Lektion 102: Romarbrevet 12–16

Lektion 102

Romarbrevet 12–16

Inledning

Paulus lärde kyrkans medlemmar i Rom att frambära sina kroppar som levande offer till Gud och att lyda Guds befallningar. Paulus lärde också de heliga hur de skulle befrämja fred när tvister uppstod på grund av personliga preferenser. I slutet av det här brevet varnade Paulus för dem som försöker bedra.

Lektionsförslag

Romarbrevet 12–13

Paulus undervisar de heliga om att frambära sina kroppar som levande offer till Gud och att lyda Guds befallningar

Ta med två olikformade behållare och en kopp vatten till lektionen. Ställ fram vattnet och en av behållarna.

Om jag häller vattnet i den här behållaren, hur ändras då formen på vattnet? (Den anpassar sig till behållarens form.)

Häll vattnet i behållaren. Häll sedan vattnet i den andra behållaren och betona att vattnet än en gång anpassar sig till behållarens form.

Förklara att i den här demonstrationen representerar vattnet människor och behållarna representerar olika världsliga övertygelser och livsstilar.

Vilken fara kan det finnas i att ständigt anpassa sig till världsliga övertygelser och livsstilar?

Be en elev läsa upp Romarbrevet 12:1–2. Be klassen följa med och se vad Paulus förmanade kyrkans medlemmar i Rom att göra.

Vad förmanade Paulus de här medlemmarna i kyrkan att göra?

Förklara att när Paulus bad kyrkans medlemmar att frambära sina kroppar som ”ett levande offer” (vers 1), drog han en parallell till bruket att offra djur i Gamla testamentet. De här djuren var avsedda som offer till Gud.

Vad tror ni Paulus menade när han skrev: ”frambära era kroppar som ett levande … offer som behagar Gud” (vers 1)? (Kyrkans medlemmar ska helga sig själva fullständigt åt Gud genom att överge syndiga begär.)
Vad förväntar sig Gud av oss, med tanke på Paulus förmaning i vers 1–2? (Hjälp eleverna lyfta fram följande sanning: Gud förväntar sig av oss att vi ska helga vårt liv åt honom och avstå från att anpassa oss till världen. Skriv den sanningen på tavlan.)

Förklara att Paulus i Romarbrevet 12–13 genomgående lärde kyrkans medlemmar många principer som skulle hjälpa dem att helga sitt liv åt Gud och avstå från att anpassa sig till världen. För att hjälpa eleverna utforska några av de här principerna, delar du upp dem i grupper om tre. Ge varje elev ett helt pappersark med följande anvisningar högst upp. (Före lektionen ringar du in en av de tre skriftställehänvisningarna på varje papper. Se till att varje elev i varje grupp får ett papper med olika skriftställehänvisningar inringade.)

Nya testamentet – Seminariets lärarhandledning, lektion 102

Romarbrevet 12:9–16

Romarbrevet 12:17–21

Romarbrevet 13:8–13

Läs det skriftställe som är inringat högst upp på det här papperet.
Välj en av Paulus lärdomar i verserna du läser och skriv ner den i utrymmet nedan. Skriv även hur vi genom att leva efter den här lärdomen kan helga vårt liv åt Gud och avstå från att anpassa oss till världen. (Om du inte är den förste som fått det här papperet kan du antingen lägga till dina egna tankar till det som föregående elever har skrivit nedan eller skriva om en annan lärdom i de inringade verserna.)

Förklara för eleverna att de får tre minuter på sig att slutföra aktiviteten enligt anvisningarna på papperet. När tre minuter passerat ber du dem skicka vidare sitt papper till en annan elev i gruppen. Upprepa den här aktiviteten så att varje elev får läsa och kommentera alla tre skriftställena. Se till att eleverna får tillbaka sitt ursprungliga papper.

Ge eleverna tid att gå igenom kommentarerna på sina papper. Be flera elever att berätta något de lärt sig om hur vi kan helga vårt liv åt Gud och avstå från att anpassa oss till världen.

Be en elev läsa upp Romarbrevet 13:14. Be klassen följa med och leta efter vad Paulus rådde de heliga att göra.

Vad tror ni Paulus menade med orden: ”ikläd er Herren Jesus Kristus”?
Hur kan lärdomarna som vi studerat i Romarbrevet 12–13 hjälpa oss bli lika Jesus Kristus? (När eleverna svarat ändrar du den sanning som tidigare skrevs på tavlan så att det står så här: Om vi helgar vårt liv åt Gud och avstår från att anpassa oss till världen kan vi bli mer lika Jesus Kristus.)
Hur är Frälsaren ett exempel på att helga sitt liv åt Gud och avstå från att anpassa sig till världen?
Hur kan vi avstå från att anpassa oss till världens normer? (Ge gärna några specifika exempel som lydnad till sabbatsbudet, klädstil eller kanske åsikter om kulturella eller sociala frågor som går emot evangeliets principer.)

Be eleverna tänka på någon de känner som de vet strävar efter att helga sitt liv åt Gud och avstå från att anpassa sig till världen.

Vem tänkte ni på? Varför?
Hur har den här personen blivit mer lik Frälsaren?

Be eleverna skriva ner i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker ett sätt varpå de kan helga livet åt Gud och avstå från att anpassa sig till världen. Uppmuntra eleverna att tillämpa det de skrivit.

Romarbrevet 14:1–15:3

Paulus råder kyrkans medlemmar att undvika konflikter i fråga om personliga preferenser.

Be eleverna räcka upp handen om de skulle svara ja på någon av följande frågor. Du kan ändra på en del frågor så att de stämmer bättre överens med den kultur ni lever i. Om du gör det bör du välja exempel som rör personliga val och inte lydnad till tydligt framställda bud. Svaren på alla de här frågorna bör vara ja.

Är det okej för en sista dagars helig att 1) vara vegetarian? 2) äta choklad? 3) ha på sig shorts offentligt? 4) använda teknik på sabbaten? 5) delta i högtidsfiranden som har sina rötter i andra religiösa eller kulturella traditioner?

Förklara att även om vissa beteenden tydligt krävs eller förbjuds av Herrens bud, är det upp till var och en i kyrkan att välja eller välja bort andra beteenden. Det kan gälla val inom områden som nöjen, kläder, dieter, sabbatsfirande och föräldrars regler för barn. Herren har gett oss normer och bud för att vägleda våra val i vissa av de här områdena, som till exempel att vi ska bära anständiga shorts, men en del val får var och en själv ta ställning till. Medlemmar kan ibland grunda sina beslut i sådana områden på inspiration för egna speciella situationer eller behov.

Be eleverna i sina studier av Romarbrevet 14:1–15:3 att titta efter sanningar som Paulus lär om hur vi bör hantera sådant som rör personliga preferenser i kyrkan.

Sammanfatta Romarbrevet 14:1–5 genom att förklara att något som handlade om personliga preferenser och som var aktuellt för kyrkans medlemmar på Paulus tid var kosthållning. En del människor begränsade inte sin kosthållning. Andra avstod från kött och åt endast vegetariskt som en fortsättning på reglerna för kosthållning i moselagen, även om de reglerna inte längre gällde. Dessutom valde en del medlemmar i kyrkan att fortsätta ge akt på judiska seder, bruk och högtider.

Vilka problem tror ni kan ha uppstått inom kyrkan när medlemmar fattade olika personliga beslut i de här frågorna?

Be eleverna tyst läsa Romarbrevet 14:3 och leta efter vad personliga preferenser gällande kosthållning kan ha fått några medlemmar i kyrkan att göra.

Vilka problem upplevde kyrkans medlemmar? (En del medlemmar föraktade och dömde andra medlemmar vilkas val skilde sig från deras.)
Varför tror ni att det hände?

Skriv följande skriftställehänvisning på tavlan: Romarbrevet 14:10–13, 15, 21. Be flera elever turas om att läsa upp de här verserna. Be klassen följa med och titta efter vad Paulus lärde kyrkans medlemmar att avstå från att göra i den här frågan om personliga preferenser. När vers 15 blivit uppläst förklarar du att Joseph Smiths översättning av den här versen lyder: ”Om din broder blir oroad genom den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken om du äter den. Bli därför inte genom din mat orsak till att den går förlorad som Kristus har lidit döden för.”

Vilken sanning kan vi lära oss om vad vi bör avstå från att göra vad gäller sådant som inte omfattas av ett specifikt bud, med tanke på det som Paulus lär i vers 13? (Elevernas svar bör återspegla följande sanning: I frågor som inte omfattas av specifika bud ska vi avstå från att fördöma andras val.)
Varför är det ett problem när medlemmar i kyrkan ser ner på eller fördömer andra medlemmar i kyrkan som gör andra val i frågor där inget bud kräver eller förbjuder ett visst beteende?

Betona orden ”lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller” i vers 13. Förklara att orden handlar om att påverka någon annan att andligen snubbla eller falla i sina ansträngningar att tro på Jesus Kristus och efterleva hans evangelium.

Hur skulle medlemmar i kyrkan som äter viss mat kunna påverka andra att andligen snubbla eller falla?
Vad rådde Paulus kyrkans medlemmar att göra om deras personliga kosthållningsval kunde skada någon annan? (Paulus rådde de heliga att ta hänsyn till hur deras personliga livsstil kunde påverka andra och vara villiga att avstå från handlingar som kunde påverka andra att snubbla andligen.)
Vilken sanning kan vi lära oss av Paulus undervisning om våra handlingar i frågor som inte omfattas av specifika bud? (Hjälp eleverna lyfta fram följande sanning: I frågor som inte omfattas av specifika bud ska vi ta hänsyn till hur våra val påverkar andra. Obs: En liknande sanning tas upp mer ingående i 1 Kor. 8.)

Be en elev läsa upp Romarbrevet 14:19. Be klassen följa med och leta efter vad Paulus uppmuntrade kyrkans medlemmar att sträva efter.

Hur kan kyrkans medlemmar genom att följa Paulus råd i sådant som gäller personliga preferenser påverka den frid och uppbyggelse som kyrkans medlemmar upplever tillsammans?

Påminn eleverna om de personliga preferenser som räknades upp tidigare. Be eleverna beskriva hur kyrkans medlemmar kan följa Paulus råd i sådana frågor.

Romarbrevet 15:4–16:27

Paulus avslutar sitt brev till romarna

Förklara att när Paulus närmade sig slutet av sitt brev, gav han ytterligare råd till kyrkans medlemmar i Rom. Be en elev läsa upp Romarbrevet 15:4. Be klassen följa med och se vad Paulus lärde om varför skrifterna skrevs.

Vilken sanning kan vi lära oss av vers 4 om varför skrifterna skrevs? (Elevernas svar bör återspegla följande sanning: Skrifterna skrevs för att undervisa oss och ge oss hopp.)

Förklara att Paulus sedan åskådliggjorde den här sanningen genom att citera ett flertal skriftställen i Gamla testamentet för att försäkra de heliga om att missionsverksamhet bland hedningarna var i enlighet med Guds plan (se Rom. 15:9–12).

Sammanfatta resten av Romarbrevet 15–16 genom att förklara att Paulus avslutade sitt brev med att beskriva sina ansträngningar att predika evangeliet. Han varnade också för dem som orsakar splittring, lär ut falska läror och försöker bedra andra (se Rom. 16:17–18).

Avsluta med att bära vittnesbörd om sanningarna som tagits upp i den här lektionen.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Romarbrevet 12:1. ”Frambär era kroppar som ett levande … offer”

President Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum undervisade om vilket slags offer vi kan frambära inför Gud:

”Vi är fortfarande befallda att offra, men inte genom att utgjuta djurs blod. Vårt offer i dess högsta innebörd uppnås då vi gör oss själva mer heliga. Detta gör vi genom vår lydnad till Guds befallningar. Sålunda är lagarna om lydnad och offer oupplösligt sammanflätade. … Då vi följer dessa och andra bud, händer oss något underbart. Vi blir disciplinerade! Vi blir lärjungar! Vi blir mer helgade och heliga - liksom vår Herre!” (”Lärdomar från Eva”, Nordstjärnan, jan. 1988, s. 82).

Romarbrevet 13:1–7. ”Underordna sig den överhet hon har över sig”

Joseph Smiths översättning av Romarbrevet 13:1–7 visar att Paulus uttalanden i de här verserna gäller inte bara att följa civila auktoriteter utan även kyrkans auktoriteter. I Joseph Smiths översättning av Romarbrevet 13:1, till exempel, har profeten Joseph Smith lagt till orden ”i kyrkan”: ”Det finns ingen överhet i kyrkan som inte är av Gud.”

I Joseph Smiths översättning av Romarbrevet 13:4 har ”svärdet” ändrats till ”staven”. Och i Joseph Smiths översättning av Romarbrevet 13:6 har ”skatt” ändrats till ”det som ni helgat”.

Paulus råd att ”underordna sig” överheten (Rom. 13:1) återspeglar principen i den tolfte trosartikeln: ”Vi tror på att underordna oss kungar, presidenter, styresmän och överhetspersoner samt att lyda, ära och upprätthålla lagen.” Genom att beskriva civila auktoriteter som insatta ”av Gud” och som ”Guds tjänare” (Rom. 13:1, 6), erkände Paulus att alla som innehar maktpositioner är ansvariga inför Gud och de har endast makt i den utsträckning som Gud tillåter (se Joh. 19:11). Paulus påminde även de heliga om att de genom att frambringa goda gärningar inte behövde vara rädda för de styrandes makt som de var underordnade. Snarare skulle de heliga, genom att ”göra det goda” få ta emot de styrandes beröm (se Rom. 13:2–4).

Romarbrevet 14:1–15:3. Frågor som inte omfattas av specifika bud

Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum sa att i stället för att undervisa om specifika regler i vissa frågor, undervisar kyrkans ledare och lärare om lärosatser och principer i evangeliet. Sedan sa han följande:

”Lärare … bör i allmänhet avstå från att undervisa om konkreta regler eller tillämpningar. De bör till exempel inte lära ut några regler för hur man ska avgöra vad som är ett fullt tionde och inte heller ta fram en lista över vad man får och inte får göra för att helga sabbatsdagen. När en lärare en gång undervisat om läran och tillhörande principer från skrifterna och de levande profeterna, är konkreta tillämpningar och regler i allmänhet de enskildas och familjernas ansvar” (se ”Undervisa om evangeliet”, Liahona, jan. 2000, s. 96).

President Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet varnade för faran med att tillåta individuella utvidgningar av evangelieprinciper med förväntningen att andra ska rätta sig efter dem:

”Ibland händer det att välmenande utvidgningar av en gudomlig princip – många av dem kommer från oinspirerade källor – komplicerar saken ytterligare genom att den rena gudomliga sanningen späds ut av människogjorda tillägg. En människas goda tanke – någonting som kanske fungerar för henne – slår rot och förankras, inte som ett råd utan som en förväntan. Och så småningom kan eviga principer gå förlorade i de ’goda idéernas’ labyrint” (”Guds kärlek”, Liahona, nov. 2009, s. 21).