Lektion 101: Romarbrevet 8–11

Lektion 101

Romarbrevet 8–11

Inledning

Paulus undervisade om välsignelser som kommer från att vara andligt pånyttfödd och att underkasta sig vår himmelske Faders vilja. Han undervisade också om hur Israel förkastade Guds förbund och om att sprida evangeliet bland hedningarna.

Lektionsförslag

Romarbrevet 8

Paulus beskriver välsignelserna av att vara andligt pånyttfödd

Inled lektionen med att ställa följande frågor:

Vad är ett arv?
Om ni kunde ärva någons ägodelar, vems ägodelar skulle ni välja och varför?
Vem ärver vanligtvis någons ägodelar?

Be eleverna fundera över vilka välsignelser någon skulle kunna få som arvtagare till allt det som vår himmelske Fader har. Be eleverna att i sina studier av Romarbrevet 8:1–18 titta efter vad vi måste göra för att ärva allt som vår himmelske Fader har.

Be flera elever turas om att läsa upp Romarbrevet 8:1, 5–7, 13. Be klassen följa med och titta efter vad Paulus lärde om att leva efter vår ”köttsliga natur”, eller ge efter för benägenheten att synda, och att leva ”efter Anden” (vers 5).

Vad innebär det att ha ett ”köttets sinne” (vers 6)? (Att fokusera på att tillfredsställa den fysiska kroppens passioner och lustar.)
Vad innebär det att ha ett ”Andens sinne” (vers 6)?

Förklara att om vi ”dödar kroppens gärningar” (vers 13) betyder det att vi dödar eller undertrycker de svagheter, frestelser och synder som hör samman med vår jordiska kropp (se Mosiah 3:19).

Vilken princip kan vi lära oss i vers 13 om vad som kan hjälpa oss att övervinna den naturliga människans benägenhet att synda? (Hjälp eleverna lyfta fram följande princip: Om vi följer Andens inflytande kan vi övervinna den naturliga människans benägenhet att synda. Skriv den principen på tavlan.)

Be en elev läsa upp Romarbrevet 8:14–16. Be klassen följa med och se vad Paulus säger om dem som följer Anden.

Vad säger Paulus om dem som följer Anden? (Förklara att ordet söner i det här sammanhanget betyder både söner och döttrar [se L&F 25:1].)

Betona orden ”barnaskapets Ande” (vers 15). Förklara att ”vår ande” (vers 16), som betyder vår andekropp, skapades av vår himmelske Fader, och alla människor är därmed bokstavligen barn till vår himmelske Fader. Men det är genom att ingå förbund med Gud genom förrättningar och att sedan hålla dessa förbund, som människor blir andligen pånyttfödda, eller upptas i barnaskap, som hans söner och döttrar i evangeliets förbund. Den Helige Andens sällskap är ett tecken på att sådana människor inte bara är Guds andebarn genom skapelsen, utan de är också hans förbundsbarn.

Be en elev läsa upp Romarbrevet 8:17–18. Be klassen följa med och titta efter vad Guds förbundsbarn kan bli.

Vad kan Guds förbundsbarn bli? (Skriv följande princip på tavlan och lämna ett tomrum för ordet trofasta: Om vi är trofasta förbundsbarn till Gud, kan vi bli medarvingar med Jesus till allt som vår himmelske Fader har.)
Vad är en medarvinge? (Någon som får lika stor del av ett arv som andra arvtagare.)
Vad måste Guds förbundsbarn göra, enligt vers 17, för att bli medarvingar med Kristus?

Förklara att ”lida med [Jesus Kristus]” (se vers 17) inte betyder att vi får lida det som Frälsaren led som en del av sitt försoningsoffer. Snarare måste vi, liksom Frälsaren, avstå från all ogudaktighet, hålla buden och trofast utstå motstånd (se Matt. 16:24; JSÖ Matt. 16:26 [i Handledning för skriftstudier]). Lägg till ordet trofasta för att färdigställa principen på tavlan. Rita en uppställning med tre kolumner på tavlan. Ge första kolumnen rubriken Krav, mellankolumnen rubriken Motstånd, och tredje kolumnen rubriken Arv. Skriv upp elevernas svar på följande frågor i rätt kolumn.

Vad krävs det av oss att vi ska göra för att anses vara Guds trofasta förbundsbarn?
Vad finns det för exempel på motstånd som vi kan uppleva när vi strävar efter att leva som Guds trofasta förbundsbarn?
Vilka välsignelser kan vi ärva från vår himmelske Fader om vi strävar efter att leva som hans trofasta förbundsbarn? (Ett möjligt svar är att vi kan bli som vår himmelske Fader.)

Be eleverna fundera över listorna på tavlan.

När ni läst Paulus undervisning i vers 18, vad tänker ni då om kraven för att vara medarvingar till Kristus jämfört med välsignelserna? Varför?

Förklara att i Romarbrevet 8:19–30 läser vi att Paulus lärde att Anden hjälper oss i våra svagheter och hjälper oss veta vad vi ska be om. Vi läser också att Jesus Kristus kallades i föruttillvaron till att bli Frälsaren för Guds barn (se Joseph Smith Translation, Romans 8:29–30).

Obs: I Romarbrevet 8:29–30 betyder ordet förutbestämt förutordinerad eller kallad. Eleverna kommer att studera några av Paulus lärdomar om förutordination i lektionen om Efesierbrevet 1.

Be flera elever turas om att läsa upp Romarbrevet 8:28, 31–39. Be klassen följa med och leta efter sanningar som Paulus lärde om Guds kärlek vad gäller jordelivets motstånd, utmaningar och svårigheter. Påpeka att i Joseph Smiths översättning av Romarbrevet 8:31 har orden ”vara emot” ersatts av ”få överhand över”.

Vilka sanningar kan vi lära oss av de här verserna? (Eleverna kan lyfta fram olika sanningar, bland annat följande: Om vi älskar Gud samverkar allt till det bästa. Tack vare Jesus Kristus kan vi övervinna alla jordelivets utmaningar och svårigheter. Inget kan skilja oss från Guds kärlek, vilken är uppenbar i Jesu Kristi försoning.)
Hur kan Jesus Kristus och hans lärdomar hjälpa oss övervinna jordelivets utmaningar och svårigheter?
Vilka påståenden i de här verserna gör störst intryck på er, med tanke på de jordelivets utmaningar och svårigheter ni har upplevt? Varför?
Hur har ni upplevt Guds kärlek mitt i era utmaningar och svårigheter?

Be eleverna att i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker skriva vad de känner sig manade att göra så att de genom Jesus Kristus kan övervinna sina utmaningar och svårigheter. Uppmuntra dem att tillämpa det de skrivit.

Romarbrevet 9–11

Paulus undervisar om hur Israel förkastade Guds förbund och om att sprida evangeliet bland icke-judarna

Be eleverna fundera över hur de skulle göra i följande situationer:

Du följer med din biskop för att besöka en ung man vars familj är aktiv i kyrkan men han är det inte. När din biskop vänligt försöker hjälpa den unge mannen förstå följderna av att inte leva efter evangeliet, säger den unge mannen: ”Oroa dig inte. Jag är döpt och mina föräldrar är aktiva. Gud undanhåller inte några välsignelser från mig.”
Du har nyligen blivit vän med en ung kvinna som har en annan tro. Hon frågar om normerna du lever efter. När du beskrivit några av Herrens normer, säger hon: ”Jag förstår inte varför du gör allt det där. Allt man måste göra för att bli frälst är att tro på Jesus Kristus.”

Be eleverna att titta efter sanningar i sina studier av Romarbrevet 9–11 som kan hjälpa dem förstå vad som krävs för att ta emot evangeliets välsignelser.

Be en elev läsa följande förklaring av Paulus lärdomar i Romarbrevet 9–11:

Som det står i Romarbrevet 9–11 använde Paulus termerna Israel och israeliter i stället för judar när han talade om val som många judar hade gjort. Guds förbundsbarn kallas ibland för Israels hus. På Gamla testamentets tid utvalde Gud Jakobs, eller Israels, avkomlingar till att vara en del av hans förbund med Abraham (se Rom. 9:4–5), vilket innefattade stora välsignelser som till exempel evangeliet, prästadömsauktoritet, evigt liv, evig avkomma, ett arveland och ansvaret att sprida evangeliet i världen.

Be en elev läsa upp Romarbrevet 9:6, 8. Be klassen följa med och se vad Paulus lärde om medlemmarna i Israels hus.

Vad tror ni Paulus menade med ”Israel är inte alla som kommer från Israel” (vers 6)? (Många judar litade felaktigt på att deras släktlinje genom Abraham garanterade dem förbundets välsignelser.)

Förklara att i Romarbrevet 9:25–30 läser vi att Paulus lärde att icke-judar som anslöt sig till kyrkan kunde ta emot förbundets alla välsignelser och bli rättfärdiga genom att utöva tro på Jesus Kristus.

Be flera elever turas om att läsa upp Romarbrevet 9:31–33 och 10:1–4. Be klassen följa med och leta efter hur vissa israeliter på Paulus tid försökte bli rättfärdiga inför Gud. Förklara att ”den lag som ger rättfärdighet” (Rom. 9:31) avser moselagen; ”stötestenen” (Rom. 9:32–33) är Jesus Kristus; och ”rättfärdigheten från Gud” (Rom. 10:3) avser Jesus Kristus och hans evangelium.

Hur hade en del israeliter försökt bli rättfärdiga inför Gud, enligt Romarbrevet 9:31–33? (Genom att strängt handla enligt moselagen.)
Vad hade de här israeliterna förkastat, enligt Romarbrevet 10:3–4? (Jesus Kristus och den rättfärdighet som möjliggörs genom honom.)

Förklara att som det står i Romarbrevet 10:8–13, beskrev Paulus hur ”den rättfärdighet som kommer av tro” (Rom. 9:30) kan uppnås. Be flera elever turas om att läsa upp Romarbrevet 10:8–13. Be klassen följa med och se hur det här tillståndet av rättfärdighet kan uppnås.

Vad måste en människa göra för att uppnå den rättfärdighet som kommer av tro?

Förklara att det grekiska ord som översatts till bekänner i vers 9 betyder att öppet erkänna, eller ingå förbund, och det grekiska ord som översatts till tror betyder en tillitsfull förpliktelse. Den här djupa tilliten till Frälsaren får människor att öppet erkänna att de tagit emot honom på de sätt han förordnat. De här förordnade sätten är bland andra lydnad till Guds bud, omvändelse och att ta emot frälsande förrättningar som dop och den Helige Andens gåva.

Vad måste vi enligt Paulus lärdomar göra om vi önskar ta emot välsignelserna av Guds förbund, som frälsningen? (Hjälp eleverna lyfta fram följande princip: Om vi tar emot och lyder Jesus Kristus och hans evangelium, kan vi ta emot välsignelserna av Guds förbund och bli frälsta. Skriv den principen på tavlan.)

Påpeka att vissa människor har använt Romarbrevet 10:9, 13 för att göra gällande att allt vi måste göra för att bli frälsta är att muntligt bekänna vår tro på Jesus Kristus. Påminn eleverna om de situationer som togs upp tidigare i lektionen.

Hur skulle sanningarna i den här lektionen hjälpa er att hantera de här situationerna?

Sammanfatta resten av Romarbrevet 10–11 genom att förklara att Paulus lärde att vi måste hörsamma Guds ord för att utveckla tro på Kristus. Han använde sig av en liknelse om att inympa grenarna från ett vilt olivträd i ett odlat olivträd för att åskådliggöra hur icke-judar upptas i Israels hus (se även Jakob 5:3–14). Han lärde också att evangeliet återigen ska erbjudas judarna.

Avsluta med att vittna om de sanningar som tagits upp i lektionen.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Romarbrevet 8:14–17. ”Vi är Guds barn”

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum vittnade om vårt gudomliga arv som barn till Gud:

”Din Fader i himlen vet vad du heter och känner till dina omständigheter. Han hör dina böner. Han känner dina förhoppningar och drömmar, och även din oro och dina besvikelser. Och han vet vad du kan bli, genom tro på honom. Tack vare detta gudomliga arv är du och alla dina andliga systrar och bröder helt jämlika i hans ögon och genom lydnad berättigade att bli en rättmätig arvinge i hans eviga rike, en ’Guds arvinge och Kristi medarvinge’ [Romarbrevet 8:17]. Försök förstå betydelsen av de här lärdomarna” (se ”Till unga kvinnor”, Liahona, nov. 2005, s. 28).

”I skrifterna får vi veta att vi är ’Guds barn’ i mer än en bemärkelse (Rom. 8:16). För det första är varje människa bokstavligen ett älskat barn till vår himmelske Fader (se Mal. 2:10; Apg. 17:29; Hebr. 12:9; ’Familjen: Ett tillkännagivande för världen’, Liahona, nov. 2010, s. 129). För det andra blir vi ’pånyttfödda’ som Guds barn genom en förbundsrelation när vi visar tro på Jesus Kristus, omvänder oss, låter döpa oss och tar emot den Helige Anden [och andra förrättningar] (se Joh. 1:12; Gal. 3:26–29; Mosiah 5:7; L&F 11:30; [L&F 84:33–38;] Mose 6:65–68)” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning 2014], s. 348).

Inte bara kan Anden bekräfta att vi är Guds förbundsbarn, utan den kan även bekräfta för vår ande att vi bokstavligen är älskade barn till Gud och att vi levde med honom innan vi föddes.

Romarbrevet 8:15. ”Barnaskapets Ande”

”Det var vanligt med adoption hos romarna och Paulus läsare bör ha varit bekanta med företeelsen. En person som lagligen adopterade någon gav den personen alla rättigheter och privilegier som ett biologiskt barn hade. När vi därför får ’barnaskapets Ande’ (Rom. 8:15) genom att ingå evangeliets förbund, blir vi barn till Gud och ’Kristi medarvingar’ (Rom. 8:17)” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 348).

I Mormons bok undervisade även kung Benjamin om hur vi kan bli ”Kristi barn” (se Mosiah 5:5–10). President Joseph Fielding Smith lärde att Jesus Kristus även ”blir vår Fader” eftersom han ”erbjuder oss liv, evigt liv, genom den försoning som han åstadkom för oss”. President Smith förklarade: ”Vi blir Jesu Kristi barn, hans söner och döttrar, genom våra lydnadsförbund med honom” (Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 band [1954–1956], 1:30).

Romarbrevet 8:31–32. ”Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?”

”Paulus lärde att Kristi försoning visar att ’Gud är för oss’ och fokuserar på oss och vår eviga välfärd. Eftersom Gud gav oss sin enfödde Son, kan vi vara förvissade om att Gud fortsätter att verka för vår frälsning och förbereda oss för att bli arvtagare till allt som han vill ge oss. Äldste Jeffrey R. Holland förmanade medlemmar i kyrkan på liknande sätt:

’Med tanke på korsfästelsens och försoningens ofattbara pris, kan jag lova er att han inte tänker vända oss ryggen nu. … Bröder och systrar, vilka svårigheter ni än brottas med, snälla ni, ge inte upp’ (’Det blev helt som trasigt var’, Liahona, maj 2006, s. 71)” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 350).

Romarbrevet 8:29–30; 9:11; 11:2, 5, 7, 28. Förutbestämmelse, förutordination och utkorelse

”I Romarbrevet 8:29–30 betyder det grekiska ordet som översatts till förutbestämma ’att utnämna eller bestämma på förhand’ och gäller förutordinationen som en del människor får, beroende på Guds förkunskap, att följa Jesus Kristus och bli lika honom (se även Ef. 1:3–4; 1 Pet. 1:2). ’Förutordination garanterar inte att den enskilde får vissa kallelser eller ansvar. Sådana möjligheter kommer i det här livet som resultat av ett rättfärdigt utövande av handlingsfriheten, liksom förutordinationen kom som resultat av rättfärdighet i föruttillvaron’ (’Förutordination’, Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 61; se även Alma 13:3–4)” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning 2014], s. 350).

Bible Dictionary förklarar att utkorelse är ”en teologisk term som först och främst betecknar att Gud utvalt Israels hus att vara förbundsfolket med privilegier och ansvar, så att de kan bli ett medel att välsigna hela världen. …

De utkorade utvaldes ’innan världens grund blev lagd’, men ingen utkoras ovillkorligt till evigt liv. Var och en måste, för egen del, hörsamma evangeliet och ta emot dess förrättningar och förbund från Herrens tjänares händer för att uppnå frälsning. Om någon är utkorad men inte går till verket, kan det sägas att hans utkorelse inte var till nytta, som Paulus uttryckte det i 2 Kor. 6:1.

… Orden ’utvald av nåd’ i … Romarbrevet 11:1–5 avser en persons situation i jordelivet, det vill säga att han eller hon föds i en tid, på en plats och under omständigheter i vilka han eller hon på ett gynnsamt sätt kan få kontakt med evangeliet. Den här utkorelsen ägde rum i föruttillvaron. De som är trofasta och flitiga i evangeliet under jordelivet får en ännu mer önskvärd utkorelse i det här livet och blir Guds utvalda. De får löftet om Guds härlighets fullhet i evigheten (L&F 84:33–41)” (Bible Dictionary, ”Election”; se även Alma 13:3–4).

Profeten Joseph Smith förklarade att ”ovillkorlig utkorelse av enskilda till evigt liv [förutbestämmelse] inte var något som apostlarna undervisade om. Gud utvalde eller förutbestämde att alla de som skulle bli frälsta skulle frälsas i Kristus Jesus och genom lydnad till evangeliet” (History of the Church, 4:360). Det innebär att alla människor som blir frälsta får ta emot frälsning genom Jesu Kristi försoning och inte på något annat sätt.

Romarbrevet 11:25. ”Hedningarna i fullt antal”

Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum förklarade vad som menas med ”hedningarna i fullt antal”:

”Det fanns en utvald tidsperiod för judarna att höra ordet, och sedan en tidsperiod för icke-judarna att få företräde. Icke-judarnas tid är den tidsperiod under vilken evangeliet utgår företrädelsevis till dem, och det kommer att pågå tills dess de helt haft möjlighet att ta emot sanningen, eller med andra ord tills icke-judarnas fullhet uppnåtts. Då kommer budskapet att återgå till judarna, vilket innebär till judarna som nation och som folk” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 2:290).

Århundraden innan Paulus skrev sina brev, undervisade Nephi sina bröder om att det var genom icke-judarnas fullhet i de sista dagarna som evangeliet skulle föras till hans avkomlingar och hans bröders avkomlingar. Det skulle göra det möjligt för dem att ”komma till kunskap om sin Återlösare och varje del av hans lära så att de kan veta hur de kan komma till honom och bli frälsta” (1 Nephi 15:14). Den här insamlingen av Lehis avkomlingar är en del av återinympningen i de sista dagarna av de naturliga grenarna på olivträdet, som Paulus och Zenos profeterade (se Rom. 11:23–25; Jakob 5:52, 60, 63, 67–68).

När ängeln Moroni visade sig för profeten Joseph Smith 1823, sa Moroni att ”icke-judarnas fullhet snart skulle infalla” (JS–H 1:41).