Lektion 83
Apostlagärningarna 2
Inledning
Lärjungarna fylldes av den Helige Anden på pingstdagen och välsignades med tungomålsgåvan när de predikade evangeliet. Petrus förkunnade att Jesus är både ”Herre och Messias” (Apg. 2:36) och uppmanade människor att omvända sig, bli döpta och ta emot den Helige Andens gåva. Omkring tre tusen människor omvändes och döptes den dagen, varefter de fortsatte trofast i kyrkan.
Lektionsförslag
Apostlagärningarna 2:1–13
Jesu Kristi lärjungar fylls av den Helige Anden på pingstdagen
Be eleverna fundera över när de senast hade möjlighet att tala i kyrkan, hålla lektion eller berätta om evangeliet för någon.
-
Vad kan vara en utmaning när det gäller att tala, undervisa eller vittna för andra om Jesu Kristi evangelium?
Uppmana eleverna att leta efter en sanning när de studerar Apostlagärningarna 2:1–13 som kan hjälpa dem när de känner sig oroliga eller rädda för att undervisa eller vittna för andra om det återställda evangeliet.
Förklara att ungefär en vecka efter att Frälsaren hade uppstigit till himlen kom judar från många länder till Jerusalem för att delta i pingsthögtiden och för att tillbe i templet och tacka Herren. Högtiden inträffade 50 dagar efter påskhögtiden och firade säsongens första skörd (se Handledning för skriftstudier, ”Pingst”, scriptures.lds.org).
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 2:1–3. Be klassen följa med i texten och se vad Jesu Kristi lärjungar upplevde på pingstdagen.
-
Vad upplevde lärjungarna på pingstdagen? (Utgjutandet av den Helige Anden.)
-
Hur beskrevs utgjutandet av den Helige Anden?
Förklara att ordet ”tungor” (v. 3) syftar på tungor som är kluvna eller delade eller som ser ut som eldsflammor. Fordom symboliserade elden ofta gudomlig närvaro eller gudomligt inflytande. Det här var ett tecken på att lärjungarna hade tagit emot den Helige Andens gåva, som Frälsaren hade lovat.
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 2:4–8. Be klassen följa med i texten och se vad som hände när lärjungarna fylldes av den Helige Anden.
-
Vad hände när lärjungarna fylldes av den Helige Anden enligt vers 4? (Anden ”ingav dem att tala” och gjorde det möjligt för dem att tala andra språk.)
-
Varför förundrades judar från andra länder över vad de hörde?
Be eleverna ögna igenom Apostlagärningarna 2:9–11 och räkna antalet olika grupper av folk eller nationaliteter som hörde lärjungarna tala i tungor genom den Helige Andens kraft. Be dem berätta vad de hittar. Du kan visa den medföljande kartan för att hjälpa eleverna få en bild av var de här judarna kom ifrån.
Påpeka att enligt vers 11 hörde var och en av dessa grupper om ”Guds väldiga gärningar”, som lärjungarna undervisade om, på sitt eget språk. Du kan behöva förklara att proselyter var icke-judar som hade anslutit sig till den judiska tron.
-
Vad kan hjälpa oss att undervisa och vittna för andra, om vi ser på exemplet med lärjungarnas upplevelse på pingstdagen? (När eleverna har svarat skriver du följande princip på tavlan: När vi fylls av den Helige Anden, hjälper han oss att undervisa och vittna för andra.)
För att hjälpa eleverna förstå den här principen tar du med dig två tomma koppar, en tillbringare med vatten och en bricka till lektionen. Ställ kopparna på brickan så att allt vatten som spills ut hamnar på brickan. Täck sedan över den ena koppen med ett papper eller lock så att inget vatten kan hällas i, och lägg sedan ett föremål (såsom en sten) i den andra koppen så att den nästan fylls av föremålet. Be en elev försöka fylla båda kopparna med vatten från tillbringaren.
-
Om kopparna föreställer oss och vattnet föreställer den Helige Anden, vad kan då pappret (eller locket) och stenen föreställa? Vilka beteenden och attityder kan hindra oss från att fyllas av den Helige Anden?
-
Vad kan vi göra för att fyllas av den Helige Anden så att han kan hjälpa oss undervisa och vittna för andra?
-
Hur har den Helige Anden hjälpt er att undervisa om evangeliet eller bära ert vittnesbörd för andra?
Vittna om principen du skrivit på tavlan och uppmuntra eleverna att tillämpa den genom att söka den Helige Andens sällskap, så att de kan undervisa och vittna för andra.
Sammanfatta Apostlagärningarna 2:12–13 med att förklara att några judar häpnade över vad de hörde, medan andra hånade lärjungarna genom att anklaga dem för att ha druckit för mycket vin.
Apostlagärningarna 2:14–47
Petrus vittnar om Jesus Kristus och undervisar om hur man uppnår frälsning
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 2:14 och be klassen ta reda på vem som började undervisa folkskaran. Be eleverna berätta vad de hittar.
Be eleverna föreställa sig att vara i Petrus situation, stående framför folkskaran.
-
Om ni var i Petrus ställe, vilka evangeliesanningar skulle ni ha undervisat och vittnat om? Varför?
Sammanfatta Apostlagärningarna 2:15–35 med att förklara att Petrus förkunnade att händelserna i samband med tungomålsgåvan och andra Andens uppenbarelser bland lärjungarna var en uppfyllelse och en betydelse av Joels profetia (se Joel 2:28–32). Sedan undervisade och vittnade Petrus för folket med hjälp av några av Kung Davids ord och psalmer.
Skriv följande skriftställehänvisningar och frågor på tavlan:
Apostlagärningarna 2:22–24, 29–33, 36.
Kan ni nämna några viktiga sanningar som Petrus undervisade och vittnade om?
Vad tycker ni är speciellt med Petrus vittnesbörd för judarna?
Dela upp eleverna i par. Be varje par läsa skriftställehänvisningarna på tavlan och diskutera svaren på frågorna. Efter en stund ber du några elever berätta om sina svar för klassen.
Visa en bild som föreställer Petrus förnekelse av Frälsaren (till exempel Petrus förnekelse av Carl Heinrich Bloch, tillgänglig på LDS.org). Be en elev sammanfatta vad Petrus sa och gjorde när han blev utfrågad om sin relation till Jesus, den natt då Frälsaren fängslades (se Luk. 22:54–62).
Petrus förnekelse, av Carl Heinrich Bloch. Med tillstånd av Nationalhistoriska museet i Frederiksborgs slott i Hillerød, Danmark. Kopiering förbjuden.
-
Hur skilde sig Petrus ord och handlingar på pingstdagen från hans beteende den natt då Frälsaren fängslades?
-
Vad tror ni påverkade den här förändringen i Petrus?
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 2:37. Be klassen följa med i texten och se hur Petrus ord påverkade folkskaran.
-
Hur påverkade Petrus ord folkskaran?
Be gärna eleverna att markera orden ”högg det till i hjärtat”. Förklara att den Helige Anden fick det att hugga till i hjärtat på folket när de hörde Petrus vittnesbörd. Uttrycket hugga till i hjärtat betyder här att folket kände samvetskval eftersom judarna som folk och nation hade korsfäst sin egen Herre, Jesus Kristus. Petrus antydde inte att det var gruppen judar av olika nationaliteter som han undervisade på pingstdagen, som var skyldiga till korsfästelsen av Jesus Kristus.
-
Vilken fråga ställde folket enligt vers 37?
-
Vad säger denna fråga om vad som hände i folkets hjärtan? (Folket började uppleva en hjärtats förvandling.)
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 2:38–41. Be klassen följa med i texten och se vad Petrus anvisade folket att göra. Förklara att bortvänd här betyder rebellisk, motsträvig eller ohederlig.
-
Vad sa Petrus att folket skulle göra?
-
Hur reagerade folket på Petrus undervisning och uppmaning till att omvända sig och döpas, enligt vers 41?
Skriv följande ofullständiga mening på tavlan: När vi tar emot Guds ord genom den Helige Andens kraft, …
Be några elever turas om att läsa upp Apostlagärningarna 2:42–47. Be klassen följa med i texten och se vad kyrkans nyomvända gjorde efter att de hade tagit emot sanningen genom den Helige Andens kraft och blivit döpta. Förklara att ordet ”brödsbrytelsen” (v. 42) syftar på deltagandet i sakramentets förrättning, och att ha ”allting gemensamt” (v. 44) syftar på att de heliga var förenade och levde efter helgelselagen.
-
Vilka handlingar visar att de som blivit döpta verkligen var omvända, enligt de här verserna (se även 3 Ne. 26:17–21)? (Be en elev skriva upp klassens svar på tavlan.)
Påminn eleverna om att innan judarna hörde och agerade på Petrus ord, hade de inte accepterat Jesus som sin Frälsare, inte heller följde de hans lärdomar. Be dem fundera på hur folket förändrades.
-
Vilken princip lär vi oss av Apostlagärningarna 2:37–47 om vad som kan hända när vi tar emot Guds ord genom den Helige Andens kraft? (Avsluta meningen på tavlan med hjälp av elevernas ord, så att följande sanning uttrycks: När vi tar emot Guds ord genom den Helige Andens kraft, förändras våra hjärtan och vi omvänds till Jesus Kristus.)
-
Vad kan vi göra för att ta emot Guds ord genom den Helige Andens kraft?
Be eleverna titta på listan på tavlan över handlingarna som de döpta och omvända gjorde.
-
Hur har Anden hjälpt er att förändras och bli omvända till Jesus Kristus när ni har försökt lära och leva efter evangeliet? (Berätta också gärna om en upplevelse i ditt eget liv.)
Uppmuntra eleverna att fundera på vad de kan göra för att bli bättre på att ta emot Guds ord och lärdomar genom den Helige Andens kraft. Uppmuntra dem att handla efter varje maning de får.
Nyckelskriftställe – Apostlagärningarna 2:36–38
Be eleverna jämföra Apostlagärningarna 2:36–38 med den fjärde trosartikeln. Be eleverna att identifiera de ord i Apostlagärningarna 2:36–38 som visar eller undervisar om evangeliets första grundsatser och förordningar. Dela upp eleverna i par och be varje par diskutera hur var och en av dessa grundsatser och förordningar hjälper oss ta emot alla Frälsarens försonings välsignelser. Efter en stund frågar du:
-
Vilka välsignelser sa Petrus att folket skulle få till följd av att de hade omvänt sig och döpts?
-
Baserat på er förståelse av Apostlagärningarna 2:38, vad måste vi göra för att förbereda oss för att få den Helige Andens gåva? (Med egna ord bör eleverna komma fram till följande sanning: När vi har tro på Jesus Kristus, omvänder oss och döps, är vi beredda att få den Helige Andens gåva. Skriv den sanningen på tavlan.)
-
Hur kan tro, omvändelse och dop förbereda någon för att få den Helige Andens gåva?
Kommentar och bakgrundsinformation
Apostlagärningarna 2:1–4. ”Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram”
”Denna mäktiga upplevelse på pingstdagen, när den helige Anden utgöts över en stor folkskara, har en parallell i de sista dagars heligas historia. Vid tiden för Kirtlandtemplets invigningsmöten bad profeten Joseph Smith om ett särskilt utgjutande från höjden av Anden: ’Låt det uppfyllas för dem, som det gjorde på pingstdagen’, bad han för de heliga. ’Låt det uppfyllas för dem, som det gjorde på pingstdagen, låt tungomålsgåvan utgjutas över ditt folk, ja, kluvna tungor så som av eld, och uttydningen därav. Och låt ditt hus fyllas med din härlighet som med en stormande, mäktig vind’ (L&F 109:36–37). Denna bön blev besvarad, inte bara en gång, utan flera gånger under dagarna som följde de första invigningsmötena. Joseph Smith upptecknade att vid ett tillfälle hördes ’ett dån som av en stormvind, vilket uppfyllde templet [i Kirtland], och alla de församlade reste sig upp samtidigt, påverkade av en osynlig makt. Många började tala andra tungomål och profetera, andra såg härliga syner och jag såg att templet var fyllt av änglar, vilket jag förklarade för de församlade’ (ur History of the Church, 2:428)” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 278).
Apostlagärningarna 2:3. Kluvna tungor
”Kluvna tungor” kan även betyda att den här mäktiga utgjutelsen av Anden fördelades över de personer som var närvarande den dagen – så att de alla kände och upplevde den. Orden satte sig i Apostlagärningarna 2:3 är ändrade till vilade i Joseph Smiths översättning.
Apostlagärningarna 2:4–6. Tungomålsgåvan
Profeten Joseph Smith undervisade om syftet med tungomålsgåvan:
”Tungomålstalets gåva genom den Helige Andens kraft i kyrkan hjälper Guds tjänare att predika för de icke troende, som på pingstdagen” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 380).
Apostlagärningarna 2:16–21. Uppfyllelsen av Joels profetia
I vår tidsutdelning citerade Moroni samma verser för profeten Joseph Smith och berättade att detta ännu inte uppfyllts men att det snart skulle ske (se JS–H 1:41). Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum lärde att Joel 2:28–32 är ett typexempel på skriftställen som kan ha flera olika betydelser och uppfyllelser:
”Många av profetiorna och de doktrinära avsnitten i skrifterna har mångfaldiga betydelser. …
Ett exempel på mångfaldiga betydelser är profetian i Joels bok som säger att Herren ska utgjuta sin Ande över allt kött i de sista dagarna och att våra söner och döttrar ska profetera (se Joel 2:28). På pingstdagen förklarade aposteln Petrus att de händelser de hade bevittnat var de som var ’sagt genom profeten Joel’ (Apg. 2:16). Arton hundra år senare citerade ängeln Moroni samma profetia och sa att ’detta ännu inte uppfyllts, men att det snart skulle ske’ (JS–H 1:41)” (”Scripture Reading and Revelation”, Ensign, jan. 1995, s. 8).
Således påstod både Petrus och Moroni helt korrekt att profetian som gavs till profeten Joel hade uppfyllelse, betydelse och tillämpning på pingstdagen respektive i de sista dagarna.
Apostlagärningarna 2:27. ”Du skall inte lämna mig i graven [eng. helvetet, ö.a.]”
Beträffande kung Davids eviga arvedel lärde äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum, att David ”fick löfte om att hans själ inte skulle lämnas kvar i helvetet, det vill säga, han skulle inte bli en förtappelsens son, han skulle inte kastas ut för evigt tillsammans med djävulen och hans änglar. Snarare, när döden och helvetet ger igen de döda som finns i dem, ska han komma fram ur graven och ta emot den arvedel som han förtjänar. Se Uppenbarelseboken 20:11–15” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 2:39).
Apostlagärningarna 2:37. ”Det högg till i hjärtat på dem”
Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum lärde:
”Sann omvändelse kommer genom Andens kraft. När Anden påverkar hjärtan, förändras de. När enskilda … känner Anden påverka dem, eller när de ser bevis på Herrens kärlek och barmhärtighet i sina liv, blir de uppbyggda och andligen stärkta och deras tro på honom ökar. Dessa erfarenheter av Anden blir en naturlig följd när någon är villig att undersöka ordet. Det är så vi börjar känna att evangeliet är sant” (”Nu är det dags”, Liahona, jan 2001, s. 89).