Introduktion till Romarbrevet
Varför studera den här boken?
Romarbrevet är det längsta av Paulus brev och anses av många vara hans viktigaste brev. Det här brevet innehåller den mest fullständiga förklaringen av läran om rättfärdiggörelse genom tro på Jesus Kristus i stället för efterlevnad av moselagen. Det innehåller många lärdomar om frälsning och den praktiska tillämpningen av de här lärdomarna i det dagliga livet. När eleverna studerar den här boken kan de få en djupare uppskattning för Jesu Kristi försoning och för det hopp och den frid som alla människor kan finna i Kristus.
Vem skrev den här boken?
Aposteln Paulus är författaren till Romarbrevet (se Rom. 1:1). Paulus skrev det här brevet med hjälp av en skrivare, Tertius, som skrev en egen hälsning till de heliga i Rom mot slutet av brevet (se Rom. 16:22).
När och var skrevs det?
Paulus skrev sitt brev till romarna från Korint nära slutet av sin tredje missionsresa. Flera ledtrådar pekar mot att Paulus skrev det här brevet under de tre månader han vistades i Korint (se Apg. 20:2–3; med Grekland avses i de här verserna Korint), möjligen mellan 55 och 56 e.Kr. (Se HFS ”Paulus brev”.)
Vilka skrevs det för och varför?
Romarbrevet riktade sig till kyrkans medlemmar i Rom (se Rom. 1:7). Kyrkans uppkomst i Rom är okänd men daterar sig troligen tillbaka till strax efter pingstdagen då judar på besök från Rom hörde Petrus predika (se Apg. 2:10). Även om Paulus ännu inte hade varit i Rom, skrev han hälsningar till specifika heliga som han kände antingen sedan tidigare eller genom andra som hade bott i Rom, som till exempel Priskilla och Akvila (se Apg. 18:1–2, 18; Rom. 16:1–16, 21).
Det verkar finnas åtminstone tre huvudorsaker till att Paulus skickade brevet till romarna:
1) Som förberedelse för hans förestående ankomst till Rom. I flera år hade Paulus velat predika evangeliet i Rom (se Apg. 19:21; Rom. 1:15; 15:23). Han hoppades också att kyrkan i Rom skulle fungera som en bas från vilken han kunde göra en missionsresa till Spanien (se Rom. 15:22–24, 28).
2) För att förtydliga och försvara sina lärdomar. Paulus mötte om och om igen motstånd från människor som missförstod eller förvrängde hans undervisning om moselagen och tro på Kristus (se Apg. 13:45; 15:1–2; 21:27–28; Rom. 3:8; 2 Pet. 3:15–16). Paulus hade uppenbarligen orsak att misstänka att sådana missförstånd hade nått kyrkans medlemmar i Rom, så han skrev för att reda ut eventuella frågor före sin ankomst.
3) För att befrämja enighet mellan judiska och hedniska medlemmar i kyrkan. Strax innan Paulus skrev det här brevet började judiska kristna som hade blivit förvisade från Rom av kejsar Klaudius (se Apg. 18:2) återvända till Rom och till företrädelsevis icke-judiska kristna församlingar. Den här situationen kan ha gett upphov till några av spänningarna och problemen mellan judiska och icke-judiska kristna. Som ”hedningarnas apostel” (Rom. 11:13) försökte Paulus integrera de som omvänt sig från hedendom till kyrkan, samtidigt som han som jude (Rom. 11:1) även innerligt önskade att hans eget folk skulle ta emot evangeliet. Paulus befrämjade enighet i kyrkan genom att undervisa om hur evangeliets lärdomar gäller alla heliga (se Rom. 3:21–4:25; 11:13–36; 14:1–15:13).
Vad kännetecknar den här boken?
Efter en inledande hälsning börjar brevet med att dess tema anges: ”Evangelium … är en Guds kraft som frälser” var och en som ”lever av tro” på Jesus Kristus (Rom. 1:16–17).
Trots att Romarbrevet haft en viktig roll i kristendomens historia har det olyckligtvis också varit ”en källa till fler doktrinära missförstånd, misstolkningar och skador än någon annan biblisk bok”, enligt äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 2:211). Även bland de tidiga kristna ansågs Paulus brev vara ”svåra att förstå” och hans lärdomar blev ibland förvrängda och felaktigt framställda (2 Pet. 3:15–16).
Översikt
Romarbrevet 1–3 Paulus förklarar läran om rättfärdiggörelse genom tro på Jesus Kristus. Paulus beskriver den syndiga belägenhet som hela mänskligheten befinner sig i och lär att Guds lösning på det här problemet för alla människor är Jesu Kristi försoning. Genom att trofast ta emot Kristi försoning kan alla människor rättfärdiggöras (förlåtas) och ta emot frälsning.
Romarbrevet 4–8 Paulus berättar om Abrahams exempel för att åskådliggöra läran om rättfärdiggörelse genom tro. Han utvecklar lärdomarna om frälsning och undervisar om hur de här lärdomarna påverkar alla dem som har tro på Kristus.
Romarbrevet 9–16 Paulus skriver om Israels utvalda ställning, om dess nuvarande förkastande av evangeliet, samt dess slutgiltiga frälsning. Paulus råder judiska och hedniska medlemmar i kyrkan att leva efter evangeliet så att frid och enighet kan råda i kyrkan. Han vädjar till de heliga i Rom att fortsätta hålla buden.