Lektion 98: Apostlagärningarna 27–28

Lektion 98

Apostlagärningarna 27–28

Inledning

Medan Paulus färdades till Rom som fånge, led han skeppsbrott vid en ö. På ön blev han biten av en orm men förblev oskadd och han botade många som var sjuka. Paulus togs slutligen till Rom där han levde med husarrest i två år och undervisade och vittnade om Jesus Kristus.

Lektionsförslag

Apostlagärningarna 27

Paulus lider skeppsbrott när han reser till Rom

Innan lektionen börjar skriver du följande påståenden på tavlan. (De här påståendena finns i Vägledning för de unga [häfte, 2011], sidan 4, sidan 11, sidan 16.)

”Undvik att gå på många dejter med samma person.”

”Gå inte på, titta inte på och delta inte i sådan underhållning som är vulgär, omoralisk, våldsam eller pornografisk på något sätt.”

”Om dina vänner uppmuntrar dig att göra saker som är fel, visa då att du står för det som är rätt, även om du får stå ensam.”

Be en elev läsa upp påståendena på tavlan.

Varför väljer en del ungdomar att inte lyssna på de här varningarna och råden i uttalandena?

Uppmana eleverna att leta efter sanningar när de studerar Apostlagärningarna 27 som kan stärka deras tro till att lyssna på de här varningarna och råden från Herrens tjänare.

Påminn eleverna om att Paulus hade blivit falskt anklagad för förräderi och blivit fängslad. Paulus vädjade till kejsaren i Rom, vilket var hans rättighet som romersk medborgare. Sammanfatta Apostlagärningarna 27:1–8 med att förklara att Paulus färdades med andra fångar med båt till Rom, i en romersk officers förvar (en så kallad centurion som hade befäl över 50 till 100 män). När de hade seglat i flera dagar lade de till i en hamn på ön Kreta. När de skulle lämna hamnen varnade Paulus personerna på båten att de inte skulle fortsätta sin resa.

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 27:9–10. Be klassen följa med i texten och se vad Paulus visste skulle hända om han och de andra på båten fortsatte sin resa mot Rom. Du kan förklara att ordet fasta i det här sammanhanget betyder att frivilligt avstå från att äta. I det här fallet innebar ”fastedagen” antagligen den judiska helgdag som kallades Försoningsdagen, vilken markerade början på den period då det allmänt ansågs osäkert att resa på Medelhavet, på grund av våldsamma stormar.

Vilken varning och profetia gav Paulus om vad som skulle hända om de fortsatte sin resa enligt vers 10?

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 27:11–12. Be klassen följa med i texten och se hur den romerske officeren och andra på skeppet reagerade på Paulus varning.

I stället för att lyssna på Paulus varning, vem litade officeren på i stället?
Varför tror ni att det var enklare för officeren att tro på skeppsägaren än på Paulus?
Varför struntade de flesta ombord i Paulus varning enligt vers 12?

Be några elever turas om att läsa upp Apostlagärningarna 27:13–21. Be klassen följa med i texten och se vad som hände när skeppet fortsatte mot Rom.

Vad hände när skeppet fortsatte mot Rom?
När de såg att en ”svag sydlig vind blåste upp” (v. 13), vad kan folket ombord har trott om Paulus och den varning han gav?
Vilka känslor hade de som var ombord under stormen enligt vers 20?
Vilken princip, åskådliggjord av Paulus uttalande i vers 21, lär vi oss om vad som kan hända om vi ignorerar Herrens tjänares varningar och råd? (Eleverna använder kanske andra ord, men förvissa dig om att de kommer fram till följande princip: Om vi ignorerar Herrens tjänares varningar och råd, utsätter vi oss själva för fara. Skriv den här principen på tavlan. Förklara att faran kan bestå i att gå miste om välsignelser som vi annars skulle ha fått.)

Repetera med eleverna anledningarna till att officeren och de andra ombord på skeppet ignorerade Paulus varning och råd (se Apg. 27:11–12).

Hur kan människor i dag komma med ursäkter för att ignorera Herrens tjänares varningar och råd?

Med hjälp av Vägledning för de unga eller de senaste generalkonferenstalen ger du fler exempel på profetens varningar och råd som du känner är relevanta för eleverna.

Vilka faror kan människor utsätta sig för genom att ignorera sådana varningar och råd från profeterna?

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 27:22–26. Be klassen följa med i texten och se vad Paulus sa till människorna ombord.

Om ni var ombord på skeppet mitt i en fruktansvärd storm, vilka ord från Paulus hade tröstat er?
Vad profeterade Paulus skulle hända med människorna och skeppet?

Sammanfatta Apostlagärningarna 27:27-30 med att förklara att på den fjortonde stormnatten, kastade besättningen fyra ankare i havet för att hindra skeppet från att krocka med klipporna. Besättningen gick därpå till fören på skeppet och låtsades som om de höll på att kasta i fler ankare. Men de planerade egentligen att överge skeppet och fly i en liten båt, eftersom de var rädda att skeppet skulle sjunka.

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 27:31–32. Be klassen följa med i texten och se vilken varning Paulus gav officeren och soldaterna. Förklara att ordet dessa i vers 31 syftar på besättningen som försökte fly.

Vilken varning gav Paulus officeren och soldaterna?
Hur reagerade soldaterna på Paulus varning och råd? (De lyssnade på hans varning och hindrade besättningen från att fly genom att skära av den lilla båtens rep, så att den drev iväg tom.)

Förklara att Paulus morgonen därpå bad besättningen, som hade fastat, att äta (se Apg. 27:33–34). Han försäkrade dem igen om att ingen av dem skulle dö.

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 27:35–36. Be klassen att följa med i texten.

Hur reagerade besättningen på Paulus råd?

Sammanfatta Apostlagärningarna 27:37–41 med att förklara att skeppet gick på grund när det seglade mot ön Malta. Be eleverna läsa Apostlagärningarna 27:42–44 tyst för sig själva och se vad som hände med människorna ombord.

Vad hände med människorna ombord?

Påminn eleverna om Paulus profetia i Apostlagärningarna 27:22–26 att ingen skulle dö, även om skeppet skulle gå förlorat.

Vilka principer lär vi oss av den här berättelsen om vad som kan hända om vi lyssnar på Herrens tjänares råd och varningar? (Eleverna kommer kanske fram till följande eller liknande principer: Om vi lyssnar på Herrens tjänares varningar och råd, uppfyller Herren sina löften till oss. Om vi lyssnar på Herrens tjänares råd och varningar kan vi stå emot de faror som hotar oss. Skriv de här principerna på tavlan.)

För att hjälpa eleverna förstå principerna de kom fram till i Apostlagärningarna 27, ber du en elev läsa upp följande uttalande av president Henry B. Eyring i första presidentskapet:

”Varje gång i livet då jag valt att skjuta upp att följa ett inspirerat råd, eller beslutat att jag var ett undantag, kom jag till insikt om att jag försatt mig i en farlig situation. Varje gång jag lyssnat på profeternas råd, känt det bekräftat i bön, och sedan följt det, har jag funnit att jag gått mot trygghet” (”Finna trygghet i råd”,Nordstjärnan, juli 1997, s. 24).

Hur har det hjälpt er när ni har lyssnat på Herrens tjänares varningar och inspirerade råd, att stå emot faror som hotat er andliga och fysiska säkerhet? (Påminn eleverna om att de kan studera råd från Herrens nutida profeter i kyrkans tidningar liksom i Vägledning för de unga.)

Be eleverna fundera på om de ignorerar några varningar eller råd från Herrens tjänare, eller fundera på olika sätt som de bättre kan följa de varningar och råd de har fått. Låt eleverna skriva ner ett mål för hur de kan bli bättre på att följa det rådet.

Apostlagärningarna 28

Paulus förs till Rom där han undervisar och vittnar om Jesus Kristus

Visa eleverna en bild av en tornado eller virvelvind (eller rita en på tavlan).

Förklara att äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum kallade livets utmaningar och prövningar för ”andliga virvelvindar” (se ”Andliga virvelvindar”, Liahona maj 2014, s. 18–21).

Vilka exempel finns det på prövningar och svårigheter som kan liknas vid virvelvindar?

Uppmana eleverna att leta efter en princip när de studerar Apostlagärningarna 28 som kan hjälpa dem att trofast utstå de ”andliga virvelvindar” de möter.

Förklara att i Apostlagärningarna 28 läser vi om Paulus upplevelser på ön, hans fortsatta resa till Rom, samt hans fångenskap i Rom.

Dela upp klassen i tre eller fler grupper, beroende på klassens storlek. Tilldela varje grupp ett av följande skriftställen: Apostlagärningarna 28:1–6; Apostlagärningarna 28:7–14; och Apostlagärningarna 28:16–24; ge samma skriftställe till flera grupper om det behövs. Be varje grupp studera sitt skriftställe och sedan göra följande (skriv de här instruktionerna på tavlan):

Rita en bild eller skriv en tidningsrubrik som sammanfattar de händelser som beskrivs i ert skriftställe.
Visa klassen er bild eller läs upp er tidningsrubrik, och sammanfatta de händelser som beskrivs i ert skriftställe.

Efter en stund ber du varje grupp att rapportera för klassen. (Om det finns fler än tre grupper, ber du de grupper som har samma skriftställe att visa sin bild eller rubrik och att lägga till övriga insikter som de har fått genom att studera de tilldelade verserna.)

Vilka prövningar upplevde Paulus när han färdades till och bodde i Rom?

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 28:30–31. Be klassen följa med i texten och se var Paulus lyckades göra i Rom trots att han var i husarrest. Be eleverna berätta vad de hittar.

Vad gjorde Paulus som visade att han förblev trofast till Guds trots de prövningar han upplevde?
Vad kom det för gott ur de prövningar Paulus upplevde på havet, när han led skeppsbrott och när han var fängslad i Rom? (När eleverna har svarat skriver du följande princip på tavlan: Om vi är trofasta kan Gud hjälpa oss att vända våra prövningar till välsignelser för oss själva och andra.)
Vilka exempel finns på hur Gud kan hjälpa människor att vända prövningar till välsignelser för sig själva och andra?

När har Gud hjälpt er eller någon ni känner att vända en prövning till en välsignelse för er själva eller andra? (Berätta gärna om en egen upplevelse.)

Uppmuntra eleverna att följa Paulus exempel och välja att förbli trofasta när de upplever prövningar, så att Gud kan hjälpa dem vända prövningarna till välsignelser för dem själva och andra.

Kommentar och bakgrundsinformation

Apostlagärningarna 28:17–31. Paulus predikar evangeliet i Rom

”Så vitt vi vet var Paulus den förste missionären som predikade evangeliet i Rom. Precis som han hade gjort i andra städer, predikade Paulus först för judarna, varav några trodde honom, och därefter vände han sin uppmärksamhet till ’alla som kom till honom’ (Apg. 28:30), varav många troligen var hedningar. När Paulus var i husarrest skrev han vad vissa benämner hans ’fångenskapsbrev’ – Kolosserbrevet, Efesierbrevet, Filemon och Filipperbrevet. Efter att ha tillbringat två år i husarrest i Rom, antas det att Paulus blev prövad och frisläppt och att han därefter tjänade i Asien, Grekland och kanske Spanien, innan han blev fängslad i Rom igen. Enligt traditionen blev han dödad under förföljelserna på Neros tid, någon gång mellan 64 och 68 e.Kr. Paulus nämnde sin förestående död i 2 Timoteusbrevet 4:6–8” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 330).

Apostlagärningarna 28. Om vi är trofasta kan Gud hjälpa oss vända prövningar till välsignelser för oss själva och andra

President John Taylor lärde att om vi förblir trofasta och lydiga till Herren, kan våra prövningar bli till nytta och välsignelse:

”Ser ni inte nödvändigheten av dessa prövningar och lidanden och upplevelser vi måste gå igenom? Det är Herren som försätter oss i situationer som i högsta grad är ämnade att främja hans folks intressen. Det är min mening att i stället för att det som nu omger oss blir till skada för oss och Guds rike, kommer det att utgöra ett av de största lyft som vi hittills någonsin fått. Allt är väl och förblir väl om vi håller Guds bud. Vilken är då den ståndpunkt vi bör inta – varje man, kvinna och barn? Gör er plikt emot Gud, ära honom, då gör ni det som är rätt. Och beträffande händelser som ligger i framtiden, måste vi överlämna dem i Guds händer och känna att vad som än händer så är det rätt och att Gud kommer att styra allt till vårt bästa och till det bästa för hans kyrka och rike på jorden” (Kyrkans presidenters lärdomar: John Taylor [2011], s. 206).