Lektion 25: Matteus 22:15–46

Lektion 25

Matteus 22:15–46

Inledning

Jesus fortsatte undervisa i templet och fariseerna och sadduceerna försökte snärja honom genom att ställa svåra frågor. Han besvarade framgångsrikt deras frågor och lärde dem att lyda landets lagar och hålla de två största buden.

Lektionsförslag

Matteus 22:15–22

Fariseerna försöker snärja Frälsaren genom att fråga honom om det är lagenligt att betala skatt

Vad finns det för viktiga lagar som regeringen har stiftat i vårt samhälle? Varför tror ni att de är viktiga?

Be eleverna att under tystnad fundera över om det finns några lagar som de inte håller så väl som de borde. Be eleverna att, medan de studerar Matteus 22:15–22, titta efter vad Jesus Kristus lärde om att lyda landets lagar.

Påminn eleverna om att Frälsaren under sin sista vecka i livet dagligen undervisade i templet i Jerusalem (se Luk. 19:47; 22:53). Be en elev läsa upp Matteus 22:15 och be klassen följa med och se vad fariseerna försökte göra med Frälsaren.

Vad betyder orden ”fälla honom för något som han sade”?

Be en elev läsa upp Matteus 22:16–17 och be klassen se hur fariseerna försökte snärja Frälsaren. Förklara att Caesar var kejsare över Romarriket, som styrde Israel på den tiden, och att skatten skulle betalas till honom.

Hur var frågan de ställde till Jesus en potentiell fälla? (Om Frälsaren sa att det var rätt att betala skatt till Romarriket, skulle judarna anse att han sympatiserade med Rom och var illojal mot sitt eget folk. Om Frälsaren sa att det inte var lagenligt att betala skatt skulle fariseerna kunna anklaga Jesus för förräderi och ange honom till romerska myndigheter.)

Be en elev läsa upp Matteus 22:18–21 och be klassen se hur Frälsaren besvarade fariseernas fråga. Förklara att orden ”ge då kejsaren det som tillhör kejsaren” i vers 21 syftar på vår skyldighet att lyda samhällets lagar, som skattelagarna. Håll upp ett mynt och fråga:

Hur var Frälsarens svar ett perfekt svar på fariseernas fråga?
Vilken sanning kan vi lära oss av Frälsarens undervisning att vi bör ”ge … kejsaren det som tillhör kejsaren”? (Eleverna använder kanske andra ord, men se till att de identifierar följande sanning: Herren förväntar sig att vi är goda medborgare som lyder landets lagar [se även TA 1:12].)
Varför tror ni det är viktigt för oss som Jesu Kristi lärjungar att vara goda medborgare och lyda landets lagar? (Se L&F 58:21.)

Be eleverna läsa Matteus 22:22 tyst för sig själva och se hur fariseerna reagerade på Frälsarens svar. Be eleverna berätta vad de hittar.

Matteus 22:23–34

Frälsaren undervisar sadduceerna om äktenskap och uppståndelsen

Förklara att förutom fariseerna försökte även sadduceerna snärja Frälsaren i hans ord när han undervisade i templet. För att hjälpa eleverna förstå vad sadduceerna trodde på, ber du dem tyst läsa stycket ”Sadduceer” i Handledning för skriftstudier. Be eleverna titta efter vad sadduceerna trodde på och inte trodde på.

Vilka trosuppfattningar förkastade sadduceerna?

Be en elev läsa upp Matteus 22:23–28 och be klassen se hur sadduceerna försökte snärja Frälsaren.

Hur skulle ni sammanfatta frågan som sadduceerna ställde Frälsaren?

Förklara att sadduceerna avsiktligt och felaktigt tillämpade en gammaltestamentlig sedvänja som utformats för att försörja änkor (se 5 Mos. 25:5–6; Bible Dictionary, ”Levirate Marriage”). De försökte överdriva den här sedvänjan för att ifrågasätta läran om uppståndelsen.

Be en elev läsa upp Matteus 22:29–30 och be klassen se hur Frälsaren besvarade sadduceernas fråga.

Hur besvarade Frälsaren frågan?

För att hjälpa eleverna förstå Frälsarens svar, ber du en elev läsa upp följande uttalande av äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum:

”[Jesus Kristus] förnekar inte, utan begränsar den rådande uppfattningen att man gifter sig eller blir bortgift i himlen. Han säger egentligen att vad ’man’ (sadduceerna) anbelangar, att vad ’man’ (den här världens barn) anbelangar, finns och fortsätter inte familjeenheten vid uppståndelsen. …

’Därför varken gifter de [som inte vill efterleva, efterlever eller kan efterleva lagen om evigt äktenskap] sig eller blir … bortgifta när de har lämnat världen’ [L&F 132:16].

Det vill säga, de som Jesus talade till varken gifter sig eller blir bortgifta i himlen, för de tror inte ens på uppståndelsen, för att inte tala om alla andra frälsande sanningar” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 1:606).

För att hjälpa eleverna vidare förstå Frälsarens budskap i Matteus 22:29–30 förklarar du att Herren uppenbarade många viktiga sanningar om evigt äktenskap för profeten Joseph Smith. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 132:15–17. Be klassen följa med och se vad Herren uppenbarade för Joseph Smith om äktenskap.

Vilka sa Herren ”varken gifter … sig eller blir … bortgifta” (v. 16) vid uppståndelsen?
Vilken sanning undervisade Frälsaren om i Matteus 22:30 och Läran och förbunden 132:15–17 om äktenskap och livet efter döden? (Eleverna använder kanske andra ord, men se till att de identifierar följande sanning: De som inte beseglats genom prästadömsauktoritet till sin make eller maka i dödligheten eller genom ställföreträdande förrättningar i templet kommer inte att vara gifta i den kommande världen.)

Be en elev läsa upp Matteus 22:31–33 och be klassen se vilka andra sanningar Frälsaren lärde sadduceerna om uppståndelsen.

Vad sa Frälsaren i vers 32 som pekar på att uppståndelsen är verklig?
Hur reagerade människorna när de hörde Frälsaren lära ut de här lärosatserna?

Matteus 22:34–40

Frälsaren undervisar om de två största buden

Be eleverna att i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker skriva ner så många bud de kan komma på under en minut. Be eleverna berätta hur många bud de lyckades skriva ner.

Förklara att judendomen lär att moselagen innehåller 613 bud. Be en elev läsa upp Matteus 22:35–36. Be klassen följa med och se vad en av fariseerna frågade Frälsaren om de här buden.

Vad frågade fariseen Frälsaren?

Innan eleverna tittar på Frälsarens svar ber du dem ringa in ett bud på sin lista som de tycker är det ”största” eller allra viktigaste budet. Be några få elever berätta vilket bud de ringat in och förklara varför de ringade in det.

Be en elev läsa upp Matteus 22:37–40. Be klassen följa med och se hur Frälsaren besvarade fariseens fråga.

Vilket är det största budet? Vilket är det näst största budet? (Förklara att de här två buden fanns i moselagen [se 5 Mos. 6:5; 3 Mos. 19:18]. Förklara också att Herrens föreskrift att ”älska din nästa” handlar om hur vi behandlar andra.)
Varför tror ni de här buden anses vara de största buden?
Vad betyder det i vers 40 att ”på dessa två bud hänger hela lagen och profeterna”? (Hjälp eleverna förstå att alla de bud som Gud uppenbarade i moselagen och genom Gamla testamentets profeter var avsedda att hjälpa människorna visa sin kärlek för Gud och för sin nästa.)
Om alla buden är avsedda att hjälpa oss hålla de två största buden, vilken princip kan vi då lära oss av vers 40 om vikten av att hålla alla Guds bud? (När eleverna svarat skriver du följande princip på tavlan: Om vi verkligen älskar Gud och älskar vår nästa som oss själva, strävar vi efter att hålla alla Guds bud.)

För att åskådliggöra den här principen ber du eleverna använda sig av listan över bud som de skrev i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker. Be dem rita en stjärna intill de bud som visar kärlek för Gud och en kvadrat intill de bud som visar vår kärlek för vår nästa. (En del bud kan markeras med både en stjärna och en kvadrat.) Be eleverna välja ut ett av buden i sin lista och förklara hur vi genom lydnad till det budet visar vår kärlek för Gud, vår kärlek för vår nästa, eller båda.

Vilka känslor fick ni när ni valde att lyda ett speciellt bud för att visa er kärlek för Gud eller för en annan person?

Bär ditt vittnesbörd om principen att om vi verkligen älskar Gud och älskar vår nästa som oss själva, håller vi alla Guds bud. Be eleverna tänka på ett bud de mer trofast kan lyda för att visa sin kärlek till sin himmelske Fader eller för en annan person, och uppmana dem att sätta upp ett mål att göra det. Be dem att skriva upp det här målet i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker.

Matteus 22:41–46

Frälsaren frågar fariseerna vad de anser om Kristus

Förklara att när Frälsaren framgångsrikt besvarat fariseernas och sadduceernas frågor, ställde han några frågor till fariseerna.

Be en elev läsa upp Matteus 22:41–42 och be klassen se vad Frälsaren frågade fariseerna.

Vilka frågor ställde Jesus Kristus till fariseerna?
Hur svarade fariseerna?

Förklara att de flesta judarna visste att Kristus, eller Messias, skulle vara ättling till kung David. Fariseerna trodde att Messias skulle krönas till kung av Israel och hjälpa dem besegra utländska fiender (som Rom) och få sin frihet, som kung David tidigare hade gjort. Sammanfatta Matteus 22:43–46 genom att förklara att Jesus lärde fariseerna att enligt deras egna skrifter var Kristus mer än bara Davids son – han var också Guds Son. Eller, som det senare uppenbarades för Johannes den älskade, är Kristus både ”Davids rotskott och hans ättling” (Upp. 22:16); Han är både Davids Herre och hans efterkommande.

Be eleverna fundera över hur de skulle besvara frågan: ”Vad anser ni om Kristus?” Avsluta med att bära ditt vittnesbörd om Frälsaren.

Nyckelskriftställe – Matteus 22:36–39

Ge eleverna tid att skriva ner orden i Matteus 22:36–39 på små lappar. Be eleverna att bära med sig sina lappar och titta på dem då och då under dagen så att de kan komma ihåg att hålla det största och näst största budet.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Matteus 22:21. ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren”

Orden ”ge då kejsaren det som tillhör kejsaren” i Matteus 22:21 syftar på vår skyldighet att lyda samhällets lagar, som att betala skatt. Men vad gör vi om samhällets lagar strider mot Guds lagar? Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum gav följande råd:

”Ibland måste vi protestera mot lagar som skulle minska vår frihet att utöva vår tro, och vi litar då till våra grundlagsenliga rättigheter till fri religionsutövning” (se ”Balansera sanning och tolerans”, Liahona, feb. 2013, s. 31).

Äldste Dallin H. Oaks lärde även att när samhällets lagar tillåter syndigt beteende, måste vi fortfarande lyda Guds lagar:

”Vår tolfte trosartikel anger vår tro på att lyda överheten och ’att lyda, ära och upprätthålla lagen’. Men människans lagar kan inte göra något moraliskt som Gud har förklarat omoraliskt. Hängivenhet mot vår främsta prioritet – att älska och tjäna Gud – kräver att vi ser till hans lagar för vår uppförandenorm. Vi lever till exempel kvar under den gudomliga befallningen att inte begå äktenskapsbrott eller otukt även om sådana gärningar inte längre är brott mot lagen i de stater eller länder vi bor i. På liknande sätt förändrar inte lagar som tillåter så kallade samkönade äktenskap Guds lagar om äktenskap, eller hans bud och våra normer som rör äktenskapet” (”Inga andra gudar”, Liahona, nov. 2013, s. 75).

Matteus 22:23–30. Äktenskap efter uppståndelsen

”En viktig nyckel till att förstå Frälsarens ord är att komma ihåg att de talades till sadduceerna, som ’påstår att det inte finns någon uppståndelse’ (Matteus 22:23). Därför var frågan de ställde till Frälsaren inte uppriktig – de var egentligen inte intresserade av att få veta mer om äktenskap vid uppståndelsen. Frälsarens svar att ’vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift’ (Matt. 22:30) handlade om personerna i fråga, vilka var sadduceer, för de som ställde frågan sa ’nu fanns det bland oss sju bröder’ (Matt. 22:25; kursivering tillagd). För dem som inte gifter sig för evigt varar äktenskapet inte bortom det här livet (se L&F 132:15–17). I de här sista dagarna har Herren uppenbarat att äktenskapet endast kan vara evigt om det ingås enligt hans lag, utförs av en som har myndighet och beseglas genom löftets Helige Ande (se L&F 132:19).

Ytterligare en nyckel till att förstå Frälsarens ord är att inse att när sadduceerna hänvisade till Moses ord (se Matt. 22:24), hänvisade de till något som ibland kallas ’levirat’. Enligt moselagen var det så att när en man dog och lämnade sin hustru barnlös, skulle hans bror gifta sig med den avlidne mannens hustru för att försörja henne och skaffa avkomma åt den avlidne mannen (se 5 Mos. 25:5; Bible Dictionary, ’Levirate marriage’)” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 66–67).

Matteus 22:35–40. De två största buden

President Ezra Taft Benson sa följande om det största och näst största budet:

”Att älska Gud av allt sitt hjärta, sin själ, sitt sinne och sin styrka omfattar allting. Det är ingen halvhjärtad ansträngning. Det fordras total hängivenhet – fysiskt, mentalt, känslomässigt och andligt – till kärlek till Herren.

Bredden, höjden och djupet av denna kärlek till Gud omfattar varje del av ens liv. Våra önskningar, andliga eller timliga, bör vara förankrade i kärleken till Herren. Våra tankar och känslor ska vara riktade mot Herren. …

Varför satte Gud det första budet främst? Därför att han visste att om vi verkligen älskar honom skulle vi vilja hålla alla de andra buden. …

När vi sätter Gud främst faller allt annat på plats eller försvinner ur våra liv. Vår kärlek till Herren avgör vad som gör anspråk på vår tillgivenhet, hur vi använder vår tid, de intressen vi ägnar oss åt och hur vi prioriterar.

Vi borde sätta Gud före alla andra i våra liv. …

Vi är till störst välsignelse för våra medmänniskor om vi sätter det första budet främst” (se ”Det främsta budet – älska Herren”, Nordstjärnan, juli 1988, s. 3, 4; se även Mark. 12:28–34).

Matteus 22:45. ”Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara hans son?”

Äldste James E. Talmage i de tolv apostlarnas kvorum lärde att Jesus Kristus var Jehova:

”Jesus Kristus är Davids son i rätt nedstigande led. … Men trots att Jesus föddes i köttet så sent som ’i tidernas mitt’, så var han Jehova, Herre och Gud, innan David, Abraham och Adam var kända på jorden” (Jesus Kristus,[1964], s. 542).