Introduktion till Petrus första brev
Varför studera den här boken?
Ett tema som vi finner genom hela Petrus första brev är att Frälsarens lärjungar, genom Jesu Kristi försoning, trofast kan uthärda och bemöta lidanden och förföljelse. Varje kapitel i 1 Petrusbrevet talar om prövningar eller lidande och Petrus undervisade om att det är ”långt värdefullare än guld” att tålmodigt uthärda prövningar, och att detta skulle hjälpa de troende att få frälsning för sina själar (se 1 Petr. 1:7, 9). Petrus påminde även de heliga om deras identitet som ”ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk” (1 Petr. 2:9). Genom att studera Petrus råd i detta brev, kan eleverna få hopp, uppmuntran och styrka som kan hjälpa dem med de utmaningar de möter.
Vem skrev den här boken?
Det här brevet skrevs av ”Petrus, Jesu Kristi apostel” (1 Petr. 1:1). ”I Nya testamentet kallades Petrus från början Simeon eller Simon (2 Petr. 1:1), en fiskare från Betsaida som bodde i Kapernaum med sin hustru. … Petrus kallades tillsammans med sin bror Andreas till att vara en Jesu Kristi lärjunge (Matt. 4:18–22; Mark. 1:16–18; Luk. 5:1–11). …
Herren utvalde [Petrus] till att inneha nycklarna till riket på jorden (Matt. 16:13–18). …
Petrus var den främste bland de första apostlarna” (HFS, ”Petrus,” scriptures.lds.org).
Petrus skrivna verk visar hur han växte från en enkel fiskare till en mäktig apostel.
När och var skrevs den?
Petrus skrev troligen sitt första brev någon gång mellan år 62 och 64 e.Kr. Han skrev från ”Babylon” (1 Petr. 5:13), vilket förmodligen var en symbolisk hänvisning till Rom.
Den allmänna uppfattningen är att Petrus dog under den romerska kejsaren Neros regeringstid – troligen efter år 64 e.Kr, då Nero började förfölja kristna (se HFS, ”Petrus,”).
Vilka skrevs den för och varför?
Petrus riktade detta brev till kyrkans medlemmar som levde i de fem romerska provinserna i Mindre Asien, som ligger i nutida Turkiet (se 1 Petr. 1:1). Petrus ansåg att hans läsare var ”av Gud … förutbestämda” (1 Petr. 1:2). Han skrev för att stärka och uppmuntra de heliga i deras tros prövning (1 Petr. 1:7) och förbereda dem för den kommande ”eld som [de] måste gå igenom” (1 Petr. 4:12). Petrus budskap lärde dem också hur de skulle bemöta förföljelse (se 1 Petr. 2:19–23; 3:14–15; 4:13).
Petrus råd kom väldigt lägligt eftersom förföljelsen av kyrkans medlemmar snart skulle komma att intensifieras. Fram till cirka år 64 e.Kr, ungefär vid den tid då Petrus skrev detta brev, hade den romerska regeringen allmänt sett tolererat kristendomen. Juli månad det året förstördes stora delar av Rom i en brand och det ryktades att kejsaren Nero själv hade befallt att branden skulle anläggas. I ett försök att lägga skulden för katastrofen på någon annan, anklagade några högt uppsatta romare de kristna för att ha anlagt branden. Detta ledde till en intensiv förföljelse av kristna i hela det romerska riket. Petrus lät förstå att när någon av de heliga fick ”lida för att han är kristen” (1 Petr. 4:16), kunde de glädjas eftersom de följde i Jesu Kristi fotspår (se 1 Petr. 2:19–23; 3:15–18; 4:12–19).
Vad kännetecknar den här boken?
Mitt i allt lidande och all förföljelse som drabbade de heliga under den här tiden, uppmanade Petrus dem att visa varandra kärlek och ömhet (se 1 Petr. 1:22; 3:8–9). Vi läser också i 1 Petrusbrevet 5 att Petrus förklarade hur kyrkans ledare skulle stärka sina församlingar.
Detta brev kan sägas innehålla de tydligaste bibliska hänvisningarna till andevärlden och det frälsningsarbete som äger rum där. Petrus nämnde kort att Jesus Kristus besökte andevärlden för att predika till de olydiga andar som hade levt under Noas dagar (se 1 Petr. 3:18–20). Han tillade att evangeliet predikades för de döda för att dessa avlidna personer skulle ha möjlighet att dömas på samma villkor som de levande (se 1 Petr. 4:5–6). Under vår tidsutdelning, begrundade president Joseph F. Smith innebörden av 1 Petrusbrevet 3:18–20 och 1 Petrusbrevet 4:6 när han fick en uppenbarelse som förtydligade läran om andevärlden (se L&F 138).
Översikt
1 Petrusbrevet 1:1–2:10 Petrus skriver om vikten av att de heliga växer andligen för att kunna ta emot eviga belöningar. Frälsningens löfte möjliggjordes genom Jesu Kristi dyrbara blod. De heliga är ”ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk” (1 Petr. 2:9) som har fått Guds nåd.
1 Petrusbrevet 2:11–3:12 Jesu Kristi lärjungar strävar efter att hedra alla människor och underkasta sig civila myndigheter och lagar. Petrus riktar sig till särskilda grupper bland de heliga: fria män, slavar, hustrur och makar.
1 Petrusbrevet 3:13–5:14 När de heliga lider på grund av förföljelse, ska de minnas Jesu Kristi exempel, då han led och sedan nådde upphöjelse. Jesus Kristus predikade evangeliet för de döda så att de skulle kunna dömas rättvist. Kyrkans ledare följer Jesu Kristi exempel då de tar hand om Guds flock. De heliga ska ödmjuka sig och kasta alla sina bekymmer på Gud.