herren uppmuntrar de heliga och befaller dem att vara flitiga i att hålla alla hans bud

Påminn eleverna om att de heliga hade utstått stora prövningar och visste att deras fortsatta färd också skulle bli en stor utmaning.

Vad tror ni hjälpte de heliga att förbli trofasta till och med under sådana omständigheter?

Dela upp eleverna i två grupper. Be den första gruppen läsa Läran och förbunden 136:30–33. Be den andra gruppen läsa Läran och förbunden 136:34–40. Be båda grupper leta efter principer som kan ha uppmuntrat de heliga.

Efter en stund ber du elever från varje grupp att rapportera. Skriv upp deras svar på tavlan. I deras svar kan följande principer och lärosatser tänkas ingå:

Vi ska inte frukta våra fiender eftersom de är i Herrens händer.

Våra prövningar förbereder oss för att ta emot den härlighet Gud har för oss.

Om vi ödmjukar oss och åkallar Gud ska Anden upplysa oss.

Om vi är trofasta i att hålla alla de ord Herren har gett oss får vi en dag se hans härlighet.

Herren ger oss sitt ord genom sina profeter.

Herren kan befria oss från våra fiender.

Hur tror ni att de här principerna hjälpte de heliga att förbli trofasta?
Hur kan de här principerna hjälpa oss förbli trofasta under våra egna svåra upplevelser?

Be eleverna att snabbt titta igenom principerna på tavlan. Be dem fundera över vilket övergripande budskap de heliga kan ha lärt sig. Be eleverna att svara. Eleverna kanske nämner flera olika budskap, men hjälp dem förstå att Herren gav de heliga en försäkran om att allt skulle ordna sig.

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 136:41–42. Be klassen följa med i texten och leta efter ytterligare uppmuntran och råd från Herren.

Hur kan Herrens budskap i vers 41 ha lugnat de heliga?
Vad kan vi lära oss av Herrens bud i vers 42? (När eleverna har svarat skriver du följande princip på tavlan: Om vi är flitiga i att hålla Herrens bud, kommer inte Herrens dom över oss, vår tro blir stark och våra fiender triumferar inte över oss.)
Hur kan den här principen ha hjälpt de heliga på deras färd? Hur kan den hjälpa oss?

Förklara att de heliga lydde Herrens bud. Den första gruppen pionjärer lämnade Winter Quarters den 5 april 1847. De färdades mer än 160 mil och anlände till Saltsjödalen i slutet på juli 1847. Den 24 juli 1847 ankom president Brigham Young till dalen och fick bekräftelse på att de heliga hade funnit sitt nya hem. Han åkte baktill i Wilford Woodruffs vagn vid tillfället eftersom han var sjuk i feber.

Be en elev läsa upp president Wilford Woodruffs redogörelse för när Brigham Young såg Saltsjödalen:

”När vi kom … och såg hela dalen vände jag min vagn, öppnade den åt väster och president Young reste sig upp från sin bädd och såg ut över området. Han såg ut över sceneriet framför oss och var försänkt i en syn under flera minuter. Han hade tidigare sett dalen i en syn och vid detta tillfälle såg han Sions och Israels framtida storhet. … När synen var över sa han: ’Det är nog. Detta är den rätta platsen. Fortsätt’” (Kyrkans presidenters lärdomar: Wilford Woodruff [2005], s. 145).

Varför tror ni det var viktigt för Brigham Young och de heliga att få bekräftelse på att Saltsjödalen var rätt plats att bosätta sig på?

Avsluta med att uppmuntra eleverna att sträva efter att hålla alla buden och lyssna efter Herrens försäkran i sina liv.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Läran och förbunden 136:24. ”Upphör med dryckenskap”

En del av de sista dagars heliga pionjärerna använde ämnen som förbjuds i Visdomsordet, såsom alkohol och tobak. Herren gav inte Visdomsordet som ett bud till de heliga från början (se L&F 89:2). President Joseph F. Smith förklarade:

”Om [Visdomsordet] hade getts som en befallning, så skulle det föra varje människa som använde dessa giftiga ting under fördömelse. Alltså var Herren nådig och gav dem möjlighet att övervinna sina begär innan han förde dem under lagen” (Conference Report, okt. 1913, s. 14).

Med tanke på detta bör vi vara försiktiga med att döma en del av den tidiga kyrkans ledare och medlemmar som använde ämnen som förbjuds i Visdomsordet. Under hela kyrkans tidiga historia uppmuntrade ledarna de heliga att leva mer fullständigt efter Visdomsordet. På en generalkonferens i september 1851 uppmanade Brigham Young medlemmarna att formellt sluta förbund om att avstå från te, kaffe, tobak, whisky och ”alla ting nämnda i Visdomsordet” (se ”Minutes of the General Conference”, Millennial Star, 1 feb. 1852, s. 35). 1919 införde första presidentskapet, under president Heber J. Grants ledning, kravet att leva efter Visdomsordet för att kunna få en tempelrekommendation (se Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, sammanst. av James R. Clark, 6 vol. [1965–1975], 5:163). Visdomsordet fortsätter att vara ett viktigt bud i dag och att lyda det är en förutsättning för dop, tempelbesök, missionärstjänst och annat värdigt tjänande i kyrkan.

Läran och förbunden 136:33. ”Min Ande är utsänd … för att upplysa de ödmjuka och botfärdiga”

Medan president Brigham Young befann sig i Winter Quarters, visade sig Joseph Smith för honom i en dröm och sa:

”Säg åt medlemmarna att vara ödmjuka och trofasta och se till att behålla Herrens Ande, så skall den leda dem rätt. Var försiktiga och avvisa inte den milda och stilla rösten. Den skall lära er vad ni ska göra och vart ni ska gå. Den skall ge er rikets frukter. Säg åt bröderna att låta sig övertygas så att när den Helige Anden kommer till dem, deras hjärtan är redo att ta emot den. De kan skilja Herrens Ande från alla andra andrar. Den viskar frid och glädje till deras själar. Den tar bort illvilja, hat, avund, stridighet och allt ont från deras hjärtan, och deras hela önskan blir att göra gott, frambringa rättfärdighet och bygga upp Guds rike. Tala om för bröderna att om de vill följa Herrens ande, så går de den rätta vägen. Se till att tala om för folket att de ska behålla Herrens Ande. Om de gör det blir de just sådana som de skapades av vår Fader i himlen innan de kom till världen. …

Säg till folket att behålla Herrens Ande och följa den, så kommer den att leda dem rätt” (Manuscript History of Brigham Young, 1846–1847, sammanst. av Elden J. Watson [1971], s. 529–530).

Vid ett annat tillfälle, innan de heliga lämnade Nauvoo, visade sig profeten Joseph Smith för president Young i en syn och visade honom var han skulle bygga ett samhälle i Saltsjödalen. President George A. Smith i de tolvs kvorum berättade:

”[Han såg] Joseph Smith i en syn som visade honom det berg som vi nu kallar för Ensign Peak, omedelbart norr om Salt Lake City. Ett baner kom ner över denna bergstopp och Joseph sa: ’Bygg staden nedanför den plats där baneret står, då kommer ni att ha framgång och fred’” (”Historical Discourse”, Deseret News, 30 juni 1869, s. 248).