Introduktion till Apostlagärningarna
Varför studera den här boken?
Apostlagärningarna utgör en bro mellan uppteckningen om Jesu Kristi liv och lärdomar i de fyra evangelierna och hans apostlars uppteckningar och arbete. Apostlagärningarna åskådliggör hur Frälsaren fortsatte att leda kyrkan genom inspiration från den Helige Anden till dem som hade prästadömets nycklar. Den Helige Anden uppenbarade sanning för apostlarna, som ledde och undervisade kyrkan. Apostlarna utförde också underverk i Jesu Kristi namn. Genom sina studier av den här boken lär sig eleverna hur Jesu Kristi kyrka började sprida sig från Jerusalem ”ända till jordens yttersta gräns” (Apg. 1:8). Att studera den här boken kan även hjälpa eleverna se visdomen i att följa nutida profeter och apostlar och kan inspirera dem till att frimodigt stå som vittnen om Jesus Kristus.
Vem skrev den här boken?
Lukas skrev Apostlagärningarna som ”den andra delen av ett verk. … Den första delen är känd som Lukasevangeliet” (Handledning för skriftstudier, ”Apostlagärningarna”, scriptures.lds.org, se även Luk. 1:1–4; Apg. 1:1).
När och var skrevs den?
Apostlagärningarna skrevs efter Lukasevangeliet (se Apg. 1:1), som sannolikt skrevs under den andra halvan av första århundradet efter Kristus. Vi vet inte var den skrevs.
För vem skrevs den och varför?
Lukas riktade Apostlagärningarna till en man som hette Teofilus (se Apg. 1:1).
Vad kännetecknar den här boken?
Apostlagärningarna berättar om kristendomens uppgång och spridning, med början i den judiska provinsens huvudstad Jerusalem och med slut i Rom, imperiets stora huvudstad. Händelserna som beskrivs i Apostlagärningarna skedde under en period på ungefär 30 år (cirka 30–62 e.Kr.) och fokuserar främst på Petrus (se Apg. 1–12) och Paulus (se Apg. 13–28) verksamhet. Utan Apostlagärningarna skulle vår kännedom om kyrkans tidiga historia begränsas till den lilla del som finns i Nya testamentets brev. Dessutom ger Apostlagärningarna värdefullt historiskt sammanhang till Paulus brev.
Avgörande för den tidiga kyrkans tillväxt var Paulus omvändelse (Apg. 9) och påföljande missionsresor; Petrus syn om godtagandet av icke-judar, som inte tidigare hade konverterat till judendomen, som medlemmar i kyrkan (Apg. 10:9–16, 34–35); och lärosatserna som undervisades på mötet i Jerusalem (Apg. 15).
Som upptecknat i Lukas 24:49, befallde Frälsaren apostlarna att påbörja sin verksamhet först när de hade ”blivit beklädda med kraft från höjden”. Apostlagärningarna berättar om begåvningen av denna kraft genom den Helige Anden och beskriver dess dramatiska resultat, som började med omvändelsen av tusentals på pingstdagen (se Apg. 2). Genom hela Apostlagärningarna betonar Lukas den Helige Andens verkningar på individer och församlingar. Uttrycket ”beklädda med kraft från höjden” betyder sannolikt också att apostlarna ”fick särskild kunskap, kraft och särskilda välsignelser som normalt sett endast ges i Herrens tempel” (Bruce R. McConkie, Doctrinal New Testament Commentary, 3 band. [1965–1973], 1:859).
Översikt
Apostlagärningarna 1–2 Jesus Kristus betjänar lärjungarna i 40 dagar efter sin uppståndelse och uppstiger därefter till himlen. Genom inspiration kallar apostlarna Mattias till att fylla vakansen i de tolv apostlarnas kvorum. Den Helige Anden utgjuts på pingstdagen. Petrus vittnar frimodigt om den uppståndne Frälsaren och ungefär tre tusen personer omvänds.
Apostlagärningarna 3–8 Petrus och Johannes botar en man som fötts lam. Petrus och Johannes grips för att de predikar och botar i Jesu Kristi namn, och befrias från fängelset. Apostlarna kallar sju män till att hjälpa dem i deras verksamhet; en av dessa män, Stefanus, vittnar inför Stora rådet och rådsmedlemmarna avrättar honom. Filippus predikar i Samarien.
Apostlagärningarna 9–12 Saulus omvänds och påbörjar sin verksamhet. I en syn får Petrus veta att evangeliet ska predikas för icke-judarna. Herodes Agrippa I låter döda aposteln Jakob (Johannes bror) och fängslar Petrus.
Apostlagärningarna 13–15 Saulus och Barnabas kallas som missionärer. De möter motstånd från judarna och accepteras av några hedningar. Kyrkans ledare träffas i Jerusalem och beslutar att nyomvända icke-judar inte behöver omskäras (eller fortsätta hålla moselagen) när de blir medlemmar i kyrkan. Paulus (som Saulus nu kallas) påbörjar sin första missionsresa tillsammans med Silas.
Apostlagärningarna 16–20 Paulus och Silas stärker olika församlingar som tidigare hade upprättats. På Areopagen i Athen predikar Paulus att vi är ”av Guds släkt” (Apg. 17:29). Paulus avslutar sin andra missionsresa och reser iväg på sin tredje genom Mindre Asien. Paulus beslutar sig för att återvända till Jerusalem.
Apostlagärningarna 21–28 Paulus grips i Jerusalem och fortsätter vittna om Jesus Kristus. Herren visar sig igen för Paulus. Många judar gör upp hemliga planer på att döda Paulus. I Cesarea vittnar han inför Felix, Festus och Agrippa. Paulus lider skeppsbrott på vägen till Rom. Paulus predikar evangeliet under sin tid i husarrest i Rom.