Lektion 73

Johannes 13

Inledning

Efter att ha ätit påskmåltiden, tvättade Jesus sina lärjungars fötter och pekade ut Judas som sin förrädare. Trots alla oroligheter under den sista veckan av Jesus jordiska verksamhet, inriktade han sin undervisning på lydnad, tjänande och kärlek – egenskaper som utmärkte hans liv, och borde vara utmärkande för hans lärjungar i alla tidsåldrar.

Lektionsförslag

Lita på ordets kraft

Du kan frestas att tro att eleverna inte ska gilla att studera skrifterna, eller att du inte kan undervisa om skrifterna dag efter dag och behålla elevernas intresse. Men kom ihåg att skrifterna innehåller ”livets ord” (L&F 84:85) och att det ordet har ”ett mäktigare intryck på … [sinnet] än svärdet eller något annat” (Alma 31:5).

Johannes 13:1–17

Jesus tvättar apostlarnas fötter

Kopiera följande diagram på tavlan före lektionen:

Läs upp följande frågor och be eleverna fundera över hur de skulle svara (förklara att de inte behöver svara högt):

• Var skulle ni placera er på den här skalan?

• Skulle ni vilja vara lyckligare än ni är nu?

• Kan ni komma på någon som ni skulle vilja hjälpa att bli lyckligare?

Be eleverna, att medan de studerar Johannes 13, att söka efter en princip som hjälper dem veta vad de kan göra för att bli lyckligare.

För att hjälpa eleverna förstå sammanhanget i Johannes 13, påminn dem om att Jesus firade den judiska påsken med sina apostlar. Sammanfatta Johannes 13:1–3 med att förklara att när Jesus delade denna sista måltid med sina apostlar innan han korsfästes, visste han att han snart skulle dö och återvända till sin himmelske Fader.

Be en elev läsa upp Johannes 13:4–5 och be klassen följa med i texten och se vad Jesus gjorde när han och hans apostlar hade ätit färdigt påskmåltiden. Förklara att med orden ”lade av sig manteln” i vers 4 menas att Jesus tog av sig sina ytterkläder, ungefär som vi skulle ta av oss en jacka idag.

• Hur tjänade Frälsaren sina lärjungar?

Förklara att ”På Nya testamentets tid, bar människor sandaler, de gick huvudsakligen på grusvägar där det fanns dynga från djur, och de hade endast växlande tillgång till vatten att tvätta sig med. Deras fötter blev mycket smutsiga och att tvätta en annan persons fötter kunde ha varit en motbjudande uppgift. … Denna gästfrihetshandling utfördes normalt av de tjänare som hade lägst rang” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 242). Under denna sista måltid ”reste sig Kristus upp mitt under måltiden, band en linneduk om sig som en slav eller en tjänare skulle ha gjort och knäböjde för att tvätta apostlarnas fötter” (Jeffrey R. Holland, ”Han älskade dem in i det sista”, Liahona, sep. 2002 s. 11).

Visa bilden Jesus tvättar apostlarnas fötter (Evangeliebilder [2008], nr 55; se även LDS.org).

• Om ni hade varit där när Jesus tvättade sina apostlars fötter, hur hade ni reagerat om Jesus börjat tvätta era fötter?

• Vad visar handlingen att Jesus tvättade sina apostlars fötter om hans karaktär?

Be en elev läsa upp Joseph Smiths översättning, Johannes 13:8 (i Handledning för skriftstudier). Be klassen att följa med i texten och se vad Petrus sa när Frälsaren började tvätta hans fötter.

• Vad sa Petrus, enligt Joseph Smiths översättning, Johannes 13:8, när Frälsaren började tvätta hans fötter?

Be en elev läsa upp Joseph Smiths översättning, Johannes 13:9–10 (i Handledning för skriftstudier). Be klassen följa med i texten och se hur Petrus reagerade på det Herren sa till honom.

• Vad lär vi oss om Petrus från hans reaktion på vad Herren sa till honom, enligt vers 9? (Petrus respekterade Herren och ville följa honom fullständigt.)

Förklara att genom att tvätta sina apostlars fötter, utförde Frälsaren inte bara en vacker tjänande handling, utan han uppfyllde också Mose lag och instiftade en helig förrättning (se Bruce R. McConkie, Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 1:708.) Denna förrättning återställdes i vår tidsutdelning genom profeten Joseph Smith (se L&F 88:74–75, 137–41).

Be en elev läsa upp Johannes 13:11 och be klassen följa med i texten och se varför Jesus sa om apostlarna att ”de inte alla var rena”.

• Vem syftade Frälsaren på när han sa om apostlarna att ”de inte alla var rena”? (Judas Iskariot, som inom kort skulle förråda honom.)

Be flera elever turas om att läsa upp Johannes 13:12–17. Be klassen att följa med i texten och se vad Frälsaren lärde sina apostlar när han hade tvättat deras fötter.

• Vilket exempel satte Frälsaren, enligt vers 13–16, som han bad sina apostlar att följa? (Fastän Frälsaren var ”Mästare och Herre” [v. 13] och den störste av alla, tjänade han andra.)

• Vilka välsignelser får vi, med tanke på Frälsarens löfte till sina apostlar i vers 17, när vi följer hans exempel genom att tjäna andra? (Med sina egna ord bör eleverna lyfta fram följande eller en liknande princip: När vi följer Frälsarens exempel genom att tjäna andra, bli vi lyckligare.)

• Varför tror ni vi blir lyckligare om vi tjänar andra som Frälsaren gjorde?

Be eleverna att tänka på ett tillfälle då de var lyckligare eftersom de följde Frälsarens exempel genom att tjäna andra. Be flera elever berätta för klassen om sina upplevelser. Berätta gärna om en egen upplevelse.

För att hjälpa eleverna lära sig om ett sätt de kan tillämpa den här principen på, ber du en elev läsa upp följande ord av äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum:

”Be er himmelske Fader i er morgonbön varje ny dag att vägleda er så att ni ser en möjlighet att tjäna ett av hans dyrbara barn. Ha sedan ert hjärta fyllt av tro och kärlek under dagen och leta efter någon som ni kan hjälpa. Om ni gör det skärps er andliga lyhördhet och ni upptäcker tillfällen att tjäna som ni aldrig tidigare insett var möjliga” (”Verka med iver”, Liahona, nov. 2012, s. 31).

• Hur kan vi, enligt äldste Ballard, finna möjligheter att tjäna andra?

Uppmuntra eleverna att följa Frälsarens exempel genom att tjäna andra. Du skulle kunna be eleverna att inför de kommande lektionerna, vara beredda att dela med sig av sina erfarenheter av att tjäna andra.

Johannes 13:18–30

Jesus förutsäger vem som ska förråda honom

Sammanfatta Johannes 13:18–30 med att förklara att när Jesus hade lärt sina apostlar att de skulle bli lyckliga om de tjänade andra, sa han att en av dem skulle förråda honom. När Johannes frågade Jesus vem som skulle förråda honom, antydde Jesus att en av hans apostlar (Judas) skulle göra det.

Johannes 13:31–38

Jesus lär sina lärjungar att älska varandra

Fråga eleverna om de någonsin blivit anklagade för att inte vara kristna, eller en sann Kristi lärjunge, eftersom de är medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Om någon av eleverna räcker upp handen, frågar du dem hur de bemötte anklagelsen att de inte är kristna. Om ingen har haft en sådan upplevelse, frågar du:

• Vad skulle ni säga till en person som sa att ni inte är kristna?

Be en elev läsa upp Johannes 13:34–35. Be klassen att följa med i texten och se hur Frälsaren sa att andra skulle förstå att apostlarna var Jesu Kristi lärjungar.

• Vilket bud gav Jesus sina apostlar, enligt vers 34?

• Vad skulle andra veta, enligt vers 35, om apostlarna älskade varandra såsom Jesus älskade dem?

• Vilken princip kan vi lära oss från det Jesus undervisade sina apostlar om? (Eleverna bör med egna ord uttrycka följande eller en liknande princip: När vi älskar varandra såsom Jesus Kristus älskar oss, förstår andra att vi är hans lärjungar.)

• Hur visar Jesus Kristus att han älskar människor, enligt vad ni studerat om honom i år?

För att hjälpa eleverna förstå hur viktig och sann den princip de just hittat är, ber du en elev läsa upp följande ord av äldste Paul E. Koelliker i de sjuttios kvorum:

”Två unga missionärer knackade på en dörr i hopp om att finna någon som ville ta emot deras budskap. Dörren öppnades och en ganska storväxt man kom ut och sa, inte helt vänligt: ’Sa jag inte att ni inte skulle knacka på hos mig en gång till. Jag varnade er och sa att om ni någonsin kom tillbaka så skulle det inte bli roligt för er. Låt mig vara i fred!’ Han stängde snabbt dörren.

När äldsterna gick därifrån lade den äldre och erfarnare missionären armen om den yngre missionärens axlar för att trösta och uppmuntra honom. Utan att de visste om det iakttog mannen dem genom fönstret för att vara säker på att de hade begripit. Han trodde att de skulle skratta och göra sig lustiga över hans bryska bemötande. Men när han såg hur vänliga missionärerna var mot varandra så veknade hans hjärta omedelbart. Han öppnade dörren igen och bad missionärerna komma tillbaka och lämna sitt budskap. …

Principen att ha kärlek till varandra och utveckla förmågan att alltid sätta Kristus i centrum, i tanke, ord och handling, är väsentlig om vi ska kunna bli Kristi lärjungar” (”Han älskar oss verkligen”, Liahona, maj 2012, s. 17).

• Hur följde missionärerna som berättelsen beskriver, Herrens råd att älska varandra?

Be eleverna sjunga ”Älska varandra” (Psalmer nr 198), och be dem tänka på någon de känner som man lätt ser är en Jesu Kristi lärjunge tack vare den kärlek som han eller hon visar andra. När ni sjungit psalmen, ber du eleverna dela med sig av vilka personer de tänkte på och förklara specifika sätt som de personerna visar sin kärlek till andra. Du skulle också kunna berätta för klassen om någon du tänkte på.

Be eleverna skriva i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker om vad de ska göra för att bättre älska andra som Frälsaren älskar dem.

Sammanfatta Johannes 13:36–38 med att förklara att när Petrus hade sagt att han ville ge sitt liv för Jesus Kristus, sa Jesus att han skulle förneka honom tre gånger innan tuppen gol.

Repetition av nyckelskriftställen

Led eleverna i en skriftställejakt genom att använda ledtrådar för att hjälpa dem att snabbt hitta skriftställen. Som ledtrådar kan du använda nyckelord, kontextupplysningar, lärosatser och principer och tillämpningsförslagen på nyckelskriftställekorten. Du kan också bidra med egna ledtrådar. Skriftställejakter där eleverna tävlar om att hitta skriftställen kan få dem att aktivt vilja lära sig nyckelskriftställen. När du använder skriftställejakter, gör det då på ett sådant sätt att det inte sårar någon eller stör Anden. Hjälp eleverna förstå att de inte ska handskas vanvördigt med skrifterna eller överdriva tävlingsmomentet. Du kan också låta eleverna tävla mot en norm snarare än mot varandra. De kan till exempel tävla mot läraren eller tävla för att se om en viss procent av klassen kan hitta ett skriftställe inom en viss tid.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Johannes 13:1–17. Frälsaren tvättade sina lärjungars fötter

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att när Frälsaren tvättade sina lärjungars fötter, visade det hans osvikliga hängivenhet till dem:

”Kristus reste sig upp mitt under den sista måltiden, band en linneduk om sig som en slav eller en tjänare skulle ha gjort och knäböjde för att tvätta apostlarnas fötter (se Joh. 13:3–17). Denna lilla skara av rättrogna, i ett rike som knappt grundats, skulle snart utsättas för sin svåraste prövning, och därför lade han sin egen tilltagande oro åt sidan, för att ännu en gång kunna vara dem behjälplig och ge dem nya krafter. Det spelade ingen roll att ingen tvättade hans fötter. I himmelsk ödmjukhet fortsatte han att undervisa och att tvätta. Han skulle vara deras tjänare som in i det sista – och även efter sin död – stödde dem” (”Han älskade dem in i det sista”, Liahona, sep. 2002 s. 11).

Johannes 13:4–12. Tvättning av fötter är en evangelieförrättning

Joseph Smiths översättning ger oss ytterligare insikter om varför lärjungarnas fötter tvättades: ”Nu var detta judarnas sed enligt deras lag, därför gjorde Jesus detta för att lagen skulle kunna uppfyllas” (JSÖ, Joh.13:10 [i Handledning för skriftstudier]).

Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum sa:

”Den fulla innebörden är inte uppenbar för den ouppmärksamme läsaren, det ska den inte heller vara, eftersom tvättning av fötterna är en helig förrättning som bara ska utföras på heliga platser för dem som är värdiga. Men det är uppenbart att judarna också utförde heliga förrättningar i sina tempel, en kunskap som inte bevarats, och inte skulle ha kunnat bevarats i någon litteratur som vi har tillgång till” (The Mortal Messiah, 4 band [1979–1981], 4:38–39).

En maning till försiktighet: Du behöver inte gå in på detaljer utöver äldste McConkies ord, angående den heliga förrättningen då fötterna tvättas i templet ”för dem som är värdiga”. Kom ihåg följande maning från president Spencer W. Kimball:

”Ibland ställer man frågor eller försöker tala om förrättningar som man inte helt förstår eller som det inte är ens ansvar att tala om. En lärare gör sina elever en björntjänst när han eller hon väcker nyfikenhet eller uppmuntrar till diskussioner om saker som inte är en del av deras liv eller som de har erfarenhet av – vissa välsignelser som skrifterna nämner, vissa möjligheter som är begränsade och endast ges dem som har särskild myndighet och under särskilda omständigheter. … Det vore sannerligen klokt av våra lärare att inte röra vid dessa ämnen och inte bekymra sig över dem eller oroa eleverna angående dem” (“The Ordinances of the Gospel” [tal till fakulteten inom kyrkans seminarier och institut, 18 juni, 1962], s. 2–3).

Johannes 13:17. ”Saliga är ni om ni också gör det”

President Thomas S. Monson har sagt att vi blir lyckliga av att tjäna andra:

”För att finna sann lycka måste vi söka den bortom oss själva. Ingen har förstått meningen med livet utan att ha gett upp sitt ego för att tjäna sina medmänniskor. Att tjäna andra är besläktat med plikt – när den uppfylls får vi sann glädje” (”Guideposts for Life’s Journey” [andligt möte på Brigham Young University, 13 nov. 2007], s. 4, speeches.byu.edu).

Johannes 13:23. ”En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida”

”På Nya testamentets tid, låg de som åt formella måltider ofta ner på låga soffor som placerades runt bord, lutandes på sin vänstra arm med sina ansikten vända mot bordet och fötterna pekande bort från bordet. Så gästen som satt till höger om värden skulle ha varit vänd mot honom. Det verkar vara där aposteln Johannes satt lutad, eller låg, ”vid Jesu sida” under måltiden (jämför med Luk. 16:22). I den ställningen skulle Johannes, den lärjunge ”som Jesus älskade” kunna ha haft privata samtal med Frälsaren som inte alla vid måltiden kunde höra, såsom den om Judas förräderi (se Joh. 13:23–28)” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 242).

Johannes 13:34–35. ”Älska varandra”

Äldste Joseph B. Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum talade om vikten av kärlek och lärjungeskap:

”Kärlek är början, mitten och slutet på lärjungeskapets väg. … Slutligen leder kärleken oss till det eviga livets härlighet och storhet. …

När Jesus gav sina lärjungar ett nytt bud, ’så som jag har älskat er skall också ni älska varandra’ [Joh. 13:34], gav han dem den stora nyckeln till lycka i det här livet och härlighet i nästa.

Kärlek är det största budet av alla – alla andra är beroende av den. Den är vår inriktning när vi följer den levande Kristus” (”Det största budet”, Liahona, nov. 2007, s. 28–31).

Efter att ha citerat Johannes 13:34–35, sa äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum:

”Kärleken som Frälsaren beskrev är en aktiv kärlek. Den bevisas inte genom stora heroiska handlingar, utan genom vänlighetens och tjänandets enkla gärningar” (”Finn glädje genom kärleksfullt tjänande”, Liahona, maj 2011, s. 47).

President Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet sa:

”Kärlek är den utmärkande egenskapen hos en Kristi lärjunge” (”Guds kärlek”, Liahona, nov. 2009, s. 22).