Introduktion till Kolosserbrevet
Varför studera den här boken?
Paulus skrev brevet till kolosserna efter att ha fått rapport om att svåra missuppfattningar förekom bland de heliga (se Handledning för skriftstudier, ”Paulus brev”). Falska läror och sedvänjor i Kolosse påverkade de heliga där och hotade deras tro. Liknande kulturella påtryckningar utmanar kyrkans medlemmar i dag. En del av det här brevets värde ligger i hur det identifierar och avslöjar villoläror samtidigt som det betonar Jesu Kristi gudomlighet och frälsande arbete. Genom att studera Kolosserbrevet kan eleverna fördjupa sin omvändelse till Frälsaren och skyddas från bedrägeri och synd.
Vilka skrev den här boken?
Paulus och Timoteus skickade Kolosserbrevet (se Kol. 1:1, 23; 4:18). Paulus tydligen sin egen hälsning för hand i slutet av brevet (se Kol. 4:18), vilket tyder på att en skrivare, kanske Timoteus, hade hjälpt honom skriva brevets innehåll.
När och var skrevs den?
Paulus skrev det här brevet under sin första fängelsevistelse i Rom omkring 60-62 e.Kr. (se Handledning för skriftstudier ”Paulus brev”, scriptures.lds.org). Paulus skrev troligen Kolosserbrevet ungefär vid samma tid som han skrev Filipperbrevet, Efesierbrevet och Brevet till Filemon.
Vilka skrevs den för och varför?
Det här brevet skrevs till de trofasta heliga i Kolosse, i nuvarande Turkiet. Paulus undervisade de heliga i Kolosse att dela med sig av brevet till medlemmarna i församlingen i det närliggande Laodicea (se Kol. 4:16).
Paulus skrev det här brevet ”sedan han besökts av Epafras, kyrkans evangelist i Kolosse (Kol. 1:7–8). Epafras berättade för Paulus att kolosserna började begå allvarliga fel – de trodde de var bättre än andra människor eftersom de noggrant följde vissa yttre föreskrifter (Kol. 2:16), avstod från att tillfredsställa vissa fysiska behov samt dyrkade änglar (Kol. 2:18). Dessa sedvänjor fick kolosserna att tro att de var heliggjorda. De ansåg också att de förstod universums hemligheter bättre än andra medlemmar i kyrkan. I sitt brev tillrättavisade Paulus dem genom att undervisa om att återlösningen kommer endast genom Kristus och att vi bör vara visa och tjäna honom” (Handledning för skriftstudier, ”Kolosserbrevet”, scriptures.lds.org).
Vad kännetecknar den här boken?
I Kolosserbrevet bemöter Paulus de falska lärorna i Kolosse genom att betona Jesu Kristi gudomlighet och frälsande mission och att han var den främste (se Kol. 1:15–23). Han lärde att Kristus är Gud Faderns avbild, Skaparen, kyrkans överhuvud, den förste att uppstå och Återlösaren. Han är ”huvudet över alla makter och väldigheter” (Kol. 2:10) och han uppfyller sin gudomliga mission under ledning av Fadern (se Kol. 1:19; 3:1).
Paulus varnade för dem som lärde att sann andlighet uppnås genom särskilda ritualer, högtider och kostregler (se Kol. 2:16–18, 20, 23). Han undervisade istället om att andlig mognad och kunskap om Gud kommer när man ”tänker på det som är där ovan” (se Kol. 3:2), eliminerar orättfärdiga gärningar (se Kol. 3:5–9) och utvecklar kristuslika egenskaper (se Kol. 3:12–17). Paulus rådde sina läsare att stå ”fasta och väl grundade” i evangeliet (Kol. 1:23) och låta sig ”rotas och uppbyggas i [Jesus Kristus] och befästas i tron” (Kol. 2:7).
Översikt
Kol. 1:1–23 Paulus hälsar de heliga i Kolosse och förkunnar att Jesus Kristus är Återlösaren, den förstfödde ”före allt skapat”, Skaparen och Herre över all gudomlig fullkomlighet i vilken hela universums försoning ligger. Paulus uppmanar de heliga att befästa sin tro på Jesus Kristus.
Kolosserbrevet 1:24–2:23 Paulus varnar för att tro på någon bedräglig filosofi eller mänsklig tradition, även änglars tillbedjan och att överdrivet förneka sig själv grundläggande fysiska behov som en slags andlig tuktan.
Kolosserbrevet 3:1–4:18 Paulus uppmanar de heliga att rikta sina hjärtan på det som är där ovan, att överge synden från sina tidigare liv och att vara barmhärtiga mot varandra. Han förklarar hur de heliga bör tillbe Gudslavar och ger sedan råd till hustrur, män, barn, föräldrar, och herrar. Han avslutar Kolosserbrevet med lovord, hälsningar, avslutande råd och välsignelser.