Läran och förbunden 85–86

Inledning

I slutet av november 1832 hade några heliga flyttat till Sion men hade inte helgat sina egendomar så som Herren hade befallt. Eftersom de inte hade helgat sina egendomar hade de inte mottagit sin arvedel enligt kyrkans fastställda ordning. Profeten Joseph Smith skrev om det här i ett inspirerat brev till William W Phelps, daterat 27 november 1832. En del av det här brevet är nedtecknat i Läran och förbunden 85. Senare, den 6 december 1832, tog Joseph Smith emot uppenbarelsen som nedtecknades i Läran och förbunden 86 medan han arbetade med den inspirerade översättningen av Bibeln. Den här uppenbarelsen gav ytterligare förklaring av liknelsen om vetet och ogräset och prästadömets roll i att hjälpa Herren att samla de rättfärdiga i de sista dagarna.

Lektionsförslag

Läran och förbunden 85

Herrens sekreterare ska föra en uppteckning över Guds folk

Be eleverna att föreställa sig att de just fått en plats i laguppställningen i ett idrottslag. (Du kan nämna en framstående sport i ert land och ett populärt lag inom den sporten.) Efter några dagars spel med det här laget märker de att en lagmedlem spelar själviskt, några lagmedlemmar spelar inte sina positioner rätt och andra ignorerar tränaren.

Varför kan det bli svårt för det här laget att vinna? Vad kan behöva förändras så att laget kan spela bättre?

Förklara att en liknande situation började uppstå 1832 när allt fler heliga började anlända till Missouri. Tidigare uppenbarelser hade föreskrivit att Sions stad skulle byggas i Jackson County i Missouri, enligt Herrens lagar och under ledning av prästadömet. Enligt dessa lagar skulle kyrkans medlemmar inte resa till Sion om de inte fått ett särskilt tillstånd från kyrkans ledare. När de sedan anlände skulle de helga alla sina pengar och egendomar till kyrkan och få en arvedel av biskopen. Dessutom skulle de hålla Guds bud. (Se L&F 64:34–35; 72:15–19, 24–26.)

För att hjälpa eleverna förstå sammanhanget kring uppenbarelsen som nedtecknats i Läran och förbunden 85, förklara att många heliga i Missouri levde i harmoni med de lagar Herrens bestämt för byggandet av Sion. Några medlemmar bröt dock mot Herrens bud att helga sina egendomar och reste till Sion utan att motta något tillstånd från sina ledare. På grund av det kunde de inte få sin arvedel.

Varför kan de ha varit svårt att etablera Sions stad under de här förhållandena?

Förklara att till svar på de här svårigheterna i Missouri sände Joseph Smith ett brev till William W. Phelps, en ledare i kyrkan som bodde i Independence vid den tiden (se kapitelöverskriften till Läran och förbunden 85).

Förklara att profetens brev gav instruktioner till Herrens sekreterare, John Whitmer, som bodde i Missouri. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 85:1–2. Be eleverna följa med i texten och se vad Herren instruerade kyrkans sekreterare i Missouri att göra.

Vad skulle sekreteraren föra uppteckningar över?

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 85:3–5. Be eleverna följa med i texten och se vilka Herren sa inte skulle ha sina namn inskrivna i kyrkans uppteckningar.

Vilka människor skulle inte ha sina namn inskrivna i kyrkans uppteckningar?

Förklara att precis som uppteckningar fördes på Joseph Smiths tid, för kyrkan uppteckningar i dag. Ett syfte med det är att bevara en uppteckning över namnen på de trofasta och en redogörelse över deras arbete.

Vad måste vi göra för att våra namn ska skrivas in som trofasta medlemmar i kyrkan?

Skriv följande sanning på tavlan när eleverna svarat: Om vi följer Guds bud skrivs våra namn in i kyrkans uppteckningar som trofasta medlemmar. Förklara att de rättfärdigas gärningar som upptecknas på jorden också upptecknas i himlen i det som kallas livets bok (se L&F 128:6–7). Be eleverna ögna igenom Läran och förbunden 85:5, 9, 11 och urskilja andra titlar som användes för att beskriva de uppteckningar som görs på jorden över de trofasta. Be dem berätta vad de hittat.

För att hjälpa eleverna känna vikten av sanningen som du skrivit på tavlan, be dem föreställa sig att de planerar att närvara vid ett prestigefyllt evenemang. Fråga hur de skulle känna sig om de kom till evenemanget men inte släpptes in för att deras namn inte stod på inbjudningslistan.

Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 85:9–11 och föreställa sig hur det skulle kännas att upptäcka att deras namn saknas i minnesboken.

Vad tror du det innebär att de vilkas namn inte är inskrivna ”inte [får] någon arvedel” bland de heliga? (De kommer att inte att få de välsignelser som ges till de trofasta.)
Vad kan orsaka att kyrkans medlemmar får sina namn borttagna från lagboken enligt vers 11?
Hur skulle ni sammanfatta vad ni lärt er om vikten av att ha ert namn inskrivet som en trofast medlem i kyrkan?

Vittna om att uppteckningar förs både här på jorden och i himlen. Vi kommer att stå till svars för våra handlingar och vår trofasthet till Guds lagar. Be eleverna fundera över sin inställning till och lydnad mot Guds lagar.

Läran och förbunden 86

Frälsaren förklarar liknelsen om ogräset

Innan lektionen kan du be en elev läsa Matteus 13:24–30 och vara beredd att sammanfatta liknelsen om vetet och ogräset för klassen. Skriv följande ord på tavlan: vete, ogräs, åker, de som sår säd, fienden.

Efter att den utvalda eleven sammanfattat liknelsen ställer du följande frågor till klassen:

Vad representerar vetet och ogräset? (Vetet representerar de rättfärdiga och ogräset de ogudaktiga [se Matt. 13:38].)
Varför väntade mannen i liknelsen med att ta bort ogräset?

Visa den tillhörande bilden av vete och ogräs eller rita den på tavlan. Förklara att ogräset var giftigt. Vetet och ogräset är nästan identiska som skott, men kan särskiljas när de mognar. Om en skördeman skulle försöka dra upp ogräset innan vetet och ogräset mognat, skulle han troligen ha förstört mycket av vetet också.

Be några elever att turas om att läsa upp ur Läran och förbunden 86:1–6. Be eleverna följa med i texten och hitta vad fältet, de som sår säd och fienden betyder. Be eleverna berätta vad de lärde sig.

Hur skulle ni sammanfatta vad liknelsen betyder utifrån Herrens förklaring av symbolerna?

Förklara att Joseph Smith såg över och redigerade den inspirerade revideringen av Bibeln (Joseph Smiths översättning) när han fick den här uppenbarelsen. Uppenbarelsen i Läran och förbunden 86 utvecklar liknelsen som finns i Matteus 13:24–30. Exempelvis, i Läran och förbunden 86 lär vi oss att de som sår i liknelsen representerar Frälsarens apostlar (se v. 2) och ogräset kväver ”vetet och driver kyrkan ut i öknen” (v. 3). Vi lär oss också att ”i de sista dagarna” kommer nytt vete att börja ”skjuta upp” (v. 4). Sådden av ogräset kan representera avfallet och det uppskjutande nya vetet kan representera återställelsen.

Påpeka att i liknelsen undervisar herren sina tjänare att först samla ihop ogräset för att bränna det och sedan samla in vetet till logen (se Matt. 13:27–30). Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 86:7 för att upptäcka en insikt den här uppenbarelse ger som förtydligar ordningen på insamlingen.

Vad lär vi oss från vers 7 om ordningen på insamlingen?
Vad lär det här oss om vad som ska hända med de rättfärdiga och de orättfärdiga i de sista dagarna? (Eleverna bör urskilja följande lärosats: Herren kommer att samla de rättfärdiga i de sista dagarna och sedan förgöra de ogudaktiga vid sin andra ankomst.)

Visa bilderna Missionärer: Äldster och Missionärer: Systrar (Evangeliebilder [2009], nr 109, 110; se även LDS.org).

Vad har dessa bilder med liknelsen om vetet och ogräset att göra? (Hjälp eleverna förstå att vi kan bistå vid insamlingen av de rättfärdiga genom att dela med oss av evangeliet.)

Förklara att om vi minns på hur många sätt vi är välsignade som medlemmar i Herrens kyrka kan det öka vår önskan att dela de här välsignelserna med andra. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 86:8–10. Be eleverna följa med i texten och se hur vi har blivit välsignade som medlemmar i Herrens kyrka.

Hur har vi blivit välsignade som medlemmar i Herrens kyrka enligt vers 8–10?

Uppmärksamma frasen ”ni är rättmätiga arvingar” i vers 9. Förklara att det betyder att medlemmar i Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga är del av det förbund som Gud slöt med Abraham, genom vilket Abraham blev lovad att hans efterkommande skulle åtnjuta prästadömets välsignelser och skulle dela de här välsignelserna med andra (se Abr. 2:9–11).

Hur har ni välsignats genom prästadömet?

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 86:11 och be klassen att upptäcka hur vi ska hjälpa andra. Be eleverna berätta vad de hittade. Skriv följande princip på tavlan: Vi kan hjälpa andra till frälsning genom att hjälpa dem ta emot prästadömets välsignelser.

Be eleverna berätta om erfarenheter de har haft när de kunnat vara rättfärdiga föredömen för någon annan eller när de hjälpt någon att ta emot prästadömets välsignelser.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Läran och förbunden 85:7–8. Vem är den som ”är mäktig och stark”?

Hänvisningen till en ”mäktig och stark” (L&F 85:7) som ska bringa ordning i Guds hus och hänvisningen till en som ”räcker ut sin hand för att stödja Guds ark” (L&F 85:8) har använts av många avfällingar för att rättfärdiga sitt avfall från kyrkan. De hävdar att olika presidenter för kyrkan har förlorat Guds nåd och är förkastade och att de, avfällingarna, är den som är ”mäktig och stark” kallad av Gud att rätta till allt. Sådana anspråk motsäger skrifternas mening. I ett officiellt uttalande 1905 tog första presidentskapet (Joseph F. Smith, John R. Winder, och Anthon H. Lund) upp omständigheterna som föranledde uppenbarelsen i Läran och förbunden 85:7–8 och dem som de två uttrycken syftar på:

”Det bör först och främst observeras att ämnet för hela detta brev [profetens brev till William W. Phelps], liksom den del därav som senare accepterades som uppenbarelse, gäller kyrkans angelägenheter i Missouri, insamlingen av de heliga till det landet och erhållandet av deras arvedelar under helgelselagen och förvaltarskapet. Profeten behandlar särskilt frågan om vad som ska bli av dem som inte får sina arvedelar genom en handling från biskopen. …

Biskop Partridge var en av bröderna, som – fastän att han var en ytterst värdig man, en som Herren älskade och som profeten beskrev som ’ett mönster av fromhet’ och ’en av Herrens stora män’ – ibland ställde sig i opposition till profeten under dessa tidiga dagar och sökte rätta honom i hans handhavande av kyrkans angelägenheter. Med andra ord, ’räckte han ut sin hand för att stödja Guds ark’. …

Det var medan dessa förhållanden av uppror, avund, stolthet, otro och hårdhet i hjärtat rådde bland bröderna i Sion – Jackson County i Missouri – (biskop Partridge deltog i allt detta), som de uppenbarelsens ord skrevs vilka togs ur brevet till William W. Phelps den 27 november 1832. Den ’man som kallades av Gud och utsågs’ att ’utdela åt de heliga deras arvedel’ – Edward Partridge – var på den tiden upprorisk och försummade sina plikter. Han räckte ’ut sin hand för att stödja Guds ark’. Därför varnades han för Guds domar som väntade och den förutsägelse som gavs att en annan, ’en mäktig och stark,’ skulle sändas av Gud att ta hans plats, att få biskopsämbetet – en som hade detta höga ämbetes ande och kraft vilande på sig, varigenom han skulle få makt att ’bringa ordning i Guds hus och genom lottning fastställa de heligas arvedelar’, med andra ord, en som skulle utföra det arbete som biskop Edward Partridge utsetts till att göra men underlåtit att genomföra. …

Och emedan biskop Edward Partridge, genom sin omvändelse och offer och lidande otvivelaktigt tilläts slippa undan den hotande domen mot honom, att han skulle falla ’för dödens pil likt ett träd som träffas av blixtens skarpa pil’ så kan anledningen att sända en annan att fylla hans plats – ’en mäktig och stark … att bringa ordning i Guds hus och genom lottning fastställa de heligas arvedelar’ – kan också anses vara något passerat och det förhållande som orsakade profetian något avslutat” (i James R. Clarks sammanst., Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 6 delar [1965–1975], 4:112, 113, 115, 117; se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2 uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, 2001], s. 186–187).

L&F 85:8. Vad innebär det att ”stödja Guds ark”?

Uttrycket att ”stödja Guds ark” syftar på ”en händelse som inträffade under Kung Davids regering i det forna Israel. Filistéerna hade tagit förbundsarken i en strid men återlämnade den när de blev slagna med bölder (se 1 Sam. 4–6). David och folket förde senare arken till Jerusalem i ett oxspann, som kördes av Ussa och Ahjo. ’Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse. Och han dog där vid Guds ark’ (2 Sam. 6:6–7; se v 1–11). Arken var en symbol för Guds närvaro, hans härlighet och majestät. När Israel först fick den placerades den i det allra heligaste i tabernaklet och inte ens prästen tilläts närma sig den. Endast högprästen, en symbol för Kristus, kunde närma sig den och då endast efter att ha genomgått en omfattande reningsritual och efter att ha sonat sina synder. …

Hur välmenande Ussa än var, närmade han sig på ett vårdslöst sätt det som han endast kunde komma nära under de strängaste villkor. Han hade ingen tro på Guds makt. Han antog att arken var i fara och glömde därvid att den var den fysiska symbolen för den Gud som har all makt. Vilken människa kan ta på sig att rädda Gud och hans rike genom sin egen ansträngning?

’Ussas brott bestod i det faktum att han hade vidrört arken med världsliga känslor, även om det skedde med en god avsikt, nämligen att förhindra att den välte och föll ner från vagnen. Att vidröra arken, den gudomliga härlighetens tron och det synliga tecknet på Herrens osynliga närhet, var att göra våld på den helige Gudens majestät. ”Ussa var därför en symbol för alla som i god avsikt, mänskligt talat, men med oheliga sinnen, gör intrång på Guds rikes angelägenheter, med tanken att de är i fara och med hoppet att kunna rädda dem” (O. V. Gerlach)’ (Keil and Delitzsch, Commentary, bk. 2: Joshua, Judges, Ruth, 1 and 2 Samuel, ’Second Book of Samuel’, s. 333)” (Doctrine and Covenants Student Manual, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, 2001], s. 188).

Herren hänvisade till den här händelsen i en nutida uppenbarelse för att undervisa om principen att vi inte ska ta på oss själva ansvaret att ge ledning till (”stödja arken”) våra prästadömsledare eller andra som Gud har kallat och utsett (se L&F 85:8). Ändå finns det de som är rädda att arken vacklar och dristar sig till att stödja den. Vissa av kyrkans medlemmar kan se problem och bli frustrerade över det sätt de känner att deras ledare och andra angriper problemen. De kanske känner att trots att de inte har befogenhet att göra det, måste de rätta sin församling eller kanske till och med kyrkan. Men de bästa avsikter rättfärdigar inte sådant ingripande i Herrens kyrka.

President David O McKay lärde:

”Det är inte så lite farligt för oss att gå utanför vår egen sfär och utan myndighet försöka dirigera en broders arbete. Ni minns fallet med Ussa som sträckte ut sin hand för att stötta arken. [Se 1 Krön. 13:7–10.] Han tycktes rättfärdigad, då oxarna snavade, att räcka ut sin hand och stötta denna förbundets symbol. I dag tycker vi att hans straff var mycket hårt. Vare därmed hur som helst, händelsen lär oss en läxa om livet. Låt oss se oss om och se hur snabbt de män som försöker att utan myndighet stötta arken dör, andligt talat. Deras själar blir förbittrade, deras sinnen förvända, deras omdöme bristfälligt och deras andar nedtryckta. Detta är deras ömkansvärda tillstånd vilka försummar sina egna ansvar och använder tiden till att finna fel hos andra” (i Conference Report, apr. 1936, s. 60).