Lektion 59: Lukas 24

Lektion 59

Lukas 24

Inledning

Den tredje dagen efter Jesu död tillkännager änglar hans uppståndelse för en grupp kvinnor vid graven. När kvinnorna hade berättat för apostlarna tvivlade några av dem på att Frälsarens uppståndelse var möjlig? Två lärjungar gick till Emmaus och utan att känna igen Herren pratade de med honom längs vägen. Jesus visade sig senare för sina apostlar och andra, visade dem sin uppståndna kropp och gav dem myndighet att predika omvändelse och att vara vittnen om honom.

Lektionsförslag

Lukas 24:1–12

Änglar tillkännager för en grupp kvinnor att Jesus har uppstått.

Visa en del av videon ”Jesus Is Laid in a Tomb” från bibelvideor om Jesu Kristi liv, och pausa innan änglarna talar med kvinnorna (tid 0:00–2:27). Den här videon finns på LDS.org.

Om det inte går att visa videon kan du be eleverna föreställa sig att de var vid graven när Jesus lades i den och såg när stenen rullades fram framför ingången. Be dem föreställa sig vilka tankar och känslor de skulle ha haft där. Be en elev läsa upp Lukas 24:1–4. Låt klassen följa med i texten och se vad kvinnorna upptäckte när de återvände till graven tre dagar senare.

När ni har sett videon eller läst verserna 1–4 så frågar du:

Vad upptäckte kvinnorna vid graven?
Hur tror ni att ni hade reagerat om ni hade sett änglar stå vid den öppna graven.

Be en elev läsa upp Lukas 24:5–8. Låt klassen följa med i texten och se vad änglarna berättade för kvinnorna. Be eleverna att berätta vad de hittar.

Sammanfatta Lukas 24:9–10 genom att förklara att kvinnorna lämnade graven och berättade för lärjungarna vad de hade sett och hört.

Be en elev läsa upp Lukas 24:11 och be klassen att titta efter apostlarnas reaktion på det som kvinnorna berättade. Be eleverna att berätta vad de hittar.

Förklara att när Petrus och Johannes hade hört vad kvinnorna hade att berätta så sprang de till graven och såg att Jesu kropp var borta (se Luk. 24:12; Joh. 20:1–4).

Lukas 24:13–32

Den uppståndne Herren talar med två lärjungar på vägen till Emmaus.

Be eleverna tänka på ett tillfälle när de, som apostlarna i den här berättelsen, kämpade med att förstå någon princip i evangeliet.

Säg att i Lukas 24:13 lär vi oss att två lärjungar lämnade Jerusalem ”just den dagen” och gick 10–12 kilometer ”till en by som heter Emmaus”. Genom att studera deras upplevelse på vägen till Emmaus kan vi bättre förstå hur man stärker sitt vittnesbörd om Jesus Kristus och hans evangelium.

Be en elev läsa upp Lukas 24:14–17 och låt klassen titta efter vem som slog följe med de två lärjungarna på deras vandring.

Vem slog följe med lärjungar på deras vandring?
Varför kände inte lärjungarna igen Jesus? (Förklara att slutna [vers 16] betyder beslöjade eller täckta.)

Visa videon ”Christ Appears on the Road to Emmaus” (3:32) från bibelvideor om Jesu Kristi liv, som finns på LDS.org. Be eleverna titta efter vad lärjungarna lärde sig av Jesus när de gick med honom utan att känna igen vem han var. Innan du visar videon kan du förklara att dialogen i videon är från Lukas 24:17–33 så att de kan följa med i skrifterna om de vill. (Har du inte möjlighet att visa videon kan du be flera elever turas om att läsa upp de här verserna.)

Påpeka att i den här videon hör vi inte vad Jesus undervisade lärjungar om medan de gick. Be en elev läsa upp Lukas 24:27 och låt klassen titta efter vad Jesus undervisade lärjungarna om.

Vad undervisade Jesus lärjungarna om? Vilket verktyg använde han för att undervisa om sig själv?
Hur påverkade Frälsarens undervisning från skrifterna de båda lärjungarna enligt Lukas 24:32?
Vad menas med lärjungarnas ord: ”Brann inte våra hjärtan”? (Den Helige Anden bekräftade att det som undervisades om Jesus i skrifterna var sant.)

Be eleverna fundera på vad lärjungar kan ha lärt sig av hur Jesus använde skrifterna för att undervisa dem i stället för att bara avslöja vem han var. Be några elever berätta om sina tankar.

Vad lär vi oss i de här verserna om vilken inverkan våra skriftstudier kan ha? (När eleverna har besvarat frågan skriver du följande princip på tavlan: När vi studerar skrifterna inbjuder vi den helige Anden att undervisa oss om Jesus Kristus.)
På vilka andra sätt förutom ett brinnande hjärta kan ni beskriva vad man upplever när den helige Anden vittnar om Jesus Kristus?

Be eleverna att hitta ett skriftställe som har hjälpt dem att känna den helige Anden undervisa dem om Jesus Kristus. Be dem därefter berätta om sina skriftställen och vad som har hänt till följd av det de kände. Berätta gärna själv om ett skriftställe som har hjälpt dig.

Påminn eleverna om att det är viktigt att läsa Nya testamentet för seminariepoängen, men det är ännu viktigare att studera skrifterna så att den helige Anden kan stärka deras vittnesbörd om Frälsaren.

Dela ut ett bokmärke till var och en som har följande uttalande av äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum (eller låt eleverna själva skriva det på ett tomt bokmärke):

Nya testamentet – Seminariets lärarhandledning, Lektion 59

”Det centrala syftet med all helig skrift [är] att fylla vår själ med tro på Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus. …

Tro kommer av att den Helige Anden vittnar för vår själ, Ande till ande, när vi lyssnar till eller läser Guds ord. Och tron mognar när vi fortsätter att mätta oss med ordet. …

Studera skrifterna noggrant och medvetet. Begrunda och be om dem. Skrifterna är uppenbarelse, och de leder till mer uppenbarelse” (D. Todd Christofferson, ”Vi har välsignats med skrifterna”, Liahona, maj 2010, s. 34, 35).

Be en elev att läsa äldste Christoffersons uttalande för klassen. Låt klassen följa med i texten och titta efter vad de kan göra för att förbättra sina personliga skriftstudier.

Be eleverna att sätta som mål att studera skrifterna på ett sätt som inbjuder den helige Anden att stärka deras tro på Jesus Kristus. Du kan föreslå att de skriver målet på baksidan av bokmärket så att de kan ha det som en påminnelse under sina skriftstudier.

Lukas 24:33–53

Jesus uppenbarar sig för sina lärjungar och visar dem sin uppståndna kropp

Be två elever komma fram med sina skrifter och rollspela en scen om missionärer som går fram till någons dörr. Säg åt dem att knacka på. Låtsas öppna dörren och hälsa på dem. Be dem att presentera sig. När de har gjort det, säger du ungefär så här:

”Jag har en fråga. Många jag känner tror inte på ett liv efter döden. Några säger att de tror på Jesus Kristus men tror inte att han uppstod med en fysisk kropp. De säger att han fortsatte att leva som en ande. Vad tror ni om Jesu Kristi uppståndelse?”

Ge eleverna tid att svara på frågan.

Påpeka att Lukas 24:36–39 är ett nyckelskriftställe som hjälper till att undervisa om Jesu Kristi bokstavliga uppståndelse. Sätt in skriftstället i sitt sammanhang genom att förklara att lärjungarna som var med Jesus på vägen till Emmaus genast återvände till Jerusalem och berättade om upplevelsen för apostlarna och andra lärjungar (se Luk. 24:33–35). Medan de pratade med varandra visade Frälsaren sig (se vers 36).

Be en av eleverna i rollspelet att läsa upp Lukas 24:36–39. Låt klassen följa med i texten och titta efter bevis på att Jesus verkligen uppstod och har en kropp av kött och ben.

Vad sa Jesus att hans lärjungar skulle göra för att förstå att han inte bara var en ande utan hade en fysisk kropp. (Visa bilden Jesus visar sina sår [Evangeliebilder, (2008), nr 60; se även LDS.org].)
Hur tror ni att ni hade känt er om ni var med när Kristus uppenbarade sig för sina lärjungar?

Tacka eleverna som hjälpte till med rollspelet och be dem att gå och sätta sig. Be en elev läsa upp Lukas 24:40–43. Låt klassen följa med i texten och se vad mer Jesus gjorde för att visa att han hade en påtaglig (eller fysisk) uppstånden kropp.

Vad gjorde Frälsaren mer för att visa att han hade en uppstånden kropp?
Vilka lärosatser lär vi oss i de här verserna? (Eleverna kan komma på flera lärosatser, men se till att betona att Jesus Kristus har en uppstånden kropp av kött och ben. Skriv den lärosatsen på tavlan.)
Varför är den här lärosatsen viktig att förstå och tro på?

Be en elev att läsa upp följande stycke:

”Genom Jesu Kristi försoning kommer alla människor att uppstå – frälsta från den fysiska döden (se 1 Kor. 15:22). Uppståndelse är andens återförening med kroppen i ett fullkomligt, odödligt tillstånd, inte längre underkastad sjukdom och död (se Alma 11:42–45). …

En insikt i och ett vittnesbörd om uppståndelse kan ge dig hopp och perspektiv medan du upplever livets svårigheter, prövningar och segrar. Du kan finna tröst i förvissningen om att Frälsaren lever och att han genom sin försoning ’bryter dödens band så att graven inte skall vinna någon seger, och att dödens udd skall uppslukas i hoppet om härlighet’ (Alma 22:14)” (Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 166).

I vilka prövningar kan hoppet om vår egen uppståndelse hjälpa oss att hålla ut?

Be några elever att bära sitt vittnesbörd om Frälsarens uppståndelse och förklara varför läran om uppståndelsen är viktig för dem.

Be en elev läsa upp Lukas 24:44–53. Låt klassen lyssna efter Frälsarens ord som om de var en del av gruppen med lärjungar som var med honom och fundera över vilka lärdomar som kunde ha varit mest meningsfulla för dem. Be några elever berätta om sina tankar kring undervisningen i dessa verser.

Vittna om de lärosatser som ni har samtalat om.

Nyckelskriftställe – Lukas 24:36–39

För att hjälpa eleverna lära sig Lukas 24:36–39 utantill kan du dela upp klassen i fyra grupper. Tilldela grupperna olika verser ur nyckelskriftstället och låt eleverna i varje grupp arbeta tillsammans för att lära sig sin tilldelade vers utantill. Efter några minuter ber du grupperna att citera verserna i rätt följd. Du kan låta några elever citera dessa verser igen de kommande lektionerna tills alla kan hela skriftstället.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Lukas 24:11. ”De trodde inte på dem”

Lukas antyder att det var svårt för de elva apostlarna att tro på kvinnorna som vittnade om att Jesus hade uppstått från graven. Även om andra personer tillfälligt hade uppväckts från döden men så småningom skulle dö igen som dödliga, så var Jesus Kristus den förste som uppstod. President Gordon B. Hinckley har sagt:

”Något sådant hade aldrig hänt tidigare. Det hade bara funnits död utan hopp. Nu fanns det evigt liv. Bara en Gud kunde ha gjort detta. Jesu Kristi uppståndelse var den stora krönande händelsen i hans liv och mission. Den var försoningens slutsten. Hans offer av sitt liv för hela mänskligheten var inte fullständig förrän han hade kommit fram ur graven med löftet om uppståndelse för alla som har vandrat på jorden.

Av alla segrar i mänsklighetens historia finns ingen så stor, ingen så allomfattande i sina följder, ingen med så bestående konsekvenser som den korsfäste Herrens seger, han som kom fram i uppståndelsen denna första påskmorgon.

De som bevittnade händelsen, alla som såg och hörde och talade med den uppståndne Herren, vittnade om att detta, det största av alla underverk, hade ägt rum. Hans efterföljare under kommande sekler levde och dog som förkunnare av sanningen i denna gudomliga görning.

Till allt detta lägger vi vårt eget vittnesbörd, att han som dog på Golgatas kors uppsteg igen i förunderlig härlighet som Guds Son, som Herre över liv och död” (”Särskilda vittnen om Kristus”, Liahona, apr. 2001, s. 16–17).

Lukas 24:36–43. ”En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har”

Äldste Tad R. Callister, som verkade i presidentskapet för de sjuttios kvorum, sa följande om den felaktiga tanken att Frälsarens uppståndelse var tillfällig:

”Efter sin uppståndelse visade sig Frälsaren för sina apostlar och sa: ’Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har’ (Lukas 24:39). Somliga har sagt att det här var en temporär fysisk uppenbarelse och att när han steg upp till himlen lade han ner sin kropp och återvände till sin andeform. Men skrifterna säger oss att detta inte var möjligt. Paulus lärde: ’Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom’ (Rom. 6:9). Med andra ord: Efter Kristi uppståndelse kunde hans kropp aldrig mer skiljas från hans ande, i annat fall skulle han lida döden, vilket Paulus sade inte längre var möjligt efter hans uppståndelse” (”Joseph Smith: Återställelsens profet”, Liahona, nov. 2009, s. 35).