Bibliotek
Lektion 129: 2 Tessalonikerbrevet


Lektion 129

2 Tessalonikerbrevet

Inledning

Kort efter sitt första brev till de heliga i Tessalonika skrev Paulus ett andra brev till dem, i vilket han tydliggjorde sanningar om Kristi andra ankomst. Han lärde att Frälsaren inte skulle komma tillbaka förrän efter att ett avfall hade skett. Paulus predikade sedan mot lathet och rådde de heliga att ”inte tröttna på att göra gott” (se 2 Tess. 3:13).

Lektionsförslag

2 Tessalonikerbrevet 1–2

Paulus uppmuntrar de heliga genom att profetera om Jesu Kristi andra ankomst

Be en elev läsa upp följande uttalande av äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum:

Äldste Jeffrey R. Holland

”Jag säger till alla, och särskilt till kyrkans ungdomar, att om ni inte redan har behövt det, kommer ni en dag att kallas att försvara er tro eller till och med uthärda en del personliga skymfer bara för att ni är medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga” (se ”Priset för och välsignelserna av ett lärjungeskap”, Liahona, maj 2014, s. 6).

Be eleverna att räcka upp handen om de någon gång har behövt försvara sin tro eller utstå motstånd på grund av sitt medlemskap i kyrkan. Be några elever berätta om sina upplevelser.

Förklara att Paulus skrev ett andra brev till de heliga i Tessalonika och tog upp flera ämnen, inklusive det motstånd som de heliga upplevde. Be eleverna söka efter en princip medan de studerar 2 Tessalonikerbrevet 1 som kan hjälpa dem att utstå det motstånd och de prövningar de kan möta som medlemmar i kyrkan.

Be en elev läsa upp 2 Tessalonikerbrevet 1:3–5. Be eleverna följa med i texten och se varför Paulus berömde de heliga i Tessalonika.

  • Varför berömde Paulus de heliga i Tessalonika?

  • Enligt vers 5, vilken belöning skulle de heliga få för att de utstod motstånd och lidanden med uthållighet och tro?

  • Vilken princip kan vi lära oss av de här verserna angående hur vi kommer att välsignas om vi utstår motgångar och lidanden med uthållighet och tro? (Eleverna kan använda andra ord, men bör urskilja en princip liknande denna: Om vi trofast utstår motgångar och lidanden med uthållighet och tro anses vi värdiga Guds rike.)

Be en elev att läsa upp följande uttalande av president Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet: Be klassen lyssna efter vad som menas med att uthärda med uthållighet, eller tålamod:

President Dieter F. Uchtdorf

”Tålamod är varken passiv uppgivenhet eller underlåtelse att handla på grund av rädsla. Tålamod innebär att aktivt vänta och uthärda. Det innebär att hålla sig till något och göra allt vi kan – att arbeta, hoppas och utöva tro, att genomgå svårigheter med själsstyrka, även när vårt hjärtas önskningar låter vänta på sig. Tålamod är inte bara att uthärda, utan att uthärda väl!” (”Fortsätt i tålamod”, Liahona, maj 2010, s. 57.)

  • Enligt president Uchtdorf, vad menas med att uthärda tålmodigt?

  • Varför behöver vi tro för att tålmodigt uthärda motstånd och lidanden?

Be eleverna att fundera på någon de känner, eller har läst om i skrifterna, som trofast och tålmodigt uthärdade motstånd och lidanden.

  • Vem tänkte ni på och hur uthärdade han eller hon trofast och tålmodigt motstånd och lidanden?

Be eleverna att reflektera över motstånd och lidanden de kanske upplever nu och besluta sig för hur de ska kunna uthärda sina utmaningar med tålamod och tro. Uppmuntra dem att be till Gud om hjälp.

Förklara att i 2 Tessalonikerbrevet 1:6–10 profeterade Paulus om Jesu Kristi andra ankomst. Dela upp eleverna i grupper om två eller tre personer. Be varje grupp att tillsammans läsa 2 Tessalonikerbrevet 1:6–10 och samtala om följande frågor. (Skriv gärna frågorna på tavlan eller dela ut dem som utdelningsblad.) Be eleverna besvara de här frågorna i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker.

  • Vilka ord eller uttryck använde Paulus för att beskriva Kristi andra ankomst?

  • Vad kommer att hända med de rättfärdiga vid Kristi andra ankomst?

  • Vad kommer att hända med de onda vid Kristi andra ankomst?

Efter en stund ber du några elever berätta för klassen vad deras grupp hittade. Skriv följande sanning på tavla: Vid Kristi andra ankomst kommer de rättfärdiga att få lindring och de orättfärdiga straffas med fördärv.

  • Vad tror ni att de rättfärdiga ska få lindring från?

  • Hur kan den här läran trösta dem som nu uthärdar svårigheter på grund av sin hängivenhet till Jesus Kristus?

Be eleverna att räcka upp handen om de någonsin undrat när Kristi andra ankomst kommer att ske. Förklara att de heliga i Tessalonika också undrade över detta och att de oroade sig för att de hade blivit vilseledda.

Be en elev läsa upp 2 Tessalonikerbrevet 2:1–2. Be eleverna följa med i texten och se vad Paulus trodde att de heliga i Tessalonika hade dragit för slutsats angående Kristi andra ankomst.

  • Vad ville Paulus inte att tessalonikerna skulle tro om tiden för Kristi andra ankomst? (Att den skulle komma snart.)

Be elever tyst läsa 2 Tessalonikerbrevet 2:3 och se vad Paulus sa skulle ske före Kristi andra ankomst.

  • Vilken sanning kan vi lära oss från dessa verser om vad som skulle ske innan Kristi andra ankomst? (Eleverna kan använda andra ord men bör urskilja en sanning liknande följande: Före Kristi andra ankomst skulle ett avfall ske.)

Påpeka att i de här verserna föreslår Paulus att kyrkans medlemmar på hans tid skulle bekymra sig mer för det avfall som redan hade påbörjats bland dem än om tidpunkten för Kristi andra ankomst.

För att hjälpa eleverna att bättre förstå vad avfallet var, be en elev läsa upp följande förklaring:

”Efter Jesu Kristi död förföljde ogudaktiga människor apostlarna och kyrkans medlemmar och dödade många av dem. I och med apostlarnas död togs prästadömets nycklar och den presiderande prästadömsauktoriteten bort från jorden. Apostlarna hade hållit evangeliets lärdomar rena och bibehållit ordningen och upprättat normen för värdighet hos kyrkans medlemmar. Utan apostlarna blev läran allteftersom tiden gick förvanskad och obemyndigade förändringar utfördes i kyrkans organisation och prästadömets förrättningar, till exempel vad beträffar dopet och förlänandet av den Helige Andens gåva” (se Predika mitt evangelium: Vägledning för missionärer [2004], s. 35).

  • Utifrån den här förklaringen av avfallet, varför var återställelsen av Jesu Kristi evangelium och hans kyrka nödvändig?

Förklara att ”fördärvets son” som nämns i 2 Tessalonikerbrevet 2:3 syftar på Satan. Evangeliets återställelse, inklusive Mormons boks framkomst, fick Satan och hans efterföljare ”att öppet träda fram” (v. 3).

Sammanfatta 2 Tessalonikerbrevet 2:4–17 genom att förklara att Paulus profeterade att Herren skulle tillåta Satan att bedra jordens invånare fram till Kristi andra ankomst. Paulus uppmuntrade de heliga att ”stå fasta” i det han hade lärt dem (se v. 15).

2 Tessalonikerbrevet 3

Paulus varnar för dem som är odisciplinerade och predikar oberoende

Förklara att är Paulus skrev sitt andra brev till Tessalonikerna, höll kyrkans medlemmar regelbundet en måltid i samband med att de tog del av sakramentet. Men några medlemmar i Tessalonika besökte måltiden för att äta, men vägrade att bidra till eller förbereda maten för festmåltiden.

  • Vilka problem kan ha uppstått på grund av det?

Sammanfatta 2 Tessalonikerbrevet 3:1–9 genom att förklara att Paulus berömde de heliga som var trofasta och uppmanade dem att hålla sig borta från de som ”levde oordentligt”, eller odisciplinerat (v. 6). Paulus skrev också att han och hans följeslagare hade varit exempel på timligt oberoende genom att arbeta för att försörja sig själva.

Be en elev läsa upp 2 Tessalonikerbrevet 3:10–13. Be eleverna följa med i texten och se vad Paulus lärde de heliga att göra angående dem som vägrade arbeta.

  • Enligt vers 12, vilka instruktioner gav Paulus till dem som vägrade att arbeta? (Att ”arbeta … och äta sitt eget bröd”, eller att vara oberoende genom att själva sörja för sina behov.)

  • Enligt vers 13, vad mer uppmanade Paulus de trofasta heliga att göra?

  • Vad menas med ”tröttna inte på att göra det som är gott”?

  • Vilken sanning lär vi oss i de här verserna? (Eleverna kan använda andra ord, men bör urskilja en sanning liknande följande: Vi är befallda att sträva efter att vara oberoende och att hjälpa andra.)

Be en elev läsa upp följande uttalande ur Vägledning för de unga. Be klassen lyssna efter hur vi kan sträva efter att vara oberoende.

”En av välsignelserna med arbete är att det utvecklar oberoende. När du är oberoende använder du de välsignelser och förmågor som Gud har gett dig för att ta hand om dig själv och din familj, och hitta lösningar på era egna problem. Oberoende innebär inte att du måste kunna göra allting på egen hand. För att bli verkligt oberoende måste du lära dig att arbeta tillsammans med andra och vända dig till Herren för att få hjälp och styrka av honom.

Kom ihåg att Gud har ett stort arbete för dig att utföra. Han välsignar dig när du strävar efter att göra det (Vägledning för de unga [häfte, 2011], s. 41).

  • Hur kan vi sträva efter att vara oberoende?

  • Vilka välsignelser kommer av oberoende?

Vittna om att när vi strävar efter att vara oberoende hjälper Herren oss med det vi behöver och med att hitta lösningar på våra problem.

Be eleverna fundera på vad de kan göra för att bli mer oberoende nu och i framtiden. Be dem sätta ett mål som hjälper dem att bli mer oberoende och uppmuntra dem att söka Herrens hjälp i att uppnå det.

Sammanfatta 2 Tessalonikerbrevet 3:14–18 genom att förklara att Paulus avslutade sitt brev med att ge de heliga rådet att inte vara lata och hålla sig borta från människor som lever oordentligt. De heliga skulle dock inte behandla dem som fiender, utan förmana dem som bröder och systrar i evangeliet.

Avsluta med att bära vittnesbörd om sanningarna som lärts ut under lektionen.

ikon för nyckelskriftställe
Nyckelskriftställe – 2 Tessalonikerbrevet 2:1–3

Be varje elev att använda något hjälpmedel för skriftstudier (som fotnoter, Handledning för skriftstudier eller Alfabetiskt ämnesregister) och hitta ett annat skriftställe än 2 Tessalonikerbrevet 2:1–3 som undervisar om avfallet. Efter ett tag ber du några elever berätta vilka skriftställen de hittat och förklara vad de skriftställena lär om avfallet. Du kan lista de hänvisningar de hittar på tavlan. Be eleverna välja ett skriftställe och tvärhänvisa det till 2 Tessalonikerbrevet 2:1–3. Föreslå att de skriver tvärhänvisningen i marginalen i skrifterna vid 2 Tessalonikerbrevet 2:1–3. Förklara att detta nyckelskriftställe ofta används för att undervisa om avfallet och behovet av återställelsen. Be eleverna använda 2 Tessalonikerbrevet 2:1–3 och ett av skriftställena de listat på tavlan för att undervisa en klasskamrat om avfallet.

Kommentarer och bakgrundsinformation

2 Tessalonikerbrevet 2:3. Avfallet

”’Avfallet’ är en översättning av det grekiska ordet apostasia, ett ord som egentligen betyder ’uppror’ eller ’myteri’. Paulus talade därför om en avsiktlig strid mot Jesu Kristi evangelium snarare än en gradvis rörelse bort från det. I Mormons bok lärde sig Nephi genom sin syn om framtiden att ’Israels hus samlade sig för att strida mot Lammets tolv apostlar’ (se 1 Ne. 11:35). Avfall är ofta inte bara ett passivt avståndstagande av sanning, utan ett aktivt uppror som grundar sig i förbundets gemenskap” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 453).

Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att avfallet skedde för att människorna förkastade Kristus och hans apostlar:

”Under den relativt korta tid som Nya testamentet omspänner … vände sig folket mot Kristus och hans apostlar. Sammanbrottet var så stort att det kallas det stora avfallet, vilket ledde till andlig stagnation och okunnighet – till medeltidens mörkaste århundraden.

Jag vill inte att det ska råda något missförstånd i fråga om de här historiskt återkommande perioderna av avfall och andligt mörker. Vår himmelske Fader älskar alla sina barn och vill att alla ska ha evangeliets välsignelser i sina liv. Andligt ljus går inte förlorat därför att Gud vänder sina barn ryggen. Andligt mörker är snarare följden av att hans barn kollektivt vänder ryggen åt honom” (”Dra lärdom av det förflutna”, Liahona, maj 2009, s. 32).

2 Tessalonikerbrevet 2:3. Avfallet och återställelsen

Många som levde efter att apostlarna dött fortsatte att följa Herren. Deras engagemang för Herren var så starkt att de villigt utstod motstånd och till och med döden för sin tro. Under reformationens tidsålder märkte många att en del av kristendomens lärdomar hade ändrats och stämde inte längre med undervisningen i Bibeln. Dessa reformatorer försökte få kristendomen att stämma med skrifterna igen. President John Taylor sa följande angående de som sökte sanningen under medeltidens mörkaste århundraden:

”Det fanns män under dessa mörka tider som kunde samtala med Gud och som, med trons kraft, kunde glänta på evighetens draperi och blicka in i den osynliga världen … betjänas av änglar och uppenbara världens framtid. Om detta var mörka århundraden ber jag Gud att ge mig lite mörker och rädda mig från det ljus och den intelligens som råder i våra dagar” (i Journal of Discourses, 16:197). (För ytterligare information angående dessa reformatorers trofasta ansträngningar, se Thomas S. Monson, ”The Way Home”, Ensign, maj 1975, s. 15–16; se även Predika mitt evangelium: Vägledning för missionärer [2004], s. 45–46.)

Tack vare de ansträngningar som dessa reformatorer och andra trofasta Guds efterföljare gjorde överlevde sanningar om vår himmelske Fader och hans plan avfallet och återfinns i världens religioner. Men sanningar nödvändiga för vår frälsning gick förlorade, liksom prästadömsmyndigheten att leda verket och utföra de frälsande förrättningarna. Herren försäkrade dem som tillhör andra religioner att kyrkans återställelse och Mormons bok inte betyder att allt de lär är fel: ”Se, jag bringar det inte för att förgöra det som de har tagit emot, utan för att bygga upp det,”(L&F 10:52). För den skull bad president Gordon B. Hinckley hela jordens befolkning: ”Ta med er allt det goda och den sanning som ni har fått, från vilken källa det än må vara, och kom och låt oss se om vi kan utöka den” (”Vår tros underbara grund”, Liahona, nov. 2002, s. 81).