Lektion 146: 2 Petrusbrevet 1

Lektion 146

2 Petrus 1

Inledning

Petrus uppmanade de heliga att försöka bli lika Jesus Kristus. Petrus försäkrade dem om att denna andliga tillväxt skulle hjälpa dem att få sin ”kallelse och utkorelse fast” (2 Petrusbrevet 1:10). Petrus talade också om sin upplevelse på förklaringsberget och betonade att skrifterna är inspirerade av Gud.

Lektionsförslag

2 Petrusbrevet 1:1–11

Petrus undervisar om hur man får del av Jesu Kristi gudomliga natur

Skriv följande mening på tavlan innan lektionen börjar: (”Den inre viljan,” Nordstjärnan, jul. 1987, s. 61):

”Vår uppgift är att få fram det bästa hos oss själva” (president Thomas S. Monson).

Dela upp eleverna i par. Be dem läsa meningen på tavlan och diskutera följande frågor med sin partner:

Vad tror ni att president Monson menade med att få fram det ”bästa hos oss själva”?
Varför tror ni att det är viktigt att vi får fram det bästa hos oss själva?
Vad kan hindra oss från att få fram det bästa hos oss själva?

Be eleverna att leta efter en sanning när de studerar 2 Petrusbrevet 1 som kan hjälpa dem veta hur de kan få fram det bästa hos sig själva.

Sammanfatta 2 Petrusbrevet 1:1–2 med att förklara att Petrus skrev till kyrkans medlemmar som hade tro på Jesus Kristus.

Be en elev läsa 2 Petrusbrevet 1:3–4 för klassen. Be klassen följa med i texten och se vad Petrus undervisade om för att hjälpa de heliga att fortsätta vara trogna sina vittnesbörd om Frälsaren.

Vad undervisade Petrus de heliga om, enligt de här verserna?
Vad menas med att ”få del av gudomlig natur” (v. 4).

Be eleverna läsa 2 Petrusbrevet 1:5–7 tyst för sig själva och se vilka av Jesu Kristi egenskaper som Petrus ville att de heliga skulle utveckla. Be eleverna skriva de egenskaper de hittar på tavlan. Du skulle kunna be eleverna använda ett lexikon för att slå upp definitionen för någon av dessa egenskaper som de skulle vilja förstå bättre.

Be eleverna tänka på exempel då Frälsaren visade prov på en av dessa gudomliga egenskaper. Be flera elever dela med sig av sina tankar till klassen.

Skriv följande ofullständiga princip på tavlan: När vi inom oss utvecklar gudomliga egenskaper, kan vi …

Be en elev läsa 2 Petrusbrevet 1:8–9 för klassen. Be klassen följa med i texten och leta efter en välsignelse som vi kan få när vi utvecklar Frälsarens gudomliga egenskaper.

Vilken välsignelse kan vi få när vi utvecklar gudomliga egenskaper? (När eleverna svarat avslutar du meningen på tavlan så att det står: När vi inom oss utvecklar gudomliga egenskaper, kan vi lära känna Jesus Kristus.)
Varför tror ni att vi genom att utveckla gudomliga egenskaper, lättare kan lära känna Jesus Kristus?

Be en elev läsa 2 Petrusbrevet 1:10–11 för klassen. Be klassen följa med i texten och leta efter ytterligare en välsignelse som de som hängivet utvecklar gudomliga egenskaper kan få.

Vilka välsignelser kan de som hängivet utvecklar Jesu Kristi gudomliga egenskaper få? (Förklara att uttrycket att få sin ”kallelse och utkorelse fast” [v. 10] innebär att i det här livet få Guds löfte om att man kommer få evigt liv. Petrus beskriver det också med orden: ”så mycket fastare står nu det profetiska ordet” [2 Petr. 1:19. Se även L&F 131:5].)
Vilken princip kan dessa verser lära oss om varför vi borde vara hängivna i våra ansträngningar att utveckla vår gudomliga potential? (Eleverna bör lyfta fram följande princip: Om vi hängivet utvecklar vår gudomliga potential i det här livet, kan vi få Guds löfte om evigt liv. Skriv denna princip på tavlan.)

Du skulle kunna dela med dig av ditt vittnesbörd om att när vi utvecklar gudomliga egenskaper, hjälper det oss att lära känna Jesus Kristus och det förbereder oss för att ta emot evigt liv.

Be eleverna att i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker skriva vilken av dessa egenskaper de helst skulle vilja utveckla. Be dem skriva ner någonting specifikt som de kan göra för att utveckla den egenskapen.

2 Petrusbrevet 1:12–21

Petrus bär sitt vittnesbörd om Jesus Kristus och undervisar om skrifterna

Du skulle kunna skriva några av de nuvarande äldsta apostlarnas ålder på tavlan. Läs upp följande uttalande från äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum:

”Andra säger att vi är för gamla. Ja, det stämmer att nio av apostlarna är över 80 år! Jag är 85” (”Bli stilla och besinna att jag är Gud” [KUV:s brasafton, 4 maj 2014], broadcasts.lds.org).

Varför tror ni en del människor är kritiskt inställda till några av apostlarnas och profeternas ålder?
Hur skulle ni bemöta kritiken att nutida profeter och apostlar är för gamla för att kunna arbeta effektivt?

Be eleverna att i sina studier av 2 Petrusbrevet 1 söka efter en sanning om profeter och apostlar som är viktigare än deras ålder.

Förklara att Petrus i 2 Petrusbrevet 1:12–19 delade med sig av sitt vittnesbörd, i egenskap av ögonvittne, om Jesus Kristus.

Be en elev läsa upp 2 Petrusbrevet 1:20–21 och när eleven läst klart berättar du att Joseph Smiths översättning av 2 Petrusbrevet 1:20 lyder: Framför allt skall ni veta att ingen profetia i skrifterna är given genom någon människas egen vilja. Be klassen följa med i texten och se vad Petrus sa om vilken roll Guds heliga ”människor”, det vill säga profeter, har.

Vad sa Petrus om profeternas roll? (Eleverna bör komma fram till följande sanning: Profeter tar emot skrifterna genom den Helige Anden. Skriv denna sanning på tavlan.)

För att hjälpa eleverna förstå vad som räknas som skrifter ber du en elev läsa upp följande uttalande:

”[Skrifterna är] ord, skrivna eller talade genom Guds heliga män, drivna av den Helige Anden” (HFS, ”Skrifterna”, scriptures.lds.org; se även L&F 68:2–4). En del skrifter har blivit kanoniserade. En kanon är ”en erkänd, auktoritativ samling heliga böcker. I Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kallas de kanoniska böckerna för standardverken och innefattar Gamla och Nya testamentet, Mormons bok, Läran och förbunden samt Den kostbara pärlan” (HFS, ”Kanonisk,” scriptures.lds.org).

Be en elev läsa upp följande uttalande av äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum. Be klassen lyssna efter hans vittnesbörd om att profeter fortsätter att ta emot skrifter idag.

”[Profeter] är kanalen som Gud använde för att tala till sina barn genom skrifterna förr i tiden. Och det är genom den linjen som han idag talar genom den undervisning och de råd vi får från levande profeter och apostlar och andra inspirerade ledare” (”Två kommunikationslinjer” Liahona, nov. 2010, s. 84).

Varför tror ni det är viktigt att veta att Gud använder detta mönster för att ge sina barn skrifter?
Hur ger kunskap om detta mönster er större förtroende för både forntida och nutida profeters talade och skrivna ord?

Läs upp följande frågor och be eleverna skriva svaren i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker.

Vilket stycke helig skrift, från antingen forntida eller nutida profeter, har påverkat ditt liv? Hur har de orden välsignat dig?

Be några elever berätta för klassen vad de skrivit. Du får också gärna dela med dig av ett exempel på hur skrifterna har välsignat dig.

Hänvisa till uttalandet från äldste Oaks och be eleverna att, enligt Andens maningar, vittna för andra om att profeterna och skrifterna är verkliga.

Kommentarer och bakgrundsinformation

2 Petrusbrevet 1:10. ”Var desto ivrigare … att göra er kallelse och utkorelse fast”

Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum sa: ”att få sin kallelse och utkorelse fast innebär att man beseglas till ett evigt liv, det innebär en ovillkorlig garanti om upphöjelse i den celestiala världens högsta himmel … innan den dag då de trofasta faktiskt inträder i den gudomliga närvaron för att sitta med Kristus på sin tron” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–73], 3:330–31).

Äldste McConkie sa också följande:

”Alla personer i kyrkan som befinner sig på den raka och smala vägen, som strävar efter, kämpar och önskar att göra det rätta, kommer, även om de är långt ifrån fullkomliga i det här livet, om de lämnar det när de befinner sig på den vägen, gå vidare till evig belöning i sin Faders rike.

… Om ni befinner er på den vägen och strävar framåt, och ni dör, kommer ni aldrig lämna den vägen. … Vad ni måste göra är att förbli i kyrkans huvudfåra och leva som ärliga och hederliga människor gör i kyrkan – hålla buden, betala tionde, tjäna i kyrkans organisationer, älska Herren och hålla er på den raka och smala vägen. Om ni befinner er på den vägen när döden kommer – för att det är den angivna tiden och dagen, det är prövotiden – kommer ni aldrig lämna den, och er kallelse och utkorelse är, i allt väsentligt, fast” Det är inte definitionen av det begreppet, men slutresultat blir det samma” (”The Probationary Test of Mortality,” från ett tal hållet i Salt Lake Institute of Religion, 10 jan, 1982, s. 12–13).

2 Petrusbrevet 1:19. ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet”

Nutida uppenbarelser bekräftar och förtydligar innebörden av uttrycket ”så mycket fastare står nu det profetiska ordet” (2 Petr. 1:19). Läran och förbunden 131:5 lyder: ”Det fastare profetiska ordet innebär att en människa genom uppenbarelse och profetians ande vet att hon är beseglad till evigt liv genom det heliga prästadömets makt.”

Trofasta medlemmar i kyrkan kan, oavsett om de är män eller kvinnor, välsignas med att få sin kallelse och utkorelse fast, eller ta emot det fastare profetiska ordet.

Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum sa:

”De medlemmar i kyrkan som helhjärtat hänger sig åt rättfärdighet, som lever efter varje ord som utgår från Guds mun, får sin kallelse och utkorelse fast. Det vill säga, de tar emot det fastare profetiska ordet, vilket innebär att Herren beseglar dem till upphöjelse medan de ännu är i det här livet. Petrus sammanfattade den rättfärdiga väg som de heliga måste vandra för att få sin kallelse och utkorelse fast och sedan (syftandes på sin upplevelse på förklaringsberget med Jakob och Johannes) sa han att dessa tre hade tagit emot det fastare profetiska ordet. (2 Petrusbrevet 1.)” (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 109).

Profeten Joseph Smith sa:

”När en person har tro på Kristus, omvänder sig från sina synder, och döps till syndernas förlåtelse och mottar den Helige Anden, som är den förste Hjälparen (genom handpåläggning), låt honom då fortsätta ödmjuka sig inför Gud, hungra och törsta efter rättfärdighet, och leva efter alla Guds ord, så ska Herren snart säga till honom ’min son, du ska bli upphöjd’. När Herren har prövat honom grundligt och finner att mannen är fast besluten att tjäna honom till varje pris, kommer mannen finna sin kallelse och utkorelse fast, sedan kommer han ha privilegiet att få den andra Hjälparen. …

Vem är denna andra Hjälpare? Det är ingen mindre än Herren Jesus Kristus själv … när en man får denna slutgiltiga Hjälpare, kommer Jesus Kristus personligen besöka, eller uppenbara sig för honom” (i History of the Church, 3:380–81).

2 Petrusbrevet 1:20–21. ”Ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud”

Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum talade om fördelarna med att ha mogna, erfarna ledare i kyrkans presiderande råd.

”Det är något med brödernas visdom, enskilt och som grupp, som borde ge er lite tröst. Vi har upplevt allt, inklusive följderna av olika samhällslagar, handlingsprogram, besvikelser, tragedier och dödsfall i våra egna familjer. Vi är inte omedvetna om era liv.

Låt mig också säga att ingen av de tolv är någon blyg viol. Var och en har stark personlighet. Så när vi fattat ett beslut kan ni lita på att vi har samrått och kommit till det beslutet efter mycket bön och djupa diskussioner. …

Vi är unga inuti, och Herren välsignar oss till att föra hans verk framåt på märkliga sätt” (”Bli stilla och besinna att jag är Gud” [KUV:s brasafton, 4 maj 2014], broadcast.lds.org).